Polaria och lite till.

Tredje dagen i Tromsö och flygbeskedet lyser fortfarande med sin frånvaro. SAS har verkligen försökt pussla ihop en rutt åt oss, via Kirkenes - Oslo - Stockholm, men allt är fullbokat. Damen på SAS som vi fick kontakt med nu, kämpade verkligen men utan att lyckas. Även till Longyearbyen misslyckades. Till slut tog jag saken i egna händer och bokade med Norwegian för att säkra hemfärden. Glädjen blev dock kortvarig; en timme senare kom en ombokning som innebar att anslutningsflyget från Oslo till Stockholm redan hade gått – för två dagar sedan! En tidsmaskin hade suttit fint nu.

Det är bara att acceptera läget, gå ut på stan och se vad Tromsö har att erbjuda istället.

Och vad passar då bättre än att börja på Polaria? Själva byggnaden ser ju ut som om den har klämt in sig mellan oss och horisonten, som dramatiska, packade isblock som skjutits upp av ett vilt Ishav. Det kändes nästan lite ironiskt att mötas av så mycket 'frusen' skönhet när våra egna planer känns lika orörliga. Men visst är det en fantastisk syn? Vi kände oss genast inspirerade att lämna frustrationen utanför och dyka ner i den arktiska världen på insidan istället.

Här står Helmer Hansen staty med sina hundar. Han var en av Norges mest erfarna polfarare och Roald Amundsens mest betrodda man.

Han var en expert på polarhundar och deras beteende. Hans förmåga att läsa isen och styra hundspannet var avgörande för expeditionens framgång och överlevnad.

Precis bakom statyn av Helmer Hanssen och hans trogna hundar tornar ett enormt glashus upp sig. Inuti vilar M/S Polstjerna, Norges bäst bevarade sälfångstfartyg.

​Det är lite snöpligt att det är stängt och att vi inte kan gå in, men det är ändå imponerande att se den stora skutan genom glasväggarna. Man får en tydlig känsla av hur tufft livet på Ishavet måste ha varit. Polstjerna byggdes 1949 och har genomfört över 30 fångstsäsonger i de arktiska vattnen.

​Att den nu står där, skyddad från väder och vind precis vid kanten av Tromsösundet, känns som en fin hyllning till stadens stolta historia som porten mot Arktis. 

Det blåser rejält här, man får verkligen hålla hårt i mössan! Jag vågade mig ut så långt som möjligt på bryggan vid Polstjerna,  utan att blåsa i sjön, bara för att få den perfekta vinkeln. Härifrån ser man verkligen tanken bakom Polaria-huset tydligt; hur de vita sektionerna liksom stjälper över varandra som massiva isblock som pressats upp på land av de arktiska krafterna.

Väl inne i värmen byttes stress mot lugn. Vi fick uppleva allt från panoramabio om Svalbard till det fascinerande akvariet. Höjdpunkten är utan tvekan de lekfulla sälarna; att se dem simma under isen och delta i matningen var precis den distraktion vi behövde. En perfekt påminnelse om att även om våra resplaner har frusit fast, så finns det mycket vackert att se precis där man är.

Utanför träffade vi på en isbjörn också även om den här inte var så vit.

Men när vi kommer ner på stan och går in i en butik, så helt plötsligt stod han bara där!  Jag tog ett djupt andetag och försökte hålla masken. Tänk att jag äntligen fick mitt efterlängtade Svalbard-ögonblick, om än i en något modifierad verklighet...  Men visst känns det nästan på riktigt när man byter ut butikshyllorna mot gnistrande isberg? Vem behöver ett tidsödande flygplan när man kan resa i tanken (och med lite bildredigering)? 

Den snälla butiksbjörnen fick ett abrupt slut när min son fick ta hand om bilden... Från en oskyldig och snäll björn i en butik i Tromsö förvandlade han det till en kort film med en ren skräckscen på Arktis! Jag lyckades frysa filmen precis i det mest intensiva ögonblicket och få en stillbild.

Jag skulle kanske ha köpt mig en ny handväska som minne av resan, men det fick stanna vid en bild. Såg på stan att den modellen av handväska var väldigt populär bland asiatiska turister. 

Den här lilla tösen, såg väldigt frusen ut.

Mitt i det moderna Tromsø snubblade jag över de här små tidskapslarna. Det är lätt att bara gå förbi, men stannar man upp ser man spåren av tider som flytt. ​Den gamla transformatorkiosken står där som en stolt liten obelisk i snön, en gång en symbol för teknisk framgång när elektriciteten var ny och spännande.Man ville inte bara ha funktionella lådor, utan de skulle vara vackra också. Den här stilen kallas ofta för "el-arkitektur" och ser nästan ut som ett litet monument eller en obelisk.

Tillsammans med de gamla elstolparna och de hängande ledningarna skapar de en atmosfär som påminner om en svunnen tid, då staden sakta började lysas upp av elektriska lyktor istället för oljelampor. Det är vackert när det gamla får stå kvar och berätta sin historia mitt i vardagen.

Att promenera i Tromsö är en studie i kontraster. På vissa gator går man tryggt på bar asfalt tack vare smarta elslingor i marken som håller snö och is borta. Men så fort värmeslingorna slutar, hamnar man i en helt annan verklighet.

​Där tar isen över, och det är inte bara en tunn hinna. På de trottoarer som saknar värme har det byggts upp en rejäl isbeläggning på närmare två decimeter. Det är svårt att fånga djupet på bild, men det blir nästan som små platåer där man går med försiktiga steg. Skillnaden mellan den snöfria asfalten och de isiga partierna skapar rejäla kanter som man får se upp för. Här gäller det att ha balansen i behåll, eller ett par riktigt bra broddar!

På tal om broddar, så var de så vanligt att använda här så det här var den vanligaste skylten i Tromsö. Vid varje butik, restaurang och hotell så fanns den.

Herr Gårman var riktigt prydlig, klädd i hatt.

Tidsmässigt så var inte Hurtigruten något alternativ för oss, annars skulle vi kunnat hoppa på den både Norrut till Kirkenes och söderut till Trondheim.

Men vi gick ändå ner till kajen för att se när den kom.

Solen sken, men det blir tidig kväll i de här trakterna.

Det är Nordlys som kommer i dag.

Kvällen smyger sig på här i Tromsö och vi har äntligen fått "nyheter" om vårt flyg. Man kan inte annat än förundras över planeringen: nu är vi inbokade på ett plan upp till Longyearbyen, för att därifrån direkt vända söderut mot Oslo.

​Men, SAS har lyckats med ännu en logistisk kullerbytta som trotsar fysikens lagar. Det plan som ska ta oss från Svalbard till Oslo beräknas nämligen lyfta exakt samtidigt som vårt plan från Tromsö startar sin resa norrut.

​Vi förväntas alltså befinna oss på två ställen samtidigt, eller möjligen möta oss själva i luften halvvägs över Ishavet. Det börjar nästan kännas som en sport att se hur många omöjliga rutter de kan pussla ihop åt oss. Vi stannar nog på marken en stund till och ser vad nästa drag blir i det här märkliga resespelet.

Ska verkligen bli spännande i morgon. Tills dess tar vi och går och äter middag.

Rensa fisk och träna.

Vi lämnar Trondheim klockan 10.00

Passerar en fin fyr.

Nästa hamn är Kristiansund och dit kommer vi inte förrän vid femtiden Så vi har gott om tid för att hitta på något ombord. Vi kan till exempel få lära oss rensa fisk.

Kocken kommer ut med en stor fisk, nyslipade knivar och lite andra tillbehör.

Alla radar upp sig för att få se hur det går till, fast fisken ser inte så glad ut.

Först skärs stjärten bort och sedan börjar han uppe vid huvudet och filéar.

Med ett smidigt snitt så är hela filén klar.

Det som sedan blir kvar vid benen skrapas lätt bort med en sked. Smart knep. 

Ett annat knep han vill lära ut är att plocka bort benen ned en potatisskalare.

Fast alla knep och trixs är inte lika bra, så strax kommer tången fram istället och benen åker ut med ett plopp.

När allt är klart så skärs det upp i munsbitar för provsmakning.

Äter man gott och inte har så mycket utrymme för att vandra runt på så är det bra när det finns gym ombord.

Ingen trängsel är det där.

Så här glad blir man av att träna.

Trondheim

Tidig morgon kommer vi till Trondheim.

Vi äter frukost tidigare än vanligt och drar sedan ut på stan. Nidarosdomen är inte öppen ännu men det finns mycket att se där ändå. Själva kyrkan är nog mer eller mindre sönderfotograferad, inte så konstig då den är Nordens näst största domkyrka, även jag har en handfull bilder på den.

Figurerna på framsidan är många och även de flitigt fotograferade...

...så den här gången börjar jag titta på alla de lite underliga figurerna som sitter som utsmyckningar på alla de andra sidorna av kyrkan. En del ser riktigt skräckinjagande ut och andra ser ut att plågas ganska rejält. Även om mina små bilder här är många så är det bara en liten del av alla små figurer som finns på kyrkan. (Alla bilder går att förstora).

Vid sidan om kyrkan finns den gamla ärkebiskopsgården. Här bodde ärkebiskopen under medeltiden.

Husen vid Nidälven härstammar från 1600-talet och skeppshandeln och platsen där handelsskeppen kunde lägga till för att lossa sina varor. 

Den gamla bron över Nidälven.

Ser att de lagat cykelhissen sedan vi var här senast.

En bra uppmaning.

Vi promenerar vidare bland de gamla husen.

Kommer ner till hamnen och träffar på Den siste vikingen.

Lite modernare skulpturer.

Öronsnäcka.       

Midnatsol har också kommit till Trondheim, hon är på väg norrut och har ett längre stopp här.

Munkholmen, som vi passerar på väg ut från Trondheim, användes i äldsta tid som avrättningsplats, och enligt sagan skall Olav Tryggvason ha låtit spika upp Hakon Jarls och Karkers huvuden på en galge på ön. Redan 1028 skall enligt engelska uppgifter ett kloster ha funnits på ön.

Sedan seglar vi vidare mot nya hamnar och vi passade på att fira min man som fyllde jämna år och var orsaken till resan med barn och barnbarn. De bilderna ska jag inte terrorisera er med.

Sandnessjøen och hur det blev.

Vi har altså kommit till Sandnessjøen, där var vi i maj på vår bilsemester. Då liksom nu så var Norsk Husflid nere på kajen för att möta Hurtigresenärerna.

Här blir vi mottagna med öppna armar av bankens lille gut.

Då, i maj när vi var här, så höll några spanska graffitimålare på med att måla några husväggar. Så här blev det.

Så här såg det ut i maj.

Nu.

Och i maj.

Nu.

Och i maj.

Nu.

Då.

Tar en liten promenad genom stan, den är inte så stor så det går ganska fort.

Kom att tänka på berättelsen om Jona och valfisken.

Lite speglingar.

Men nu ska vi åka vidare och titta på de Sju systrarna, den här gången från sjösidan. I maj såg vi dem med snö på.

Nu har alla snö smält och vi ser dem från havssidan.

En liten motorbåt kommer farandes och verkar vilja köra ikapp med Hurtigruten.

Peter Dass var en Poet och författare till den berömda diktsamlingen Nordlands Trompet, i vilken livet bland fiskarbefolkning och småbönder skildras initierat. Petter Dass skrev även många psalmer. Han bodde och var kyrkoherde här i Alstahaug.      

Mäktigare så här med berget i bakgrunden.

Närmar oss nästa hamn som är Brønysund. Där var vi också i maj.

Där har de också en pampig bro.

Solen skiner och det är sommarvärme så vi går iland och tar en promenad.

Nere på kajen sitter välkomstkommittén, samma personer som vi såg här i maj.

Solen blänker i havet och kul mönster framträder.

Vi lämnar Brøysund och vinkar till Steinar Breiflabb, ett naturkonstverk som ligger mitt i farleden...

...och styr kosan mot Torghatten.

Då vi var här i våras hade vi tur med vädret och fick en uppriskande promenad upp till hålet i Torghatten.

Nu står vi på balkongen och väntar på att kaptenen ska manuvrera fartyget i rätt position för att vi ska få se hålet. Inte lika jobbigt som att gå dit upp. 

Skickligt rattar han sitt stora fartyg i bästa läge och alla kameror smattrar.

Vacker kust

Vårt fina väder på Hurtigrutenresan håller i sig.

Det är så fascinerande att studera landskapet som vi åker förbi för ljuset förändras och landskapet med det. Ibland är bergen gröna och med mustiga färger och ibland går de i olika gråa och blå toner.

Nästan allt är vackert.

Många platser som vi åker förbi ser nästan ut att kunna vara med i TV-programmet, "Där ingen kunde tro att någon kunde bo".

Vi har nu kommit till Nesna.

Aktiviteter på kajen.

Stilstudie på Nesna kaj.

Det är bara ett kort stopp i Nesna. 

Nästa hamn som vi kommer till är Sandnessjøen och där kan vi beundra Norges vackraste bro.

Den heter Helgelandsbrua och från resan i maj så bloggade jag om den här.

Här ska vi gå iland, det tar vi i nästa inlägg.