Maggan mellan isbjörnar och pingviner

och ett och annat lejon. Mina resor i isbjörnarnas och pingvinernas land och alla ställen jag kommer att besöka mellan dessa utposter också. Inte bara bilder utan även lite berättelser och äventyr. Blogglista.se

Fick fint besök.

Ronja kom och hälsade på.

Vi tittade på fåglarna och lekte med favoritleksaken.

Hörde och såg att vi hade finfrämmande vid fågelbordet också. Steglitsen, som jag bara brukar få syn på när det är vår, var här. Den skränade och bråkade med de andra fåglarna så det var svårt att missa den. Men när den tyckte att jag blev för närgången så flög den sin kos.Inget stativ med ut så någon skärpa lyckade jag inte få.

Ronja och jag lekte med hennes favoritleksak, en fender. Jag kastade och Ronja hämtade.

Fast jag vet inte vem som tröttnade först, verkar som om Ronja försöker säga "Ska du bara slänga bort den hela tiden så behåller jag den då".

Postat 2013-11-26 11:20 | Läst 9242 ggr. | Permalink | Kommentarer (7) | Kommentera

Tog en tur.

Det var vackert söndagsväder och eftersom jag inte kan gå några längre promenader ännu så blev det en liten biltur.

Först hamnade vi i Huddinge bland en del färgglada hus.

Som i den lågt stående morgonsolen såg ändå färggladare ut.

Även om morgonsolen målade husen i sina vackraste färger så hjälpte det inte så mycket på alla ställen.

Det var inte många vakna men duvorna var startklara.

Vi for vidare och hamnade i Muskötunneln.

Den är 2 895 meter lång och snirklar sig fram genom berget.

När sprängningsarbetena för Muskötunneln var färdiga i slutet av 1963, var tunneln sannolikt världens första biltunnel under havsytan i oinklätt berg (enligt Wikipedia)

Vad såg vi på Muskö då? Inte så mycket för in på det militära området var det bommar och valde man vägen till vänster efter tunneln såg det ut att vara en hel del som var inhägnat.

Jag lovar att inte beskriva var bilden är tagen och mätt upp området har jag inte heller gjort men om du undrar vad som fanns bakom den skylten och en mängd andra skyltar så var det...

...skog!

Vi återvände genom tunneln och försökte undvika motorvägen tillbaka men det var inte lätt för vilken väg vi än försökte välja så var det antingen en bom eller förbjudet att köra där.

Fast till slut hittade vi en alternativ väg och tog en sväng förbi Häringe slott.

Lärde oss något nytt...eller om gammalt.

Hittade en strand.

Sedan åkte vi hemmåt, passerade Brandbergen på vägen.

Å sen for vi hem.

 

Postat 2013-11-18 21:40 | Läst 11354 ggr. | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera

Vardagsglädje!

När livet är som vanligt och vi rusar runt utan att tänka på hur bra vi har det som kan just, rusa runt och ha det bråttom. Då vi gör det vi ska göra utan att tänka så mycket på vad det är vi gör egentligen, då finns det kanske inte så mycket att glädjas åt över att vi klarar av att göra just det vanliga. Det är ju så vanlig.

Men ibland händer det något som gör att det där vanliga inte fungerar längre, du måste be om hjälp med det mesta i din vardag. Mycket du gjort innan utan att tänka på det blir med ens väldigt svårt.

Vardagliga saker blir plötsligt ouppnåeliga och svåra att utföra.

Inte så konstigt om du blir lite deppig då.

Ända tills en dag då du  blir bra eller i alla fall bättre och kan börja leva som de flesta andra gör. Behöver inte lägre dit stöd som varit med dig under en lååång tid. du kan nästan klara dig helt och hållet utan det stödet.

 

Känns som om en ny värld öppnat sig du kan klara dig på egen hand ut i världen.

Bara att klara av en sådan enkel sak som att hämta en kopp kaffe alldeles själv och dessutom klara av att bära den uppför en trappa, eller den glädje man kan känna för att klara av att bära ner tvättkorgen till tvättstugan alldeles på egen hand. Den känslan och glädjen som man känner då det händer för första gången på åtta månader, det är lite svårt att förklara. Självklarheter egentligen men nyupptäckta färdigheter. Bara att kunna vattna blommorna utan att behöva be om hjälp, det är fantastiskt. Det är riktig vardagsglädje.

Det är värt att fira. Den glädjen vill jag spara i en liten ask som jag sedan kan ta fram och öppna för att få uppleva vardagsglädjen över det enkla igen. Att försöka spara den här känslan tills allt blir vardagsmat och jag gör alla vardagssysslor utan att tänka på det igen. Då en gråtristdag kommer, då jag klagar över bagateller, då vill jag plocka fram den där lilla asken igen, med guldstoftet av känslor för vardagsglädjen.

Postat 2013-11-06 13:50 | Läst 7247 ggr. | Permalink | Kommentarer (13) | Kommentera