Malmköping runt.

Tog en liten promenad i ett soligt och varmt Malmköping, köpingen har varit Södermanlands regementes exercisplats och man kan än i dag se rester efter det.

Vi promenerade iväg genom Suckarnas Allé. Varför den heter så är lite omdiskuterad och det finns flera varianter, en är att de skadade soldaterna suckade då de gick den här vägen från förläggningstälten till sjukhuset. De suckade för att de var sjuka och behövde vård. En annan tolkning var tvärtom, att de  gick ifrån sjukhuset friska och ompysslade och nu var tvungna att börja delta i övningarna igen.

Sedan fortsätter vi in på den lite mer skuggiga Harmonislingan. Där är det tänkt att man ska tanka krafter ur naturen. Vi följde inte rådet att sätta oss ner och blunda och känna in, hade nyss ätit en god hotellfrukost och kände nog att vi behövde röra på oss. Pixlade damens ansikte för jag frågade inte om hon ville vara med i bloggen, var visserligen på allmän plats men här kändes det mest rätt så.

.

Sedan kom vi till ålderdomshemmet, där Allan 100 år gick ut genom ett fönster och försvann. Fick nyligen veta a en vän i  Frankrike att där heter boken "Le Vieux qui ne voulait pas fêter son anniversaire" översatt så blir det "Den gamle mannen som inte ville fira sin födelsedag".

Men hur som helst så hittade vi fönstret och även skuggan av Allan. Han var väldigt blank så omgivningen speglade sig i honom.

Som jag nämnde tidigare så var Malmköping en plats för Södermanlands regemente så mycket här handlar om det. Många beväringar vistades här och de behövde logementen, därför byggdes något som kallades för Hyddorna.

Så här ser de ut i dag. Det finns en otrolig mängd informationsskyltar runt om i Malmköping, men jag hittade ingen information om vad de här husen används till i dag.

Vi hittade också Museet Malmahed. Det var stängt och ingen skylt om öppettider.

Men vi hade turen att träffa på folk som visste öppettider så på eftermiddagen återvände vi dit. Fanns mycket om soldatlivet, om Malmköping och även om de gymnastikläger för barn som de hade här. De lovade att sätta ut en skylt om öppettider på utsidan om huset.

Det här lilla huset var kokhuset där soldaternas mat lagades. Fast före 1878  lagades maten i kokgropar.

Malmköpings Wärdshus ligger i den här fina byggnaden som det står hotell på.

På det här huset står det att det INTE är till salu. Kan ju förstås vara intressant att veta.

Mina promenader blir inte så långa än så länge så sedan gick vi tillbaka till vårt boende på Plevnagården. Hälsade på hotellhunden Lissie och tog en fika.

Vattenfall

Nära Ella finns Ravana vattenfall och det är klart att vi stannar till för att föreviga det. Vattenfallet har fått sitt namn efter kung Ravana och är 25 meter högt. Enligt legenden sägs att Ravana hade kidnappat prinsessan Sita och hade gömt henne i grottorna bakom det här vattenfallet. Ravana sägs vara en av de mäktigaste varelserna som någonsin gått runt i universum. Om man nu ska tro på hinduiska legender så finns det mycket att läsa om Ravana, men i korta ordalag så levde han på den lilla ön Sri Lanka, där han styrde med mäktig kraft över gudar, människor och demoner.

Om legenden om Ravana är sann eller ej, så finns i alla fall detta vattenfall här. Jag tar en klassisk bild på vattenfallet.

Men tycker att den här med all trafik och folk är mer verkligheten.

Självklart finns det hundar även här.

Måste vara en fotointresserad hund, se bara ur den lyssnar till slutarljudet i kameran.

Finns det turister finns det försäljare.

Här finns också några apor till turisternas förtjusning men till matförsäljarnas förtvivlan, för aporna är skickliga på att knycka mat från deras vagnar. Apan som sitter lite högre upp har också lyckats få sig ett skrovmål.

                                                                                    föregående  -nästa

Litle Adams Peak

Vi är kvar i Ella och i dag ska vi göra en vandring upp på Little Adam`s Peak, funderar först på att avstå från den och stanna på hotellet med tanke på att mitt meniskopererade knä inte är färdigtränat och konditionen därmed är kraftigt reducerad. Det är otroligt så fort man tappar i ork då man ofrivilligt blir stillasittande. Men nyfikenheten tar överhand och kanske är det så att viljan var starkare än förnuftet. Så jag bestämmer mig för att följa med och jag behöver ju inte gå ända upp till toppen.

Början på vandringen är lätt, släta vägar som slingrar sig fram mellan teodlingar och vacker skog. Jag lufsar på i min egen takt, stannar till och beundrar utsikten då och då.

Kul att se hur vägen följer berget på andra sidan dalen.

Än så länge ångrar jag inte att jag följde med,  utsikten även på lägre nivåer är hänförande. Det är bara att ta det lungt och gå sakta i min egen takt.

Högre upp blir det plötsligt trappor, uppför är inget problem med knät även om orken får sig en liten törn. Andhämtningspauserna blir lite tätare och värmen gör att vattenflaskan verkligen var nödvändig att ha med.

Funderar ett tag på att sätta mig här och vänta, men tänker att jag kan väl gå en liten bit till. Går ju sakta och försiktigt. Senare tar trapporna slut och stigen blir smal och ganska så ojämn men inte så speciellt svår att gå så jag fortsätter en liten bit till

och så en liten bit till

och ytterligare en liten bit till.

Känns lite fel att vända nu och så plötsigt är jag uppe på toppen, ja nästan högst upp men här måste jag ju bara stanna till en stund. Här träffar jag på de mest bedårande små valpar. De måste bara fotas.

Någon har skurit upp en plastflaska och försett dem med vatten.  

Efter att ha hämtat kraft med att beundra de små valparna tar jag mig upp för den sista lilla backen och har bestigit Little Adam`s Peak.

Lilla Adams Peak har fått sitt namn efter att formen på berget påminner om "the holy mountain" Adam`s Peak, som är ett betydligt högre berg och svårare att bestiga.

Fin utsikt här upp, värt besväret med den svettiga vandringen upp.

Dessutom finns det fler goa valpar här uppe.

Men det är här det där med viljan och förståndet kommer in, har man gått upp så måste man även ta sig ner. Bara att traska på och sakta och försiktigt tar jag mig ner nivå för nivå. En bit ner kan de lite mer våghalsiga åka en slags linbana, där man hänger i en sele. Ser frestande ut, men med tanke på att min axel bara har två veckor efter operation och att jag inte får upp armen mer än i axelhöjd ännu, så är det inget för mig. Förstorat man den här bilden så ser man två modiga som åker ner.

Syns även här.

På vägen ner stannar jag upp och beundrar iderikedomen, marken behöver stöttas upp på vissa ställen och man tar vad man har.

Väl nere smakade min kalla Pepsi väldigt gott och efter den begav vi oss iväg för att hinna med att se när tåget passerar över Nine Arch bridge. Men det tar vi sedan.

                                                                    föregående  - nästa

Åka tåg

Är man i Sri Lanka så hör det till att man ska passa på att åka tåg, det är lite speciellt där och man färdas genom vacker natur.

Fast först stannar vi i Nuwara Eliya, det var en populär ort för britterna att slå sig ner på under kolonisationstiden. Speciellt för att det inte var så tryckande varmt där men också på grund av att klimatet är området också det enda i landet där "europeiska" grönsaker, frukter och blommor kan odlas.

Staden ser väl inte så brittiskt ut, men det här hotellet har en klar brittisk prägel.

Men förutom att där finns bevarat ett postkontor som byggdes 1894 av britterna så känns inte staden speciellt brittisk.

En brevlåda av välbekant modell har de.

Fast nu skulle vi ju åka tåg. Järnvägen anlade britterna under senare delen av 1800-talet för att få ut sina teskördar till utskeppningshamnen i Colombo för vidare transport med fartyg till teauktionerna i London. Från början ville britterna odla kaffe. Men katastrofala svampsjukdomar slog i ett nafs ut hela kaffesektorn. Så te fick bli räddningen och den nya inriktningen. 

Längre än så här får du inte komma utan biljett.

Ingen digitala tidtabeller här inte.

Nu är det bara att vänta in tåget.

Tågresenärerna börjar samlas på perrongen .

Till slut så kommer tåget och alla vill ha en bild på det då det tuffar in på stationen.

Resan kan börja. Vi hittar till och med sittplatser på det tämligen fullpackade tåget. En del står nästan hela sträckan på 2,5 timmar och andra turas om med att sitta. 

Alla vill fota tåget, jag passar på att göra det genom det öppna fönstret, men en hel del vill ta tågresan till ett äventyr...

...och hänger ut genom de öppna dörrarna. Ganska vanskligt syssla eftersom en hel del träd växer nära spåret.

Tåget tar oss högre och högre upp i landskapet, teodlingar kantar vår väg.

Ett och annat vattenfall skymtas .

När vi är vid tågresans högsta nivå, blir det svalare och moln och dimma driver in.

Inga automatiskt styrda bommar här, utan en person har fått arbete och sköter dem manuellt.

                                                                                                        föregående  -nästa

Smycken, stenar och batik

Att det bryts och finns gruvor för ädelstenar i Sri Lanka är nog mindre känt än att det finns teplantager. Den blå safiren är den mest kända och exporterade ädelstenen från Sri Lanka. Eftersom det finns en hel del ädelstenar på ön så är de också naturligt att det finns en hel del duktiga hantverkare också.

Vi fick tillfälle att besöka ett ställe för ädelstensslipning och smyckestillverkning. Riktigt finlir och pillerjobb är det för att slipa en sten på rätt sätt och låta dess lyster komma fram.

Det gäller att vara stadig på hand också när stenen ska fästas i ringen...

...eller i örhänget.

Kronan som den här mannen håller på med, är nog inget nybörjarprojekt.

Efter att några i vårt sällskap stillat sin köplust i smyckesbutiken drog vi vidare till ett ställe som gjorde batikarbeten.

Det var ingen enkel knytbatik som tillverkades här, riktigt pillerjobb med att vaxa ytorna för att få fram önskade mönster.

Mycket jobb innan den här blev klar.

Lite annat hantverk, skräckinjagande figurer i trä.

Den snidade elefanten karvar man nog inte fram på en eftermiddag.

Elefanten ger skön skugga till hunden och även folket bakom.

Nyvaken,!

Vi lämnar alla hantverkare och tänker åka tåg istället.

                                                                                        föregående    -  nästa