Maggan mellan isbjörnar och pingviner

och ett och annat lejon. Mina resor i isbjörnarnas och pingvinernas land och alla ställen jag kommer att besöka mellan dessa utposter också. Inte bara bilder utan även lite berättelser och äventyr. Blogglista.se

På slingriga vägar.

Inte långt från Håverud, och om man följer en lite slingrande väg som korsar järnvägen åtskilliga gånger, kommer man till Högsbyn. Den vägen väljer vi  istället för den stora E45. Det verkar inte vara speciellt mycket tågtrafik på den järnvägssträckan för vid en korsning var bommarna nere och damen i bilen framför oss, stod beredd med mobilkameran. Ett ensamt lok kom och for. Fick känslan av att det var dagens händelse där.

Vi letade oss ner till hällristningarna vid Högsbyn istället för att spana på tåg. Här finns omkring 2.500 hällristningar från bronsåldern. Troligtvis var platsen, här vid sjön Råvarp, en helig plats där man utövade religiösa ceremonier.

Här syns en akrobat som gör en baklängesvolt över skeppet, en bild som väcker fantasin. 

Fotspår finns inhuggna.

Även vågmönster.

Hittade även ett litet kors.

Området  här ingår i naturreservatet Tisselskog som ska ha en rik flora.

Bönderna har bråda dagar ser vi. Räknade till tre traktorer i arbete på den här åkern.

Det blev ingen vandring i naturreservatet utan vi for vidare. Kom till Dalslands kanal igen, vid Långbron. Där hade det precis varit broöppning.

Här har de även en pampig öppningsbar järnvägsbro.

Vår GPS hade lite udda idéer om hur vi skulle köra och eftersom vägen var trevlig så protesterade vi inte alltför mycket, men hamnade i Arvika och när vi slingrades oss ut genom staden hittade jag en ny väggmålning.

Så var det dags för en bensträckare och där hittade vi Bûnskebocken. Det är  inte  någon värmländsk motsvarighet till gutefåret och inte något karaktäristiskt inslag i faunan heller, utan brunskogsbornas gamla sockenboöknamn. Förr var det ett något nedsättande öknamn men det sägs att  numera är Brunskogsborna stolta över namnet.  

Vackra planteringar  omger bocken.

Blev ett extra stopp ute i skogen , för Fru Gårman kunde jag inte bara åka förbi. Hon hade sällskap av maken på andra sidan vägen, men han var bekant sedan tidigare så det blev bara damen på bild.

Nästa stopp blev Brattfors hytta den finns upptagen i jordeboken från år 1540. Den var  då en mulltimmerhytta byggd i sten, timmer och mull och ägdes av fyra bergsmän. En period under 1800-talet var den en av de största i området. Hyttan lades ner 1920.

Sedan hade vi inte långt kvar till dagens övernattningsställe,  Hennickehammars herrgård. Där åt vi gott och sov tryggt.

Än så länge var vi också glada  över att de ställen vi bott och ätit på tog pandemin och restriktionerna på allvar. Ingen trängsel och egna starttider för middag o frukost.

Postat 2021-06-29 11:46 | Läst 595 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Rallaren, Viggen och Håverud

När vi är på bilsemester så har vi en tvåtimmarsregel, av hälsoskäl så får ingen körning ta mer än två timmar i sträck.

Sedan är det rast och bensträckare som gäller. På väg mot nästa mål på den här resan så blev det ett stopp i Hallsberg. Eftersom Hallsberg är en knutpunkt i det svenska järnvägsnätet så kändes det naturligt att gå till järnvägsstationen och ta en bild.

Där vid stationen träffade vi på Rallaren.

Nästa bensträckare blev det vid Göta kanal och slussen vid Norrkvarn.

Ingen som slussade då.

Vid Häljestena, var det plötsligt bilköer i stockholmsformat, när vi kom närmare så såg vi att det var omläggning av vägen. Aha vägbygge, trodde jag. Men lite konstigt att det var så många militärfordon och folk från försvarsmakten där. Brukar det inte vara vid vägbyggen.

En bit in på omläggningen fick vi svaret, ovanligt många människor hade samlats ute i skogen och på ängarna och då upptäcker jag att ute på riksvägen står ett JAS 39 Gripen-plan. Lite tidigare hade vi sett ett som flög omkring och tydligen hade det sedan landat på vägen. Klart vi stannade och jag slet fram kameran för att få en bild. Fast medans jag höll på och bytte till telet så drog det igång med ett öronbedövande dån och planet lyfte och for iväg. Snopet, fast fick ändå se den lyfta.  Läste senare om övningen här.

Vi for vidare och tyckte väl att det var lämpligt med ett stopp vid Rastplats Viggen och med lite fantasi och klonverktyg så kan man få även den att lyfta.

Måste få säga att de som sköter om den rastplatsen där måste få en eloge. Så välskött och så fin toalett har jag aldrig sett på en rastplats förr. Blommor och prydnadsföremål var den pyntad med också.

När vi står där och mumsar på varsitt äpple så dånar det till ovanför oss och där kommer Gripen igen, självklart har jag 70 mm på kameran, men slängde iväg ett skott ändå. Pricken där uppe är flygplanet.

Man kan förstås beskära lite och se att det verkligen är ett flygplan.

Dagens mål är Håverud och framme där checkar vi in på Håveruds Hotell , får ett trevligt rum vid strandkanten blir bjudna på lite gofika innan vi tar en promenad ner till Slussområdet.

I Håverud är det naturligtvis akvedukten som är det stora dragplåstret och en stor del av anledningen att vi åkte hit. Den var en genialisk lösning på ett stort problem. Det verkade inte möjligt att bygga kanal och slussar här på grund av den mjuka berggrunden och den djupa kanjonliknande dalen där älven störtade fram. Nils Eriksson löste, det som innan ansågs som en omöjlig uppgift, genom att föreslå och bygga en akvedukt.

 

Dalslands kanal börjar i Köpmannebro vid Vänern. Engelsmannen Roger Pilkington utnämnde denna kanal till världens vackraste! Den började byggas 1864, och 254 km och 31 slussar senare blev den färdig, år 1868. Ändå är bara en enda mil grävd kanal, resten är naturligt sjösystem.

Kanalmuseet var öppet, men vi undviker trängsel så ett besök där inne får vänta till någon annan gång.

I stället passar vi på att titta och beundra akvedukten. Det var ganska lugnt, men en båt skulle över akvedukten just när vi kom. 

Backar man en liten bit  från den utsiktspunkten så ser man att det är tre olika färdmedel som kan korsa varandra där. Båt, bil och tåg.

Några personer som byggt och som besökt kanalen. Min autograf var det ingen som var intresserad av.

             

Vi passade på att gå upp på själva akvedukten och se hur båten fortsatte sin färd ut mot sjön.

Sista slussen öppnas.

Sjön suger sägs det och det stämmer nog, för nu var vi hungriga. Bänkade oss vid kanalen för en rejäl räkmacka. Det enda negativa man kan säga om den mackan var nog att den var i största laget, men så god.

Innan vi lämnar Håverud nästa morgon tar vi oss upp till landsvägsbron och utsiktspunkten där ovanför.

Även från bron har man fin utsikt över akvedukten.

Lilla M är en tuff björn från Alaska så han ville visa sig riktigt modig och posera på vägräcket.

Postat 2021-06-27 11:44 | Läst 624 ggr. | Permalink | Kommentarer (9) | Kommentera

Utsläppt!

Ettan kom och tvåan kom också så småningom,

sedan väntade vi två veckor  innan det var dags att möta verkligheten utanför coronaisoleringen. 

Nu far vi!Maskoten Lilla M var på hugget och ville följa med på vår lilla tur.

Vi skulle inte så långt så vår vana trogen tog vi småvägar ner mot Malmköping, som var dagens mål på resan. Fanns inte så mycket att stanna och bese förutom att det var vacker natur och ett underbart sommarväder. Stannade i alla fall till vid det här gamla fina stationshuset i Byringe. Järnvägen var borta visst var det en vacker byggnad.

Även i Malmköping sken solen när vi checkade in på Plevnagården.

Ett charmigt ställe med god mat och det är väl inte så dumt att bli välkomnade med jordgubbar och bubbel. Kändes lite som om de firade att vi 70 plussare nu var färdigvaccinerade och ute på vift igen. 

Tog en promenad i den lilla staden, Här kan man välja att gå Harmonirundan eller följa de historiska skyltarna. Vi tog de historiska.

                            

Den lilla kyrkan är fin, tyvärr låst och stängd, men den vackra klockstapeln kunde man beundra ändå.

Själva staden var lite öde, många butikslokaler stod tomma eller hänvisade till e-handel.

Men hjälpsamheten var det inget fel på, coronasäkert och bra.

I övrigt var det lugnt.

Ingen väggmålning precis, men en målning ändå.

På Malma Hed låg Södermanlands Regemente förlagt mellan 1774 och 1921. Många miljöer och byggnader från den tiden är bevarade.

I anslutningen till exercisfältet ligger Plevnahöjden. Namnet Plevna kommer från den bulgariska staden Pleven. Där utkämpades hårda strider år 1877 under det rysk-turkiska kriget på Balkan. Då använde man för första gången skyttegravar, ett system som sedan infördes i Malmköping. Resterna av dessa övningsskyttegravar finns kvar på Plevnahöjden. Plevnagården där vi nu bor användes på den tiden som regementsjukhus. 

Vi sneddar över Heden och in genom skogen tillbaka till vårt hotell, i skogen möter vi ett gäng "farliga" djur.

För att sedan ta Suckarnas Allé. Den byggdes för att kulor från skjutövningarna inte skulle förirra sig till fel ställe. Det finns flera tolkningar av namnet och en är att de skadade soldaterna suckade då de gick den här vägen från förläggningstälten till sjukhuset. De suckade för att de var sjuka och behövde vård. En annan tolkning var tvärtom, att de  gick ifrån sjukhuset friska och ompysslade och nu var tvungna att börja delta i övningarna igen.

Nu ska vi ät middag och om någon är nyfiken på den goda maten så kan ni kika här.

                

Jag lovar, vi behövde inte gå och lägga oss hungriga.

Postat 2021-06-23 13:25 | Läst 728 ggr. | Permalink | Kommentarer (9) | Kommentera