Maggan mellan isbjörnar och pingviner

och ett och annat lejon. Mina resor i isbjörnarnas och pingvinernas land och alla ställen jag kommer att besöka mellan dessa utposter också. Inte bara bilder utan även lite berättelser och äventyr. Blogglista.se

Promenad i Narva.

Det första som våra ögon fastnar på, när vi kommit förbi och runt hela stora tullanläggningen, är det här huset.

Det kallas för Veetorn Residential, vattentornhuset.  Från början var det tänkt att fungera som ett kombinerat bostadshus och vattentorn. Byggnaden ovanpå huset innehåller två stora vattenreservoarer men  har aldrig varit i bruk eftersom stadens rörsystem inte kunde hantera det tryck som skulle uppstå. 

Det byggdes 1969 och är ett exempel på brutalistisk arkitektur från Sovjetunionens era.

Vi är både trötta i benen och det suger lite i magen. Det är en varm dag och vi har gått ganska långt och är riktigt törstiga. 

Hittar ett litet ställe som heter Oven Café och de serverar även mat. Deras specialitet verkar vara bakelser för de säljs slut medans vi avnjuter en riktigt god Spagetti carbonara.

Sedan är vi redo för nya upptäckter. Vi ser att många hus vittnar om den sovjetiska byggnadsstilen.

Längst bort på den här gatan ligger, Voskresenskijkatedralen eller Uppståndelsekatedralen en estnisk-ortodox kyrka.

En del hus är i behov ar en riktigt rejäl upprustning eller så är de klara för rivning.

Vi går förbi ett dagis med passande dekor ovanför dörren.

Soptunnorna vaktas av en liten pigg figur.

Vi hittar Försoningsbänken, den står i parken vid kulturhuset. Den är mer än bara en sittplats utan ska vara ett symboliskt nav för möten, reflektion och samhörighet.

Vi har inte så mycket tid på oss innan tåget går tillbaka mot Tallinn, så vi bestämmer oss för att gå åt det håll stationen ligger.

Det finns en promenadväg, Joaoru Trai, som går utefter floden Narva. Här är det badförbud, gäller även hundar. Promenadvägen går över Joaoruön som ligger som en liten oas mitt i floden. Leden slingrar sig förbi Estlands östligaste punkt. 

Ser att det på båda sidor av floden sitter det några och fiskar. Vet inte säkert men gissar att det som ser ut som ett grönt litet lusthus egentligen är en vaktkur. Den har samma färg som de andra vaktkurerna utefter floden.

Kanten ner mot floden är markerad med gränsstolpar med jämna mellanrum.

Här där promenadvägen förr var en liten stig, där är det en rejäl trallstig byggd. Den är finansierad med EU-bidrag.

Bron som syns där framme är järnvägsbron över till Ryssland. Den gröna vaktkuren är också på Ryska sidan.

Någon där inne spanar säkert på oss.

Här där vi går upptäcktes den äldsta kända bosättningen i Narva-regionen. Det var folk som bosatte sig här när inlandsisen drog sig tillbaka för cirka 8000 år sedan.

Det kan vi läsa på en skylt som vi passerar.

På andra sidan av floden ligger Narva vattenkraftverk. Många i Estland är oroliga för att Ryssland ska strypa elöveföringen därifrån. Kraftverket utnyttjar floden Narvas vattenkraft för att generera elektricitet och har varit i drift sedan 1955. Anläggningen är en av de största vattenkraftverken i nordvästra Ryssland och har en kapacitet på 125 MW. Den är en del av det ryska energisystemet och bidrar till elförsörjningen i Leningrad och omkringliggande områden.

I slutet på promenadvägen kan man gå längst ut mot kanten av floden och där se hela järnvägsbron.

En rysk soldat patrullerar brofästet på Ryska sidan.

På estniska sidan ligger det en träningsanläggning av något slag. Fanns även en träningsbana för hundar bredvid. Vet inte om de är i bruk.

Nu är det dags för oss att återvända till stationen för hemresa. Resan hem tar tre timmar för det här tåget stannar på fler stationer på vägen.

Vid järnvägsstationen i Narva finns den här minnesplatsen för offren för den sovjetiska massdeportationerna som ägde rum 1941 -1949. Då deporterades tusentals estländare till Sibirien och andra delar av Sovjetunionen under mycket brutala förhållanden.

Fast vi åkte med ett lite modernare tåg än det här som står vid järnvägsstationen i Tallinn.

Postat 2025-06-08 10:32 | Läst 602 ggr. | Permalink | Kommentarer (6) | Kommentera

72 H

Nu blir det lite reklam. ;)

Det finns ett bageri i Aten som heter 72H Bakery, det är ett hantverksbageri som fokuserar på traditionella metoder och långsam jäsning av surdeg. Namnet 72H kommer från deras unika process där de låter degen jäsa i 72 timmar innan den bakas ut, det ger brödet en djupare smak och bättre textur.

Bageriet är en del av Ergon House i Aten.

Det är känt för sina högkvalitativa bakverk och bröd, en rolig detalj är att vissa gäster har sagt att man kan känna doften av kanel redan innan man ser bageriet, stämde kanske inte men doften av bröd som spred sig ut på gatan var härlig.

Det är så populärt att det nästan alltid är kö utanför, det var i alla fall kö varje gång vi gick förbi där och vi gick ofta förbi för det låg nära vårt hotell. Men det är värt väntan, eftersom brödet och bakverken är av högsta kvalitet och gjorda med omsorg.

Även hotellet är värt att nämnas, vi fick tipset av en släkting som bor i Frankrike men som i sin tur har en släkting som bor i Aten. Det tipset tackade vi verkligen för, hotellet ligger mitt i Plaka och med gångavstånd till det mesta. Fin utsikt därifrån också.

Hotellet  är känt för sin kombination av boende och gastronomi, där man kan njuta av en modern marknadsplats med färska råvaror, en restaurang som är en modern version av en Agora, en marknadsplats med färska råvaror, en slaktare, en fiskhandlare och ett eget kafferosteri. Restaurangen har fokus på lokala och hantverksmässiga produkter.

Rummen är trevliga  och vi fick en liten kasse med överraskningar som välkomstpresent.   

              

Men det som är lite extra speciellt med det här hotellet är frukosten.

Du väljer fritt från brunchmatsedeln. Så gott och så rikliga portioner. Så här vackert serveras yoghurten. Någon kommenterade att det var inte mycket yoghurt, men den ligger under och räckte med råge att dela på.

Brödet  kommer naturligtvis från deras bageri 72 H, det var så gott att vi köpte en limpa med hem och ångrar att vi inte fyllde resväskan med bröd .  ;)

En egen butik och saluhall finns det även. 

Den här bilden är tagen vid frukost, övrig tid är det alltid fullsatt i den här populära restaurangen.

Varma dagar var det kö vid den gulliga glassbilen.

Nu blir det inte mer Aten..............................tror jag.

Postat 2025-05-29 11:36 | Läst 487 ggr. | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera

Strömmingsmarknad

Helsingfors Strömmingsmarknad är ett av Finlands äldsta traditionella evenemang. Marknaden har ordnats sedan år 1743. I år var den från den 6 till den 12 oktober.

Vi tog båten över, den där båten som de i Finland kallar för Sverigebåten och var där den 7 oktober. 

Vi tuffar in genom gattet vid fästningen Sveaborg. Ser inte så mycket av den eftersom vår balkong är åt andra hållet. Däremot ser vi att Helsingfors förändras. 

Bron där borta har jag inte sett förut. 

Det är en av de tre Kronbroarna som började anläggas 2021. De ska gå över öarna Knekten och Högholmen och det här är den längsta av de tre.

Var länge sedan jag kom med båt hit så det är inte så konstig då att jag inte sett bygget. Men den där lilla ön känner jag igen.

Viking Line är redan här.

Jag spanar bort mot Salutoret och där ser det ut som om kommersen redan är i full gång.

Här behöver vi inte hoppa av någon båt eller klättra upp för läskiga steg i berget. Nä, det finns både hiss och rulltrappa om man vill vara riktigt bekväm. Till hissen är det lång kö med barnvagnar och småbarnsfamiljer det är visst skollov i Finland.

Vi promenerar i alla fall iväg till Salutorget.  Helsingfors strömmingsmarknad har en lång historia, från början var marknadens fokus på mat och då framförallt fisk.

Men år 1891 beslöt guvernören att det på marknaden endast skulle säljas saltad fisk och då kom strömmingsmarknaden till. Den har alltid hållits på hösten eftersom strömmingen är bäst på sensommaren och hösten. Men det säljs även en hel del andra produkter här, men det  som lockar just den här veckan är mest fisk.

 Finns även många serveringar, allt från sushi till traditionella finska rätter. Den här glade mannen hade många kunder, stekt potatis och fisk lockade tydligen.

.

Klart han drar kunder med en fisk på huvudet.

Laxsoppa är populärt.

Många båtar kommer över från Åland, de backar in båten med aktern mot kajen och har sin försäljning där.

Så här ser det då ut från kajsidan. De produkter som yrkesfiskarna själva förädlat säljs utan mellanhänder och spelar en viktig roll i deras årliga inkomster.

Mycket gott där.

Flera stora segelfartyg har också kommit hit.

Vi hade riktigt tur med vädret den måndag vi var där för på onsdagen blev det en rejäl höststorm så marknaden var tvungen att tillfälligt stängas. Att det hade regnat dagen innan såg vi på vattenpölarna när vi tog en liten promenad i solskenet.

Tittade på lite annat än fisk och mat, som det gamla pack - och tullhuset.

Några väggmålningar.

Ser också att det finns delade meningar om Putin här.

Vi återvänder sedan till marknaden, för lite bröd och fisk vill vi ha med oss hem.

Svartbröd och kryddsill blir det hos Leif och Gerd Bergman. De har vunnit pris för sin kryddsill så det var ju tur att det var just den som slank med hem.

Även den goda skärgårdslimpan kom med hem.

Strömmingsmarknadens långa traditioner svävade i ovisshet ifjol. Den stora frågan var huruvida 2023-års strömmingsmarknad skulle bli den sista av sitt slag. I bakgrunden låg ett föreslaget förbud av nära nog allt strömmingsfiske i Bottniska viken och mellersta Östersjön. En sådan tur att det blev fiske och en marknad även i år.

När man traskat runt kan man slå sig ner i solen  och pusta ut.

Postat 2024-10-21 09:57 | Läst 1927 ggr. | Permalink | Kommentarer (10) | Kommentera

Fine dining på grönländska och när man jagar en stjärna.

När vi återvände till Ilulisat från Ice camp Eqi fick vi den kvällen möjlighet att testa den nya Fine Dining restaurangen Ulo på hotel Arctic.

Restaurangen är under utveckling för att bli Ilulisats finaste restaurang och de siktar även på att erövra stjärnor i Guide Michelin.

Så det skulle bli en spännande upplevelse att få äta där, vi var dessutom de enda gästerna i hela restaurangen. 

Den beskrivs som "En gourmetupplevelse för den äventyrslystne".

Vi slinker upp för spiraltrappan som leder till restaurangen och slår oss ner i baren. Eftersom vi inte var förberedda på att gå på finkrog så hade vi naturligtvis inga finkläder nedpackade så det kändes lite konstigt att gå dit i vardagsklädsel och nära på vildmarksstuk. Fast klädstilen på Grönland är väldigt avslappnad så vi blev väl mottagna ändå.

Vi startar med en av restaurangens signaturdrinkar. Smakrik och kyld med glaciäris, så klart.

En del av smaksättningen var från den här burken. Huvudingrediensen plockas i naturen och får smaksätta vodkan under lång tid.

De första fyra smårätterna får vi serverade där i baren.

Till maten serveras väl utvalda viner som ska stämma perfekt med maträtten.

Det här är salladslök med krabba och tomater, vackert upplagd och serverad på en bädd av mossa.

Samtidigt får vi in en liten rätt med lamm och caviar. Kan ju bara säga att dessa smårätter verkligen retade smaklökarna.

Sedan kommer  det in renhjärta med rabarber serverat på valnötter. Valnötterna blev kvar för min man tycker inte de är så goda och jag är lite överkänslig för just valnötter. Bäst att lämna dem.

Sedan kommer vi till det äventyrliga. Mattak.

Mattak är en traditionell rätt från Grönland, som består av valhud och späck, Det är en viktig del av den inuitiska kosten och äts ofta rå. Mattak har en tuggig konsistens och en smak som kan beskrivas som en blandning av nötter och fisk. Det är rikt på vitaminer och näringsämnen, vilket gör det till en värdefull näringskälla i de arktiska regionerna.

Här är den visserligen serverad med restaurangens eleganta finnes och på två stenar från naturen, men jag kan säga att den maträtten kommer jag inte beställa in fler gånger. Det räcker med att ha fått testa den en gång, men samtidigt glad att ha fått göra det.

Därefter förflyttar vi oss till bordet. In kommer brödet, nybakat och väldoftande. Bröd som kommer in före maten brukar inte få så mycket uppmärksamhet, men det här förtjänar nästan en egen sida. Så gott och även vackert. 

Vi får två olika och jag känner nästan smaken och doften då jag ser bilderna. 

Hovmästaren berättar att de använder grönländska produkter i så stor utsträckning som möjligt. Det som vi inte kan få tag på lokalt kommer från andra nordiska länder.

Våra råvaror kommer från hela Grönland, från isfjordens djup mellan de enorma isbergen till topparna på de branta, snötäckta bergen. Vi använder även bifångster från bland annat fiske. Det är vårt sätt att stödja lokalsamhället och säkerställa fräscha och autentiska smakupplevelser.”, säger han, samtidigt som vi blir serverade en tallrik med pilgrimsmussla, ramslök och en liten spröd dekoration. 

Till det en Weissburgunder Cardonnay.

Nu är det dags för den välbekanta hälleflundran, det är säsongens fisk så helt klart ett naturligt val av fisk. Den är smaksatt med verbena och mörk choklad. 

Restaurangen är känd för sin eleganta atmosfär och så klart den fantastiska utsikt över Diskobukten och de majestätiska isbergen.

Nu är det dags för en rätt som kallas för Reklinger, serveras med äggula, "brown butter-caviar-truffle". 

Till och med besticken som vi äter med är lokala, de här knivarna tillverkas speciellt för restaurangen av en lokal hantverkare.

Eget märke och symbol dessutom.

Samtidigt som maten serveras får vi information om den grönländska matkulturen.

På grund av det kalla klimatet tar det lång tid för mat att växa och mogna. Men detta resulterar också i rena och färska ingredienser av oöverträffad kvalitet. Vi vet hur man bäst hanterar de lokala råvarorna, och vi använder gamla tillagningsmetoder, som hängmörning, rökning, saltning och tillagning av maten på en grill med ljung från den steniga bergssidan. Resultatet är en helt autentisk upplevelse och utomordentligt rika smaker.

Fjällripa, svamp, jordärtskocka och pumpa.

Besticken till nästa rätt är väldigt speciella, även de tillverkade av en lokal hantverkare, kniven har ett isbjörnsfodral.

De passar bra till renen vi nu ska äta, serveras med sås med moreller, toppmurkla och en skiva rödbeta.

Vinet till dekanteras i en mycket speciell karaff, när vinet sedan hälls upp i glasen låter det som musik, som om vinet sjunger.

 Kockarna som arbetar här är mästare på sina områden, här har vi vår kvälls kock.

Han kom precis in med dagens dessert, som är en mjölkchokladmousse med  kråkbär och ett sprött tuillekex som dekor.

 

Till kaffet efter maten får vi fyra goda praliner.

Vinerna som serverades till maten var:

Sancerre, Guy Saget från Frankrike.

Chardonnay/Weissburgunder från Tyskland.

Cava, Naveraan från Spanien.

Santenay, J.C Boisset från Frankrike,

Cab. Sauvignon, Sebastiani från USA.

Riesling Auslese, F. Haag från Tyskland.

Nästa och sista om Grönland 

Postat 2024-10-17 10:53 | Läst 1920 ggr. | Permalink | Kommentarer (6) | Kommentera

Har du druckit grönländskt kaffe?

Restaurangen på Arctic hotel heter Ulo och det finns en speciell grönländsk kniv som heter ulu 

En ulu är en universalkniv som traditionellt används av inuitkvinnor. Ulu betyder också kvinnans kniv. Den används i så till en mängd olika saker som att flå och rengöra djur, klippa ett barns hår, skära mat och ibland till och med trimma block av snö och is som används för att bygga en iglo.

Restaurangen som vi ska äta på i dag heter Ulo, troligtvis en lek med orden Ilulossa och Ulu. De har den kniven som en symbol för restaurangen.

Den syns även ofta i konsten.

Fast vi behöver inte använda den kniven nu när vi ska äta middag. I dag har vi inte tänkt äta hälleflundra. Visst är hälleflundra gott men kanske inte sju av sju dagar i veckan. En vän till mig sa; "Tänk att tycka det är tjatigt med hälleflundra!". Jo, blir lite så. 

Vad säg om att testa en grönländsk hamburgare. Det blir en "Arctic burger" på ren, myskoxe och lamm. Jag förstår varför den är så dyr, det är sallad och tomat till den också  det är dyrt.

Skämt å sido, det är dyrt på Grönland runt 400 skr för en burgare, men så smakar den otroligt gott. Kocken berättade att de testat sig fram i två år innan de hittade den perfekta blandningen av de olika köttsorterna. Myskoxe är väldigt torrt kött, så även ren så det behövs lamm för att få den saftig och god att äta.  

Kaffe på maten är alltid gott och är vi på Grönland så måste man testa det som kallas för grönländskt kaffe.

Här är historien om den och hur den görs.

Kan bara säga att den var mycket god. 

.

Mera om Grönland

Postat 2024-10-05 11:26 | Läst 1210 ggr. | Permalink | Kommentarer (8) | Kommentera
1 2 3 ... 12 Nästa