Maggan mellan isbjörnar och pingviner

och ett och annat lejon. Mina resor i isbjörnarnas och pingvinernas land och alla ställen jag kommer att besöka mellan dessa utposter också. Inte bara bilder utan även lite berättelser och äventyr. Blogglista.se

Mot Gäddede och den Där "J#vla bron"

Vi sov skönt i Bräcke, vaknade utvilade till en ny dag och en färd i ett soligt Sverige.

Färden går vidare vi letar efter alternativvägar till de stora genomfartslederna. Små slingriga vägar som går genom vacker natur, med platser där man kan stanna och njuta lite extra. Som den här. En liten sjö med en strand som påminner mig så mycket om stranden hos mormor och morfar uppe i Puoltikasvaara.

Att leta reda på en fin rastplats där vi kan ta lunchpaus. Eller bara stanna en liten stund, äta ett äpple och sträcka på benen som här vid Hammerån.

När det ibland dyker upp en intressant vägskylt, så kan man svänga in och se vad där finns. 

Borgvattnet var en återvändsväg som är väl värd att ta.

Kyrkan är från 1782 och byggd av den kände kyrkobyggaren Pål Persson. Byborna var mycket nöjda med hans arbeta, före bygget var det bestämt att han skulle få 10 plåtar, tjocka fyrkantiga handhamrade koppartackor med kronostämpel i varje hörn. De nöja beställarna gav honom i stället 16 stycken. Blev en jobbig vandring hem sedan för Pål, "slantarna" var så tunga att han fick skavsår på ryggen. Då på den tiden var kyrkan betydligt mindre och har byggts till genom åren.

Mitt emot kyrkan, på andra sidan vägen ligger Affär´n i Borgvattnet. Den grundades på 30-talet av den legendariske handlaren Erik Brännholm. Där på baksidan kan man ta en fika också. Numera är det ett par från Nederländerna som driver den.

I hörnet på huset står fortfarande handlar´n Brännholm och tar emot kunderna.

Men det är inte butiken som är det som gjort Borgvattnet mest känt, utan den gamla prästgården.

Där spökar det. Redan på 40-talet började det skrivs om spökerierna i prästgården. Här kan man övernatta om man vågar för handlaren Erik Brännholm köpte prästgården 1970 och gjorde om den till hotell. De som klarar av att sova över på den gamla prästgården får ett övernattningsbevis i form av ett diplom. Borgvattnets prästgård har blivit omnämnd som ett av världens mest hemsökta hus. Tyvärr hade vi redan boende bokat för natten, för nog hade det varit lite spännande att sova där.  Det sägs att spökena ska vara ganska harmlösa – bortsett från att de kastar människor ur gungstolar, flyttar omkring möbler om natten och kastar ut spädbarn ur fönstren.

Vi lämnar Borgvattnet och far vidare utefter Indalsälven och senare Ammerån. Där hittar vi en fin plats vid Kvarnflyn för att äta lite lunch bredvid ån. Solen sken och vattnet skvalpade bredvid oss. Kan man ha det så mycket bättre.

När vi kommer till Hammerdal är det dags att välja väg igen. Vi ska upp till Gäddede och har två vägval. Den snabbare som går över Strömsund eller den lite längre där man kommer till Skärvången. Vi hör på radion om trassel med bron i Strömsund så vi väljer den längre vägen.

Trasslet med bron har tydligen blivit till en hel följetong och en låt om den har skrivits. Början på låten är så här och sjungs på melodin från "Barnatro"

"Har du kvar din springersko, har du eka kan du ro, du får ej ta bilen över denna bro
När man ska på en affär innebär ett stort besvär om man inte på den rätta sidan är

Jävla bro jävla bro, den blir aldrig klar om man ska Facebook tro
Jävla bro, jävla bro
Uti stugorna man känner ilska gro" 

Går även att höra lite av den den, Klicka bara på ordet Här

Jo, jag nämnde att den väg vi valde går genom Skärvången en viktig ort för ostälskare, så om du är i närheten, missa inte ett besök på Skärvången ost. Klart det slank med en god en. kan bara nämna att det kändes så fort vi öppnade bildörren att den var med, men så gooood!

Ost i all ära, men mest njuter vi av den vackra svenska naturen. Som här vis Glåmnäset.

Det är så vackert att molnen får änglavingar.

Nästa stopp blir vid Regnsfallet, här står det att det är 100 meter ner till fallet från parkeringen. Klarar jag det? Testar och det fungerade. 

Vi läser att fallet ligger precis i en övergång mellan hårda berglager som glimmerskiffer och falltröskelns amfibolit och den mjukare sandstenen neråt Valsjöbyn, som lättare vittrar sönder med tiden. Visst är det fantasieggande att veta att här har vattnet störtat ner på samma sätt sen senaste istiden, dvs i 9000 år!  Tack vare de hårda bergarterna kan fallet finnas kvar i tusentals år till.

Redan 1917 byggdes ett kraftverk här så Vallsjöborna fick elektricitet mycket tidigt.

Vägen fortsätter nu mot norska gränsen och plötsligt hoppar min mobil igång. Tydligen mycket starkare master för mobilnätet i Norge. Men först blir vi uppmanade att se upp med barn och hoppande getter.

Sedan blir det den obligatoriska gränsbilden. Den måste ju bara tas. ;)

Så lite av Norge också, nu när vi ändå är här, även om så bara för en timme.

Tillbaka i Sverige stannar vi vid en myr, där blir inte stoppet så långt för bortanför myren smäller det av gevärsskott. Kanske älgjakt?

Sedan kommer vi fram till Gäddede, där ska vi sova i natt på Pilgrimshotellet med utsikt mot Kvarnbergsvattnet, ja vi bor nästan på stranden.

Där ska vi även äta middag, i kväll serveras köttfärslimpa med rårörda lingon och lingondricka därtill. Så gott!

Postat 2022-09-11 11:01 | Läst 830 ggr. | Permalink | Kommentarer (9) | Kommentera

Road trip north XI - Lofoten tillbaka till Henningsvær.

Har man åkt längst ut på Lofoten så finns det inte så många val för att komma tillbaka än att vända och åka samma väg åter.

Vi vänder om och lämnar lilla Å bakom oss och hoppas på att komma dit någon gång då det bjuds på lite stillsammare väder.

Gör några avstickare från E10 för att se lite annat på återvägen till Henningsvær. Fast det är lika lite sikt även på dessa ställen.

En lite ovanlig cykelparkering.

Litet gulligt hus med fin dekor.

Strandbild.

Även pinnen är dekorativ.

Vi kommer tillbaka till det blåsiga stället där det inte gick att gå ur bilen, det har mojnat tillfälligt och jag kan gå ut till fisklukten och få lite lokal doft med mig.

Tyckte de stirrade lite elakt på mig. Fick veta av en fiskare i Henningsvær att de torkade fiskhuvudena används till fiskmjöl som sedan blir bl.a hundmat.

 En sten som har lite trollkänsla över sig.

Får passa på att ta lite landskapsbilder då det tillfälligt lättar i molnen.

Kan till och med få lite speglingar i vattnet.

En liten, liten solglimt får vi också.

Tillbaka i Henningsvær. Där tar vi  sedan en promenad.

Postat 2017-02-23 13:08 | Läst 7012 ggr. | Permalink | Kommentarer (7) | Kommentera

Road trip north IX - Lofoten

Även om det tar lite tid att få till mina blogginlägg nu, så fortsätter vår road trip ändå. Narvik hade inte så mycket att bjuda på mer än en riktigt delikat middag på skrei. De hade haft rejält med snö innan det kom ett regnväder som skapade en isbana av hela stan.  Promenad var inte att tänka på  utan broddar. Förmodligen tyckte även barnen som bodde på vårt hotell att det blev lite tråkigt och passade på att leka med brandlarmet.  Sex gånger gick det igång, så det blev många turer ner till receptionen, tur att vi bara bodde på fjärde våningen. Till slut kom brandkåren och det blev tyst och lugnt.

Så här pass långt upp i norr tar det en stund innan det ljusnar, så det var lite skumt då vi drog iväg. Det byggs en ny bro över Rombaksfjorden, när den är färdig, kommer den att bli Norges näst längsta hängbro. Den här bron som kallas för Hålogalandsbron kommer att förkorta ressträckan mellan Narvik och Bjerkvik med 18 km. Än så länge finns det ingen körbana men det sägs att bron ska vara klar i år.

Vi får köra runt och över Rombaksbron. Vädret är inte det bästa i dag, det regnar och blåser. en äldre man vi träffade i Narvik sa att det skulle bli storm.

Vi får väl se vad Lofoten har att bjuda på för väder, där vi stannar för att ta en bild på bron är det i alla fall inte så behagligt.

Och vindtavlan vid bron visar på att det blåser rejält. Det kommer rejäla kastvindar som griper tag i bilen då vi far över.

Vindstruten står rakt ut, det rister i bilen och regnet piskar vertikalt.

Svallisen vid sidan av vägen har skapat stora och fina istappar.

Ser i viken lite längre fram hur vågorna piskar.

Fåglarna gör sitt bästa med att trotsa vindarna, men har klara problem med att hålla kursen.

De vackra bergen är lite svåra att utskilja. Vi var tvungna att stanna och tanka och maken som offrade sig var mer än genomsur då det var avklarat.

För att inte bara köra raka spåret till vårt hotell gör vi en avstickare till Lödingen där en enorm cykel står parkera på kajen.

Regnet piskar även här och vågorna slår, de slår så höga att de sköljer över bilen när vi åker ut till Hjertholmen.

Imponerad över fiskaren som står längst ute på bryggan och fiskar, fast har man åkt iväg på en fisketur så vill man väl också fiska. Hoppas han inte blåste ner i vattnet.

Nästa stopp gör vi i Svolvær, en bild ut genom vindrutan visar lite av hur sikten är på den här dagstrippen.

Regn och dis och stan ser nästan folktom ut, förstår att de flesta sitter inne och njuter av husvärmen.

Jag lyckas i alla fall få syn på Svolvaer Geita som är känd bland klättrare i hela världen för att utmana dem att hoppa från det ena hornet till det andra. I dag fanns det inga klättrare där uppe.

Nere i Svolvær börjar torkställningarna fyllas upp med fisk.

Strax efter Svolvær kommer vi till  Vågan kyrka, som också är känt under namnet Lofotenkatedralen.

Den kallas också för Fiskarnas domkyrka. Anledningen till att det behövdes en sådan stor kyrka där var naturligtvis lofotenfisket. Besökande fiskare från hela den norska kusten kände behovet av andligt stöd innan de tog sig an Lofotenhavet på vintern, och kyrkan var alltid fullsatt under fiskesäsongen. Vid ett tillfälle 1929 var det ca 2000 personer i kyrkan och biskop Berggrav sa då från predikstolen att det kändes som att vara i en katedral. Därav smeknamnet Lofotenkatedralen.

Vädret gör att det blir inte så många fler stopp på resan ut till Lofoten och vårt natthärbärge i Henningsvær. Där var det tänkt att vi skulle bo på ett ställe som kallas för Skatan och ligger lite mysigt strax före sista bron ut till själva Henningsvær. Fast det mysiga är nog mer sommartid, nu skulle vi bli de enda boende där så vi fick rum här på Knusarn istället.

Tur det för här serverades även frukosten och dessutom visade det sig att vi var de enda gästerna på hotellet. Mysigt ställe, tack Synnöve för tipset.

Postat 2017-02-20 09:54 | Läst 8753 ggr. | Permalink | Kommentarer (9) | Kommentera

Road trip north VII - mot Mo i Rana.

Är man uppe i norr i februari så tar det ett tag innan det ljusnar på morgonen. Vi lämnar Gäddede för att köra mot Norge, vi tar vägen över fjället.

Det sägs att det är lite snö i år, men jämfört med hemma i Bromma så är det bra mycket mer här.

Vitt och fint, fast så här innan det ljusnat riktigt så blir det ett mjukt blåskimmer över fjälllet och snön.

Vägen går över fjälllet och även genom fjälllet. 

Tunneln som vi kommer fram till ser ut att vara stängd, men när vi närmar oss tunnelöppningen går porten automatiskt upp. Rödljuset ändras till grönt och vi kan köra in. Bakom oss sluts porten igen. Ingen återvändo alltså.

På andra sidan fjället har vädret förändrats. Dis och dimma döljer utsikten. 

Vi kommer till porten till Nordnorge.

Vid Laksforsen stannade vi vid vår resa i maj, lunchade på en god laxmacka och hade tänk att reprisera det på den här resan. Tyvärr var det stängt så vi fick nöja oss med forsen. Där var det bara -8 grader men luftfuktigheten som vattenkaskaderna från fallet skapade gjorde att kylan trängde in genom märg och ben.

I Norge byggs det vägar och breddas vägar på många håll. Så emellanåt tar det lite extra tid att ta sig fram.

Nya broar skapas. 

Under bron var det en fors, den var helt frusen nu.

Dagens etapp innehöll inga dramatiska tillfällen eller tillbud och vi anlände välbehållna till Mo i Rana.

Fick en fin solnedgång, synd bara att det stack upp en byggkran mitt i vår utsikt från hotellet.

Sov gott!

Postat 2017-02-14 22:38 | Läst 7035 ggr. | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

Road trip north V - Gäddede.

Dags att lämna Östersund och resa vidare, vi styr kosan lite längre norrut. Stannar efter några timmar för att äta lite frukt, jag tar en liten minnesbild.

Vi kommer fram till Valsöbyn, vi har åkt den här vägen förr men har inte sett att här finns ett vattenfall. Men i dag missar vi inte skylten och åker in en liten skogsväg för att komma till Regnsfallet.

Det brusar och dånar rejält även här.

Kylan gör att det blir en rejäl vattenånga och den sätter sig fint i träden runt omkring.

Valsöbyn ligger inte så långt från Norge och vår väg för oss in över gränsen en sväng.

Norrmännen värnar om sina skidåkare och här har Frode Estil fått en staty. Han var aktiv under åren 1996-2007.

Efter några timmars biltur så är vi framme vid dagens mål, Gäddede. Vi checkar in på Pilgrimshotellet.

Och tar sedan en promenad i byn. Det knarrar mysigt under skorna där vi traskar fram och om man känner sig alltför frusen så finns det en vänlig själ här som delar med sig av sin ved.

Hundar gillar man, men inte om de luftar sig vid byns stora fina tall.

Vi tar en sväng förbi kyrkan som ligger vackert på en kulle.

Går sedan ner till sjön.

Solen är på väg ner och nu sänker den sig fort. Vi hinner bara över bron och på vägen tillbaka börjar solen försvinna bakom bergen.

Dags att återvända till Pilgrimmen och äta middag och sedan krypa till kojs för att vara utvilad för nya mål i morgon. God natt!

Postat 2017-02-13 17:52 | Läst 6070 ggr. | Permalink | Kommentarer (8) | Kommentera
1 2 3 ... 9 Nästa