Internationella picknickdagen

Hörde på radion i morse att det är den Internationella picknickdagen i dag.

Hade inte planerat att ha någon picknick i dag men häromdagen kom min bror över med lite dia. Satt i går och skannade in dem och där fanns det massor med minnen från vår barndom. Bl.a den här på en picknick i gröngräset.

Året är 1961, vi är på semester och som vanligt gick resan till Puoltikasvaara, till mormor och morfar.  Fast nu fanns bara morfar kvar, men för oss barn fylldes dagarna  med lek och bad med kusinerna. Det var sommar, sommarlov, ljusa nätter och massor med mygg.

Det här året var hemresan lite annorlunda, det skulle bli en liten sväng över till Finland innan vi vände hemåt. Hemma var då Jakobsberg.

Bilfärden gick mot Karesuando, där var det bilfärja över till Finska sidan. Det hade hunnit bli kväll och min far svängde in på en liten skogsväg för att leta tältplats för natten. Där mitt ute i skogen small det plötsligt till.

Far hade kört på en stor sten, den var mitt i vägen men dold av gräs. Kördes nog mest traktor på den vägen. Som tur var fanns det en liten bondgård och vi traskade dit för att försöka få hjälp. De hade ingen telefon men en traktor.

Vi fick tälta på deras gård och nästa morgon bogserade bonden oss tillbaka till närmaste by där det fanns en bilverkstad. Där fick vi både hjälp med bilen och tälta på deras gård tills bilen var klar. Om jag inte minns helt fel så var det ljuddämparen som slagits sönder och den svetsade verkstaden ihop. Tog några dagar.

Men det gick ingen nöd på oss, kunde bada i Torne älv och ha picknick i gröngräset.

När bilen så var klar och det var dags att betala blev det lite problem. På en tiden använde man postsparbanksboken och gick till närmaste postkontor för att hämta ut finsk valuta. Problemet var att närmaste postkontor som kunde hantera det låg i Kemi, ungefär 4 mil bort.

Då på den tiden litade man på varandra, även om man var främlingar.

Verkstadsägaren sa; Det är lugnt, åk till Kemi och sänd mig pengarna därifrån.

Så mycket minnen som väcktes av dessa två bilder.

Strömmingsmarknad

Helsingfors Strömmingsmarknad är ett av Finlands äldsta traditionella evenemang. Marknaden har ordnats sedan år 1743. I år var den från den 6 till den 12 oktober.

Vi tog båten över, den där båten som de i Finland kallar för Sverigebåten och var där den 7 oktober. 

Vi tuffar in genom gattet vid fästningen Sveaborg. Ser inte så mycket av den eftersom vår balkong är åt andra hållet. Däremot ser vi att Helsingfors förändras. 

Bron där borta har jag inte sett förut. 

Det är en av de tre Kronbroarna som började anläggas 2021. De ska gå över öarna Knekten och Högholmen och det här är den längsta av de tre.

Var länge sedan jag kom med båt hit så det är inte så konstig då att jag inte sett bygget. Men den där lilla ön känner jag igen.

Viking Line är redan här.

Jag spanar bort mot Salutoret och där ser det ut som om kommersen redan är i full gång.

Här behöver vi inte hoppa av någon båt eller klättra upp för läskiga steg i berget. Nä, det finns både hiss och rulltrappa om man vill vara riktigt bekväm. Till hissen är det lång kö med barnvagnar och småbarnsfamiljer det är visst skollov i Finland.

Vi promenerar i alla fall iväg till Salutorget.  Helsingfors strömmingsmarknad har en lång historia, från början var marknadens fokus på mat och då framförallt fisk.

Men år 1891 beslöt guvernören att det på marknaden endast skulle säljas saltad fisk och då kom strömmingsmarknaden till. Den har alltid hållits på hösten eftersom strömmingen är bäst på sensommaren och hösten. Men det säljs även en hel del andra produkter här, men det  som lockar just den här veckan är mest fisk.

 Finns även många serveringar, allt från sushi till traditionella finska rätter. Den här glade mannen hade många kunder, stekt potatis och fisk lockade tydligen.

.

Klart han drar kunder med en fisk på huvudet.

Flera stora segelfartyg har också kommit hit.

Vi hade riktigt tur med vädret den måndag vi var där för på onsdagen blev det en rejäl höststorm så marknaden var tvungen att tillfälligt stängas. Att det hade regnat dagen innan såg vi på vattenpölarna när vi tog en liten promenad i solskenet.

Tittade på lite annat än fisk och mat, som det gamla pack - och tullhuset.

Några väggmålningar.

När man traskat runt kan man slå sig ner i solen  och pusta ut.

Lite Helsingfors.

Dags för lite Helsingfors, med betoning på lite.

Blev lite snopet med den hamnen för då resan bokades skulle vi gå till Kotka. Har aldrig varit i Kotka förut och läste att det var en fin stad. Men dagen före avresa ändrades resrutten och det blev Helsingfors. 

Där har vi varit många gånger, så i värmen som var den dagen nöjde vi oss med en lite promenad utefter havet.

Satt i solen och bara hade det lite bra. 

Bastu och Finland är nog nästan liktydigt. För i Finland, ett land med ca 5.5 miljoner invånare, finns det faktiskt närmare 3 miljoner bastur. I snitt innebär det ungefär 1.8 bastur per invånare. 

Löyly betyder "de varma luftströmmar som uppstår då man öser vatten på heta bastustenar", men Löyly är även namnet på en bastu i Helsingfors. Jag vet inte om det är världens största bastu, men den är stor med sina 1.800 kvadratmeter och  tre separata basturum, vilka har direkt kontakt med havet för ett dopp. 

Blir man hungrig så finns det restaurang också.

Såg en söt liten stuga vid strandpromenaden.

Vi hade en liten bit tillbaka till kryssningshamnen, de här fartygen lägger inte till lika centralt som Finlandsbåtarna gör.

Återvänder till vårt fartyg efter en promenad i solen och tänker ta en kopp kaffe på rummet. Fast där var det visst någon som inte tänkt till riktigt. 

Fast vår trevliga och omtänksamma hyttvärdinna  har skapat ett litet sällskapsdjur till oss.

Fartyget far iväg mot nästa hamn, men jag undrar just vad de där molnen varslar om för väder.

Efter ett tag får jag svaret, ingen storm men en rejäl hagelskur får vi.

Färger med mobilen

En blå trappa på vårt hotell.

Under en bro såg jag några färggranna pelare.

Rundar man pelarna så lyser de i gult.

Kan det här vara kärlekens bro?

Å så lite skuggor.

Trampa inte på fetknoppen.

Jag tror inte att de smala tål att bli påtrampade heller.

Jag gillar finlanssvenskan den har så bra ord.