** Idag gör vi arbeten på vårt system, kortare störningar och nedtid kan förekomma. **

Maggan mellan isbjörnar och pingviner

och ett och annat lejon. Mina resor i isbjörnarnas och pingvinernas land och alla ställen jag kommer att besöka mellan dessa utposter också. Inte bara bilder utan även lite berättelser och äventyr. Blogglista.se

Grythyttan

Grythyttan var målet för vårt första stopp på en liten tur i vårt land för att upptäcka lite mer av Sverige. Har varit i Grythyttan förr, men aldrig sovit över där så vi var rejält nyfikna på stället.

Vi kan tacka drottning Kristina för att det gästgiverier finns. Hon bestämde att vid landsvägen här skulle det finnas gästgiverigårdar och krogar på lämpliga avstånd. De hade  skyldighet att hålla minst sex hästar, även en båt förutom allt annat som ingick i ett gästgiveri.

Allt flöt på här i Grythyttan, åren gick och en del hus blev både slitna och förfallna så på 60-talet vaknade nydanarna och ville riva rasket. Här bygger vi nytt för visst skulle ett Domusvaruhus passa in i stadsbilden här. Lite parkeringsplatser skulle heller inte skada. Men som tur var vaknade även bl.a hembygdsföreningen och fick stopp på nydaningen av Grythyttan.

En fin kyrka har de i Grythyttan, lite synd bara att det är låst så man inte kan gå in och titta, hade gärna velat se målningarna av  Nils Mårdh.

Det här huset som vi fick vårt rum i är skomakarens gamla hus. När skomakaren dog så sålde hans änka huset till Carl-Jan Granqvist för 40.000 kr och att betala hennes boende på  det kommunala bostadsstiftelsen så länge hon levde.

I själva gästgiverigården kan man gå runt och känna historiens vingslag, på flera ställen finns det även skyltar uppsatta där man kan läsa om rum och huset.

Man kan även ta en fika ute på gården, eller spela lite boule.

Maten var vi väldigt nyfikna på, nu är det inte Carl-Jan Granqvist som håller i stället längre utan Spendrups, men de är kända för god och bra mat.

Det mesta var gott men när vi kom till huvudrätten första dagen så hade vi och kockarna en hel del olika åsikter om hur potatiskakan ska serveras. De ansåg att potatisen skulle vara "al dente". Men rå potatis i potatiskakan var inte gott. Man tog sedan bort potatiskakan från menyn. Men den där rödingfilén var utsökt god .

Eleganta och goda desserter var det.

Frukostarna var det inte mycket att klaga på, det enda skulle väl vara då att man inte orkar smaka på allt som ser så got ut.

Här fanns det mesta som man kan vilja äta till frukost, allt från pannkaka med jordgubbssylt och vispgrädde till drömmar.

Vi kikade även ner i fångvalvet.

Bödelstaxan var också intressant.

De gånger vi varit till Grythyttan så har vi besökt Måltidens hus, nu var det stängt. Stängt för reparation stod det på en skylt, men den tar visst väldigt lång tid.

Fast vi passade på att titta på taket utanför, som är inspirerat av norrsken. 

Postat 2023-06-20 13:49 | Läst 1523 ggr. | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Mot Gäddede och den Där "J#vla bron"

Vi sov skönt i Bräcke, vaknade utvilade till en ny dag och en färd i ett soligt Sverige.

Färden går vidare vi letar efter alternativvägar till de stora genomfartslederna. Små slingriga vägar som går genom vacker natur, med platser där man kan stanna och njuta lite extra. Som den här. En liten sjö med en strand som påminner mig så mycket om stranden hos mormor och morfar uppe i Puoltikasvaara.

Att leta reda på en fin rastplats där vi kan ta lunchpaus. Eller bara stanna en liten stund, äta ett äpple och sträcka på benen som här vid Hammerån.

När det ibland dyker upp en intressant vägskylt, så kan man svänga in och se vad där finns. 

Borgvattnet var en återvändsväg som är väl värd att ta.

Kyrkan är från 1782 och byggd av den kände kyrkobyggaren Pål Persson. Byborna var mycket nöjda med hans arbeta, före bygget var det bestämt att han skulle få 10 plåtar, tjocka fyrkantiga handhamrade koppartackor med kronostämpel i varje hörn. De nöja beställarna gav honom i stället 16 stycken. Blev en jobbig vandring hem sedan för Pål, "slantarna" var så tunga att han fick skavsår på ryggen. Då på den tiden var kyrkan betydligt mindre och har byggts till genom åren.

Mitt emot kyrkan, på andra sidan vägen ligger Affär´n i Borgvattnet. Den grundades på 30-talet av den legendariske handlaren Erik Brännholm. Där på baksidan kan man ta en fika också. Numera är det ett par från Nederländerna som driver den.

I hörnet på huset står fortfarande handlar´n Brännholm och tar emot kunderna.

Men det är inte butiken som är det som gjort Borgvattnet mest känt, utan den gamla prästgården.

Där spökar det. Redan på 40-talet började det skrivs om spökerierna i prästgården. Här kan man övernatta om man vågar för handlaren Erik Brännholm köpte prästgården 1970 och gjorde om den till hotell. De som klarar av att sova över på den gamla prästgården får ett övernattningsbevis i form av ett diplom. Borgvattnets prästgård har blivit omnämnd som ett av världens mest hemsökta hus. Tyvärr hade vi redan boende bokat för natten, för nog hade det varit lite spännande att sova där.  Det sägs att spökena ska vara ganska harmlösa – bortsett från att de kastar människor ur gungstolar, flyttar omkring möbler om natten och kastar ut spädbarn ur fönstren.

Vi lämnar Borgvattnet och far vidare utefter Indalsälven och senare Ammerån. Där hittar vi en fin plats vid Kvarnflyn för att äta lite lunch bredvid ån. Solen sken och vattnet skvalpade bredvid oss. Kan man ha det så mycket bättre.

När vi kommer till Hammerdal är det dags att välja väg igen. Vi ska upp till Gäddede och har två vägval. Den snabbare som går över Strömsund eller den lite längre där man kommer till Skärvången. Vi hör på radion om trassel med bron i Strömsund så vi väljer den längre vägen.

Trasslet med bron har tydligen blivit till en hel följetong och en låt om den har skrivits. Början på låten är så här och sjungs på melodin från "Barnatro"

"Har du kvar din springersko, har du eka kan du ro, du får ej ta bilen över denna bro
När man ska på en affär innebär ett stort besvär om man inte på den rätta sidan är

Jävla bro jävla bro, den blir aldrig klar om man ska Facebook tro
Jävla bro, jävla bro
Uti stugorna man känner ilska gro" 

Går även att höra lite av den den, Klicka bara på ordet Här

Jo, jag nämnde att den väg vi valde går genom Skärvången en viktig ort för ostälskare, så om du är i närheten, missa inte ett besök på Skärvången ost. Klart det slank med en god en. kan bara nämna att det kändes så fort vi öppnade bildörren att den var med, men så gooood!

Ost i all ära, men mest njuter vi av den vackra svenska naturen. Som här vis Glåmnäset.

Det är så vackert att molnen får änglavingar.

Nästa stopp blir vid Regnsfallet, här står det att det är 100 meter ner till fallet från parkeringen. Klarar jag det? Testar och det fungerade. 

Vi läser att fallet ligger precis i en övergång mellan hårda berglager som glimmerskiffer och falltröskelns amfibolit och den mjukare sandstenen neråt Valsjöbyn, som lättare vittrar sönder med tiden. Visst är det fantasieggande att veta att här har vattnet störtat ner på samma sätt sen senaste istiden, dvs i 9000 år!  Tack vare de hårda bergarterna kan fallet finnas kvar i tusentals år till.

Redan 1917 byggdes ett kraftverk här så Vallsjöborna fick elektricitet mycket tidigt.

Vägen fortsätter nu mot norska gränsen och plötsligt hoppar min mobil igång. Tydligen mycket starkare master för mobilnätet i Norge. Men först blir vi uppmanade att se upp med barn och hoppande getter.

Sedan blir det den obligatoriska gränsbilden. Den måste ju bara tas. ;)

Så lite av Norge också, nu när vi ändå är här, även om så bara för en timme.

Tillbaka i Sverige stannar vi vid en myr, där blir inte stoppet så långt för bortanför myren smäller det av gevärsskott. Kanske älgjakt?

Sedan kommer vi fram till Gäddede, där ska vi sova i natt på Pilgrimshotellet med utsikt mot Kvarnbergsvattnet, ja vi bor nästan på stranden.

Där ska vi även äta middag, i kväll serveras köttfärslimpa med rårörda lingon och lingondricka därtill. Så gott!

Postat 2022-09-11 11:01 | Läst 2310 ggr. | Permalink | Kommentarer (9) | Kommentera

Hungrig

På resa så är det kul att utforska landets matkultur och visst finns det en del maträtter som är typiskt irländska, som Irish stew, den testade vi naturligtvis, fast inbakad i en paj, den var så god. Vad vi inte testade var en typisk irländsk frukosträtt, black & white pudding. De ser ut som små runda kakor. Black pudding är gjort på blod, spannmål och olika kryddor. White pudding är liknande black pudding men görs på fett eller grislever istället för blod.

I övrigt så dominerar engelsk matkultur på Irland, men det Irland saknar i matlagning har de i pubmiljö. Så ett självklart val var att äta på puben. Att välja pub är inte lätt för det finns hur många som helt och i Tempel Bar trängs de med varandra. 

Vi valde en familjeägd för dagens middag, Ha’penny Bridge Inn.

Den amerikanska flaggan som skymmer skylten lite, har inget med puben att göra.

En trevlig typisk pubmiljö och här passade vi på att äta fish and chips, inte en måltid som räknas som "god mat" , men den är fortfarande en otrolig del av det irländska livet.

Med pubmiljön, stämningen, en shandy för mig och öl för maken, räknar man in det så blev det en utmärkt och god middag.

Skylten på puben uppmuntrade till att testa irländskt kaffe, så det var självklart att vi måste.

Det här var nog den godaste, irish coffee jag fått. Snygg var den också.

En liten kul detalj var killen vid bordet nära oss, han gillade visst att vara med på bild.

Resans stora missräkning i matupplevelse var det på Bunsen. Jag bukar försöka testa en hamburgare på våra resmål, den bästa jag ätit var nog i Järvsö. Tänkte nu att jag skulle utnyttja internet och se var den bästa hamburgaren i Dublin fanns. På tio i topplistan låg Bunsen, deras hamburgare var så lovprisade att det nästan var ett måste att testa dem.

Deras menykort är lite roligt, de är i storlek av ett visitkort.

Jag valde cheeseburger och shoestring. Efter lång väntan och där andra bord som kommit in efter oss redan fått sin mat, så kom "underverken".

Ska bli spännande att testa. Bilden gör inte hamburgaren riktig rättvisa, den ser större ut än vad den var för friesen är verkligen smala som skosnören.

Hur gott var det här då? Jo, jag har nog inte blivit mer besviken över en hamburgare. Degigt, svampigt bröd, osten är nästan bara det som syns i kanten och själva burgaren var smaklös. Pommes frites var dessutom inte ett dugg krispig. Gick därifrån mycket besvikna.

Postat 2022-06-18 11:45 | Läst 2036 ggr. | Permalink | Kommentarer (6) | Kommentera

Kinamat

Kinamat i Kina är inte riktigt det samma som att gå på Kinarestaurang i Sverige.  Redan när man ska beställa maten märker man skillnaden. Många gånger har man en hel del färska råvaror att välja på. Färska fina grönsaker ligger i tråg och det är bara att peka ut vilka de ska tillaga, till det kan man välja på kött och fisk. På de flesta restauranger finns det bilder på maträtterna och jag undrade om det inte var lättare att välja från den menyn men fick till svar att de byter kock så ofta att bilderna inte stämmer med verkligheten. Vi är lite osäkra på vad det är för grönsaker vi ser, för många av dem har vi aldrig sett hemma i Sverige.

Men det är inga problem, April vägleder oss i matdjungeln och ser till att vi får in mat som lagas och äts i den regionen vi är.

Så vi tittade på råvarorna, men tog hjälp av guiden för att få ihop en vettig måltid.

Fast ankhuvudena valde vi bort,  näbben såg så hård ut.

Kyckligfötterna och den gröna fisken gick också bort.

Vår guide April visste inte mycket om Sverige innan vi träffades,  men en sak hade hon hörts talats om, en fisk som luktar illa. Alltså surströmming, den var hon väldigt fascinerad av.  Tyvärr hade vi ingen med oss att bjuda på, men hon ville väldigt gärna att vi testade deras fermenterade fisk. Surströmming är gott, speciellt om man får göra en riktig klämma med fisk, mandelpotatis och hackad lök, mellan två hårda tunnbrödskivor, det är mums det. Efter en del övertalning gick vi med på att testa fisken, speciellt då hon lovat att vi inte behövde äta upp den. Gjorde inget om vi lämnade, restaurangen hade grisar.

På de flesta matställen i  regionen där Gula bergen ligger var porslinet förpackat så här. Sedan tar man matpinnarna och slår hål på paketet för att komma in i det, var tydligen en lite kul mattradition att slå med kraft och få en liten smäll.

Fågelfrö serverades som snacks till förrätt.

Rejält törstiga efter all vandring så smakade den lokala ölen väldigt gott.

Kul kapsyl, nästan som de vi hade förr här hemma.

Så, där nu börjar maten komma in, rätt efter rätt.

På ett annat ställe och  när vi lärt oss att portionerna är stora och att kineserna äter mycket, så ber vi att de ska laga lite mindre portioner till oss. Titta bara på soppan, den är för två personer och när vi tagit av den så hade vi bara skummat på ytan. Det är vad kineserna kallar små portioner.

Dessutom kommer det in mer, fisken är färdiglagad. Kan väl säga att det blev ganska mycket över till grisarna.

Kul öl med ananassmak.

Annorlunda Coca colaburk.

Vet inte vad de här vita grönsaken heter, men den var god.

När vi kommit vidare på resan så var vi i lite mer storstadsområde och med modernare sätt att beställa in maten. Vår guide Lele, som vi hade då förklarade hur man beställde mat här.

På väggen vid bordet sitter det en QR-kod, den läser man in i sin mobil och får då matsedeln där. Då är det bara att klicka in på matsedeln i mobilen och sända iväg sin beställning. Sedan bara vänta på att maten kommer. Betala gör man naturligtvis via mobilen.

Flygplansmaten på inrikesflyget var också väldigt kinesisk, fast här fick vi kniv och gaffel att äta med..

Barn är sig lika världen över.

Lite passande att skriva om mat i kväll eftersom nu blir det lite fasta för mig, fast bara tills i morgon.  I morgonbitti är det operation av min axel och beronde på vad de hittar på att göra kan det bli lite svårare att skriva på tangentbordet.  Får låta vänsterhanden jobba ett tag.

Postat 2019-10-20 21:39 | Läst 3294 ggr. | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera

Påskresa - Var ska vi sova i natt?

Dagens etapp gick till Åhus och Åhus Gästgiveri. Där var det så trevligt så det får ett eget blogginlägg. På deras hemsida kan man läsa att man blir  personligt och vänligt mött. Nu vet vi att det stämmer och det här blogginlägget blir nästan som lite reklam för stället, men det bjuder jag på för det är de värda.

Läste på en skylt vid gästgiveriet att redan 1737 kunde man övernatta och äta där. Priserna var förstås lite annorlunda då, en måltid med husmanskost kostade 12 öre och en kanna öl 8 öre. Ville man sova över så kostade det 4 öre.

Vi får vårt rum och där finns det inget att klaga på. Högt upp på vinden ska vi, letar oss fram i lite mörka gångar.

Kommer till ett mycket charmigt och trevligt rum.

Har man barn med sig så kan jag förstå att det här rummet är populärt, då det även finns ett loft.

Även badrummet ståtar med en charmfull inredning

Utsikten från det här rummet var kanske inte den charmigaste men inte så illa ändå, det tyckte i alla fall min maskot.

Fast nu tar vi en promenad och kollar in hur det ser ut i Åhus.

Färgglada hus.

Forsythian lyste i sprakade gult.

Är det fint väder kan man sitta ute och äta och njuta av lite närhet till vatten, nu var det lite för kallt för det så vi valde matsalen till vår middag.

"Mat och dryck av gourmet-karaktär är vår specialitét".  Så står det på gästis hemsida och jag håller med. Det var utsökt gott det vi åt. Får jag fresta med lite matbilder.

Först en liten smaklöksretare.

Som förrätt får vi svamppanerad harterrin.

Och vad sägs om halstrad torskrygg med örtpuré, nässel-& ramslöksveloté, vit sparris, vaktelägg och lite primörer därtill.

Jag är egentligen inte så förtjust i glass, men när den serveras och smakar så här så kan inte ens jag avstå från glass. Violglass, mums!

Postat 2019-05-08 11:37 | Läst 5082 ggr. | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera
1 2 3 ... 11 Nästa