Maggan mellan isbjörnar och pingviner

och ett och annat lejon. Mina resor i isbjörnarnas och pingvinernas land och alla ställen jag kommer att besöka mellan dessa utposter också. Inte bara bilder utan även lite berättelser och äventyr. Blogglista.se

Up in the Air.

Äntligen är vi på väg mot målet för resan. Vårt bagage är kollat, godkänt och förseglat, inga frön eller växtdelar får föras iland på öarna. 

Vi ser hur Quito försvinner under oss.

Vi ser bergsvägar som slingrar sig utefter de höga bergen.

Ser hur Ecuadors högsta topp, Chimborazo (6 267 m) sticker upp nosen ovanför molnen.

När molnen lättar lite kommer bergen fram igen och uppåt letar sig röken från eldarna där nere. Troligtvis är det bönderna som eldar upp rester från majsodlingarna.

Vi har en mellanlandning i Guayaquil och här ser det nästan ut som att flodens källa är vårt flygplans motor.

Inresepapper ordnas och nu börjar vi skymta målet.

Den första ön syns nu tydligt.

Strax innan vi landar ser vi de tre vindmöllorna. De var mycket omstridda då de skulle byggas.

Äntligen nere.

Bara vi får vårt bagage så kan äventyret börja. Vi är äntligen på Galapagos.

Innan vi får ta vårt bagage så ska det kollas ordentligt av flygplatsens finaste medarbetare.

Sedan en busstur ut till bryggan där vi blir upphämtade av gummibåtarna, som kör oss ut till vårt fartyg.

Redan vid bryggan får vi stifta bekantskap med det orädda djurlivet på Galapagos, ett litet sjölejon kommer och hälsar på.

Coral II ska nu bli vårt hem för en vecka. Det ska bli spännande.

Postat 2018-11-06 09:58 | Läst 5177 ggr. | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Några glimtar från en indianby i Ecuador.

Vi befinner oss i Otavalo en ort som är omgiven av vulkaner, eller rättare sagt så är man mitt i vulkanen. De berg som vi ser runt omkring oss kallas för Mamma vulkan, Pappa vulkan, vulkanbarnen och kusinerna men är resterna av en större vulkan.

Vi börjar vårt besök i saluhallen.

Vandrar runt lite och tittar.

Tar  en sväng och tittar på byn.

Fast oftast var det de i byn som tittade på mig.

Klara för leverans.

Tvätt.

Postat 2018-10-28 10:51 | Läst 5522 ggr. | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

Kiev

Efter att fixat tvätten och landat i verkligheten igen efter Mongoliet så började det rycka lite resenerven igen, dags att besöka ett land inte så långt bort. Vi styrde kosan till Kiev i Ukraina. Fast ska jag vara riktigt ärlig så hade vi flygpoäng som var på väg att gå ut som vi passade på att utnyttja. Vi åkte i slutet på juli och även i Kiev var det värmebölja.

Där i Kiev blev vi ganska omgående påminda om en händelse för fyra år sedan.  Euromajdan  som var en politisk protest, det började med en demonstration mot ett uteblivet samarbetsavtal mellan Ukraina och EU. Det avtalet skulle ge Ukraina ett större oberoende från Ryssland. Under januari och februari 2014 utvecklades protesterna till en revolt mot de sittande regeringen, det blev våldsamma sammandrabbningar i Kiev och framförallt vid Självständighetstorget med ett stort antal döda.

När vi åkte till Kiev tänkte jag inte så mycket på den händelsen, minns visserligen de krigsliknande scener som visades på TV då, men tiden går och minnet bleknar. Men när vi kom hit så är det tydligt att minnet lever kvar här och jag kan verkligen förstå de som mist en närstående att de vill hylla den som mist livet. Fyra år är inte så lång tid.

På Självständighetstorget finns det en stor utställning om händelsen. Tyvärr var all text på ukrainska så jag fick nöja mig med att titta på bilderna.

På flera ställen finns det minnesmärken över de stupade.

Trots det dystra minnet som staden bär på så upplevde jag den som en ljus och vänlig stad.

Postat 2018-09-08 12:34 | Läst 3703 ggr. | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

Grande Finale Mongoliet med Prezewalskis vildhästar.

Det sista äventyret i Mongoliet var att leta efter Prezewalskis vildhästar.  Vi beger oss till Hustai nationalpark.

I Mongoliet finns det alltså en hästras som kallas för Prezewalskis vildhäst och den är den enda äkta vildhästrasen. Hästrasen upptäcktes av Nikolaj Prezewalskis 1879, därav namnet på dem. Fast det finns dokument om hästarna redan på 1400-talet. Hästrasen finns inte med i Linnés "systema natura" och var länge okänd i västvärlden. Under 1897-1903 kom det utländska expeditioner till Mongoliet och de fångade in 88 föl som sedan transporterades till Europa, 54 stycken överlevde transporten. Men det var bara 12 som hade den rätta avelslinjen. På grund av jakt så dog hästarna ut i Mongoliet, men tack vare de som fraktats till Europa så kunde man sedan återbörda dessa vildhästar till Mongoliet. 

På vägen dit träffar vi på några jungfrutranor (Grus virgo) som är den minsta i familjen tranor. De här har två ungar.

Men undrar just om de är tvåhövdade.

Hallå, barna vart tog ni vägen.

Tittut!

När vi kommer fram till nationalparken får vi först en föreläsning om vildhästarna och tittar även på en utställning om vad vi kan se i nationalparken. Här får jag även ta en närmare titt på hur den där flygande gräshoppan ser ut, den som jag försökte fotografera flygande tidigare under resan, utan att den bara flyger iväg.

Sedan beger vi oss iväg ut i nationalparken, jag har berättat att om jag får en bild på Prezewalskis vildhästar så ska den bilden vara med på en utställning i Finland. De på nationalparken tycker att det är så viktigt att vi får en ranger med oss som hjälp för att hitta hästarna.

Vi stannar och spejar av området med jämna mellanrum, rangern med sin kikare och jag med telet på min kamera. Men vår ranger berättar att det finns ingen garanti att få se dem för de håller sällan till nära vägen och här får man inte köra ute i terrängen. 

År 1992 återfördes 15 hästar till Mongoliet och genom noggrann avel så finns det nu ungefär 350 stycken, en del av dem lever i Hustai Nationalpark. Vi kuskar runt och letar men hästarna lyser med sin frånvaro, fast på långt håll ser vi en flock gaseller.

På vår jakt efter vildhästarna kommer vi till Ungutstenarna, som är från 600-800 talet.

Vi stannar där en stund och begrundar dessa stenar och vilka som en gång i tiden placerade dem där.

Det finns dessutom en lång rad av stenar som leder fram hit, eller om det är bort, som är flera kilometer lång.

Vi fortsätter leta vildhästar, stannar då och då och spejar, Titta på området ovanför de mörkgröna träden.

Där långt borta upptäcker jag tack vare kameran och telet att det går några hästar. Jag zoomar in och vår ranger bekräftar att den bakre hästen är en vildhäst. Den har slagit följe med några mustanger.

De är alldeles för långt borta för att få någon vettig bild. Den här är kraftigt beskuren från en bild tagen med 400 mm.

Vi fortsätter kuska runt och hoppet om att få se dessa hästar på lite närmare håll börjar ge vika, en steppörn seglar ganska nära oss så den får vara med på bild.

Men vår ranger ger inte upp så lätt, han vet en plats där det brukar kunna finnas hästar, så vi lämnar bilen och beger oss på väg fotledes upp i bergen. Hoppas, hoppas!

Uppför och uppför drar han iväg, jag pustar och kämpar på för att hänga med.

Hade nog gett upp, om det inte visade sig att man kunde se spår av att hästar varit i området för inte så länge sedan.

Så plötsligt, när jag tror att min ork håller på att ta slut så ser vi något.
Svettig och andfådd så jag tror jag ska tuppa av, då plötslig. I dalen bakom berget, där är de. En hel flock vildhästar.
Vi fick inte gå för nära och störa dem, men med 400 mm så har jag nu mina bilder på vad som anses vara världens enda riktiga vildhästar.
Przewalskihästarna är även aggressiva och stridslystna i frihet till skillnad från andra hästar som istället har en starkare flyktinstinkt. Så det är nog bäst att hålla lite avstånd.
Manen är även rättuppstående och blir oftast inte över 20 cm lång. Taglet i man och svans har också en mycket grov struktur och luggen saknas för det mesta. Även svansen är unik för hästarna då den övre delen av svansen är korthårig, ungefär som hos en mula. Ett unikt tecken för Przewalskin är även ett svart streck som går tvärs över skuldrorna och bildar ett kors över manken tillsammans med ålen. Przewalskihästarna kan även lagra fett i nacken inför torra perioder, ungefär som kamelen.
Vi lämnar hästarna och beger oss ner till bilen igen.
Där nere blir det ett plötsligt stopp och vår ranger rusar iväg visslandes i sin visselpipa, en bil har kört ut i terrängen. Han får stopp på dem och det blir en böteslapp. Man får inte köra ute i terrängen här.
Här i nationalparken finns det en hel del murmeldjur också, men de är inte så villiga fotomodeller. Fort, fort kilar de ner i sina hålor då man närmar sig.
Några bilder fick jag ändå, men inte på någon av de största.
På väg hem träffar vi på jungfrutranorna igen, kan vara samma familj som på hitvägen, men då har de hunnit förflytta sig en bra bit.
I morgon åker vi hem till Sverige.
                                                                    föregående.
Postat 2018-09-06 15:25 | Läst 6794 ggr. | Permalink | Kommentarer (10) | Kommentera

Naadamfestivalen

Vi är tillbaka i Ulaanbaatar och i dag ska vi gå på festival. Det är Mongoliets nationaldag och även Naadamfestival. Trafiken denna dag är kaotisk och man måste ansöka om tillstånd för att få köra bil, företaget vi åker med har bara fått tillstånd till en bil så vi får åka med en grupp till festivalområdet. För att överhuvudtaget komma fram så måste vi åka till dit tidigt. Busvädret som försenade vår flygning i går, har även ställt till det i trafiken med rejäla vattensamlingar. Vi blir varnade för att ibland kan vattenpölarna vara rejält heta, eftersom de vattenledningar som kommer från kolkraftverket är i ganska dåligt skick och läcker då och då.

Vi är på festivalområdet i mycket god tid och hinner gå runt och titta innan det är dags att bänka sig på stadion. 

Festivalen är också lokalt benämnd "eriin gurvan naadam" som betyder  "de tre matcherna av män", som i sin tur syftar till de tre sporter som utövas under festivalen. Brottning, bågskytte och hästkapplöpning.

Vi börjar med att gå till brottarna som har samlat sig i en stor hall och håller på med sin lite speciella uppvärmning.

Man sitter i små grupper och spelar det traditionella spelet, ankelbensspel som har anor från 1300-talet. Samtidigt sjungs det olika hyllningssånger. 

Vi tittar på brottarna och deras spel och sång och går vidare till bågskyttarna. De är redan i full gång med sitt skytte.

Bågskyttarna står på ena sidan av ett stort fält, de ska träffa några klossar som är uppställda på andra sidan av fältet. Där står det också en rad kvinnor som samlar upp pilarna och med olika gester visar var pilen träffat.

En skytt gör sig klar...

...kvinnan visar var träffen blev.

Lite taktiksnack.

Väntar på sin tur.

Ingen alkohol får säljas på festivalområdet,  men en speciell drink av jäst hästmjölk (airag) servers. Den brukar ibland kallas för mongolernas öl. Traditionellt ska den servers ur skinnsäcken som hänger på ställningen.

Poliserna samlar sig för dagens arbete.

Vid en sådan här högtidlig dag klär de flesta upp sig i sina nationaldtäkter.

Några poserar stolt då jag frågar om en bild.

Soldaterna har en speciell dräkt.

Har du fått någon medalj så bärs den med stolthet i dag.

Även om det är risk för slagsida.

TV är här och sänder olika program.

De tre på scenen är kändisar i Mongoliet och Solongo (vår guide) är så glad över att få se dem.

Även ett matlagningsprogram  sänds härifrån.

Känd tv-kock som lagar den traditionella rätten som kallas för hästskor och är en mycket populär festivalrätt.

Det lagas även mat i de olika stånden på området.

Kallt kött och någon slags korv. Det skärs i småbitar och serveras som snacks i en plastpåse.

Mitt i folksamlingen kommer en ryttare.

Grillarna är i full gång och förföriska dofter sprider sig.

Hatt ska man ha då det är festival, gärna en vit hatt för männen.

Dessutom kan man ta det traditionella familjefotot dessutom i fina traditionella kläder. Den lilla killen låter sig tålmodigt kläs ut till krigare.

Poserar sedan med morföräldrarna.

-Först klär de på mig konstiga kläder så jag ska se ut som en krigare, sedan ska jag sitta i den här konstiga tronstolen och en massa människor står och tittar på mig och säger att jag är så söt. Vadå SÖT jag är ju en modig krigare

Nu äntligen har det blivit dags att gå in till arenan och leta reda på våra platser....men

                                                                            föregående

Postat 2018-08-27 09:09 | Läst 6349 ggr. | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera
1 2 3 ... 197 Nästa