Gammelvala i Brunskog

En av orsakerna till att åka till Arvika var att besöka Gammelvala...och att komma på tanken att åka dit, det var vi inte ensamma om. Vi hade valt onsdagen och tänkte inte på att det var då som alla gamla bilar skulle visas upp där. Jag upptäckte att det är många som gillar gamla bilar, både de som vill visa upp sina klenoder och de som vill titta på dem. Den här Opel Rekorden från 1955 glänste i solen och många stannade till för att beundra den.

Inte undra på att ägarna var stolta och satt i solen bakom sin bil och myste.

Kul att se att skydden framför strålkastarna var fastsatta med sugproppar.

 Många bilar och mycket folk var det.

Alla bilar var inte lika välbevarade det fanns undantag som den här från Dalarna och hojen från Stockholm.

Nu fanns det annat att titta på om man tröttnade på bilar, som den här maskinen. De hade lite problem med den för remmen som hoppade av hela tiden.

Men då den fungerade så sågade den så spånen yrde.

Informativa skyltar fanns det, så man behövde inte fundera på vad det var man tittade på.

Bland alla dessa fordon var det nog mest "gubbar" som smög omkring och verkade njuta av ångande och bullrande redskap.

Även små killar kunde drömma sig bort. Jag gillar hans tröja där det ser ut som om det är en lycklig liten unge som fått leva ut sina drömmar. Ingen som förmanar "Smutsa inte ner dig".

Andra försökte få sig en titt av hur det såg ut inne i härbret eller så var det bara stegen som lockade och någon slank in bakom samma hus för att piffa till sig lite.

Ville man lära sig hur det gick till att tröska med slaga så gick det också bra.

En kolmila fanns här också.

Även en kolarkoja, men inga kolbullar serverades.

Nävgröt, ostkaka och våfflor kunde man avnjuta. Vissa hade lite problem med gräddningen av sina våfflor.

Tur att det finns skruvmejslar.

Men nu kom dagens höjdpunkt och en av orsakrena till att vi var på Gammelvala just den dagen. Maria och Terje Olsen kom och jag och Maria fick äntligen tillfälle att träffas efter fyra års bekantskap. Tack Maria för att du finns!!! Maria tar inte bara fantastiska bilder, hon är en fantastisk människa också. Och även tack till fotosidan för att vi hittade varandra.Vi avstod från den här serveringen på bilden ovanför och slank in på serveringen på bilden under, där det bjöds på skugga istället och avnjöt våra våfflor där.

 När vi ätit klart och pratat lyssnade vi en stund på Bosse bildoktorn. Hoppas vi ses snart igen Maria.

18. Matmarknad.

Blir nog lika förundrad och imponerad av matmarknader när jag är ute på resa, det första som man tänker på är hur öppet allt ligger och att vår hälsovårdsmyndighet skulle få slag om de såg det. Här var det så trångt och även så mycket råvaror så det var svårt att gå i gångarna utan att stöta till något köttstycke.

Man fick även passa sig för att inte halka, för golvet var allt annat än rent, där låg det köttrester och var ganska halkigt. Men utbudet av alla slag av kött och fågel var rikligt.

De här styckena som mest liknar en ullfäll såg spännande ut.

Kycklingarna såg ut våra som majskycklingar så jag antar att de var uppfödda på majs.

Här hackas kötter till små små bitar.

Köttet såg fint ut.

Även fisk kan man köpa här.

Och torkade räkor.

Även utanför hallen var det trångt, bilar och mat i en enda röra.

Kan det här vara delikatesserna som anländer till butiken i bakgrunden.;)

Det var inga problem att få ta bilder, ingen som blev sur eller irriterad snarare tvärtom.

Skomakaren trängdes med korvar och kycklingar.

Grönsaker och frukt såldes i stora mängder.

Någon svart banan köpte jag inte. Om jag inte förstått helt fel så står det "De avundsjuka går inte långt" ovanför bananerna. Är det någon som är duktig på spanska så rätta mig gärna.

17. Hyr en Hummer.

Vandrar man runt i Mexico City så ser man snart att butiker med samma slags sortiment samlat sig på en och samma gata. Där finns gatan med alla skoaffärer.

Där finns gatan med cykelhandlare och på en annan gata håller järnhandlarna till.

Är man intresserad av hobby och pyssel eller letar efter garn så går man till en annan gata. Det var min favoritgata och där frossade jag bland alla garner.

På vår promenad hamnar vi bland alla bröllopsbutiker, här finns ett överdåd av klänningar och tillbehör, ute på gatan står bilarna som man kan hyra för evenemanget. Vad sägs om att få åka i en rosa VW-Bubbla som är förlängd till en limosin med lyxig inredning därtill. Ljuset inne i bilen skiftade i alla de färger.

Eller den här vita skönheten.

Kanske en rosa Hummer passar bättre.

Vill man i stället trängas med folk och titta på lite av varje då passar det bra att gå till de gator där marknaderna håller till och de var inte få. Där finns nästan allt. Enorma områden med marknader finns det och det är tydligen där alla handlar för där var allt folket. Trångt med andra ord.

Här kan man också få en matbit.

Även något att svalka sig med.

Nivea köps tydligen i stora mängder.

Vill man få vackra naglar så är det bara att slå sig ner och få lite manikyr.

Husen i de här områdena är inte så lyxiga, snarare mer åt det fallfärdiga hållet. jag undrar lite hur golvet ser ut inne i det här huset. Svänger det lika mycket som det gör ut på utsidan.

Det finns inte så mycket av de moderna bekvämligheterna som vatten och badrum i dessa hus, vatten levereras och bekvämlighetsinrättningarna har man ute på gatan.

Dessa finns det gott om och på flera kan man även passa på att köpa dricka och lite andra saker.

Eller passa på att telefonera.

 Jag passade på att prata lite med en gatuhund.

Marknad i Shigatse. Känsliga tittare varnas!

Nu ska vi gå på marknad i Shigatse. Det här är en marknad som i första hand vänder sig till lokalbefolkningen och här är de är inte lika vana vid turister som  i Lhasa. Det märks i första hand på utbudet av varor.

Det märks även på att försäljarna  inte är så påstridiga.

De förstår säkert att turisterna inte har så stort behov av böneflaggor och liknande varor.

De här vita stenliknande föremålen försökte jag få klarhet i vad det var för något.

Det enda som jag kom fram till var att de inte var till för att äta. Det var tydligen helt absurt att bara tänka den tanken, för när jag frågade de här männen om det så skrattade de riktigt gott.

Då var det lättare att förstå vad det här är, så nu vet vi var munkarna köper sina skor.

Längst upp på marknadsgatan höll slaktarna till.

I Lhasa fick vi veta att slaktarna inte tyckte om att man fotograferade dem och deras varor. Här var det tvärtom, de bad mig fotografera.

Vi fick dessutom en anatomilektion. De här killarna berättade glatt vad de olika delarna hette. Att den ena stod mitt i maten verkade han sig inte bry sig om.

Här har vi mage...

...och här njure, bakom dem ligger lever.

...och här huvudet.

...huvudet såldes även så här.

...och här resten av geten.

Man kan ta sig en lunchpaus bland alla djurkroppar.

Inte konstigt, men väldigt annorlunda,  mot det vi är vana vid hemmifrån när vi  köper kött.

Till sist två glada damer som kom ut för att titta på turisterna, de ville väldigt gärna vara med på bild.

När vi traskat runt här en stund var det dags att fortsätta resan, som nu går mot Sakya. Sjuklingarna ansluter också, men en av dem mår så dåligt av höjden så hon får åka i förväg ner till Zangmu som ligger  på 2.400 m.ö.h  och väntar sedan in oss där.