Vilse i öknen och Tsagaan Suvarga

Efter att ha kollat in staden Tsetserleg så bär det av ut i öknen igen. Vår chaffis Amdraa sjunger och trallar med i bilradions låtar och vi får veta att de flesta sånger här handlar om kärleken till föräldrarna och naturen. Den sång han nu trallar med i handlar om en kamel som tappat bort sin lilla unge och hur tårarna trillar, men av musiken att döma så kommer de nog hitta varandra igen.

Vägen rakt ut i öknen är en genväg till vår nästa camp, fast genvägar kan tendera att bli senvägar och då vi snurrat runt här ett tag och bytt mellan olika spår, så börjar vi undra om vi är vilse. Inte lönt att fråga den lilla jungfrutranan omvägen.

Det är den minsta av tranor och mycket mindre än de tranor som besöker oss i Sverige. Vi lämnar tranan och kommer till en bosättning.

Tänker fråga efter vägen där, men ingen är hemma. Dörrarna på deras Ger står på vid gavel, så gör man här. Gästfriheten är stor och de öppna dörrarna betyder att den som kommer förbi är välkommen in, får ta för sig av vad som finns att äta och dricka.

Vi åker vidare och hittar en till bosättning, där är en person och en ettrig hund hemma. Efter lite artighetsfraser berättar den mannen att de håller på och flytta. Växtligheten är för dålig och de har inget bete till djuren. han vet i alla fall var vår camp ligger och sedan tar det inte så lång tid innan vi har den i sikte. Om vi var vilse?  Oh nej, Amdraa försäkrar att han hela tiden visste var i var.

Det blir en sen lunch, men det godaste av maträtterna i dag är något som heter khuuser, eller hästskor. En köttfylld pirogliknande maträtt.

Sedan installerar vi oss i  Ger nummer 2.

Den är lite enklare inredd men här har vi fått mjuka kuddar. Istället för den traditionella stenen som håller fast takringen är det en krok i golvat och ingen lyx med lyse eller att ladda batterier. Ladda kan vi göra ikväll inne i matsalen då strömmen slås på mellan 20.00 och 22.00.

Efter det beger vi oss till Tsagaan Suvarga eller ”white stupa” som den också kallas för. Det är en stor klippa som på håll lite liknar ruinerna av en gammal stad.

Men det är leravlagringar i många färger. För några miljoner år sedan var det ett stort hav här, när havet torkade upp skapade väder och vind detta landskap.

Vi beger oss in i landskapet för att titta lite närmare på klippan.

Det är ett spännande landskap i mångskiftande färger, att det varit havsbotten kan man se eftersom det finns snäckskal i jorden.

Stigar ringlar sig fram mellan den kuperade marken.

Ljuset och färgerna skiftar beroende på från vilket håll man kommer.

Det går relativt lätt att klättra upp för att komma upp ovanpå klippan, men marken är grusig och det är lätt att halka. Jag är lite feg för att gå nedför i sådant underlag och avstår från klättringen upp. Finns nog med backar på den här sidan att halka i ändå.

Och vem skulle annars fota dem där uppe på toppen annars.

Vad jag inte visste var att från andra hållet kunde man köra ända upp, så jag hade aldrig behövt gå den vådliga vägen nerför. Men jag fick en fin promenad och även bild på vår bil när den kom ner.

Vår chaffis Amdraa visste att det fanns grottor i närheten och de ville vi också kolla in.

Efter lite letande så hittar vi grottorna.

Klart att de måste utforskas lite närmar.

Det är trånga och långa gångar där inne så vi avstår från att krypa igenom.

Dags för middag och att återvända till campen för natten.

Den här campen är också  liten och familjeägd.

När jag tassade upp i mörkret på natten för att gå på toa, så upptäckte jag att under de solcellsladdade lamporna var det populärt för igelkottarna att hålla till. De mumsade på insekterna som drog sig till ljuset. Blev inga bilder, eftersom det var lite väl mörkt och så brukar jag inte ta med kameran på liknande nattliga promenader.

Gulliga barn som var hemma på sommarlov.

Min lilla maskot ville också vara med.

                                                                       föregående  -- nästa

Gränder och folk.

Mera promenadfoto.

Jaws Corner. 

Titta vad jag har.

Städdags.

Skolbarn.

Skolbarn i sina skoluniformer.

Bråttom. Barnen har skola på antingen förmiddag eller eftermiddag och då bytet är vid tolvtiden så vimlar det av barn på stan.

Fiskförsäljare.

Vila i skuggan.

Solgrill. Solspis har jag sett i Tibet, men aldrig en solgrill förut.

Kvällsmarknad

I Forodhani park i Stenstaden är det matmarknad varje kväll.

Då är det fullt med folk där och i solnedgångens sken så passar barnen på att bada.

En kul liten kille som ville vara med på bild.

På torget är det full fart och matstånden börjar växa fram.

Träffar på några massajer som har skor tillverkade av bildäck.

Det finns gott om maträtter att välja bland.

Vi har hört så mycket gott om Zanzibarpizza så den måste vi testa.

Fast vi avstår från de med nuttella utan tar en traditionell variant. Den innehåller köttfärs, ägg, grönsaker och en hel del annat

God var den.

Har man ingen kockmössa så går det bra med några papptallrikar.

Grillad hummer är också gott.

Dt här matståndet är sponsrade av Sida och Skanska, det är en sammanslutning av 20 personer. De fiskar på dagen och säljer mat här på torget på kvällen.

Kul med selfie.

Dricka på färskpressat sockerrör och ingefära är väldigt gott, men testa den inte om du inte har plåtmage. Jag fick veta att jag inte har plåtmage.

Mörkret sänker sig över torget och det går inte att fota så mycket mer.

Det kittlar så härligt mellan tårna.

Nere vid stranden är det svalkande och skönt. Att bara sitta där och njuta av tillvaron är så skönt.

Sitta på sanden och låta vågorna kittla sig mellan tårna är mysigt.

Freddie Mercury, giftiga spindlar och några glada barn.

Zanzibars stolthet Freddie Mercury föddes här och bodde i Stenstaden.

Han tillhör inte mina favoriter bland artister så jag nöjde mig med att bara titta på huset utvändigt och promenerade sedan vidare.

På den här promenaden kom vi till en ödetomt som var ganska igenväxt av träd och buskar. Där hade några, eller snarare många, spindlar bosatt sig. Spindlar är inte något djur som ingår bland mina favoriter, snarare tvärt om. Jag tycker att de är väldigt obehagliga. 

Lite svårt att visa i bild hur stora de var men jag överdriver inte när jag säger att de största var ungefär som min handflata. 

När jag dessutom fick höra att de här var väldigt giftiga så var jag mycket glad över att de klättrade omkring högt upp i mellan träden.

Deras bo gick inte av för hackor det heller. Det var stort.

Med glädje lämnade vi spindlarna och träffade istället på några barn som spexade framför kameran.

______________________________________________________Katter fanns det många.

Det var allt för i dag.