TheInvisibleJackal
Norrsken
Innan jag fortsätter färden bland förra årets bilder och händelser sticker jag i mellan med lite bilder från det norrsken som visade sig så fantastiskt i slutet av januari i år.
#2
Jag satt och tittade på TV - efter fem år utan TV har vi åter en - när det plingade till i telefonen. Norrskensappen påtalade att det var goda möjligheter att kunna se norrsken. Det är inte alltid det är det på mina breddgrader, så tanken väcktes att ge mig iväg någonstans och se om jag kunde få någon bild.
#3
Jag lämnade således TV:n och gick för att fixa till kameran. När jag gjort det och tagit fram ett par varma kängor kom jag att titta ut igenom ett fönster och fick se hur himlen sprakade grön och röd ovanför grannens tak. Jag sa till min fru och min son som var hemma.
#4
Min son och jag bestämde oss för köra iväg ner till havet för att se om det kunde vara något. Vid havet hade vi norrsken såväl söderut...
#5
...som västerut,
#6
som österut och
#7
norröver.
#8
Vi hade norrsken runt omkring oss.
#9
Hade jag vetat om att de skulle bli en sånt här makalöst norrsken hade jag troligen försökt leta upp en plats som varit än bättre än där vi nu befann oss.
#10
Det var ett tag sedan jag hade chansen att fotografera norrsken. Fotografera i mörker överhuvudtaget. Jag kämpade i minnet med vilka inställningar som var gångbara samtidigt som jag försökte lita på muskelminnet. Jag ville inte tända pannlampan och fördärva mitt mörkerseende.
#11
Jag stod på samma ställe hela tiden. Flyttade bara stativet efter hur norrskenet betedde sig.
#12
#13
#14
#15
#16
#17
Som sagt en helt makalös norrskenskväll. Det känns som om det kommer att dröja innan jag får uppleva något liknande på mina breddgrader.
#18
TheInvisibleJackal
Eldväsen.
Ja, regnet öser ner och vindarna böjer träden oroande mycket. Och sitter jag med bilder från Valborgsfirandet tidigare i år. Så det kan slumpa sig. Mitt bildredigeringsarbete fortsätter. Har kommit fram till juli nu och de bilderna kommer att dyka i inlägg framöver, men först har vi maj och juni. Jag tycker inte att jag har varit ute och fotograferat särskilt mycket i år. Tydligen har jag det ändå, för jösses vad bilder jag har suttit och arbetat med.
Valborgsmässoaftonens eld känns märkligt avlägsen i de senaste dagarna regnoväder. Att jag kom att fotografera elden var mest en slump. Jag vet sedan tidigare att det brukar vara en eld på den här platsen vid havet. Vi hade varit iväg under dagen och jag hade som oftast kameran med mig. Och stativet. Idag hade jag valt att ha på min 100-400:a. En mycket passande val för stå på lite håll och fotografera elden med lite längre slutartider. Inte mycket utan bara precis att elden ter sig levande.
De längre slutartiderna får lågorna att skapa former, väsen och varelser. Det är ett förhäxande skådespel, svårt att slita sig ifrån. Det är samma känsla som att fotografera det motsatta elementet - vatten. Något skapas i stunden, något som är där just då och sedan inte mer.
#2
#3
Elden sprakar och ryter i kvällningen. Ser de som står nära den de väsen som tidvis befolkar den eller är de bara hypnotiserade av värmen från den?
#4
#5
#6
#7
#8
#9
#10
TheInvisibleJackal
Nedfall
Plötsligt fick jag i telefonen en majdag 2018 se ett meddelande om att det i Påarp, strax söder om Halmstad, hade skett ett s k nedfall av vadare. Vädret hade tvingat ner flera tusen vadare. Som mest var det drygt 6000 kärrsnäppor, större strandpipare, ljungpipare, kustpipare och en del andra som hade tvingats ner till det lilla skäret vid Påarp. Tyvärr hade dagen ägnats åt trädgårdsskötsel och annat. Således hade jag inte haft telefonen nära till hands. Jag plockade snabbt ihop kameragrejerna och stack iväg till Påarp. Många av vadarna hade dragit vidare, men det var alltjämt gott och väl drygt 2000 vadare kvar på plats denna eftermiddag i maj 2018.
De rastade en stund. Hittade något att förtära. Flög runt några varv. Gick ner och rastade på nytt. Ett otroligt skådespel, som egentligen kanske hade gjort sig bäst på film.
#2
Födosökande kärrsnäppor.
#3
#4
#5
TheInvisibleJackal
Trift
Passade på att ta en eftermiddagspromenad vid havet för ett tag sedan. Tog bara med kameran med telezoomen och handkikaren för en gångs skull. Det skulle finnas ett par svarthakade buskskvättor i närheten. Efteråt förstod jag att valde att promenera åt andra hållet i förhållande till vad de sades hålla till. Får försöka lite längre fram att hitta dem och kanske få någon bild. Den senaste tiden har det kryllat av kryssare på plats då viken gästats av en sibirisk knölsvärta.
Istället för buskskvätta eller för någon annan fågel för den delen blev det att jag kom att intressera mig för triften som börjat slå ut lite här och var. Jag gillar triften. Den behöver bara en liten gnutta jord någonstans, kvittar nästan var, så växer den och trivs.
#2
#3
#4
TheInvisibleJackal






































