Maggan mellan isbjörnar och pingviner

och ett och annat lejon. Mina resor i isbjörnarnas och pingvinernas land och alla ställen jag kommer att besöka mellan dessa utposter också. Inte bara bilder utan även lite berättelser och äventyr. Blogglista.se

Elsehul

Vi är nu i Sydgeorgien och ska snart göra en landstigning i bukten Elsehul. Innan vi får gå iland är det obligatoriskt att vara med på en genomgång om hur man förhåller sig här. Det är mycket viktigt och vi får bl.a  veta att inget ätbart får tas iland och både före och efter landstigning måste stövlar och kängor tvättas i ett speciellt definicerande bad.

Innan vi kliver iland gör vi en liten sväng förbi en strand där elefantsälar, pälssälar och pingviner håller till. Där på stranden ligger en alldeles nyfödd liten elefantsäl. Den har t.o.m en bit av navelsträngen kvar.

Livet är inte alltid så lätt för en sälunge, jag vet inte vem som skadat den här men den har blivit illa åtgången.

Det är mycket troligt att den inte kommer att kunna klara av att freda sig mot fåglarna som redan hade spanat in den.

Den sydliga stormfågeln är stor och den avvek inte många meter från sälungen.

Vid nästa strand skulle vi gå iland, här på en sten ute i vattnet satt en pampig pälssäl. Såg nästan ut som om han vaktade stranden.

Vårt mål med landstigningen var att gå upp på höjden, där det var en fantastisk utsikt över omgivningarna, men mer om det senare. Då kommer också en förklaring till varför Olle står med en paddel där högt uppe på berget.

När vi några timmar senare när kommer ner från höjden för att återvända till fartyget, sitter han fortfarande kvar på sin sten.  Det är bara vattennivån som förändrats.

Postat 2013-04-30 08:06 | Läst 8401 ggr. | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

Land föröver!

Efter 800 Nm och ungefär två dygn så siktar vi äntligen land.

Det första vi märker av att vi närmar oss land är att fågellivet har förändrats. Flockar av  Blue-eyed Shag flyger förbi vårt fartyg.

På svenska heter den Blåögd skarv. Den är vackert blåögd.

Pingviner har vi inte sett sedan vi lämnade Falklandsörna, men nu fullkomligt studsar de omkring fartyget.

Deras sätt att simma ser ut som om de flyger fram eller liksom studsar på vågorna och dyker ner i havet igen.

Vi närmar oss land. Blir nog en landstigning senare i dag.

Här är vår, men ännu har inte vattenfallen tinar upp, ser ut som ett vattenfall men av is.

Nedanför fallet i bränningarna leker några pälssälarna. De ser ut att ha riktigt kul.

Några andra verkar lite slöare och ligger och vilar på klipporna och spanar lite nyfiket på främlingarna  som sitter i en Zodiak och kikar på dem.

Högre upp på samma klippa är det ett myller av pingviner.

Det är macaronipingvinerna som valt att häcka där uppe. För att komma dit måste de hoppa jämfota och även klamra sig fast med både näbbar och klor för att ta sig upp för de branta klipporna.

Macaronipingvinen kallas också för gultofspingvin. Sitt ovanliga namn, macaronipingvin, har de fått av att de engelska upptäcksresande tyckte att de gula tofsarna som de har på huvudet påminner om ett populärt och pråligt klädmode i 1700-talets England som innehöll mycket ornament och tofsar i hatten, de som var klädda så kallades för macaroni.

Tittar man ändå högre upp på samma berg så ser man att där häckar albatrosserna.

Postat 2013-04-29 12:00 | Läst 9468 ggr. | Permalink | Kommentarer (6) | Kommentera

En tiondel över ytan.

De första isberget börjar anas i fjärran.

I isbergens rike.

Stora och vackert skulpterade isberg.

Den som hittar fågeln i den här bilden förstår hur stort isberget är.

När man sett sig mätt på isbergen, om det nu går att göra det, så kan man göra som vår amerikanske läkare Ethan och göra sig av med massor av överskottsenergi.

Eller ta en titt in på bryggan och se hur kaptenen har det.

Adam undrar hur nära man kan gå med det här objektivet...Svaret är, så här nära!

För att uppleva midnattssol här måste man komma söder om södra Polcirkeln och den är vid 67° S. Vi har nu kommit till ca. 57 °  och får istället en fin solnedgång.

Å så var det det här med svartvitt...När jag var barn fanns det de som satt och målade svartvita bilder för att det skulle se ut som färgfoto. Då ansågs den bilden vara extra fin, jag har en sådan bild på mig själv när jag var liten.  Numera tar vi bort färgen.

 

Postat 2013-04-28 08:56 | Läst 12023 ggr. | Permalink | Kommentarer (11) | Kommentera

"Flyg fram med fröjd mot vågens fjäll i stundens högsta lust!"

Många sjömil tillbringade vi till havs, först hände det ingenting. Bara vatten och vatten men så plötslig dök de upp som från ingenstans.

Då kom albatrosserna seglandes. Stora härliga fåglar  som visserligen inte såg så stora ut i det här stora havet. Men med en vingbredd på 3,5 meter som vandringsalbatrossen har, så inser man att de ÄR stora.

Förstora så ser du petrellerna i bakgrunden, jämfört med dem så märker namn deras storhet. Jag var i en skola och visade bilder och barnen där tyckte inte att det lät så mycket ned 3,5 meter. Då fick de dra ut ett rep på samma längd och insåg att det där var nog en ganska stor fågel. Inte någon liten mås precis.

Havet skummar och albatrosserna seglar.

 Valfågeln och albatrossen ser ut att krocka här, men trots att albatrossen är längre bort så ser man dess storhet. Valfågeln tillhör stormfåglarna och har ett vingspann på runt 40-50 cm ändå ser den liten ut jämfört med albatrossen.

Svartbrynad albatross

En till, svartbrynad albatross, lite närmare.

Även stormfåglarna svävade runt vårt fartyg.

När avtryckar fingret vitnat av köld och vind och nästan stelnat i sitt läge på knappen var det dags att gå in och lyssna på en föreläsning av Adam om våra "fenfotade vänner" . Då menade han inte fotograferade, utan individer med fenor såsom sälar och sjölejon.

Och vi går in i Konvergenszonen, kyligare vindar är att vänta.

Postat 2013-04-27 16:25 | Läst 8828 ggr. | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Resten eller fåglar helt enkelt.

Här på Sea Lion Island  var det gott om fåglar att beskåda. De flesta kameror gick varma och det var inte så svårt att komma dem relativt nära.

Tucsofågel

Det här vet jag inte vad det är för fågel. Någon som vet?

South Georgia Pintail eller Gulnäbbad stjärtand på svenska, liten och söt men den här anden är även  asätare.

Strandskatans ägg fick man se upp med, de var svåra att upptäcka och lätt att trampa på om man inte passade sig.

Strandskatan har röda ögon, men de som fanns här hade gula ögon.

King cormorant eller Kejsarskarv  på svenska, men jag gillar det norska namnet också, Knoppskarv.

De höll till på en klippa nära klipphoparpingvinerna.

Åker man söderöver så ska man bada har jag förstått.

Nu lämnar vi Sea Lion Island och Falklandsöarna bakom oss och de följande dagarna har vi 800 Nm till havs framför oss.

Postat 2013-04-26 21:26 | Läst 11586 ggr. | Permalink | Kommentarer (9) | Kommentera
1 2 3 ... 7 Nästa