Skärfläcka

Vill man fotografera skärfläcka är Trönninge ängar en säker plats. Det är alltid runt ett tiotal skärfläckor på ängarna under häckningstid. Även en morgon i maj 2019 är inget undantag. Jag sitter helt själv i gömslet. Strax utanför gömslet går det en skärfläcka och födosöker så där elegant som bara skärfläckor kan.

#2 

Den gör svepande rörelser med den uppåtböjda långa smala näbben. Ungefär som att slå med en lie.

#3

#4

En gravand studerar skärfläckans födosökande. Det ser ju så lekande lätt ut.

#5

Fast så lätt är det inte.

#6

Skärfläckan fortsätter sin eleganta gång,

#7

ritar likt en kalligrafimästare i vattnet under sitt sökande efter föda.

#8

Fast ibland behövs det grövre och mer direkta metoder om man ska få något till livs.

#9

En stare tassar förbi.

#10

En annan skärfläcka sluter upp till den första.

#11

Än så länge kan de samsas om livsutrymmet.

#12

TheInvisibleJackal

Nedfall

Plötsligt fick jag i telefonen en majdag 2018 se ett meddelande om att det i Påarp, strax söder om Halmstad, hade skett ett s k nedfall av vadare. Vädret hade tvingat ner flera tusen vadare. Som mest var det drygt 6000 kärrsnäppor, större strandpipare, ljungpipare, kustpipare och en del andra som hade tvingats ner till det lilla skäret vid Påarp.  Tyvärr hade dagen ägnats åt trädgårdsskötsel och annat. Således hade jag inte haft telefonen nära till hands. Jag plockade snabbt ihop kameragrejerna och stack iväg till Påarp. Många av vadarna hade dragit vidare, men det var alltjämt gott och väl drygt 2000 vadare kvar på plats denna eftermiddag i maj 2018.

De rastade en stund. Hittade något att förtära. Flög runt några varv. Gick ner och rastade på nytt. Ett otroligt skådespel, som egentligen kanske hade gjort sig bäst på film. 

#2

Födosökande kärrsnäppor.

#3

#4

#5

TheInvisibleJackal

Inte riktigt som det var tänkt

För någon tid sedan satt vi hemma i långledigheten och funderade på vad vi skulle hitta på. Fota såklart! Men var? Var den stora frågan. Efter en del gnuggande av diverse geniknölar, googlande och Google Earth surfande kom vi fram till att det kunde var trevligt att åka till Hovs Hallar. Det var ett tag sedan vi var där. Och nere bland stenar och klippor är det nog till med mer än tio års sedan vi var. Därför kändes det som hög tid för ett återbesök.

Stigen ner är rätt brant och beströdd med stenar och stenblock. Vi lyckades dock ta både oss själva och kamerautrustningarna helskinnade ner. Vi hade valt eftermiddagen för då skulle nog ljuset kunna vara trevligt. 

Då vi tänkte att detta kommer att bli ett längre äventyr tog vi med oss en rejäl matsäck. Fotografera på fastande mage är inget jag trivs med, således packade vi med oss ett och annat i en liten kylväska.

Efter att ha vandrat runt och kikat här och var där det skulle kunna vara intressant att börja fotografera bestämde vi oss för att sätta oss på en klippa och ta fram vår matsäck - rostade vitlöksbröd, rostbiff, potatissallad samt tomater, gurka och morotsstavar. När denna trevliga måltid var avklarad började vi titta närmare på vad det kunde finnas för kompositioner. Det var då jag upptäckte ett inte alltför trevligt moln ute till havs. Ett moln som såg ut röra sig emot oss. 

Jag tog snabbt ett par bilder. Det är de  ni ser i inlägget. För att åtminstone ha någonting. Vi hann packa ihop och söka ett rudimentärt skydd vid några enar. Nu var fråganv om skulle vi stanna kvar och vänta ut regnet eller om vi skulle försöka ta oss upp igen innan regnet gör stenar och annat allt för hala. Då min fru har en dålig fot bestämde vi oss för att sakta, men säkert ta oss uppåt igen. Ibland blir det bara inte riktigt som man tänkt sig. Blir det bara tillfälle igen ska jag försöka ta mig dit på nytt. Det är ett väldigt lockande landskap.

#2

TheInvisibleJackal

Trift

Passade på att ta en eftermiddagspromenad vid havet för ett tag sedan. Tog bara med kameran med telezoomen och handkikaren för en gångs skull. Det skulle finnas ett par svarthakade buskskvättor i närheten. Efteråt förstod jag att valde att promenera åt andra hållet i förhållande till vad de sades hålla till. Får försöka lite längre fram att hitta dem och kanske få någon bild. Den senaste tiden har det kryllat av kryssare på plats då viken gästats av en sibirisk knölsvärta.

Istället för buskskvätta eller för någon annan fågel för den delen blev det att jag kom att intressera mig för triften som börjat slå ut lite här och var. Jag gillar triften. Den behöver bara en liten gnutta jord någonstans, kvittar nästan var, så växer den och trivs.

#2

#3

#4

TheInvisibleJackal

Morgon vid havet

Den fina majmorgonen 2018 gav mersmak till ytterligare ett besök kort därpå. Det kan bli så ibland att ett bra besök lockar fram fler besök på kort tid. Eftersom det inte mer än 7-8 kilometer att cykla är ännu ett besök inget att tveka om. Det är lite mer rörelse på havet idag. Vinden märks mer den här gången. 

På väg till min sittplats stöter jag på ett par strandskator på klipporna.

#2

En stenskvätta har anlänt till platsen sen senast.

#3

Några ejderhannar gungar lojt på havet. 

#4

En ensam sjöorrehane är riktigt nära.

#5

Ejdrarna är inte många den här gången heller, men det är något som jag tyvärr fått vänja mig vid. 

#6

#7

Stenskvättan undrar om det blir bra så här eller.

#8

#9

#10

TheInvisibleJackal