Maggan mellan isbjörnar och pingviner

och ett och annat lejon. Mina resor i isbjörnarnas och pingvinernas land och alla ställen jag kommer att besöka mellan dessa utposter också. Inte bara bilder utan även lite berättelser och äventyr. Blogglista.se

Donaukröken

Donaukröken sägs vara det vackraste partiet som Donau flyter igenom.

Floden har  här grävt en djup dal som åtskiljer Börzsönybergen i norr från Visegradbergen i söder. En U-formad sväng i floden har skapats och den kallas för Donaukröken eller Donaus knä.

Vi flyter sakta fram och sätter oss uppe på soldäck och passar på att beundra landskapet.

Vi är på väg mot staden Esztergom som ligger i Ungern. Det är en av de äldsta städerna i Ungern, den fanns redan på romartiden.

Esztergom var den förste krönte ungerske kungens, Stefan den heliges, födelseort och var Ungerns huvudstad på den tiden.

Vi närmar oss nu den pampiga basilikan i Esztergom. Den är Ungerns största kyrka. 

Statyn bredvid kyrkan föreställer kröningen av Stefan den helige.

Esztergom ligger på Donaus högra strand, med den slovakiska staden Sturovo på andra sidan.

Kupolen, som bildar en halvsfär, ligger i mitten och har 12 fönster. Den är 71,5 m hög inuti, vilket gör den till en av de högsta kupolerna i världen.

Bron över Donau förstördes under andra världskriget och återuppbyggdes inte förrän 2006. Bron heter Maria Valeria.

Det är lördag så många ungrare är ute vid stranden, många fiskar. 

Med jämna mellanrum kommer det skyltar utefter floden, de visar hur långt det är kvar till Svarta havet.

Vad den här konstiga byggnaden har varit, vet jag inte.

Visegrád är en liten stad i Ungern och med sitt strategiska läge vid Donaukröken har den en rik historia.  

Staden är känd för lämningarna av ett renässanspalats uppfört av den ungerske kungen Matthias Corvinus  samt ett medeltida citadell

Citadellet var anslutet till det nedre slottet med en dalbarriär, som sträckte sig hela vägen till Donau och slutade där i ett vakttorn. Den medeltida vägen från Esztergom till Buda ledde genom dalens stängningsmurar, som stängdes av porttornet i norr och en port i söder.

Under kung Matthias regeringstid totalrenoverades slottets palatsflyglar. Slottet har bevarat den heliga kronan med kröningsjuvelerna vid flera tillfällen genom århundradena.

En vågad berättelse om stöld är också kopplad till slottet: 1440 stal kammarjungfrun till änkan drottning Elisabeth av Luxemburg, fru John Kottaner den heliga kronan för att få Elisabeths nyfödda son krönt med den. Tillsammans med sina medhjälpare filade kammarjungfrun hänglåsen från dörren till skattkammaren i citadellets femkantiga torn och smugglade ut kronan ur slottet, fastsydd i en röd sammetskudde.

När vi har tröttnat att vara uppe på soldäck och beundra landskapet och allt annat vi flyter förbi, då bjuds det på vinprovning i loungen.

Vi får testa och få information om de viner som serveras ombord. Vi testar två vita, en rosé...

...och två röda.

Postat 2022-10-05 09:56 | Läst 1096 ggr. | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera

An der schönen blauen Donau.

Vi har hamnat i Wien. Det var kväller när vi kom fram till Wien så vi övernattade på båten innan det nästa morgon var dags för att utforska staden lite.

Tanken är att vi ska förflytta oss med båt på Donau, här ligger flodbåtarna tätt. Så tätt att man får gå över varandras båtar för att komma iland och så blå var inte Donau, mer grönbrun.

Först styr vi kosan till Hundertwasserhaus. Ett väldigt speciellt kommunalt bostadshus som är formgivet av den visionäre formgivaren Friedensreich Hundertwasser. Det var inflyttningsklart 1986 och numera anses vara fjärde största sevärdheten i Wien och nog är huset speciellt , var nog det första på min lista över vad jag ville se i Wien.

Jag gillar färg och här har de verkligen inte slösat med färgerna, Många färger och starka färger.

Huset är rejält grönskande både längs fasaderna och ut genom fönster och på balkonger, växer det träd. På taket lades det 900 ton jord och ungefär 250 träd och buskar planterades.

Utbyggnaden till höger med sluttande golv, den har även sluttande golv inne och där är det ett lekrum för barnen. Jättekul att rulla utefter golvet där inne.

Inte bara olika färger utan även oregelbundenheten är ett kännetecken för Hundertwasser, finns inte många raka eller räta linjer. I portgångar och liknande utrymmen är golvet medvetet ojämnt och mjukt vågformat.

Jag går fortfarande omkring med min brutna fot i ett rejält och stelt paket, så det var inte så lätt att gå här.

Efter att ha besökt detta spektakulära hus så kändes parken Volksgarten  väldigt prydlig och nästan lite tråkig. Fast här var det också rejäl grönska, alla rosenträd i parken har adopterats av någon. Många till minne för någon kär bortgången anhörig. Det är så populärt att det inte finns plats för fler rosenträd.

Parkerna här var förr avsedda som en privat trädgård för ärkehertigarna. Dessa planer ändrades genom ett förslag från domstolsträdgårdsförvaltningen att förvandla området till den första allmänna parken i staden. Den 1 mars 1823 invigdes parken officiellt. Från 1825 användes namnet Volksgarten. 

Fast skylten på gräsmattan är lite speciell.  Gå inte på spikmattan, eller vad?

I mitten av parken står det neoklassiska Theseustemplet av Pietro di Nobile, färdigställt 1821. Det är en småskalig kopia av Hefaistos tempel i Aten, designades ursprungligen för att hysa Antonio Canovas Theseus-skulptur. Fast 1890 flyttades Canovas skulptur till Konstmuseet.

I den norra änden av parken står monumentet av kejsarinnan Elizabeth av Hans Bitterlich och Friedrich Ohmann.

Statyn av den sittande kejsarinna Elisabeth.

Vi traskar vidare i stan och tittar på de andra sevärdheterna som Presidentkansliet.

Hofburg palatset som förr var det kejserliga residenset, numera officiella sätet för Österrikes förbundspresident. 

Blir man trött i fötterna men ändå vill se mer av Wien så finns det gott om hästdroskor som gärna kör omkring turister mot en dyr penning. Men alla dessa hästar vittnar om att vi är nära en annan trevlig sevärdhet.

Nämligen den Spanska hovridskolan. Den högklassiga ridakademin fick sitt namn av de berömda spanska lipizanerhästarna som används där.  Vi hade tur att hästarna nyss återkommit från sin sommarvistelse och på gården var det bedömning av hästar.

Flickorna som visar upp hästarna här är fortfarande elever. Flickan som står tillsammans med bedömarna, hon är klädd den traditionella mörkbruna dubbelknäppta fracken och den tvåhörnade bicornehatten, vita hjortskinnsbyxor och svarta stövlar med uppvikt krage. Dessa personer måste vara österrikiska medborgare och först 2008 fick även kvinnliga elever tas emot på ridskolan.  De övriga personerna är domare som bedömer hästarna.

Kollar in hur det går för kompisarna.

Kommer jag tillbaka till Wien och har mer tid där så ska jag absolut boka biljett för en uppvisning, men nu lämnar vi hästarna och fortsätter in på en gågata där det  ser ut som om man borde dansa in. Lite svårt med krycka och nästan klumpfot så jag nöjer mig med att gå i sakta mak.

Här har H&M lyckats skaffa sig den bästa och vackraste lokalen i tidigare E. Braun & Co,s butikslokal.

Ganska nära H&M hittar vi Stefansdomen. Det är Wiens katolska domkyrka.

Det börjar regna så jag går in i kyrkan, hittar en ledig stol också och kan vila min fot lite.

Regnskuren var kortvarig och vi kan återvända till båten, på väg tillbaka hinner jag få en skymt av Wiener Riesenrad. Det är ett berömt pariserhjul som byggdes för att fira kejsar Franz Josef I:s gyllene jubileum, och det var ett av de tidigaste pariserhjul som någonsin byggts. Det bestämdes 1916 att hjulet skulle rivas, men det fanns inga pengar till rivning så hjulet stod kvar och har sedan renoverats och är i drift igen.

Riesenrad är berömt från filmen "Den tredje mannen".  Även James Bond har åkt med Riesenrad i filmen "Iskallt uppdrag". Ytterligare en känd filmscen från Riesenrad kommer från filmen "Bara en natt", där paret kysser varandra för första gången i en gondol som stannat högst upp.

Efter regn kommer solsken och även regnbåge.

Postat 2022-10-01 11:19 | Läst 904 ggr. | Permalink | Kommentarer (6) | Kommentera

Silvermuseet och sedan söderut.

Resan norrut är över, vi hinner inte åka längre norrut den här gången. Men en sak har vi kvar att göra här i Arjeplog. Vi skulle ha besökt Silvermuseet i går då vi kom tillbaka från att ha åkt Silvervägen, Då var det stängt, personalen vabbade. Vi slank in på Arjeplog Vilt & Kafé och köpte  lite torkat renkött istället. Ett måste att ha med hem.

Ett litet tips för alla glömska, vi la in vår ost och renkött i kylskåpet på rummet. Vis av erfarenhet, att det är lätt att glömma att man har något där så la vi även in bilnyckeln. Ja, minnet är inte så gott längre upptäckte vi sedan. När vi stod nere vid bilen och började undra varför dörren inte gick att öppna, då kom vi ihåg våra godsaker i kylskåpet. ;)

Men i dag var det öppet, vi var lite för tidiga dit så vi hann med att titta på Doktorsgården före, stängt men fick lite historik om den och en bild. Där bodde Silvermuseets grundare, dr Einar Wallquist. Han flyttade till Arjeplog i början av 1920-talet för att tjänstgöra som läkare och blev kvar i 60 år.

Som jag redan sagt så var det doktor Wallqvist som grundade museet, han var intresserad av historia och började samla föremål från orten. Samlingsivern ledde så småningom till en ambition att inventera socknen och samla in minst ett av varje sorts föremål som använts. Hemmet fylldes med föremål och bodar och förråd i bygden användes till förvaring. År 1965 donerade Einar Wallquist sin unika samling till Arjeplogs kommun och var sedan själv verksam som museiman fram till sin död, nära 90 år gammal, år 1985. Samlingarna skildrar ortens historia, från förhistorisk tid till nutid.

Huset som nu är museum var tidigare en nomadskola.

Silversamlingen var verkligen imponerande och storslagen, ljuset där inne i silvervalvet var ganska klent så där nöjde jag mig med att bara titta, men i den historiska avdelningen tog jag några bilder. Här hur ett hem kunde se ut förr.

Lite speciell tvättmaskin. Men kan tänka mig att den var uppskattad av den husmor som fick den. Tvätta i kallt fjällvatten med söndervärkta reumatiska fingrar var nog smärtsamt värre.

I skolsalen satt den här skylten.

En lite annorlunda sjuktransport. Lite svårt, eller snarare omöjligt för ambulanser att ta sig fram i väglöst land.

Målad tapet.

Självklart så fastnade jag för handarbeten, stickar ganska mycket själv så det var kul att se de fina mönstren. Vantarna var bakom glas, så det blänkte en hel del.

Stickiga ullstrumpor som knäpptes fast i livstycket minns jag från min barndom, oj vad det kliade.

Samedräkterna är så härligt färggranna. Vet av en vän att mycket i dräkten är sytt i vadmal, hon berättade en gång hur hon och lillasyster skulle passa på och hjälpa mamma med tvätten då hon var upptagen med renarna och de var ensamma kvar vid kåtan. Elden brann och stora kitteln var full med vatten. Sagt och gjort så stoppade de ner vadmalskläder i grytan och kokade dem. Mamman blev inte glad då hon kom tillbaka och kläderna var helt förstörda.

Fiffig nåldyna.

Kyrkan i Arjeplog ligger fint, den var från början en rödmålad kyrka men är nu rosa. Jag har försökt ta reda på varför den är rosa, men har gått bet på det. Kanske spädde ut rödfärgen för mycket. ;)

Vi lämnar Arjeplog och ser att vi missar något gott, ingen fjällröding och vi åker därifrån innan palten börjar serveras.

Postat 2022-09-16 15:25 | Läst 1068 ggr. | Permalink | Kommentarer (7) | Kommentera

Mot Gäddede och den Där "J#vla bron"

Vi sov skönt i Bräcke, vaknade utvilade till en ny dag och en färd i ett soligt Sverige.

Färden går vidare vi letar efter alternativvägar till de stora genomfartslederna. Små slingriga vägar som går genom vacker natur, med platser där man kan stanna och njuta lite extra. Som den här. En liten sjö med en strand som påminner mig så mycket om stranden hos mormor och morfar uppe i Puoltikasvaara.

Att leta reda på en fin rastplats där vi kan ta lunchpaus. Eller bara stanna en liten stund, äta ett äpple och sträcka på benen som här vid Hammerån.

När det ibland dyker upp en intressant vägskylt, så kan man svänga in och se vad där finns. 

Borgvattnet var en återvändsväg som är väl värd att ta.

Kyrkan är från 1782 och byggd av den kände kyrkobyggaren Pål Persson. Byborna var mycket nöjda med hans arbeta, före bygget var det bestämt att han skulle få 10 plåtar, tjocka fyrkantiga handhamrade koppartackor med kronostämpel i varje hörn. De nöja beställarna gav honom i stället 16 stycken. Blev en jobbig vandring hem sedan för Pål, "slantarna" var så tunga att han fick skavsår på ryggen. Då på den tiden var kyrkan betydligt mindre och har byggts till genom åren.

Mitt emot kyrkan, på andra sidan vägen ligger Affär´n i Borgvattnet. Den grundades på 30-talet av den legendariske handlaren Erik Brännholm. Där på baksidan kan man ta en fika också. Numera är det ett par från Nederländerna som driver den.

I hörnet på huset står fortfarande handlar´n Brännholm och tar emot kunderna.

Men det är inte butiken som är det som gjort Borgvattnet mest känt, utan den gamla prästgården.

Där spökar det. Redan på 40-talet började det skrivs om spökerierna i prästgården. Här kan man övernatta om man vågar för handlaren Erik Brännholm köpte prästgården 1970 och gjorde om den till hotell. De som klarar av att sova över på den gamla prästgården får ett övernattningsbevis i form av ett diplom. Borgvattnets prästgård har blivit omnämnd som ett av världens mest hemsökta hus. Tyvärr hade vi redan boende bokat för natten, för nog hade det varit lite spännande att sova där.  Det sägs att spökena ska vara ganska harmlösa – bortsett från att de kastar människor ur gungstolar, flyttar omkring möbler om natten och kastar ut spädbarn ur fönstren.

Vi lämnar Borgvattnet och far vidare utefter Indalsälven och senare Ammerån. Där hittar vi en fin plats vid Kvarnflyn för att äta lite lunch bredvid ån. Solen sken och vattnet skvalpade bredvid oss. Kan man ha det så mycket bättre.

När vi kommer till Hammerdal är det dags att välja väg igen. Vi ska upp till Gäddede och har två vägval. Den snabbare som går över Strömsund eller den lite längre där man kommer till Skärvången. Vi hör på radion om trassel med bron i Strömsund så vi väljer den längre vägen.

Trasslet med bron har tydligen blivit till en hel följetong och en låt om den har skrivits. Början på låten är så här och sjungs på melodin från "Barnatro"

"Har du kvar din springersko, har du eka kan du ro, du får ej ta bilen över denna bro
När man ska på en affär innebär ett stort besvär om man inte på den rätta sidan är

Jävla bro jävla bro, den blir aldrig klar om man ska Facebook tro
Jävla bro, jävla bro
Uti stugorna man känner ilska gro" 

Går även att höra lite av den den, Klicka bara på ordet Här

Jo, jag nämnde att den väg vi valde går genom Skärvången en viktig ort för ostälskare, så om du är i närheten, missa inte ett besök på Skärvången ost. Klart det slank med en god en. kan bara nämna att det kändes så fort vi öppnade bildörren att den var med, men så gooood!

Ost i all ära, men mest njuter vi av den vackra svenska naturen. Som här vis Glåmnäset.

Det är så vackert att molnen får änglavingar.

Nästa stopp blir vid Regnsfallet, här står det att det är 100 meter ner till fallet från parkeringen. Klarar jag det? Testar och det fungerade. 

Vi läser att fallet ligger precis i en övergång mellan hårda berglager som glimmerskiffer och falltröskelns amfibolit och den mjukare sandstenen neråt Valsjöbyn, som lättare vittrar sönder med tiden. Visst är det fantasieggande att veta att här har vattnet störtat ner på samma sätt sen senaste istiden, dvs i 9000 år!  Tack vare de hårda bergarterna kan fallet finnas kvar i tusentals år till.

Redan 1917 byggdes ett kraftverk här så Vallsjöborna fick elektricitet mycket tidigt.

Vägen fortsätter nu mot norska gränsen och plötsligt hoppar min mobil igång. Tydligen mycket starkare master för mobilnätet i Norge. Men först blir vi uppmanade att se upp med barn och hoppande getter.

Sedan blir det den obligatoriska gränsbilden. Den måste ju bara tas. ;)

Så lite av Norge också, nu när vi ändå är här, även om så bara för en timme.

Tillbaka i Sverige stannar vi vid en myr, där blir inte stoppet så långt för bortanför myren smäller det av gevärsskott. Kanske älgjakt?

Sedan kommer vi fram till Gäddede, där ska vi sova i natt på Pilgrimshotellet med utsikt mot Kvarnbergsvattnet, ja vi bor nästan på stranden.

Där ska vi även äta middag, i kväll serveras köttfärslimpa med rårörda lingon och lingondricka därtill. Så gott!

Postat 2022-09-11 11:01 | Läst 829 ggr. | Permalink | Kommentarer (9) | Kommentera

Lite mer Riga.

Det blir lite till om Riga, gläder mig åt att kunna gå mer nu så vi traskar runt en hel del.

Många vackra och rikt utsmyckade hus finns det och visst är internet fantastiskt ibland.

Jag undrar vad det är för byggnad vi står framför, och öppnar maps.me och där visar pilen att vi står framför Svarthuvudbrödernas hus. Information om huset kommer samtidigt upp.

Så nu kan jag berätta att Svarthuvudbröderna var ett brödraskap som bildades av ogifta handelsmän i Livland på 1300-talet. Svarthuvudbrödernas gille var både ett handelssällskap och ett försvarsförbund. Riga var då huvudort i Livland.

Det gamla huset som fanns här skadades svårt under andra världskriget, ryska ockupanter rev det sedan. Huset som står här nu är en kopia av det gamla huset.

Här på torget finns också en liten julgran, den står där som en påminnelse om att Riga var först med att ha en klädd julgran.

Nu finns det förstås diskussioner om vem som var först med julgran.

Tallinn, Estlands huvudstad och Riga, huvudstaden i Lettland, där hävdar båda att de var de
de första städerna som hade en julgran. År 1441 fanns det redan ett julgran i Tallinn och år 1510 i Riga. Fast det kan ju var så att Riga hade en klädd julgran och Tallinn endast en gran.

Träffar också på två katter vid detta torg.

Många gamla pampiga kyrkor och andra fina byggnader finns att beundra i staden.  St. Jacob Catholic Cathedral. 

Fast alla hus är inte lika vackra.

Men tuppen på fasaden var fin.

Torghandeln har kommit igång. Här sälj mycket bärnsten.

Bakom försäljarna står stadsmusikanterna från Bremen. Statyn är en gåva från staden Bremen i Tyskland.

Vi kommer fram till Domtorget.

Där får man passa sig lite så man inte blir omkullsprungen av ett bältdjur.

Vid domkyrkan kan man få utlopp för sin leklust.

En drake bevakar de lekande.

Efter allt promenerande blir man törstig och något att dricka lockar.

Nej! Duvorna får h sitt badvatten ifred, vi kan välja mellan att ta en drink med igelkotten...

...eller ta en bärs. Fast jag är lite osäker på vad de serverar där inne för bärs betyder björn på lettiska.

Dags att lämna Riga och resa mot nästa hamn.

På den här sidan av floden är det inte lika många industrier och kolhögar.

Inget busväder på gång den här kvällen.

Postat 2022-08-01 10:59 | Läst 1098 ggr. | Permalink | Kommentarer (6) | Kommentera
1 2 3 ... 12 Nästa