Välkommen hit!

Hej!

Vi svenskar gillar inte när någon inte passar en avtalad tid, jag är en av dem. Jag som är en tidsoptimist som frun min säger. 

När jag var i Sydsudan för ett par år sedan skulle vi ha ett möte på ett ställe men blev kraftigt försenade. Det var inget som störde våra Sydsudanesiska vänner. De dansade och sjöng när vi kom, viftade med grenar och slog på trumman. Den här mannen visade med hela ansiktet att vi var välkomna...trots vi var över 2 timmar sena.

Välkomna!

Tänker mycket på dem i Morobo, Yei och på andra ställen i Sydsudan. Läser nästan dagligen hur människor mördas, våldtas, hungrar. Det är inget som det står något om i svenska tidningar men eländet är där ändå:(

Hur mår han...

Daniel

På vandring i Morobo, Sydsudan

Hej!

Alla bilder från igår kväll handlar om vandring. Redigerade 3 bilder igår i Silver Efex. Flickorna på stranden såg ni igår. Tre zebror i Ngorongoro blev sådär, även de på vandring.

Dagens bild är från en liten stad i södra Sydsudan som heter Morobo. När bilden togs en lugn och fin plats men tyvärr är det inte så nu.

Oroligheterna i landet har även drabbat Morobo. Måtte 2017 bli ett år då freden åter kommer till invånarna i Sydsudan.

Daniel

Alla vet inte hur man gör på Max

Hej!

Glad påsk till er alla!

Jag sitter på jobbet, har ett dygnspass denna långfredag. Just nu lite lugnt så då passar jag på att fixa lite med bilder och skriva denna blogg.

I lördags åkte jag och Jocke upp till Arlanda med två minibussar, vi skulle hämta lite folk  som vi skulle köra till Pingstkyrkan Jönköping. Här skall de medverka vid en påskkonferens i en vecka. Hela 40 personer från våra samarbetsländer(Armenien, Burundi, Burjatien, Etiopien, Rwanda, Sydsudan, Tadjikistan och Tanzania).

Hade preparerat bägge bussarna med två påsar med lördagsgodis(swedish tradition) lagt i lite surisar, salt och lakrits bland sötsakerna. Blev lyckat inga "sura" miner. När vi kom till Nyköping var det dags för lunch som vi beslöt ta på Max hamburgeri.

Max Nyköping.

Tänkte bjuda på svensk traditionell mat:), något som vi äter ofta(en del av oss i alla fall).

Blev en annorlunda upplevelse att guida våra vänner i allt hur man gjorde från att fylla på läsk, ketchup etc. Ingen av de hade ätit hamburgare och pommes innan på detta sättet. Vi skrattade tillsammans över situationen, minns hur jag fick hjälp när jag för första gången skulle äta Ugali i Tanzania eller Injera i Etiopien.

Etiopierna närmast, sedan burjatierna och längst bort de från Burundi och Rwanda.

Betyget på maten?

Very good! Thank you!

Det blev en bra inledning tyckte jag lördagsgodis och snabbmat! Typiskt svenskt?!

Daniel

Varför Awassa, Etiopien i en vecka?

Salamno!

Innan jag tröttar ut er med mer fågelbilder från Awassa tänkte jag berätta varför jag var där överhuvudtaget.

Ni som följt min blogg lite grann vet att jag var i Sydsudan innan jag kom till Etiopien. Där besökte jag bl.a. en hel del olika vårdinrättningar, så även i Addis Abeba och nu är det akutmottagningen på Universitets sjukhuset i Awassa som står på tur.

Jag hade fått ett stipendium från Signe Thorfinns stiftelse, tanken var att se hur akutsjukvården och om möjligt också ambulanssjukvården fungerade i dessa länder. Ville också se om det skulle kunna finnas möjligheter att komma tillbaka i ett senare skede och ha lite utbildning/kurser för akutpersonal alternativt ambulanspersonal. Då vi från Sverige redan hade ett samarbete med sjukhuset i Awassa var det smidigt att få besöka akutmottagningen där.

Dessa två underbara kollegor tog hand om mig under tiden  Awassa. Chefsjuksköterskan Alem och Bereket. Mer om min tid på sjukhuset kommer i senare bloggar. På sjukhuset fanns också en grupp(läkare, sjuksköterskor och barnsköterskor) vårdpersonal från Umeå. Umeå-folket inredde ett lekrum på barnavdelningen, läkarna jobbade på en hälsocentral.

Avslutar dagens inlägg med några fåglar från Lake Awassa. Tog alltid en morgontur och en eftermiddagstur dit.

De har ett rejält vingspann, Maraboustorken.

Drillsnäppa.

Nilgås, ett par. Nilgåsen var väldigt vanlig här i Awassa.

Ha nu en riktigt skön lördag ni som är lediga...jag jobbar dygn igen:(

Daniel

Lite Bonna i Nazareth är inte fel!

Salamno!

Jag kan inte amahrinja men så är hälsningsfrasen i Etiopien, Salamno!

"Nu skall vi åka mot Djibuti, det blir 60 mil idag, Daniel"! ojoj tänkte jag som nyss lämnat Sydsudan och deras usla vägar.

Men jag behövde inte vara orolig för dåliga vägar. Asfalterat hela vägen. Den här två filiga motorvägen mellan Addis Abeba och Nazareth skulle snart invigas. Liite skillnad mot hur det ser ut i Sydsudan.

Etiopien har nått långt, många investerare från hela världen, främst Kina har etablerat sig sedan länge. Här ingången till ett enormt stort industriområde.

Nu är vi i Nazareth.

Genom staden går vägen från Djibuti. Nästan alla varor Etiopien får in kommer via denna väg. Etiopien har ingen egen hamn så nästan allt körs in i landet med lastbilar som denna...eller ännu sämre.

Det byggs överallt.

Dagens första trafikolycka. Var jag orolig för något så var det trafiken och alla överlastade lastbilar vi skulle möta på vägarna.

Dags för Bonna...alltså kaffe! Starkt och gott om du såg till att slippa sockret de vill hälla i dessa små muggar(sini).

Kaffekanna heter Jabana. Ett slags lergods, fint och hållbart.

Mmm denna ädla och goa dryck!

Nu drar vi vidare, vi har många timmar kvar.

Den koptiska kyrkan är stor i Etiopien och kyrkor finns överallt. Ofta lite mer färggranna än denna.

Dags för lunch i ett av alla små samhällen som byggts upp längs vägen till Djibuti. Här kan du få allt du behöver, mat, dryck och något att äta. Tyvärr är dessa samhällen också ställen där man kan få sig ett ligg. Långtradarchaufförerna träffar på de prostituerade flickorna, smittas av någon könssjukdom eller HIV som de sedan sprider vidare till sin egen familj.

Vi nöjde oss med Injira och getkött, lite pasta och en köttfärssås het som solen.

Grönt , gult och rött en vanlig färgkombo i Etiopien.

Daniel

Resan går snabbt vidare, allt för snabbt i mitt tycke. På den här bilden ser ni lite svarta prickar. Det är rovfåglar. Jag är fågelskådare och nu på seneftermiddagen passerade vi områden med otroligt mycket fågel. Stanna skrek jag inombords men jag visste att det inte skulle ske. Vi hade en lång väg kvar och det är inte kul att köra i mörker på dessa vägar.

På ett kort avsnitt såg jag ca 200 stäpphökar, ängshökar. Skrikörnar, stäppörnar och gamar ut över det. Hit vill jag komma igen, då för att skåda fågel.

På de allt för få "kissepauserna" passade jag givetvis på att skåda och fota lite. Det var en strid ström av lastbilar säkert 90% av trafiken.

Dag ett närmar sig sitt slut, det skymmer och vi har några timmars körning kvar. Inte kul speciellt när vår chaufför knappt hade någon mörkersyn...det var riktigt läbbigt.

Ha de!

Daniel