Streetphotos from Juba South Sudan

Hej!

Det första jag fick höra efter att jag blivit välkomnad till Sydsudan och Juba var:

"Ta inga kort! Inte här i stan, absolut inte på poliser och militärer!"

Det var tufft att höra när man är nördig fotograf och besöker ett nytt land. Nu följde jag det...för det mesta...i alla fall:)

Här kommer en drös bilder från mobilen...måste ha kommit åt funktionen av misstag.

En av huvudgatorna i stan. Av någon konstig anledning har lämnat en bit oasfalterad, man skulle kunna kalla det en väldigt lång vägbula.

Vattnet hämtas i Nilen och körs ut till olika bostadsområden.

Dessa flakmotorcyklar användes som taxi och för varutransporter. Importerade billigt från Kina.

En hel dag var militären ute och samlade in sopor, skräp över hela Juba. Militären måste sysselsättas, bidra till samhället. Tror inte de tyckte det var så kul.

Frihetsmonument i Juba. Knappt något folk och jag vågade inte fota där, fick bli ett från bilen.

Juba Swet, ett gym. Hade varit coolt att se hur det såg ut där inne.

Motorcykel taxi.

Här kommer det motorcyklar från alla håll. Antalet olyckor med motorcyklar är oerhört stort i Juba, många dör och många skadas svårt varje dag. Träffade på några offer på akuten men mer om det en annan gång.

Morgonrusningen.

Till vänster fängelset i Juba. Inget ställe ni vill vara på kan jag lova. Sverige har haft kriminalvårdare i Sydsudan för att utbilda och stötta dem så att fängelserna i landet skall bli bättre och humanare.

Live the tune...

Most trusted paint in South Sudan! Nu räcker det tyvärr inte bara med färg för att få landet på fötter...

Daniel

Ambulansförare!? Ni kör ju bara döda människor...

Hej!

När jag var i Sydsudan i höstas så besökte jag en del olika sjukvårdsinrättningar och så fort jag såg en ambulans försökte jag ta kort på den, om möjligt prata med de som körde den.

Det hände faktiskt då och då att vi stötte på ambulanser under våra strapatsrika resor. Givetvis var kameran uppe och någon bild togs. Tänkte ibland,  vad folk det var i en del av ambulanserna, de var ofta också prydda med gröna kvistar och blommor. Glömde bort detta tills jag i Juba träffade några unga pojkar.

Jag och Johannes bodde i området Godele i Juba hemma hos Mustafa. Mustafa hade förvarnat kvarterets byråd att två svenskar skulle bo och synas i området ett tag.

Kanske tur att han gjort det...när Johannes och tog oss en löprunda hade vi en svans med ungar med oss, de ville hålla handen, göra "give me five" hälsningen mm medans de äldre bara skrattade åt oss och nog tyckte vi var galna. Ute och springa när det är 30 grader varmt!!

Nåväl medan vi stretchade efter löpningen samlades en massa ungar kring oss och vi kom att prata om olika jobb med dem. Vi frågade vad de hade för planer, drömmar och vi berättade vad vi gjorde för något. Hemma i Sverige är ju vi som jobbar på ambulansen ändå ganska högt respekterade, folk tycker vi ändå gör ett ganska bra jobb.

Alla ungarna ville bli piloter, läkare eller lärare(Johannes är pilot) men ingen kunde tänka sig att köra/jobba med ambulansen...varför det frågade jag?

Ni kör ju bara döda människor var svaret!

De berättade att ambulanserna används vid begravningar, därför också många i dem och smyckade med kvistar.

När jag senare granskade "ambulansen" på denna bilden kunde jag läsa på sidan av bilen:

Alfa and Omega Funeral Services!!

Kan dock säga att det fanns ambulanser som körde levande patienter...för jag har åkt ambulans med "rödljus" och sirener i Juba!

Den storyn kommer om ett tag.

Ha nu en trevlig helg!

Daniel

Problem i jakten på Lord´s Resistance Army!

Hej!

Under mina veckor i Sydsudan gjorde vi lite besök på olika platser, det kunde vara skolor, kyrkor eller olika sjukvårdsinstanser.

Vi skulle "bara" åka i 1,5 timme från Yei till Morobo som ligger väldigt nära Uganda och Kongo. Inte hade jag räknat med att nattens regn skulle ställa till med några problem...

...men bara efter några kilometer stötte vi på problem!

Vägen var totalt blockerad! En militärtransport hade fastnat mitt på vägen och på bägge sidorna om den hade andra lättare lastbilar försökt köra förbi och fastnat de med.

Jag tog en bild i skydd av att bilen. Det sista du skall göra är att fota militärer eller andra myndighets utövare, för då kan det bli problem.

Skulle vår tripp ta slut så snabbt?

Det visade sig vara den ugandiska armén som skulle upp till Centralafrikanska Republiken för att försöka få tag på Joseph Kony, ledaren för den fruktade LRA. De använde sig av Sydsudan för att lättare nå han.

Den korta killen var högste officer och ledde arbetet med att få loss lastbilen. Jag gick fram till han och frågade om det var okej att jag fotade lite medan de försökte få loss lastbilen..."yes you can do it" och jag gick och hämtade kameran.

Det var rätt mycket avgaser sp jag förstår att Marie inte ville stå kvar.

Kändes rätt fruktlöst att försöka rubba lastbilen med hjälp av dessa män.

Den lilla gröna lastbilen fylldes med soldater för att ge tyngd så att den kunde få fäste att dra loss lastbilen.

Ta i nu gubbs!

Har du Jesus?

Nu rör den sig! Yes!!

Det är lätt att fastna när man ser hur vägen ser ut. Nu gäller det att de andra bilarna kommer loss de med.

Nu började "löjtnanten" till vänster i bild kräva cigaretter eller pengar av mig för att han låtit mig ta bilder av losstagningen. Jag röker inte och några pengar ville jag inte ge till han så då ble han lite sur och pekade med hela handen " I will be back for you!"

Bil efter bil kommer loss och till slut kan vår bil passera.

Här kommer den...inget kraftpaket, gammal och slö så vi fick gå en liten bit.

Försökte slippa "löjtnanten" men han var uppmärksam på att vi var förbi och kom tillbaka till mig och skällde lite men tog till slut i hand och vi kunde dra vidare. De ugandiska soldaterna fortsatte också sin färd. Med facit i hand så lyckades de inte med sitt uppdrag Josef Kony är fortfarande på fri fot i juni 2014.

En helt vanlig vy, några hyddor, lite kläder på tork, disk...och en mobilmast längst upp till vänster i bild. Jag hade bättre täckning här i Sydsudan än jag har i Småland!

Åter en olycka, den hade precis hänt och lastbilschauffören hade det svårt att hålla folk borta från att ta hans last och hans diesel. Ryktet om olyckan spred sig snabbt.

Unga tjejer springer för att få tag på lite diesel från lastbilen.

Någon kilometer senare möter vi fortfarande folk, ffa barn som vill ha tag på diesel. Tyvärr händer det alltför ofta att människor blir skadade i samband med dessa "dieselstölder", bränder och explosioner dödar många.

När vi passerade på hemvägen låg lastbilen kvar, utan diesel och lite mindre last.

Nu åker vi dock vidare mot Morobo, vi är väntade.

Daniel

Nu börjar den värsta helgen på hela året!

Hej!

Konstig rubrik kan tyckas, vad syftar den på? Handlar det om religion, om tron, om Jesu död och uppståndelse?

Nae, inte denna gången. Mitt perspektiv idag är hur mitt arbete med mycket stor sannolikhet kommer att vara i helgen. Årets tuffaste helg om du jobbar på ambulansen som jag gör men gäller även för poliserna, räddningstjänsten och sjukvården i Jönköping.

Här på FS kommer bloggar, diverse bildpooler fyllas med bilder på fina bilar och motorcyklar från motormässan som är på Elmia varje påsk och det är kul, fint men...

...jag vet att jag kommer att få se en annan sida av det myntet, tyvärr.

Tror inte att ni som läser detta är de som ställer till det men ta´t lungt i trafiken när ni är här så jag slipper se er i någon olycka.

Nu lite bilder från en övning, bil och tankbil som krockat, polisen först på plats:) händer det?? Nåväl hur agerar de utan oss?

Olyckan är där framme!

Hur är det här då?

Ajdå, flugit ut genom rutan...

Fastklämd:(

Nu kommer räddningstjänsten.

Nu kan vi hjälpas åt.

Så här gör vi!

Tankbilschauffören är diabetiker.

Nu har till och med sjukvården kommit på plats.

Med ett sockerdropp blir man snabbt pigg!

Ledningspersonal.

Bäst att göra ett eftersök i omgivningarna så att ingen blir lämnad kvar...

Skulle något hända är vi förberedda, i år har vi faktiskt fått lite extra bilar i tjänst så bördan kanske blir något lättare.

Välkomna till Jönköping i helgen, ha kul så ses vi här på FS efteråt!

Daniel

Vad du än gör ta inga kort, ta inte fram kameran Daniel!

Hej!

Hur kul är det att höra det som nummer 2 efter att ha blivit välkomnad till Juba, i Sydsudan??

Jag lämnade Tanzania den 5 november, kom hem till Jönköping den 6:e, åkte tillbaka till Afrika den 7:e. Var hemma typ i 12 timmar.

Svenskt novemberväder usch!

Efter en övernattning i Addis Abeba hos några vänner var jag äntligen i Sydsudan.

Min första sight över Juba, som ligger precis vid Nilen.

Lite mer av Juba från ovan.

Många plan från FN på flygplatsen. Sydsudan är ju världens nyaste land, fyller tre år i sommar. Landet har ju haft det besvärligt i många år och har ett stort hjälpbehov för att komma på fötter. Nu när detta skrivs i april har det inte blivit bättre tack vare oroligheterna som började någon vecka efter jag lämnat landet.

Äntligen framme. Värmen slog till direkt minst 30 grader. Tog mitt första foto på Sydsudanesisk mark och direkt var gubben till höger på mig No Photo! Jag bad om ursäkt och gick mot terminalen. Kaoset där inne går inte och beskriva bra men efter typ en timme var jag igenom.

Utanför träffade jag vår chufför samt Pether en god vän som jobbade i Juba för FN:s räkning. Han hade några minuter över för att hälsa mig välkommen. Hans uppgift var att stötta kriminalvården i Sydsudan.

Innan vi lämnade Juba var vi tvungna att hitta någon som kunde ta en passbild på mig, till ett tillstånd någon byråkrat hittat på. Det var ett äventyr i sig men jag hann inte ta fram kameran innan ordern kom: Vad du än gör ta inga kort här i stan, ta inte fram kameran!!!

Tydligen var det förenat med besök hos polisen i timmar, risk för beslagtagning av kameran mm om fel person såg det så jag lydde order och fick nöja mig med att titta.

Efter att ha varit på resande fot i tre dagar hade jag nu bara 80 km kvar till slutmålet, staden Yei i södra Sydsudan. Jag hade kallt räknat med att sova hela den resan men...

...med vägar som det här var det omöjligt. Så fort du slappnade av det minsta slog du i huvudet nått kopiöst...det var till att hålla sig vaken för att komma helskinnad fram.

Det finns en asfalterad väg i Sydsudan,den går från Uganda upp till Juba. Kan nämna att Sydsudan är 2,5 ggr större än Sverige så ni förstår att det finns lite utmaningar i landet.

Nu var vägen ändå bra, regnperioden är nästan över:)

Rena motorvägen, här kom vi nästan upp i 50 knyck.

Fota inget där det finns poliser eller militärer hade de sagt, så en skylt måste väl vara ok?

Efter 5 timmar var vi framme i Yei, min bas i ca 1 vecka.

Detta var mitt hem under den tiden. Ett eget litet hus med grästak, presenning inne i taket för att undvika vätan, en dörr som knappt gick att stänga och en lampa och ett eluttag. Ström via en generator 4 timmar per kväll. Funkade kanon!

Detta var ett litet första smakprov på mina dagar i Sydsudan. Ni får gärna följa med om ni vill. Det blir lite bilder...på landet var det inte lika strikt fotoförbud och när jag väl var tillbaka i Juba blev det en o annan bild trots allt.

Ha de!

Daniel