** Idag gör vi arbeten på vårt system, kortare störningar och nedtid kan förekomma. **

Maggan mellan isbjörnar och pingviner

och ett och annat lejon. Mina resor i isbjörnarnas och pingvinernas land och alla ställen jag kommer att besöka mellan dessa utposter också. Inte bara bilder utan även lite berättelser och äventyr. Blogglista.se

Huddik och så hem.

Eftersom jag bott vid Ångermanälven så ligger den mig lite varmare om hjärtat än de andra älvarna i vårt land. Här gick det några kossor och betade vid älven.

Idag åker vi ett bra tag utefter just den älven dessutom hittar vi en fin rastplats bredvid älven i Översel när det närmar sig lunch, stannar där och njuter av att älven är så spegelblank i dag. Många har inspirerats av den här trakten, till exempel Pelle Molin har skildrat den för sin skönhet i sina noveller om Ådalen. En av hans böcker ligger till grund för stumfilmen "Ådalens Poesi". Den spelades in i bland annat Översel. Man var lite känsligare på den tiden för filmen var barnförbjuden, då den handlade om en ung geolog från Uppsala som reser i Ådalen och träffar fäbostintan Gunnel. När sommaren är slut är hon gravid.

Ett hur i Resele som skulle behöva lite omvårdnad.

Snart kom vi ner till mina trakter, tar en bild på bron över Ångermanälven, det var på min skolväg som jag var tvungen att gå över den. Den ser kanske inte så smal ut här, borde ha väntat in en stor lastbil, men det kom inte så många bilar. Men då som liten sjuåring, minns jag att jag stod tätt tryckt intill broräcket då det kom lastbilar, rädd för att de skulle köra på mig.

Hittar också vad jag tror är min gamla skola, men den ser ombyggd ut. Fast kyrkan där vi hade skolavslutningar ser ut som förr.

I Sollefteå stannar vi inte men kör in genom staden bara för minnenas skull, sedan rullar det på ganska fort för nu är vi ute på stora vägar. Fast nya bron i Sundsvall försöker jag få en bild på. Inte lätt att komma nära för mig. Det är en brant grusslänt upp för att komma till bästa fotovinkeln, så jag nöjer mig med en bild för minnet.

Sedanrullar vi in i Hudiksvall och Strandpiren, där ska vi sova sista natten. Fint rum fick vi med utsikt över havet.

Här långt nere i "södern" där får vi äntligen fisken vi längtat efter under hela resan, FJÄLLRÖDING och så gott det var.

Efter den middagen sov vi extra gott och kunde sedan starta resan hem nästa dag. Träffade på en liten talgoxe innan vi lämnade stan. Höll nästan på träffa en elsparcykelåkare också. Han dundrade ut snett över vägen nära ett övergångställe. Utan att se sig om och precis framför vår bil, tur vi hade bra bromsar, ingen hjälm hade han heller. Var kanske trött på livet.

Nästa stopp blev i Uppsala. Kikade lite på Gamla Uppsala, kyrkan och högarna.

Till sist på resan hälsade vi på den fina målningen av katterna Pelle och Maja.

Postat 2022-09-21 11:25 | Läst 1173 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Vägen till Åsele

Alla dagar på vår resa har vi hittat fina rastplatser vid sjöar och vattendrag till våra lunchstopp, men i dag gick vi bet. Men på en liten skogsväg fann vi en skylt om en fäbodlämning. Svängde in för att titta och då det var lunchtid så tog vi vårt stopp där.

Här bodde Anna Margareta "Anna-Greta" Andersdotter 1852 till 1896.  Det var julafton 1852 som hon flyttade in här, Lars Jonsson bodde redan i stugan och de gifte sig året efter. År 1860 fick de även en granne här ute i skogen. På bilden under syns resterna av grunden till Anna-Gretas hus.

Där nere hade de sina åkrar och ängsmarker som de brukade för slåtter. Vi dukade upp vår lunch bland blåbärsris och lingontuvor och skänkte en tanke till de människor som slitit här för sitt nödtorft. 

Nästa stopp blev vid Vomforsen, där fanns det vatten, men lite för sent för lunch.

En stig ledde ner till forsen och där kunde även jag ta mig ner, ganska nära vattnet.

Ock få en bild på forsen.

Lite längre fram hade en rullstolsvänlig ramp byggts, såg en aning brant ut för att jag skulle ha vågat rulla ner om jag satt i rullstol.

Men med krycka så gick det bra att gå ner, kom inte så nära vattnet, men även klipphällar är fina.

En grillkoja var iordninggjord, ser ut som om gästboken som ligger där inne hade tagit slut och väggarna fått bli gästbok för många besökare.

Tog sedan inte så lång tid innan vi var framme vid dagens natthärbärge.  Åsele värdshus.

Den ligger vid Ångermanälven och vid bron in till själva samhället finns en staty av en timmerbröt. Dit kom inte jag så de här två bilderna fick jag av maken. Timmerbröten tyckte jag var lite kul att ha kvar för jag har minnen från när jag var barn och de sprängde liknande timmerbrötar i just Ångermanälven. En spännande händelse som vi kunde få se på nära håll då.

Här inne på värdshuset hade de en lite ovanligare form av "bokhylla" vid trappräcket ner till vårt rum.

Innan vi lämnade Åsele nästa morgon tog vi en sväng in till själva byn och vid kulturhuset fann vi denna väggmålning.

Ute vid genomfartsvägen stod denna skapelse, vet inte vad den symboliserar.

Postat 2022-09-18 11:30 | Läst 1498 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Silvermuseet och sedan söderut.

Resan norrut är över, vi hinner inte åka längre norrut den här gången. Men en sak har vi kvar att göra här i Arjeplog. Vi skulle ha besökt Silvermuseet i går då vi kom tillbaka från att ha åkt Silvervägen, Då var det stängt, personalen vabbade. Vi slank in på Arjeplog Vilt & Kafé och köpte  lite torkat renkött istället. Ett måste att ha med hem.

Ett litet tips för alla glömska, vi la in vår ost och renkött i kylskåpet på rummet. Vis av erfarenhet, att det är lätt att glömma att man har något där så la vi även in bilnyckeln. Ja, minnet är inte så gott längre upptäckte vi sedan. När vi stod nere vid bilen och började undra varför dörren inte gick att öppna, då kom vi ihåg våra godsaker i kylskåpet. ;)

Men i dag var det öppet, vi var lite för tidiga dit så vi hann med att titta på Doktorsgården före, stängt men fick lite historik om den och en bild. Där bodde Silvermuseets grundare, dr Einar Wallquist. Han flyttade till Arjeplog i början av 1920-talet för att tjänstgöra som läkare och blev kvar i 60 år.

Som jag redan sagt så var det doktor Wallqvist som grundade museet, han var intresserad av historia och började samla föremål från orten. Samlingsivern ledde så småningom till en ambition att inventera socknen och samla in minst ett av varje sorts föremål som använts. Hemmet fylldes med föremål och bodar och förråd i bygden användes till förvaring. År 1965 donerade Einar Wallquist sin unika samling till Arjeplogs kommun och var sedan själv verksam som museiman fram till sin död, nära 90 år gammal, år 1985. Samlingarna skildrar ortens historia, från förhistorisk tid till nutid.

Huset som nu är museum var tidigare en nomadskola.

Silversamlingen var verkligen imponerande och storslagen, ljuset där inne i silvervalvet var ganska klent så där nöjde jag mig med att bara titta, men i den historiska avdelningen tog jag några bilder. Här hur ett hem kunde se ut förr.

Lite speciell tvättmaskin. Men kan tänka mig att den var uppskattad av den husmor som fick den. Tvätta i kallt fjällvatten med söndervärkta reumatiska fingrar var nog smärtsamt värre.

I skolsalen satt den här skylten.

En lite annorlunda sjuktransport. Lite svårt, eller snarare omöjligt för ambulanser att ta sig fram i väglöst land.

Målad tapet.

Självklart så fastnade jag för handarbeten, stickar ganska mycket själv så det var kul att se de fina mönstren. Vantarna var bakom glas, så det blänkte en hel del.

Stickiga ullstrumpor som knäpptes fast i livstycket minns jag från min barndom, oj vad det kliade.

Samedräkterna är så härligt färggranna. Vet av en vän att mycket i dräkten är sytt i vadmal, hon berättade en gång hur hon och lillasyster skulle passa på och hjälpa mamma med tvätten då hon var upptagen med renarna och de var ensamma kvar vid kåtan. Elden brann och stora kitteln var full med vatten. Sagt och gjort så stoppade de ner vadmalskläder i grytan och kokade dem. Mamman blev inte glad då hon kom tillbaka och kläderna var helt förstörda.

Fiffig nåldyna.

Kyrkan i Arjeplog ligger fint, den var från början en rödmålad kyrka men är nu rosa. Jag har försökt ta reda på varför den är rosa, men har gått bet på det. Kanske spädde ut rödfärgen för mycket. ;)

Vi lämnar Arjeplog och ser att vi missar något gott, ingen fjällröding och vi åker därifrån innan palten börjar serveras.

Postat 2022-09-16 15:25 | Läst 2388 ggr. | Permalink | Kommentarer (7) | Kommentera

Silvervägen

I dag ska vi åka Silvervägen mot Norge. Vad jag vet så har jag inte åkt den sträckan någon gång tidigare. Jag har passande lektyr med mig på den här resan. 

Den utsågs till årets bästa kriminalromaner 2018.

Vädret har verkligen varit på vår sida den här resan, så även i dag. Solen skiner, några plusgrader och närapå vindstilla, så alla sjöar vi passerar ligger spegelblanka.

Den här resan var det tänkt att vi skulle gjort förra sommaren och även fortsatt upp till Kiruna. Nu blev det tyvärr inte så, extra synd för den sommaren vandrade vår dotter Carina, Kungsleden. Hon ensamvandrade hela sträckan från Hemavan till Abisko. Hon vandrade den på 25 dagar. Här vid Jäkkvik hade vi hoppats på att kunna möta upp henne då. Hade varit en kul överraskning om vi stått där då hon kom vandrandes. Nu när vi passerade platsen så passade vi på att titta hur det såg ut där vandrarna kom. Nu fick vi istället fantisera hur det såg ut då hon kom vandrande där.

Vi fortsätter vår färd på Silvervägen, vacker är bara förnamnet.

Ska man åka här en sådan här vacker dag, då måste man ta god tid på sig. Stanna ofta och beundra naturen.

Det är så lite trafik att vi kan stanna då och då vid vägkanten och jag kan gå ut med kameran. 

Alla dessa spegelblanka sjöar är så vackra. 

Man blir helt enkelt förstummad av skönheten och alla vidder. Nästan så nackhåren reser sig.

Polcirkeln har vi passerat massor av gånger, både i Norge och Sverige men på den här platsen har jag inte varit förr.

Vi hade ingen renlav med oss för att muta den här vägvakten, men som tur var ville den inte ha betalt den flyttade sig snällt.

Var många renar utefter den här vägen, även en vit ren med pampig krona

Visst är den fin, den ser verkligen ren ut.

Mera fjäll dyker upp i fjärran.

Även flera renar.

Lite krångligt det där.

Mamma vänta på mig. En liten ren har kommit på efterkälken och skyndar ifatt de andra.

Mera naturbilder.

Färgerna blir lite mer höstlika när vi är högre upp.

På vägen tillbaka till Arjeplog hittat vi en trevlig rastplats vid Vuoggatjålme.

Där hör vi plötsligt ett rejält surrande, kan inte vara mygg för de låter inte så högt. Efter en stund så lyfter det en helikopter upp bakom buskarna. Är troligtvis jägare eller fiskare som ska ut på fjället. Ser att det sitter en hund och kikar ut vid ett fönster. 

Postat 2022-09-15 08:28 | Läst 2186 ggr. | Permalink | Kommentarer (7) | Kommentera

Arjeplog, Galtispuoda och norrsken.

Vi har alltså kommit fram till Arjeplog, lämnar våra väskor på hotellet och letar reda på vägen upp till Galtispuoda, har läst att där uppe ska det vara en formidabel utsikt över området. Bäst att passa på när vädret är så fint. Dessutom är det bilväg ända upp.

Utsikten är verkligen formidabel, men lite svårt att få med känslan av det storslagna så jag får ta fram mobilen och ta en panorama.

Vi är högst uppe på berget Galtispuoda och nog känns det lite som att en fjällvandring skulle vara trevligt. Vädret är verkligen underbart och då har det varit på hela denna resa. Fast jag kom inte så långt.

Fotar lite blomster istället.

 

Återvänder till hotellet och hör på radion att det troligtvis ska bli norrsken i kväll. Håller tummarna och hoppas. Jag får ett meddelande från Maria Sundqvist som bor i Arjeplog om att det är lite norrsken där hon bor. Jag tar på mig och går ut, letar mig fram runt huset. Det är fin blå skymning, men inget norrsken går att skönja.

Trevar mig tillbaka i mörkret och kryper till sängs. Då får jag tips av Maria att det finns en webkameran som är riktad ut mot Hornavan. Jag bor ju vid sagda sjö, visserligen fick vi utsikt mot parkering och inte mot sjön. Lite konstigt eftersom vi bara är sju gäster på hela hotellet.

Lägger mig och läser men kollar in på kameran då och då. När mörkret sänker sig så blir bilden svart/vit. Lite svårt att se om det är norrsken då.

Men plötsligt ser jag att det är en rörelse där ute. På med stöveln och en tröja. Glöm inte nyckel för då är jag utelåst. Tassar iväg i pyjamas, ändå ingen som ser mig i mörkret. Trevar mig fram och hittar en veranda på baksidan av hotellet. Bra, för stativet är kvar hemma. Men ett verandaräcke kan duga som hjälp. 

Ja, visst är det norrsken.

Tänk en sådan tur vi hade, både fint väder på resan och norrsken första kvällen i Arjeplog. 

Nu kan jag sova lugnt.

Postat 2022-09-13 19:04 | Läst 2352 ggr. | Permalink | Kommentarer (10) | Kommentera
1 2 Nästa