Rena händer

Hej!

Efter en helg på jobbet på 50 timmar så chillar jag nu. Sovit, käkat lite och druckit en balja kaffe, börjar vakna till lite. I kväll skall vi ha ett möte om lite satsningar på skola, hälsovård i Sydsudan. Har flera gånger visat bilder i bloggen från resor i Sydsudan. Jag sitter och nostalgi tittar på en del bilder från februari 2020, tror inte jag visat dessa innan.

Vi samarbetar med en lokal kyrka i Kapoeta. Idag skulle vi prata om vikten att ha rena händer i samband med måltider, matlagning. Ett rollspel blev vårt sätt att visa det.

Maken kommer hem och vill ha mat och frun kommer på att hon glömt att tvätta händerna innan hon började laga mat

Ajajaj vad kan hända med maten, kan jag bli sjuk pga av det?

Marie visar och pratar om betydelsen av att tvätta händerna innan matlagning

I nästa drama ville vi berätta om vikten av att tvätta händerna efter toalettbesök

Här kommer maken hem och skall börja äta

Har du tvättat händerna efter toabesöket? 

Inte, gå genast och gör det!! Inga rena händer, ingen mat från mig!

Marie berättar om vad som finns på händerna efter ett toabesök och hur man kan bli sjuk av att äta utan att ha tvättat händerna. Maken(Joakim) blir förskräckt, blev en hel del skratt hos alla barn och ungdomar som såg dramat

Joakim får rena händer

Maten smakar extra gott med rena händer när man vet att man inte blir sjuk

Rena händer hos Marie

Rena händer, något som även funkar bra i dessa Corona tider

Efter dramat visade jag hur man kan använda vanliga PET-flaskor för att rena smutsigt vatten med hjälp av solen, inga bilder dock på mig

Här i Kapoeta som är en distriktshuvudstad finns Corona smittan. Pandemin har satt käppar i hjulet för satsningar i området men nu ser vi förhoppningsvis en möjlighet att åka till Sydsudan igen. Vi skall i alla fall planera lite i kväll, det känns kul!

Hälsningar,

Daniel

Idag, i Jönköping för 1 år sedan...

Hej!

31 januari 2020

Minns ni dagen? Inte, hände det något speciellt då?

Det var dagen det första fallet av Covid-19 konstaterades i Sverige i min hemstad Jönköping.

Första larmet om Covid-19 patient i Sverige!

Pressmeddelandena kom i stora mängder lokalt och över hela Sverige senare under dagen. Vi som visste fick inget säga, fast för oss var vår största fråga var nog snarare hur skall vi skydda oss från smittan, hur skall bilen saneras efteråt. Kunskapen då var inget mot vad vi idag vet...har lärt oss.

Föga anade vi vad som skulle komma utav detta, hur det skulle påverka allas våra liv.

Samma kväll hade vi på jobbet en After work/avtackning för en kollega som gått i pension denna dag. Det blev inga fler AW under 2020.

Gemenskap, något gott att dricka och äta. Ett recept för en bra kväll eller hur?

Visst saknar vi dessa möjligheterna att träffas på restaurang eller hemma hos varandra. Under året som gått har vi alla drabbats av Covid-19 på olika sätt. Ni har alla era historier/upplevelser och visst är många värda att berättas.

Vi på ambulansen har haft mycket att göra, vi har mött många Covid-sjuka under året eller misstänkta Covid-patienter. Minsta lilla infektionssymtom gör att vi måste klä oss som om det vore en Covid-smitta.

Så här kan det se ut på Rakel-enheten.

I stort sett alla larm med prefixet Andningssvårigheter brukar vara misstänkta Covid-patienter.

2:a vågen har varit tuff i Jönköpings län, fler patienter på Covid-IVA och på de andra Covid-avdelningarna än i våras och försommaren. Vi har haft många överflyttningar till andra län då platserna på Covid-IVA inte räckt till. Oftast med ambulans men även med helikopter och flyg.

En händelse från förra veckan hänger kvar hos mig, kan inte glömma den.

Kommer nu visa några bilder från en annan Covid-IVA transport för att illustrera händelsen(de bilderna tog jag i somras när jag fotograferade under 2 dagar på Covid-IVA).

Förra veckan mitt i natten vid kl 02 fick vi en akut resa från våran Covid-IVA. En patient, 20 år yngre än mig hade blivit akut sämre och behövde urakut till ett universitetssjukhus för att få ECMO-behandling, hens hjärta orkade inte längre. 

Här tas beslut om akut överflyttning.

Vi är snabbt på plats och lastar över patienten på IVA-båren och skall börja röra oss mot kulverten för att ta oss till ambulansen. Vi får då höra att patientens livskamrat är på väg för att få tillfälle för ett ev sista farväl...

Vi kan inte vänta 1 minut ens sägs det, hinner "hen" möta upp skyddsklädd innan vi når ambulansen får "hen" säga farväl/lycka till. Vi hinner lämna IVA och i kulverten kommer "hen" småspringande. Så medan vi skyndsamt går mot ambulansen har vi en anhörig som överöser sin livskamrat med uppmuntrande ord, gråter, ber, klappar kinden. Tankarna och känslorna bara rusar inom mig, vilken tragisk scen jag bevittnar.

Snart vid ambulansen...

Nu lastar vi, det är bråttom. Narkosläkare och narkossjuksköterskan skall övervaka/vårda patienten under färden.

Den anhöriga får ett sista tillfälle att säga något precis innan vi stänger dörren och åker. Oooh vad jag ville krama om "hen", vilken ångest, vilka känslor som är i rörelse hos "hen" och andra anhöriga. "Hen" lämnades inte ensam utan en personal från IVA höll om "hen", var med, sa inget men var där. 

Tankarna kring händelsen har följt mig. Vad hände sen, hur mår alla inblandade??

När vi på teven hör om antalet som avlidit under pandemin, över 11.500 personer blir det ibland bara siffror, man kanske tänker oh under 100 idag va bra. För varje individ som avlidit finns det alltid någon anhörig, vän, arbetskamrat som gjort en stor förlust. Det är personligt, ett stort sår, ett enda stort varför???

Idag är det alltså 1 år sedan första konstaterade fallet i Sverige. Ni kommer inte undan, i tidningar, radio och på teven kommer säkerligen mängder med reportage, filmer, bilder. Dagens JP(Jönköpings Posten) hade flera sidor med tillbaka blickar på året som gått. Många av er har säkert dokumenterat året i bild, film och skrift, för det har verkligen påverkat oss alla. 

Ta hand om er och varandra, även 2021 kommer vara ett Corona-år tyvärr...

Daniel

Blivande barnmorskor och sjuksköterskor i Kapoeta, Sydsudan??

Hej igen!

I mitt förra blogginlägg...för 2 månader sedan lovade jag mer bilder från Kapoeta, jag skulle berätta lite vad vi gjorde där. Vi har sedan 2017 gjort flera resor per år till Sydsudan, syftet har varierat. Denna gången skulle vi sjukvårdare försöka sätta oss in i hur hälso och sjukvården fungerade i delstaten, se var våra (begränsade)resurser skulle kunna vara till glädje och utveckling i området. 

Efter ett möte med hälsoministern, läkare och representanten för den nya NGO organisationen(som ansvarade för sjukvården) kom vi fram till att vi skulle prioritera att undervisa på den nystartade  skolan för sjuksköterskor och barnmorskor som sjukhuset själva skulle försöka driva. Det blev vår främsta uppgift under 2 veckor. En liten varning, det blir nog ett rätt långt inlägg/blogg:)

Förberedelser inför de första lektionerna i kvällsmörkret. Bilderna blir i färg denna gången.

En snabbtitt i deras bibliotek tillsammans med representanten från CCM Comitato Collaborazione Medica, en italiensk NGO som tagit över ansvaret för sjukvården i delstaten för några månader sedan. De gav ett bra intryck och hade redan gjort många förbättringar. 

En passande titel på boken. Vid vårt förra besök fanns det 1 läkare för 1 miljon människor!! Nu fanns det 7 stycken glädjande nog men alla jobbar i Kapoeta, i staden. Så ett fokus för våra föreläsningar är att förbereda studenterna att jobba utan ha någon läkare att konsultera, de måste själva agera och fatta beslut om behandling etc.

Efter en kort introduktion och presentation för varandra var det dags att börja undervisa. Jocke som är infektions överläkare började. Passande nog höll de precis på med infektionssjukdomar i kursen. Det blev 2 utmanande veckor för studenterna på många sätt. I stället för att någon bara läste ur en bok för dem så försökte vi introducera lite grupparbeten, rollspel, praktiska moment blandat med vanliga föreläsningar. De fick också själva hålla i redovisningar för varandra, inget de gjort innan. 

Som ni ser var rummet inte direkt anpassat för att ha utbildning i. Ett fönster, en dörr, ström fram till kl 12, minst 35 grader varmt, inga bord...ja listan kunde göras mycket längre.

Marie expert på hud och könssjukdomar hade undervisning om det. Jag som ambulanssjuksköterska undervisade om patientbemötande, hur man undersöker en patient, hur man kontrollerar några viktiga men enkla parametrar(medvetande, puls, andningsfrekvens, temperatur) för att kunna bedöma en patient. Se, lyssna, känn var ledord för mig. Enkel första hjälpen föll också på min lott. 

Patientbemötande, använde den "gyllene regeln". Som du vill bemött/behandlad skall du också bemöta dem du träffar/behandlar. Ett rollspel mellan mig och Marie blev väldigt uppskattat, mycket skratt, mobilerna filmade allt. 

Rollspel i patientbemötande...detta var innan Covid-19(febr-20) så vi tog i hand:)

Här får de testa att hålla ett litet anförande/undervisning.

Nya erfarenheter för dem, nervöst ja men utvecklande tror vi.

Utvärdering, vad var bra, vad kunde gjorts annorlunda etc.

Nu till lite bilder från våra praktiska övningar. Här ovan, hur sätter man en infart(ett dropp). Vi fick improvisera, ett dropp/droppslang med orange saft, en flaska, ja det var armen som man fick sticka/sätta nålen i. Funkade bra men visst behövs bättre utbildningsutrustning, något vi skall försöka få fram tills nästa resa...när nu det kan tänkas bli?? Vi skall i alla fall planera för det i morgon!

De fick testa nålsättning, räkna puls, ta blodtryck, räkna andningsfrekvensen, kontrollera temperaturen samt stabilt sidoläge mm.

Fanns det ingen barnomsorg fick barnen till några studenter vara med, man hjälptes åt med barnvakten ifall mamman skulle agera.

Väldigt söt och snäll(tyst) tös.

Pulskontroll

Kontrollera andningen och frekvensen

Feber?

De flesta har enkla mobiler, bra hjälpmedel när man skall räkna puls och andningsfrekvensen

Blodtryckskontroll

Marie förklarar hur allt funkar

Morris i stolen var en av deras lärare, egentligen en laboratorieassistent som sadlat om

Hello, are you awake???

Andas men medvetslös då skall du lägga en person i stabilt sidoläge

Fundersam...ja det kan man allt vara

Det är vi också, hur skall det gå för dem? Just nu är allt stängt pga Covid-19. Studenterna kan inte gå i skolan men vi hoppas att de kan börja lite senare i höst. Vi vill fortsätta stötta dem på det sätt vi kan. Vi skall faktiskt träffas i morgon för planering av föreläsningar som vi kan spela in och skicka ner som ett komplement till föreläsningar på plats...kanske under 2021.

Det blev långt och har du orkat läsa så här långt är jag impad, en sista bild bara på klassen.

Sköt om er, håll avstånd och hitta ert sätt att njuta av denna dagen!

Daniel

I en annan tid, i en annan del av världen...

Hej!

Hoppas ni alla mår bra! 

Jag är ok, chillar lite vid datorn efter ett dygns ambulanstjänst. Tänker på tiden innan Covid-19, på vad jag/man gjorde och hur man/vi gjorde saker.

Redigerat lite bilder från Sydsudan igår, så naturligt går tankarna dit också. Läser på nätet om hur Covid-19 också drabbat landet, läser om dödsskjutningar i Kapoeta, staden jag var i nu senast. Regnet bara öser ner där nere, gräshopporna äter upp den gröda som kan finnas. Ja listan kan göras lång på utmaningar mina vänner möter var dag.

Igår blev det lite bilder från sjukhuset i stan, här kommer de i svartvitt.

Alla får betala 10 SSP(Sydsudanesiska pund)detta är mindre än 1 krona. Pengarna används för att odla grönsaker som sedan används till mat för patienterna.

Abraham bearbetar jorden för att kunna så. Allt arbete gjordes för hand med som synes ganska dåliga redskap.

Abrahams son hjälper till med bevattningen.

Förmannen 

Mormor med ett av sina barnbarn registreras inför mottagningsbesöket.

Satiro, en clinical officer var den som behandlade patienterna. En clinical officer har sex års vårdutbildning och är ett mellanting mellan läkare och sjuksköterska. Det var lite svårt att sitta med och se hur 24 av 26 patienter fick antibiotika när kanske bara ca 5-6 egentligen hade symtom som motiverade den behandlingen. Det var inte bättre med vilka som fick malaria behandling, 20 av 26 fick det, trots att flertalet hade negativt malariatest!

Vi hade bra diskussioner men han köpte inte mina argument för att vara lite mer sparsam med dessa behandlingar trots han gick emot sin egen regions riktlinjer. 

Idag är Marie med och följer arbetet med patienterna.

Joakim vår infektionsläkare i samspråk med sjuksköterskan som hade ansvaret på den enda avdelningen för vuxna patienter.

På apoteket.

Allt skrivs ner för hand, namn, kön, ålder, symtom, diagnos och given behandling. Det känns som om det är lång tid kvar innan digitaliseringen når hit.

Väntan här med. Ett besök på den öppna "outdoor" mottagningen tar flera timmar. Man får vänta på att registrera sig, på vårdgivaren, på eventuell provtagning, svaret och sedan vårdgivaren igen och till sist vid apoteket.

Äntligen, kanske den här kvinnan tänker. Nu skall jag få min medicin. Apotekaren förklarar hur patienten skall ta sin medicin. Att lämna ut skriftlig information är oftast inte lönt då över 90% av kvinnorna i området är analfabeter.

I nästa blogg skall jag berätta vad jag/vi sysslade med i Kapoeta med omnejd denna gången. Detta var femte gången jag var i Sydsudan.

Önskar er en go helg och håll er friska!

Daniel