Maggan mellan isbjörnar och pingviner

och ett och annat lejon. Mina resor i isbjörnarnas och pingvinernas land och alla ställen jag kommer att besöka mellan dessa utposter också. Inte bara bilder utan även lite berättelser och äventyr. Blogglista.se

Siktat i Edinburgh.

I Edinburgh håller man på traditionerna och då det ska vara bröllop kommer dessa stiliga skottar med sina säckpipor.

Inte bara säckpipespelarna är finklädda.

Släktfoto.

Även folk på stan ses skymta i kilt.

Den mannen står nära ett av Edinburghs äldsta hus.

Det är stora nivåskillnader i en här staden.

Bra att hitta en trappa som genväg då, The Scotsman Steps. Dessa trappor finns i ett torn och har 104 trappsteg.

Tidigare var dessa trappor i ett bedrövligt skick av vandalism och antisocialt beteende. I folkmun gick de under namnet "pishy steps". Men 2011 startades ett privat projekt för att renovera trappan och nu ser den så här fin ut, med marmortrappsteg där alla har olika färg.

Den här puben är också gammal, en av de äldsta i Edinburgh. Fast det verkar vara många om den titeln.

Puben såg ut att ha en vaktande katt; kattvakt.

Tittar man ner då man promenerar omkring, så finns det lite information att hämta.

En fin dörr.

På en piedestal i stan så sitter det en liten hund som är flitigt klappad på nosen, det är Greyfriars Bobby. Bobby är inte vilken hund som helst. Det har skrivits böcker om honom och även gjorts film. Historien förtäljer oss att Bobby levde i Edinburgh på 1800-talet, hans ägare polismannen John Gray avlider 1858 av tuberkulos. John begravdes på Greyfriars kyrkogård och där vid graven tillbringade sedan Bobby sina sista 14 år. Kyrkogårdsarbetarna försökte få bort honom men utan resultat, till slut tyckte de så synd om honom att de byggde ett litet skjul till hunden och gav honom mat.

Eftersom Bobby var en hund  så fick han inte begravs inne på kyrkogården utan fick en grav med sten strax utanför och relativt nära sin husses grav. Bobby har mer eller mindre blivit som ett helgon och besökare lägger ofta en pinne vid hans gravsten.

Postat 2018-10-10 11:30 | Läst 3438 ggr. | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Outlander - Doune Castle och en del andra slott.

Vi fortsätter vår utflykt i Outlanders spår.
Kommer till Doune Castle som i filmen är hem åt klanen MacKenzie, i verkligheten var det ett hem för Robert Stewart, Duke of Albany (c. 1340-1420), son till kung Robert II of Scots och Regent of Scotland från 1388 fram till sin död.
Slottet har en lång historia och har även använts som kunglig jaktstuga, som militärförläggning och fängelse. Vi går in och tittar.
Förutom Outlander så förekommer slottet i filmen Monty Python och The Holy Grail.
Spisen här är enorm, så stor man kan gå in i den. För filminspelningarna av Outlander byggde man upp en exakt kopia av den här spisen.
Lite kul att gå runt och titta här, vi har fått en audioguide och kan knappa in och få lite information om de olika rummen vi kommer till.
Många stora rum är det och tanken och vetskapen om att här bodde och levde människor för 700 år sedan.
Lord´s Hall.
Eldstad mitt i rummet, behövdes nog mycket ved för att värma upp dessa stensalar.
Efter att ha fördjupat oss i Dune Castle far vi vidare till Linlithgow.
Här besöker vi Linlithgow Palace som figurerade som fängelse i Outlander. Wentworthfängelset.
Linlithgow Palace är liksom de flesta slott här en imponerande byggnad.
Det ligger vackert vid Linlithgow Loch, en populär plats för picknick.
Det är lunchtid för oss, så vi letar reda på ett ställe där vi kan få en Ploughman´s lunch.
Mätta och belåtna tar vi en promenad i den lilla byn, någon har varit väldigt flitig här och stickat 100 vallmoblommor en blomma som används som symbol för "Remembrance Day".
Vi stannar inte där så länge utan dar vidare mot Blackness Castle. Det användes i Outlander som Fort William. Det var här som Jamie blev piskad och där han bryter sig ini slottet för att rädda Claire från Black Jack.
Här står båtarna på ben vid lågvatten.
När vi är där så är det full fart och mängder med folk som är där för att besöka en medeltida marknad. En promenad i omgivningarna och byn känns mer lockande.
Härifrån kan man se de tre broarna vid Firth of Forth.
Dags för en kopp Tea så vi beger oss till den lokal puben.
Pubägaren är en trevlig prick och mycket talför, så det är snudd på att vi missar bussen tillbaka när vi lyssnar på alla hans fantastiska historier.
Han är mäkta stolt över ett träd som Mel Gibson Planterat på hans gård då Braveheart spelades in här.
Till slut kommer vi till Midhope Castle, Lallybroch i filmen.
Det är Jamies hem och hans syster Jenny bor där med sin man och deras barn.
Den här portalen ser man i filmen då Jamie kommer hem efter en lång tid på flykt.
Alexander Drummond och hans frus initialer som bodde här 1587.
Här får man inte gå in och det är bara vid begränsade tillfällen man får besöka stället, för att inte störa jordbruksverksamhet och jakt.
I säsong tre ser man Clarie, i nutid, sitta på den här trappen och tänka sig tillbaka till då hon bodde här på 1700-talet.
Fin omgivning även här.
Det börjar bli kväller och vi vänder åter till Edinburgh.
Tittar först lite närmare på de berömda broarna.
Den bron som är mest berömd och även upptagen som världsarv är den röda järnvägsbron.

Postat 2018-10-09 11:00 | Läst 6748 ggr. | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

Återresa från Mallaig.

Fortsättning på förra inlägget om vår utflykt från Edinburgh.

Tittar lite på Mallaig efter vår lunch, byn är inte så stor så det går fort.

Fiskebåtarna kommer in och lastar av dagens fångst.

Fiskelyckan har varit god.

Några är redan igång med att rensa och sortera.

Jag fick en liten pratstund med en mås, den tyckte också att det här var en bra fiskeplats.

Har man lite extra tid på sig här så kan man ta färjan över till Isle of Skye.

På bussen sa vår guide att om det är klart väder så kan man se över till Isle of Skye, men det var inte ofta det hände, men vi hade tur för vi ser alla öarna runt omkring. Det här är Isle of Skye.

Isle of  Eigg.

Isle of Rum.

Vi har tyvärr inte tid att åka ut och utforska övärlden utan beger oss till vår buss för återfärd. Vi ska försöka hinna tillbaka till Glenfinnan Viaduct innan tåget kommer på sin återfärd mot Fort William.

Vi stannar vid Glenfinnan monument och tar oss först en titt på den ensamma Högländaren som tronar på toppen av det 18 meter höga tornet. Han står där som en påminnelse av de Jacobiter som tågade med Bonnie Prince Charlie så långt söderut som till Derby innan reträtten började, som skulle försegla deras öde.

Sedan är det dags att traska upp på berget för att hinna se när tåget kör över viadukten.

Vi väntar och väntar, men inte tillräckligt länge för att hinna gå ändå höge upp och längre bort för att få den ultimata vinkeln över bron, den som man ofta ser på bilder på nätet. Hade jag gjort det så blev det att lifta hem. Men nu kommer tåget, det som kört från Fort William.

Det tuffar på och försvinner mot Glenfinnan station, där det ska möta tåget vi åkte med.

Vi väntar ett litet tag och strax hör vi ångvisslan och tåget kommer backandes.

Det går inte att vända loket i Mallaig, så det måste backa tillbaka.

Det ser lite kul ut, med det backande loket.

Dags att skynda ner till bussen, men först lite bilder på den vackra stenkyrkan som är så lummigt belägen.

Huset nere vid sjön har väl ett utmärkt läge.

Vi åker vidare, tar en bensträckarpaus i den lilla staden Pitlochry. Det är en stad som växte och utvecklades till en turistort på grund av att drottning Victoria besökte området 1842 och för  järnvägens ankomst. Hon tyckte så mycket om området att folk lockades att resa hit.

Många fina byggnader i victoriansk stil finns det här.

En fin liten stad med en lokal  och berömd glass.

Någon har visst tappat en kam.

Sedan hände inte så mycket mer än att vi ser ett vackert landskap rulla förbi utanför bussfönstret, solen är på nedgående då vi kommer till floden Forth och åker över på en av de tre broarna.

Tillbaka i Edingburg  kör vi, som en extra bonus till Harry Potterfansen, förbi J.K. Rowlings 40-miljonersvilla. Alla fansen kastar sig fram mot fönstren och kamerorna smattrar.

Postat 2018-10-05 11:54 | Läst 5050 ggr. | Permalink | Kommentarer (7) | Kommentera

Med buss till Fort William.

En tidigt morgon, redan före frukost, traskar vi iväg till Diagonalgränd, fast i verklighetens Edinburgh så heter den Victoria Street. Där vid Museum Contex är det samling för den utflykt vi bokat med Gray Line. Butiken där, som är stängd så här tidigt på morgonen, är ett eldorado för Harry Potter fans.

Frukost serveras i bussen och vi får en påse med lite smått och gott, säkert något liknande som skolbarnen här brukar få med sig i lunchlådan. Utanför fönstret är det rena rama smörgåsbordet för fotografer, dimman ligger som sjok över terrängen och det svider rejält i fotofingret eftersom vi inte kan stanna. Dimmfotografering ingår inte i den här turen. Tar ändå en bild genom bussfönstret.

Det ser ut att bli en solig dag.

Vi åker förbi spegelblanka sjöar...

...tyvärr ingår inga stopp där heller och skulle vi stanna överallt där jag skulle önska mig så kom vi nog aldrig fram, för vacker natur är det i Skottland.

Ett stopp före slutmålet hinner vi med och det är vid bergen The Three Sisters. De figurerar i filmerna om Harry Potter och de mest entusiastiska har med sig trollstavar och poserar framför bergen.

Vi äntrar vår buss och far vidare mot Fort William som är ett av delmålen på vår resa och anledningen till att vi valde att boka den turen. Att vi fick sällskap av en hel del Harry Potterfans gör inte resan sämre, tvärtom. Vi får veta och lära oss en massor som vi inte hade en aning om och troligtvis inte har nytta av sedan, men kul att veta. Här i Fort William byter vi färdmedel till tåg. Vi ska åka Hogwartexpressen eller The Jacobite som den egentligen heter.Vill man fota loket med all pysande ånga så får man vara tålmodig och även snabb för att hinna få en bild mellan alla de som ska ta selfies.

Det lyckas till slut och så måste jag ju ha en bild på förstaklassvagnen, som heter Florence, den är döpt efter en av de trogna tågvärdinnorna. Hon fick det i 50-års present.

Till souvenirshopen är även Muglare välkomna, eller i alla fall tolererade.

Tåget avgår i tid och trots det strålande fina vädret så är det här ingen solkurva.

Förutom att det är ett trevligt gammalt ångtåg så har vi fin natur utanför fönstren.

Det är ont om öppningsbara fönster men jag lyckas hitta en ledig dörr där det går att öppna fönstret, delar det med några till och vi turas om att ha fönsterplats.

För de som inte är så ivriga att fota så kan man roa sig med att handla så som de gjorde i filmerna. Chokladgrodorna verkar vara populärast.

I väntan på höjdpunkten av resan så tar jag lite fler naturbilder.

Sedan börjar Glenfinnan Viaduct skymta. Det är den som alla väntat på att få en bild av.

Får en till bild innan jag lämnar över fönstret till nästa på kö.

Det är vackert ner i dalen också.

När vi åkt över viadukten är det min tur i fönstret igen.

Vid Glenfinnan Station är det ett tågstopp för att mötande tåg ska kunna passera.

Lite mer fin natur...

...sedan har vi inte så långt kvar till slutmålet Mallaig, och kan sitta och njuta av det vi har utanför fönstren.

Framme i Mallaig är det dags för lunch och vad passar inte bättre att äta i en fiskeby än dagsfärsk fisk och den klassiska rätten fish and chips.Min lilla maskot måste ju självklart få vara med också.

Promenaden i Mallaig och återresan kommer i nästa blogginlägg.

Postat 2018-10-04 11:43 | Läst 4446 ggr. | Permalink | Kommentarer (8) | Kommentera

The Falkirk Wheel.

The Falkirk Weel är den enda båthiss som lyfter och sänker båtar 24 meter. Den tänkte vi titta på nu. Vid parkeringen till båthissen står modellerna till hästarna Kelpies, som vi nyss var och tittade på.

Hästdekorerade stenar delar av parkeringen från gräsmattan.

Men nu är det båthissen som vi skulle titta på, den är igång med att lyfta upp en båt då vi kommer.

Jag passar på att ta en liten filmsnutt och vill du se hjulet i rörelse och då en båt hissas upp så finns det den film här.

Så där nu har båten kommit till övre delen av kanalen. Den här båthissen invigdes 2002.

Det är rejäla doningar den här skapelsen.

Konstruktionen förbinder den nedre Forth-Clydekanalen, med den övre Union Canal och gör det möjligt att med båt åka mellan Glasgow och Edinburgh, samt från kust till kust över Skottland.

Bakifrån.

Man kan ta en tur med båthissen och en liten sväng på kanalen, men vill man åka så är det nog bäst att boka i förväg. När vi kom så, kom också massor med skolbarn så turen då var fullbokad.

Men roligast är nog att se hur de lyfter båtarna, vi går upp till den övre delen av kanalen

Här uppe är det en 150 meter lång tunnel, den byggdes för att skona arkeologiska fynd vid Antonius mur, som den nu går under. 

Fin utsikt över de snöklädda bergen.

Nu är det dags för skolbarnen att få åka med båthissen.

Sakta men säkert...

...så kommer den uppåt.

Snart uppe.

Och så dyker båten upp i den övre kanalen.

Helt uppe och de kastar loss.

Och fortsätter färden på Union Canal.

Vi vinkar farväl till barnen i båten...

...och beger oss tillbaka till vår bil för att åka tillbaka till Glasgow.

Tackar vår eminente guide på utflykten för en givande tripp och för all information om de båda besöksmålen och om Skottland. På resan tillbaka bjuder han också på lite skotsk musik. När jag frågar om han har The Bonnie Banks O' Loch Lomond  så får vi även en ingående föreläsning om bakgrunden till sången och även om slaget vid Culloden, inte så konstigt för vår guide var professor i industrihistoria vid universitetet i Glasgow.

Postat 2018-04-02 10:05 | Läst 5606 ggr. | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera
1 2 3 ... 15 Nästa