Maggan mellan isbjörnar och pingviner

och ett och annat lejon. Mina resor i isbjörnarnas och pingvinernas land och alla ställen jag kommer att besöka mellan dessa utposter också. Inte bara bilder utan även lite berättelser och äventyr. Blogglista.se

Lite Riga

Dagens hamn är Riga, Lettlands huvudstad som ligger vid floden Daugava.

Riga ligger ganska långt in och vi flyter förbi en hel del industrier, här ser det ut som om de lastar sågspån. Ska kanske bli pellets.

På rad efter rad står de stora kranarna som i mina ögon liknar stora giraffer.

Det mesta som vi ser hanteras här, på kajena vid Daugava, är kol, massor med kol.

Trots att Lettland levererar så mycket kol, så hörde jag på radion att det kommer bli brist på det nu. Den stora grävskopan på kolhögen ser ganska liten ut, så jag inser hur enormt stor den kolhögen är.

Härifrån den här hamnen åker vi buss in till själva stan, då får vi se lite av Rigas utkanter också. Inte lika fin bebyggelse där som i gamla stan.

Bussen stannar nära slottet, som när man står på backen, inte ser ut som något slott. Mest en massa plank och byggnadsställningar men som tur är har de satt upp en bild av det och då ser det ut som ett slott.

Från andra sidan ser det inte heller så imponerande ut, men där inne håller presidenten till.

En legend om Rigas början handlar om Kristaps den Store, som bar vandrare på ryggen över floden Daugava. Kristaps bodde i en stuga på en av flodbankarna. En dag fann han ett barn. När han vadade över Daugava med barnet på ryggen blev bördan allt tyngre och när Kristaps till slut lyckades korsa floden var det endast genom att uppbåda sina sista krafter. Nästa morgon hade barnet förvandlats till en kruka med guld. Kristaps var sparsam och gjorde inte av med ett dugg av guldet. Efter Kristaps död, gör legenden gällande, användes guldet för att finansiera byggandet av Riga.

Mitt emot slottet finns det en glasmonter med en skulptur av honom.

Det blir en en rejäl promenad för oss i gamla stan, en mysig del av Riga dit alla turister söker sig.

Många vackra hus och bland besökare så är nog "Katthuset" det mest fotograferade.

Den byggnaden är känd för två kattfigurer av koppar med krökta ryggar uppe på taket. Enligt legenden ville huset ägare, en rik lettisk köpman, att katterna skulle placeras med de uppresta svansarna vända mot Stora gillets byggnad tvärs över gatan där stadens mäktigaste handelsmän höll till. Anledningen var att han förvägrats medlemskap i skrået och med denna åtgärd ville han visa sitt ogillande.

Många hus har fina detaljer, som den här flagghållaren..

En groda

Många gränder är riktigt trånga. Det gäller att akta fötterna då någon bil vill fram.

Funderade på att ta en fika, men vågar man det här? Kanske får grönt hår sedan.

Vi pausar i alla fall en stund innan vi fortsätter vår promenad.

Postat 2022-07-31 10:21 | Läst 902 ggr. | Permalink | Kommentarer (6) | Kommentera

Lite Tallinn.

Nästa mål på vår kryssning är Tallinn, välkänt för oss men här landar vi ganska nära stan så det blir en promenad in dit ändå. 

Det första vi möter är en katt på promenad.

Det nästa är en robot som tuffar omkring alldeles ensam.

Tur att vi ser lite folk också så att vi inte behöver befara att vi hamnat i framtiden utan några människor.

Texten på roboten är på estniska så jag får konsultera Mr. Translate på Google för att få veta vad den har för funktion.

Det står "Hungrig?" på den och "Låt mig hjälpa!" och är en robotleveranstjänst. Man beställer mat och så kommer roboten hem med den. 

Vi fortsätter in mot gamla stan och som lydiga turister följer vi hänvisningsskyltarna. Fast här stöter vi på lite problem, skylten visar rakt in i en port. Porten är låst så om vi inte väljer att vara olydiga tar promenaden slut där. Vi väljer den olydiga varianten och rundar skylten.

Snyggt stuprör.

Här i Tallinn ser vi en hel del bilar som är registrerade i Ukraina och även att folk i Estland tänker på deras folk. Ett träd fullt med blågula band.

Vid svenska ambassaden hänger Ukrainas flagga.

Lite längre ner på samma gata ligger ryska ambassaden, där ser det lite annorlunda ut.

Lite lustigt är att då jag går in på Googles maps för att kontrollera att det verkligen är den ambassaden så går det inte att söka på det längre.

Men flaggan visar att det är den ambassaden där, kollar på adressen och den ligger där men man vill tydligen inte kännas vid den.

Vi går vidare, fast påminnelsen om det fruktansvärda kriget sätter sig lite i sinnet.

Går bort och hälsar Godwin, Tallinns mest fotograferade ko.

Fotograferar inte så mycket mer här för jag har nog redan det mesta på bild sedan tidigare. Fast då jag träffar på några kompisar till Godwin så åker kameran upp igen.

En mås håller kossorna sällskap.

Trevligt att återse Tallinn, men nu tar vi en fika på vår båt. Innan det är dags att åka mot nästa hamn.

Postat 2022-07-30 09:14 | Läst 718 ggr. | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Lite Helsingfors.

Dags för lite Helsingfors, med betoning på lite.

Blev lite snopet med den hamnen för då resan bokades skulle vi gå till Kotka. Har aldrig varit i Kotka förut och läste att det var en fin stad. Men dagen före avresa ändrades resrutten och det blev Helsingfors. 

Där har vi varit många gånger, så i värmen som var den dagen nöjde vi oss med en lite promenad utefter havet.

Satt i solen och bara hade det lite bra. 

Bastu och Finland är nog nästan liktydigt. För i Finland, ett land med ca 5.5 miljoner invånare, finns det faktiskt närmare 3 miljoner bastur. I snitt innebär det ungefär 1.8 bastur per invånare. 

Löyly betyder "de varma luftströmmar som uppstår då man öser vatten på heta bastustenar", men Löyly är även namnet på en bastu i Helsingfors. Jag vet inte om det är världens största bastu, men den är stor med sina 1.800 kvadratmeter och  tre separata basturum, vilka har direkt kontakt med havet för ett dopp. 

Blir man hungrig så finns det restaurang också.

Såg en söt liten stuga vid strandpromenaden.

Vi hade en liten bit tillbaka till kryssningshamnen, de här fartygen lägger inte till lika centralt som Finlandsbåtarna gör.

Återvänder till vårt fartyg efter en promenad i solen och tänker ta en kopp kaffe på rummet. Fast där var det visst någon som inte tänkt till riktigt. 

Fast vår trevliga och omtänksamma hyttvärdinna  har skapat ett litet sällskapsdjur till oss.

Fartyget far iväg mot nästa hamn, men jag undrar just vad de där molnen varslar om för väder.

Efter ett tag får jag svaret, ingen storm men en rejäl hagelskur får vi.

Postat 2022-07-29 11:20 | Läst 1027 ggr. | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera

Lite Visby.

Klev på en båt i Stockholm och hamnade i Visby. 

Ja! Båt och båt, den kallas visst för fartyg för den var ganska stor.

Vår hytt hade balkong så där kunde jag sitta och titta på havet och hur solen gick ner.

Frukost på balkongen.

Sedan kunde vi börja spana efter Visby.

Tur att min rygg nu börjar bli bättre och bättre efter att fått RF, det är som ett under att kunna gå lite mer. För nu var det lång väg in till stan och uppförsbacke mest hela tiden. Varmt var det också.

Vi slinker in  genom muren.

Och kommer in på Södra Slottsgränd. Ser att rosorna blommar i Rosornas stad.

Förra gången jag var i Visby så startade det i strålande solsken och mycket varmt, ungefär som nu. Men blev ett rent otroligt busväder med regn och åska som slog ut elen i hela Visby. Hann inte se så mycket och upptäcker här att den här delen av stan har jag inte sett eller varit i. 

Ruinen här är efter två kyrkor. S:t Per och S:t Hans. Tillsammans var de en gång i tiden Visbys största kyrkor. Man har hittat runstenar och en bit hednisk bildsten i S.t Hans, så troligen ligger kyrkan på en gammal kultplats.

Vägen upp till Visby var uppför hela tiden men vi har tydligen inte kommit högst upp än, utan vi tar Trappgränd ändå mer uppför.

Där uppe ser en stor ruin som sträcker sig upp bakom de små fina husen.

Letar oss fram till ruinen som är en del av det gamla tjärkokeriet, där behöver jag vila lite och hittar en plats i skuggan medans maken och min kamera fortsätter en bit för att se hur det ser ut på andra sidan.

Han hittar Kvarntornet, Skolporten och lite annat.

Bra ibland att ha en duktig assistent.

Jag har vilat klart och vi kan fortsätta njuta av Visby lite till. Är man i rosornas stad så måste det bli lite bilder på rosor också.

Jag såg även många fina dörrar här.

Såg inga väggmålningar, men några buntlådor var dekorerade.

Åh, tänk de har pingviner även i Visby.

Vi lämnar stan via Skansport.

På vägen tillbaka till vår "båt" såg jag ett exempel på återvinning. Funderade först på varför det satt en brandsläckare vid promenadvägen, kanske bra att ha om det skulle bli skogsbrand, men den här var omgjord till fågelholk.

 

Dags att fara vidare. På nyheterna pratas det om algblomning i de här trakterna och det ser vi på vägen ut.

Inne i stan då vi satt och njöt av atmosfären träffade vi på en amerikan, han berättade att han kommit dit med det här segelfartyget och att de skulle åka ungefär samma sträcka som vi. Fast de hade startat i Tyskland, åkt via Norge och Danmark innan de kom till Visby.

Postat 2022-07-27 11:09 | Läst 752 ggr. | Permalink | Kommentarer (10) | Kommentera

Okända djur.

I dag regnar det, ganska skönt och slipper dessutom vattna blommorna. Ganska skönt att sitta ute på altanen också.

Såg något i altanfönstret, trodde det var ett visset löv som blåst in och tänkte släng ut det, men när jag kom närmare såg jag det var någon som sökt skydd för regnet.

Kom då och tänka på Olle Adolphsons visa om okända djur. 

"Många är långa och svåra att fånga
Många syns inte men finns ändå

Många är stora som hus eller så
Men de flesta är små, mycket små, mycket små."

Den här var inte så liten att den inte syntes utom mer som ett eklöv i storlek. Vet inte vad det är  för flygfä, men visst är den vacker.

Googlade lite och det som där liknade min gäst mest var poppelsvärmare.

På ett bord såg jag något litet, mycket litet, kanske var det något som i Adolphsons vissa kallades för fnill. Har aldrig sett någon fnill och inte heller den här lilla filuren förut. så vem vet jag har kanske funnit det lilla lilla djuret fnill.

"Det minsta djur som funnits var så litet
Så magert och så tunt och ruskigt slitet
Det var en fnill som var så svår att finna
Att en bacill kunde be den försvinna
Han var så liten att hans huvud värkte
Men glad ändå om någon honom märkte."

Vet inte ens om den var glad över att jag märkte den men med supermacro i mobilen så kunde jag få se hur den såg ut.

Mer än så i djurvärld såg jag inte.

Postat 2022-07-26 11:23 | Läst 739 ggr. | Permalink | Kommentarer (7) | Kommentera
1 2 Nästa