Glassvik

Det är söndag och vi har ställt väckarklockan på strax efter fem. Inte precis i svinottan utan lite mer så där lagom för att kunna få en hyfsat fin morgon vid havet. Vi har bestämt oss för att köra till en liten vik som heter Glassvik beläget mellan Halmstad och Falkenberg. Min fru hade varit där på en fotokurs i höstas. Vid det tillfället gällde det långa slutartider. Tyvärr blåste och regnade det lite för mycket för att det skulle vara trivsamt den gången, men områdets karaktär med mycket klippor och stenar fastnade i minnet och vi sa att det kunde vara en plats att återvända till för att på nytt pröva lite långa slutartider vid något tillfälle. 

Det var nästan helt stilla och kanske skulle det behövts någon liten vindpust för att ge ett mer spännande samspel mellan vattnet och klipporna. Samtidigt passade det ganska bra för mig att kunna testa kombinationen fokusstackning och långa slutartider. Jag brukar ofta använda mig av båda teknikerna, men har aldrig kombinerat dem. Jag vet inte om jag tycker att det var så lyckat att kombinera dem. Det kan hända att det under vissa förutsättningar kan vara intressant att göra det, men den här gången är jag dock lite tveksam. Samtidigt har man aldrig prövat så vet man inte och en gång är ingen gång. Det är bara att fortsätta undersöka och utforska. 

#2

#3

#4

#5

Oavsett vilket är det glädjande att kunna vara ute i naturen igen. Därför avslutar jag med ett porträtt på undertecknad.

TheInvisibleJackal

Virsehatt igen

Snön är nu helt borta. Nästan i alla fall. I de mer skuggiga partierna ligger det små små borttynande rester från vintern som varit. Är det vår nu? Nja, inte riktig. Den står väl och vacklar och kan inte riktigt bestämma sig fullt ut, men den är nog inte alltför långt borta. Några sista dagar kyla annonseras komma de närmsta dagarna.

Än en gång har jag besökt Virsehatt. Den här gången tillsammans med min fru. Efter att ha gått en runda i området jag mig ner till Sennanån med stativ och ND-filter. Min fru gick bort till några träd och skakade. Hon har fastnat en del för ICM-fotografering den sista tiden och passar på när tillfälle ges att utöva detta fotografiska hantverk.

Jag hade väl närt en svag förhoppning om att kanske kunna få några bilder på Strömstare. Så blev det nu icke. Kanske en annan gång. Det är ett fint område så några mer turer blir det säkert längre fram i vår. 

TheInvisibleJackal

Från slott till koja

En kväll i mitten av november hade fotoklubben en av sina ytterst få sammankomster detta år. Vi träffades för att några timmar ägna oss åt nattfotografering. Det var mulet, men förhållandevis vindstilla så vi kom att bli några stycken. Efter en liten gemensam samling kom vi att gå åt lite olika håll i små löst sammansatta gruppkonstellationer. Jag hade min plan för nattfotograferingen utstakad. Jag ville fotografera bebyggelsen som ligger ut med Nissan. Utifrån det hade jag inga andra tankar utan lätt det komma som det kom under min promenad med stativ och trådutlösare längs med vattnet.

Jag jobbar rätt långsamt när jag nattfotograferar. Gör allting manuellt. Jag har märkt att det är det som funkar för mig. Detta gör att varje foto tar lite tid. Jag hade först sällskap med några andra i klubben, men när jag tagit en bild och sedan ett ytterligare motiv alldeles i närheten av det första gick jag dit och började undersöka kompositionen jag tyckte mig se innan jag tog och ställde upp stativet. När jag var nöjd och bilden tagen var alla de andra i mitt lilla sällskap väck. Lite lustigt kanske, men jag tänkte som så att det ingen idé att börja försöka leta och hinna ikapp. Det skulle bara resultera i att jag avvek från min lilla plan att fota bebyggelsen längs Nissan. Jag fortsatte således som planerat och kom rätt snart in i min lilla nattfotobubbla igen.

Efter att ha tagit några bilder dök en tanke upp i mitt huvudet om att jag skulle kunna nattfota utifrån ett tema. Jag behövde dock komplettera temat med en inledande bild. Eftersom klockan började bli en del valde jag att ta den inledande bilden i temat och sedan återvända några dagar senare och ta de avslutande bilderna.

Jag läste nyligen en artikel här på Fotosidan om man oftast gör sina nattfoton för mörka eller för ljusa. Jag får nog säga att mina nattbilder har en tendens att vara lite för mörka, men efter att att ha läst den artikeln och sett på mina nattfoton med nya ögon har jag försökt göra dem ljusare. Jag är väl inte helt framme vid hur jag vill ha mina nattbilder. Tyvärr har jag inte p g alltför otjänligt väder inte haft möjlighet att ge mig ut att testa olika exponeringsalternativ på samma motiv för att se jag  vad tycker om. Förhoppningsvis kommer det kvällar med kallare och klarare väder framöver. Då ska jag vara där med stativ och trådutlösare.

#2

#3

#4

#5

#6

#7

#8

#9

#10

TheInvisibleJackal

November

Första veckan i november hade jag några dagar ledig. Att vara ledig i november är trevligt, men det är inte alltid som vädrets makter samverkar. Under dessa dagar var det nog bara en dag som det inte regnade. Jag tog således kameraryggsäcken och stativet och begav mig Hallandsåsen, närmare bestämt till Osbecks bokskogar. Det brukar vara ett säkert kort.

Trots att det var en vanlig vardag stod det ändå en del bilar på parkeringen. Säkert svältfyllda på frisk luft och naturupplevelser som jag själv. Jag hade bestämt mig för att inte ge mig ut och gå någon speciell runda utan istället sakta gå åt det håll som jag tyckte såg intressantast ut och se om det kunde finnas några tänkbara motiv. Ofta när jag är på Hallandsåsen är det träden och bokskogen där som på något sätt hamnar i mitt fokus. Den här gången skulle försöka leta efter andra motiv och inte låtsas om träden. Jag vet inte om det är en dum och begränsande metod, men jag tänkte att jag prövar så får jag se vad jag kommer hem med i bildväg.

Nu blev det ett träd i alla fall, ja eller det som återstod av det.

#2

#3

Jag hittade också en liten trevlig bäck som jag följde och hittade några platser att fotografera den på. När gjorde det kom jag på att fanns en lite större bäck lägre in i området. Den skulle kunna var något att fotografera. Tyvärr var det på väg att börja skymma och jag visste inte exakt hur långt in området den låg. Pannlampan låg dessutom fint där hemma istället för kameraryggsäcken. Det får bli en annan gång tänkte jag och styrde stegen mot parkeringen och bilen istället.

TheInvisibleJackal

Näsbokrok

I slutet av augusti for jag och min fru upp till Näsbokrok utanför Kungsbacka för första gången. Vi tänkte delta i en fotovandring med naturfotografen Anette Seldén. Länsstyrelsen i Halland anordnar varje vår, sommar och höst s k fotovandringar med erkänt duktiga fotografer. Vi har varit på en del av dessa vandringar, som brukar var mycket trevliga med många fotointresserande människor i olika åldrar. Det har var första gången vi som följde med Anette Seldén på en fotovandring i hennes hemmamarker Näsbokrok.

Efter en kortare genomgång om hur man kan ta bilder med längre slutartid spreds deltagarna för vinden för att upptäcka området på egen hand. Ett fantastiskt område som jag framöver troligen kommer att besöka igen. Området är stort och det är lätt hänt att man i pur upptäckarglädje rusar iväg för långt för att se än det ena, än det andra som kan bli tänkbara motiv. Det svårt att lägga band på sig själv vid sådana tillfällen, men man måste annars blir det inget alls. Nu så här första gången var det bara att försöka hålla huvudet kallt och inte gå iväg för långt på egen hand.

En bit från där fotovandring tog sin början fanns en intressant klippa som liksom böljade i landskapet. Den blev jag snabbt nyfiken på.

#2

#3

#4

Anette höll sig på ett ställe och vi kunde komma till henne om vi behövde hjälp, hade frågor om något eller ville diskutera foto. Det blev så att efter att man undersökt en liten bit av området på egen hand vände de flesta tillbaka och började jobba med långa slutartider, plocka fram fika och prata. Det var en trevlig och avslappnad fotovandring.

I Näsbokrok finns det en klippa med intressanta mönster och linjer. De tyckte de flesta så det gällde att inmuta en bit av klippan och jobba med utan att vara i vägen för andra. Bilden ovan visar den lilla bit av klippan som jag kunde jobba med. 

TheInvisibleJackal