På magen i Erstadkärret Visingsö del 3

Hej!

Här kommer den sista bildsviten från Visingsö, för den här gången. Jag kommer definitivt prova igen, här på Öa samt på andra platser.

En av sothönans ungar kom nära men tyvär inget solljus på den.

Sothöna adult.

Småskrake hona, det häckar flera par på Visingsö, även i kärret.

Även en kanadagås kan vara bildskön. Det rastar minst 500 på norra delen av ön och många brukar hålla till i kärret.

Gravand, född i kärret. Gravanden häckar mest längs Sveriges kuster men har sedan länge häckat på Visingsö. Årets häckningssäsong har inte varit så bra, lite färre ungar än normalt.

En spovsnäppa och en rödbena kom hyfsat nära där jag låg. De var mer nervösa än drillsnäpporna och grönbenan tyvärr. Spovsnäppan är inte helt utfärgad, det fanns några i kärret som var riktigt fina men de var inte inom fotohåll.

Tycker det är häftigt med dessa vadare, häckar uppe på den Ryska taigan, Sibirien. Vi har ringmärkt en del vadare i kärret så vi har flera återfynd från Sibirien på kärrsnäppor, spovsnäppor, brushanar mm. Ett roligt fynd är också en kustsnäppa ringmärkt längst ner på Syd-Afrikas spets som rastat på Visingsö och blivit kontrollerad av oss.

Den här rödbenan har med största sannolikhet häckat just i Erstadkärret.

Kärrsnäppa, gammal fin fågel. Den sträcker ut lite grann, tror att den reagerade på kameran. Det var den sista bilden, hoppas som sagt kunna ta minst en tur till innan sommaren är slut.

Ha en riktigt skön sommardag idag! Jag skall städa ett förråd innan jag får cykla till stranden(uppsatt på min "to do-lista").

Daniel

På magen i Erstadkärret Visingsö del 2

Hej!

Nu fortsätter min lilla bildsvit från Visingsö eller Öa som vi kallar det i Jönköpingstrakten.

Har valt att visa en art i taget och idag blir det drillsnäppan. Det var den art som först kom nära nog att fota, tyvärr innan solen kunde lysa på den med sina vackra strålar men man kan ana ljuset i alla fall.

Har fotat med en Canon 7D och ett 400mm/5,6. Har ni några synpunkter på bilderna så skriv gärna en rad. Min fundering på om de är för mörka? Vad tycker ni?

Solen var på gång när den första vadaren visade sig, en drillsnäppa.

Maten var finns den?

Drillsnäppan kom närmare och närmare, ibland reagerade den på kameraljudet och drog sig undan lite för att sedan komma närmare igen.

Som närmast var snäppan på ca 1 meters avstånd, den gick förbi mig utan att bry sig, det var lite coolt faktiskt! Har ringmärkt vadare i mängder för flera år sedan och sett dem på nära håll men visst är det roligare att studera dem i naturen utan att de vet att du är där.

Ett litet lätt drag med näbben på ytan för att se om det finns mat.

Balansakt på ett ben.

En sista närbild, nu är solen uppe! Det syns i ögat!

Hoppas återkomma i morgon med fler bilder.

Daniel

På magen i Erstadkärret, Visingsö

Hej!

Idag har jag gjort det!! Ja...som Jens Christian brukar göra så bra. Ligga på mage och fota fåglar.

För ett par år sedan passerade vi en affär utanför Växjö med gamla grejer mm. Jag hittade ett kamouflagenät som jag köpte, den kan bli bra att ha när jag skall fota fågel tänkte jag. Nu har den legat i förrådet i två år minst!! Jens Christians bloggar i vår gav mersmak och triggade iväg mig, äntligen. Tack Jens!

Tog nattfärjan till Visingsö 01.15, körde upp till kärret, sov lite, för att innan det blev för ljust leta reda på en "bra" plats att vara på. Hinner bara visa en bild nu, men tog minst 400 under ett par timmar innan jag tyckte det räckte. Det är ju inte så bekvämt trots liggunderlag och bra kläder.

Bilden är tagen innan solens uppgång.

En grönbena.

Fick bilder även på drillsnäppa(kom så nära att kunde ha tagit på den genom nätet), rödbena, spovsnäppa samt lite änder och gäss som jag hoppas kunna visa om någon dag, en annan måste ju jobba lite också.

Kan säga att det gav mersmak i alla fall!!

Daniel

Vätterrundan 2012, ett tufft arbetspass!!

Hej!

För en månads sedan gick Vätterrundan av stapeln. Ja, jag ligger lite efter med bildhanteringen och bloggandet. Det händer så mycket under maj, juni och juli så jag hinner inte med att kolla på alla bilderna än mindre att skriva.

Jag fotar mycket, väldigt mycket enl frun!

Någon vecka innan årets Vätterrunda blev jag uppringd av en journalist på tidningen JönköpingNu. Han skulle skriva något om Vätterrundan och Googlade lite och fann en blogg jag skrev om förra årets runda(Det blir alltid mycket att göra under Vätterrundan).

Han fick ideén att skriva om rundan från det perspektiv jag oftast möter cyklisterna.

Jag jobbar på ambulansen i Jönköping och jobbar nästan alltid under rundan, därav min blogg från 2011. Det blev ett hyfsat reportage men som vanligt med lite faktafel och felciteringar.

I år jobbade jag också under rundan men började först på lördag morgonen. Cyklisterna passerar vårt upptagningsområde från ca 23.00 till 13.00.

Trots eller tack vare skitvädret gick jag upp några timmar innan jobbet och tog mig till Vätterstranden där cyklisterna passerar. Med bra regnkläder och ett rätt nyinköpt skydd för kameran var jag redo att fota. Bilderna blev lite sådär men förmedlar lite av känslan i alla fall.

Det första jag möter är två cyklar som ligger på gräset, jo enligt en funktionär var ambulansen här och hämtade två skadade alldeles nyss. Förstod att jag skulle nog få jobba när jag väl började jobba.

Blöta och kalla men fokuserade och målmedvetna, vi skall i mål!!

Bistert!

Det är inte samma service för dessa cyklisterna som på Touren som nu pågår i Frankrike, här en med reservhjul i näven!!

Vad är du för idiot som fotar i det här vädret?!

Tummen upp!

Plågad gubbe!

Redan skadad men "jag skall i mål". I bloggen från förra året skrev jag lite om hur de gärna vill fortsätta trots skador av olika slag, den här killen verkade ändå rätt ok.

Blicken är framåt!

Oskarp.

Få var utan glasögon av något slag.

Tungan ser bra ut, inga infektionstecken! Du kan fortsätta cykla!

Färggrann gubbe!

En muntergök!

En glad tjej, det var inte så många tjejer som passerade.

Tre generationer! Det var mycket få ute och hejade vid sextiden och i ösregn men de här var tappra.

Jag var tvungen att gå fram och prata med dem, samt fråga om det var ok att ta några kort på dem. Att heja på cyklisterna gjorde de varje år i några timmar. Mormor, dotter och barnbarnet. Tjejen pep iväg strax efter att hennes far passerat dem(tog väl ca 5 sekunder för pappan att passera), förstår att en varm säng lockade. Den gamla damen var riktigt go!

Vissa åkte ihop, lagvis kanske från samma arbetsplats eller samma cykelklubb.

Heja, heja, kämpa på! Man såg på cyklisterna som passerade dessa tre tappra att det var uppskattat att de satt där i regnet och hejade. De fick många vinkningar och glada tillrop tillbaka av cyklisterna.

Det är dags att vinka/ta farväl till rundan för denna gången, jobbet kallar och jag behöver en varm dusch innan det är dags att ta hand om den första cyklisten.

Följebilen har precis hämtat de två cyklarna vi såg i början av bloggen, Vätterrundan tog slut i Jönköping för de två cyklisterna.

Årets runda var en av de tuffare, för cyklisterna och för oss på ambulansen. Nattpersonalen hade varit igång hela natten och vi som började på morgonen körde för fullt tills alla hade passerat vårt område, efter det lugnade det sig lite grann. Tyvärr dog en man, flera fick ganska svåra skador med hjärnskakningar, brutna armar, nyckelben, hjärtinfarker och en massa skrubbsår.

Majoriteten kommer nog igen trots det nästa år, dessa dårar :) och jag jobbar väl som vanligt nästa år!

Hoppas vi ses på bloggen innan dess!

Daniel

Min första bild på lappuggla blev inte som jag hoppats!

Hej!

Ni kanske tillhör den skara som är alldeles less på bilder av lappuggla, är det så gå till en annan blogg. Jag har också varit less på alla dessa fantastiska bilder på lappuggla men av en annan anledning.

Jag ville se en lappuggla, har försökt minst 5-6 gånger men alltid dippat. Att sedan dagen efter få se fina bilder på ugglan, på samma plats där jag varit utan att få den gör en .....ja ni förstår säkert.

Nu kom ett nytt larm i veckan, lappuggla nära Gränna!! Problemet var att jag var inte hemma i Jönköping utan på semester och skulle inte hem på en vecka! Har under veckan sett på nätet att ugglan fortfarande var kvar.

När vi kom hem från Ystad igår kväll tömdes bilen snabbt på fru och barn och jag drog till Gränna, närmare bestämt Röttle och Västanå naturreservat där lappugglan hållt till i en vecka. På plats samtidigt med mig en barnfamilj från Tranås med en glad liten kille som hette Tim.

Vi gick tillsammans längs stigen med kameran beredd, lite mörk emellanåt i skogen men så plötsligt!

Där flyger ugglan! Ingen bra bild men duger helt okej som artbestämning, notera speciellt det stora huvudet med lodräta ansiktet så här från sidan.

Nästa är inte bättre den, lappugglan jagade möss/sork i bokskogen. Till slut satte den sig still.

På lite avstånd till en början.

Jag och Tims pappa gick lite närmare.

En svartvit variant.

Nu vände sig ugglan mot kvällssolen som försökte lysa upp i skogen.

Efter en liten sorkjakt satte sig lappugglan i ett träd intill stigen där vi på hyfsat nära håll kunde njuta av fågeln. I detta läget tyckte 3-4:a årige Tim att det fick vara nog och han ville tillbaks till bilen, för där skulle han få en god kaka. Så hans mamma o pappa fick snällt ta sig till bilen och det utlovade fikat.

Jag ville inte missa kvällens match i fotbolls-EM så jag skulle inte stanna sålänge till heller.

Om ni tittar noga ser lite av klorna, det är inte roligt för en sork att få dem i ryggen.

Smsade en kompis att jag äntligen lyckats få se ugglan vilket han tyckte var kul för mig. Min kära hustru däremot svarade inte men nu visste hon att jag inte skulle fara omkring och leta lappuggla i alla fall.

Närbild, ser lite ledsen ut tycker jag.

En svartvit men lite sepiatoning.

Här har du kardan, give me five! Men sedan kan du väl dra iväg?!

Jo, det kan jag med en häftig upplevelse i bagaget. Att sedan Italien vann över Tyskland gjorde inte kvällen mindre tråkig!! Forza Italia säger jag.

Daniel