Tiger Cave Temple. 

En dag i november åkte vi till Krabi, jag behövde lite värme till mina muskler och när det dök upp ett extrapris på resa till Krabi så slog vi till. Visste inte så mycket om denna platsen, mer än att det verkade som alla svenskar åkte dit. Fast inte var de där när vi kom, träffade bara på en enda svensk familj och i övrigt var det mycket lite turister. Hotellägare, restauranger, long tail båtägare och övriga som lever på turister hade det jobbigt. 

Ligga på stranden eller vid poolen är inte riktigt vår melodi, men att utforska nya platser är trevligt. Tiger Cave Temple hade vi läst om och då det precis utanför vårt hotell fanns en busshållplats och då det dessutom stod just det namnet på den buss som stod inne var det lätt att bestämma sig för att åka dit. Femtio bath vill chauffören ha för att köra oss dit, var säkert överpris förstod vi när vi såg vad lokalbefolkningen betalade för sina resor, men billigt i våra ögon.

Platsen och templet anses av  buddisterna som ett av det heligaste platserna i det här området.

 Templet som gett platsen dess namn är en liten grotta vid bergets fot, där det bland annat sägs finnas ett tassavtryck från en tiger på bergets vägg inne i templet. Namnet kommer också från berättelsen om en munk som satte sig för att meditera på platsen, och under sin meditation hörde tigrar ryta runt omkring sig. Det kostar inget att gå in i dit och alla får gå in, men man måste ta av sig skorna så jag nöjde mig med att bara kika in.

Fast det som lockar de flesta turister är en rejäl kraftansträngning, för uppe på toppen av berget finns det en stor buddhastaty och för att komma upp till den måste man gå 1.237 trappsteg upp. Hade säkert blivit fler steg om de inte gjort stegen så höga. Inga trappor för folk med korta ben.

Varmt är det och både jobbig och svettig kommer den promenaden bli, men nyfikenheten tar överhand så vi bestämmer oss för att försöka gå upp. På vägen upp  träffar vi på de små aporna som de mer eller mindre varnat oss för. Vadå varnat, de är så små och söta.

Pass upp, se till vänster ropar min man och där kommer en apa på trappräcket. Vänder snabbt kameran mot den, lite för snabbt ser jag. Den apan är lite större men ändå inte speciellt stor, men snabb och fingerfärdig. Jag har en liten axelremsväska, med våtservetter och extra objektiv till min lilla kamera, den har han siktat in sig på och snabbare än jag kunde ana greppar han den och en rejäl dragkamp börjar. Trappan jag står i är brant så det gäller att hålla balansen samtidigt som jag inte tänker ge upp kampen om väskan och dessutom verkar några medbrottslingar till den här väskryckaren anläda. Han är stark den lilla busen, men troligtvis inser han att jag är starkare, eller mer sannolikt att det inte finns något ätbart i min väska och släpper plötsligt taget, med den påföljden att jag druttar omkull. Faller med en duns mot de höga trappstegen och skrapar upp benet och får en rejäl bula där.

Aj, det svider och bultar, men nog vill jag bra gärna gå upp. Fler apor kommer och de är verkligen påträngande,  så till slut tar jag mitt förnuft till fånga och bestämmer mig för att utskten där upp inte är mödan värd och att buddhastatyn nog ser ut som de flesta andra buddhastatyer. Vad är det man brukar säga; surt sa räven.

Finns en hel del att titta på här nere också, man behöver inte tveka på att stället heter något med tiger.

Just i dag så har Miss Mimosa Queen kandidaterna också kommit hit, reportrar från både TV och tidningar är på plats.

Även de som vann tävlingen 2015 och 2018 är med.

Jag är glad över att slippa gå i deras högklackade skor,  det ser otroligt jobbigt ut och många av de vackra flickorna staplar fram med möda på dessa klackar.

Många stannar och tittar på de långa och vackra flickorna, fast den här trötta hunden brydde sig inte mycket.

Vår busschaufför har sagt att om vi är på platsen där han släppte av oss så blir vi upphämtade där kl. 10.00 och mycket riktigt, där står en lokalbuss och väntar på oss och vi får en privattur tillbaka.

Ta bara foton, lämna bara fotspår

När jag vandrade i Nepal för många år sedan så hade de en uppmaning där, samla bara minnen, ta bara foton och lämna bara fotspår. Här hade någon tagit den uppmaningen till en annan nivå och lämnat sin spår för evigt i betongen.

Väderleksrapporten sa regn.

Lite regn kom det, men inte var det mycket inte.

Molnen såg ganska hotfulla ut men, det var mest bara hot.

En liten skur och sedan sken solen igen.

Någon var glad för de droppar som kom och offrade sitt the och ett glas vatten till gudarna.

Och jag kunde titta på folklivet igen.

Efter regn kommer solsken och eftersom det var så få droppar behövs det mer vatten för att hålla staden grön.

En del har ganska små kontor.

Religionen har stor del i thailändarnas liv, blommorna är viktiga, bilförarna har den för att inte råka ut för olyckor, taxichaufförerna för att få många kunder.

En del träd är tydligen heliga och offerplatser.

Olika seder och bruk så det förvånade mig inte, men det som förvånade mig var att allt det här fick vara ifred.

Även allt detta som, också var något slags tempel, fick vara ifred. Ingen förstörelse.

Mycket arbete utförs för hand utan en massa maskiner.

Fortsätter att vandra runt och bara njuta folklivet.

Är det varmt behöver man lite rast och även fylla på med vätska.

Någon såg mig.

Några var upptagna.

Andra rusade förbi.

Det går bra att ha sin sömmerskeateljé ute på gatan också.

Här kan du få råd.

Kul hus.

under strecket_______________________

Livet vid Saen Saep kanalen.

Den kanalen vi såg när vi var ute och promenerade en kväll såg intressant ut och där hade vi hört att det även skulle vara trafikerat av kanalbåtar. Så vi beslöt oss för att gå dit på dagtid för att titta.

Vi hittade tillbaka till kanalen, men upptäckte att där kunde man inte komma vidare. Bara att vända och hitta en annan väg, där man kunde gå utefter kanalen.

En färgglad trappa ledde oss ner till promenadvägen som gick utefter en del av kanalen.

Även muren är målad i glada färger.

Här kunde vi iaktta kanalbåtarna.

Konduktörerna levde ett äventyrligt liv. De klättrade på utsidan för att ta betalt.

En del av dem hade hjälm. det blå skynket på sidan är stänkskydd för att slippa få det smutsiga kanalvattnet på sig. Båtarna drar på ibland så att vattnet stänker rejält.

Här nere vid kanalen vimlade det av trollsländor, det var sådana mängder att det likande myggsvärmar.

De syns även här, men då kräver det förstoring.

Promenadstråket tar slut och vi kommer upp på nästa bro.

Området här är lite ruffigare än borta i de centrala områdena.

Vi slinker in i en överbyggd affärsgata som går utefter kanalen.

Där inne finns det mesta som butiker, frisörer, matställen och även ett tvätteri.

Här är också den stora knutpunkten och hållplatsen för kanalbåtarna.

Många människor passerar här och det är full fart med båtarna. Ett företag håller till på andra sidan med ett reklamjippo och delar ut ett slags majschips.

På vägen tillbaka till hotellet kommer vi förbi en del järnhandlare. Undrar hur de hittar något i den butiken?

Eller i de här.

Nästa generation av handlare verkar vara tryggad.

under strecket___________________________________

Rundtur med Tuk-Tuk.

Vi har hoppat av flodbåten och letar oss in i området runt det kungliga palatset.

Vi tar en tuck tuck för att komma till Wat Indra Viharn och Big Buddha

Den gyllene och stående Buddhan är verkligen stor, 32 meter hög.

Många offrar pengar här, ser lite roligare ut med dessa penningträd än att bara lägga lite pengar hos munkarna.

Jag kikade ner i hinkarna och det var lite variant på offergåvorna, någon tyckte tydligen att munkarna behövde lite tandvård och lite hygienartiklar.

Bredvid templet jobbas det för fult på ett bygge, det är söndag och de flesta butiker i det här området är stängda men byggjobbarna har inte ledigt.

Vi tar även en sväng runt en del monument. Democraty Monument står mitt i en rondell så där är det lite svårt att stanna.

Strax intill finns The Giant Swing den står framför Wat Suthat templet.

Vi kikar även på Victory nomument.

Kungafamiljen är populär och över hela staden ser jag porträtt på dem.

 Kul figurer uppe på en del tak.

Åter till kvarteren runt slottet.

Wat Phra Chetuphon Vimolmangklararm Rajwaramahaviharn eller det namn som vi som inte behärskat thailändska föredrar att använda Den liggande Buddhans tempel.

För att komma in till buddhan måste man ta av sig skorna, men får en liten tygpåse att ha sina skor i.

Vi blir även varnade för ficktjuvar, både muntligt och skriftligt.

Den liggande Buddhan är verkligen stor. Den är hela 46 meter långa

Bladguldet som statyn är täckt med representerar Buddha på väg in i nirvana. De gigantiska fotsulorna är vackert dekorerade med pärlemorinläggningar men i dag var de övertäckta för restaurering.

Men många andra föremål var rikt dekorerade.

Det är ett tempel så då är det inte så konstigt att folk ber här.

Så ska man offra. När man har rundat Buddhan finns det 108 bronsskålar och för 20 bath får man liten skål med offerpengar. De läggs sedan en och en i bronsskålarna för att få framtida lycka. De 108 skålarna representerar Buddhas 108 olika positiva sidor.

En kul detalj med inträdesavgiften, den inkluderar även en flaska vatten. Vi hämtar våra flaskor och går sedan runt och tittar på området.

Jag är imponerad av byggnadsarbetarna som dekorerat alla dessa torn.

Fisheye får komma till bruk igen. blir lite snett i kanterna då men jag får med mer.

Som jag konstaterat förut, mycket folk och många turister är lika med många försäljare.

Granatäpple är gott.

under linjen______________________________________