Möss och elefanter.

I förra blogginlägget hade vi kommit till Uttersberg. Även om man skulle kunna tro att det finns rikligt med utter här så har inte platsen fått sitt namn efter dessa utan det är en bruksägare på 1600-talet som hette Utterclou som namngett platsen. Han tyckte det var en bra plats för järnframställning och här fanns ett järnbruk fram till strax efter första världskriget. 

Kvar från den tiden finns herrgården och i parken där ett galleri, Galleri Astley. Vi nöjde oss med att promenera i utomhusdelen och njuta av det fina vädret.

Här blommar det fint, tror att det här är någon sorts kaprifol.

Där i parken finns det en hel del att titta på konst och konstig konst också. Den här trodde jag var något annat än konstverk, tur den hade en skylt som berättade att den hette Outflow.

Flera djurfigurer vilade sig här i parken.

Ryktet som säger att elefanter är rädda för möss går tillbaka till den romerske författaren Plinius den äldre. I hans verk ”Naturalis historia”, i vilket han samlade mycket av grekernas och romarnas naturkunskap, finns ett långt avsnitt om elefanter. Där står bland annat att elefanter inte tål möss och råttor och inte heller rör foder, som dessa djur varit nära.  Fast det är tydligen inte sant. Biologer i djurparker bekräftar också att elefanter på intet sätt är rädda för möss.

Vet inte om det är den myten som gjort att det sitter en liten mus på elefantens rygg, eller om det bara är någon som glömt den där. Lite gulligt var det ändå.

Det fanns också en ljudinstallation om träd, men antingen räckte inte min hörsel till för den eller så var den inte igång då vi var där.

Den här hör inte till konsten i parken men är fin ändå, en likadan stod vid min pappas affär när jag var liten.

Färden gick vidare och vi hamnade i Stråssa, här finns det minnen som vitnar om den stora gruvepoken i Bergslagen.  Tiden och naturen gör nu sitt bästa med att återta byggnaderna.

Här hade jag velat vara lite modigare och inte så laglydig och trotsa avspärrningar, skyltar och plank och fått gå runt mer, men är inte så modig. Det här huset lockade lite extra.

Ett högt plank och rejäla lås spärrade så att man inte kom nära. Inte ens om jag står på tå så kommer jag över planket.

Men i ett plank hade någon sågat upp en liten, liten lucka precis lagom stor för att sticka in kameran. Ser ut som om någon bott där innanför.

På slingriga vägar.

Inte långt från Håverud, och om man följer en lite slingrande väg som korsar järnvägen åtskilliga gånger, kommer man till Högsbyn. Den vägen väljer vi  istället för den stora E45. Det verkar inte vara speciellt mycket tågtrafik på den järnvägssträckan för vid en korsning var bommarna nere och damen i bilen framför oss, stod beredd med mobilkameran. Ett ensamt lok kom och for. Fick känslan av att det var dagens händelse där.

Vi letade oss ner till hällristningarna vid Högsbyn istället för att spana på tåg. Här finns omkring 2.500 hällristningar från bronsåldern. Troligtvis var platsen, här vid sjön Råvarp, en helig plats där man utövade religiösa ceremonier.

Här syns en akrobat som gör en baklängesvolt över skeppet, en bild som väcker fantasin. 

Fotspår finns inhuggna.

Även vågmönster.

Hittade även ett litet kors.

Området  här ingår i naturreservatet Tisselskog som ska ha en rik flora.

Bönderna har bråda dagar ser vi. Räknade till tre traktorer i arbete på den här åkern.

Det blev ingen vandring i naturreservatet utan vi for vidare. Kom till Dalslands kanal igen, vid Långbron. Där hade det precis varit broöppning.

Här har de även en pampig öppningsbar järnvägsbro.

Vår GPS hade lite udda idéer om hur vi skulle köra och eftersom vägen var trevlig så protesterade vi inte alltför mycket, men hamnade i Arvika och när vi slingrades oss ut genom staden hittade jag en ny väggmålning.

Så var det dags för en bensträckare och där hittade vi Bûnskebocken. Det är  inte  någon värmländsk motsvarighet till gutefåret och inte något karaktäristiskt inslag i faunan heller, utan brunskogsbornas gamla sockenboöknamn. Förr var det ett något nedsättande öknamn men det sägs att  numera är Brunskogsborna stolta över namnet.  

Vackra planteringar  omger bocken.

Blev ett extra stopp ute i skogen , för Fru Gårman kunde jag inte bara åka förbi. Hon hade sällskap av maken på andra sidan vägen, men han var bekant sedan tidigare så det blev bara damen på bild.

Nästa stopp blev Brattfors hytta den finns upptagen i jordeboken från år 1540. Den var  då en mulltimmerhytta byggd i sten, timmer och mull och ägdes av fyra bergsmän. En period under 1800-talet var den en av de största i området. Hyttan lades ner 1920.

Sedan hade vi inte långt kvar till dagens övernattningsställe,  Hennickehammars herrgård. Där åt vi gott och sov tryggt.

Än så länge var vi också glada  över att de ställen vi bott och ätit på tog pandemin och restriktionerna på allvar. Ingen trängsel och egna starttider för middag o frukost.

Trädgården i Mawamba Lodge

Regnet öser ner och vi ska ta en informativ promenad i lodgens trädgård.

Dennis som är vår lokala guide tar oss med på en promenad och berättar samtidigt om allt vi ser.

De här växterna i bilderna under är Heliconier, de har också andra namn som Hummerklo, Tukannäbb och andra fantasifulla namn. De producerar rikligt med nektar.

Gemensamt för dem alla är att de kan inte överleva utan kolibrier. Alltså om du inga kolibrier har i din trädgård, då trivs inte dessa blommor heller där och har du inga av dessa blommor så kommer inte kolibrierna heller.

Växtsättet är lite olika, där en del av dem har blommans öppning uppåt och nedåt på andra. Tur att kolibrierna kan flyga även upp och ner.

Nu när det regnat så har de även en vattenreserv till fåglar och insekter.

Ingefära, inte den vi äter utan blommorna, finns i en hel del olika former de också. Om jag inte minns helt fel så är dessa kottliknande växer en slags ingefära.

Den här är jag säker på, det är en slags ingefära.

Här hade det suttit bra med en liten söt groda på, men jag får nöja mig med en inte lika söt fluga.

Regnet upphör och vi kan konstatera att om någon bett oss "Dra dit pepparn växer" så har vi nu verkligen gjort det. För det här är peppar.

Den här växten är en miniananas. Den är inte större än min tumme, men fullt ätbar. Lite besvärligt och pillrigt att rensa den bara.

Där bland de små ananasen hittar vi några små ödlor.

De är väl dolda i grönskan och kilar snabbt undan.

Jag tyckte de var så söta så att efter lunchen går jag tillbaka för att se om jag kan hitta några ödlor och visst de bor tydligen i den busken.

Ville du något?

Visst är de söta.

                                                                                  föregående     nästa

Nu börjar äventyret.

Nu är det dags, vi har utforskat staden San José i två dagar och längtar nu efter att få komma iväg på den riktiga resan.

Tidigt på morgonen, redan före frukost blir bi upphämtade på hotellet.  Vi har bokat resan genom ett resebolag,  men det är ingen grupp vi reser i och ingen sammanhållande reseledare utan vi kommer att träffa på en hel del lokala guider och vi kommer att träffa på människor från jordens alla hörn. Dennis heter vår guide för de här första dagarna. Dagens resesällskap består av holländare, tyskar och amerikanare och även några costaricaner.

Dennis är förutseende och vet att dit vi ska finns det ingen bank och inga ATM-maskiner för att hämta ut kontanter, så då han hör att det är flera som har behov av att fixa det stannar vi vid en penningautomat. Vi har redan fixat det så jag kan sitta kvar i lugn och ro och kolla in vägmärkena. Den här har jag aldrig sett förut.

Men när alla är kontanta så kan vi lämna storstaden och bege oss ut i landet. Dagens tur ska gå till Mawamba Lodge i Tortuguero. Vi åker genom ett varierande landskap, det är regnperiod men floderna vi korsar ser väldigt torra ut och än så länge har vi bara haft en enda skur. Den kom i gårkväll och visade oss hur en störtskur ska vara, det fullkomligt öste ner i en kvart ungefär.

Resan går genom Braulio Carillo National Park och vi får se många varierande naturvyer, vi åker till och med genom en tunnel som går genom vulkan.

Efter två timmar i bussen är det dags för frukoststopp.

Här kan vi se vad vattnets kraft kan ställa till med, tur vi inte ska över den bron.

Här får vi även en första kontakt med den rikliga vegetationen. Det är som en vägg ner mot floden.

Gott om blommor, vackra fjärilar och andra djur som hörs inne i växtligheten.

Men hur vackert det än är vid frukoststället så måste vi åka vidare. Vi har förutom bussturen till hamnen en kanaltur på över en timme innan vi är framme vid vår lodge. Vi ska till väglöst land och enda transportmedelet där är båt. Som grädde på moset börjar det regna innan vi kommer fram till hamnen. Men det ÄR regnperiod så vi är beredda på det och plockar fram våra regnkläder. Lite värre är det med bagaget som ska förflyttas ner till båtarna. det är lerigt och geggigt där. Men vad gör det, är det äventyr så är det.

Nu åker vi.

I början på vår tur regnar det så kraftigt så sidorutorna på båten är nedfällda, men vi har tur. Det klarnar upp och sidorna rullas upp och vi får se lite av kanalen och regnskogen.

Det finns till och med vägskyltar i de här kanalerna.

Molnen ligger över trädtopparna.

Allt som behövs ute i de här väglösa områdena transporteras ut med båt. Visserligen är det fastland och inte några öar, men marken här är mer eller mindre våtmark.

Efter en trevlig båttur är vi så framme i Tortuguero. 

Och till vår lodge. Mawamba Lodge.

Här blir vi mottagna med kalla handdukar och något gott att dricka.

Vi bor i små mysiga stugor.

Efter lunchen ska vi åka till den närliggande byn för att få en liten inblick i hur lokalbefolkningen lever här ute.

Men det tar vi i nästa inlägg.

                                                             - föregående -                - nästa -

Påskresa - Varberg

När vi nu var på tur i Sverige och hade kommit en bit söderut så tyckte vi att det var lika bra att fortsätt lite längre söderut också. Första bensträckaren efter Vadstena blev i Gränna. Hittade en trevlig bänk där, men inget möte blev det av.

I en av alla Grännas godisbutiker var vi in och provianterade lite, där inne hade de inga språkproblem...ibland.

I Bottnaryd  kom vi fram till en vacker bro över Nissan, då kom jag plötsligt ihåg en minnesramsa från skoltiden. Vi ska äta, ni ska laga, undrar om skolbarnen får lär sig den nu också.

Ullared åkte vi förbi, tog bara en bild genom bilfönstret. Finns roligare saker att göra en påskdag än att gå i ett köptempel.

Så kom vi till Varberg.

På hotellet får man lite information om staden.

Tar man trapporna upp till rummet får man lite peppning på vägen.

Varsamhet

Men solen skiner och då kan man inte bli sittandes på hotellet, följ med ut på en promenad.

Vi börjar nere vid hamnen.

Kikar på Kallbadhuset.

Havet har fått sig en hyllning.

Är havet färdigt så ska man väl bada tyckte dessa småflickor.

Fler som badar, fast ingen låg i och svalkade sig så länge i vattnet.

Vi tar en sväng upp till  fästningen också. Går in genom porten där soldaterna tog sina rökpauser förr i tiden. Det har man kommit fram till genom utgrävningar då det hittades mängder av kritpipor just här.

Fortsätter in till borggården.

Ser att det just nu pågår en utställning om Kirgizistan som vi blir väldigt nyfikna på, men i dag är vi för sent ute för att kunna gå in.

Tänker att det gör vi morgon. Nästa morgon kollar vi in öppettiderna på nätet. Stängt på måndagar, ja men det är annandag påsk den här måndagen och stan full av turister. Har de verkligen stängt då. Jo det står STÄNGT med stora bokstäver på hemsidan. Hur som helst vi ska ju ändå ut på promenad så vi går en sväng ändå. Tur det för när vi kommer upp till fästningen så är det öppet och vi kan gå in. Vi påpekar att  det står på deras hemsida att det är stängt, jo de vet det och ska ändra.

Den lilla utställningen av Kirgizistan var väl inte värd inträdet men det var det övriga. En bra och informativ utställning om både fästningen och Sveriges historia. Är du där så passa på att gå in. Kulknappen, Bockstensmannen och en massa annat kunde vi beskåda.

Vi fick även reda på att det fyrkantiga hålet på sjösidan som vi undrat över, var en damm för att samla ihop dagvatten.

Sedan tog vi en promenad ner på stan.

Även den här staden har mönster mitt  i gatan, kan det där möjligtvis symbolisera vågor.

Där nere var det ganska folktomt.

Våren hade kommit långt här nere, det blommar rejält i alla rabatter.

Här doftade det underbart av alla hyacinter. 

Körsbärsträden stod i blom redan på annandag påsk.

Något som liknade en väggmålning hittade jag också.

Snygg dekor på hotellets hiss.