Gå på Donken i Shanighai.

Nä, vi gick inte på Mc Donalds men när jag fick höra att kineserna brukade beställa hamburgare med ris så blev jag nyfiken på deras meny. Får väl säga att den såg lite annorlunda ut än den vi är van vid. 

Ett anat ställe som också lockade min nyfikenhet var M&M. Jag såg person efter person kom med kassar därifrån så vi kikade in.

En hel butik i två våningar med bara godis. Den här hörnan kallades för The Great Wall of Chocolate.

Färggrann var den.

Lite godisrelaterade saker fanns det också.

Glada golfbollar.

Mer matnyttigt kan man hitta ute vid gatustånden som  Chi cken steak, fast jag såg inte så många som köpte kyckling.

Det såg ut som om det var bläckfisk som var storsäljaren.

Yuyuan Bazaar

Även om det var väldigt lungt och skönt att gå runt i Yu Garden så är det dags att dra sig tillbaka mot hotellet. I dammen utanför håller några ankor till, de verkar ha en ganska skräckinjagande beskyddare. 

Ser ut att vara skönhetsvård på agendan för dem. 

Det putsas och fejas i fjäderdräkten.

Kollas i spegelbilden om det blivit bra.

Tydligen inte helt klart ännu.

Jobbigt det där, man måste ju nå ända till de allra bakersta fjädrarna.

Innan man kommer till Yu garden passerar man genom Yuyuan Bazaar, där finns det mesta en turist kan önska sig. 

Tempel av alla de slag, både för den köpsugne och den som vill ha lite religiöst upplevelse.

Lite nya penslar kanske.

Man behör definitivt inte gå hungrig här.

Finns mat för de flesta smakriktningar.

Vad det är i de här korgarna är jag osäker på, de ser mest ut som fågelbon men jag gissar på något åt tofu hållet.

Då var det här lättare, ser i alla fall ut som räkor.

Här kan man få ledtråd av bilderna, annars är det bara att peka och chansa.  Kan vara ganska kul det också. 

Här är det i alla fall handarbete, tillagning av dumplings. 

Även en kock behöver lite rast. Fikarummet var inte så privat. 

Ibland kan man bli riktigt rejält trött. 

Här hemma pratas det ofta om enkla arbeten, här i Kina finns det gott om sådana.

En vakt som inte såg att ha så mycket att göra. Han hade fått en fläck på slipsen som verkade lite svår att få bort. 

Vakter finns det gott om. Han har sällskap av en skräckinjagande sköldpaddsdrake. 

Alla vill bli fotograferade med den.

Titta på fotografen nu.

Nu börjar mitt knä protestera högljutt,  undrar om man kan lifta hem med den där?

Eller så får jag ta och hyra en cykel, hyrcyklar finns det gott om.

I love this place!

Äta bör man även då man är i Hongkong och på ett av ställena vi åt så kunde man få lära sig vad alla de olika knivarna var till för. Kan ju var bra att veta.

Eftersom jag hade lite besvär med att gå längre sträckor så passade vi på att testa restaurangen som fanns i samma hus som vårt hotell. Celebrity Cuisine med en Michelinstjärna.

Allt vi åt var väldigt gott och vällagat, de här två rätterna med krabba var verkligen goda.

Efter att vi avslutat huvudrätterna kom restaurangchefen Cheng Kam Fu ut och hälsade på gästerna, många ville bli fotograferade tillsammans med honom. Vi avstod från en blid men fick hans visitkort istället.

Lite frukt ingick som dessert, men ville ha något mer och beställde in något som de tyckte vi skulle prova. Nog den ovanligaste dessert jag ätit, sötpotatis i ingefärssås. Det var säkert nyttigt.

Har aldrig hittat en kinesisk restaurang med Michelinstjärna tidigare så det var kul att testa och gott var det.

Road trip north XII - Lofoten, Henningsvær

Efter en massa bilåkande så var det skönt med en liten promenad, även om det fortfarande regnade lite.

Först slank jag in på Vidars Lysvolds galleri för att få se hur Lofoten ser ut när det är som bäst. Vidar är förresten bror till Synnöve som bloggar här på Fotosidan.

Rekognoserade också inför kvällens middag och fastnade för Fiskekrogen.

Det var absolut inget dumt beslut. Är du där så missa inte ett besök där och jag kan verkligen rekommendera deras fisksoppa. Den var delikat.

Maken åt skrei med torskrom och det enda negativa man kan säga om den rätten är att den var i rikligaste laget. Portionen var mer anpassad för en arbetare som varit ute på stormigt hav en hel dag och slitet med fisket. Man blir alltså rejält mätt där, fanns ingen plats kvar för någon dessert.

Vi hade två övernattningar i Henningsvær och andra kvällen åt vi på Knusarn. Tyvärr var  det lite för blött för att efteråt sitta på Mannfolksparkeringen och titta på folk och smälta maten.

När vi ändå är inne på mat så måste jag även nämna och berömma den mat vi fick på Knusarn. Det var söndagkväll och alla restauranger och matställen var stängda. Vi gick från hus till hus med serveringar av något slag men allt var stängt. Trodde att vi skulle få nöja oss med en varmkorv på Mix.  Vi tänkte inte på att det serverades ju mat även på vårt boende Knusarn. Sagt och gjort vi kollade och mycket riktigt de hade mat och var även öppet för servering, så söndag blev inte en bantardag eller slankingdag som det heter på Norska. Maten då, kanske någon undrar. Jo, den var delikat. Vi beställde in Fish & Chips och fick örtmarinerad torrfisk med pankopanering. För att inte tala om parmesanchipset och den tunnfriterade rödlöken. Lite ovanlig variant på fisken men så gott!!!

Fast nu återgår vi till promenaden, lite lätt duggregn och blåst. Ingen storm längre men knappast vindstilla. Vi letar oss fram bland husen.

Hittar lite gamla hus som såg intressanta ut.

En del var kanske i behov av lite renovering.

Jag undrar lite hur de tänkte här när de renoverade. Glömde de inte någon viktig detalj? Besökare ombedes medtaga stege.

Många hus här har en personlig prägel. 

Det verkar vara en konstnärlig by.

Även en trasig dörr kan vara dekorativ.

En del nöjer sig inte med att bara dekorera en liten del av huset.

Vi kommer ner till hamnen på vår promenad.

Full fart på fåglarna, har tydligen vankats lite gott där borta vid Finnholmen brygge.

Fiskebåtarna ligger i hamn.

Träffar på en fiskare som berättar att nästa morgon är det dags, då börjar skreifisket. Femtio båtar drar i väg härifrån och han såg riktigt förväntansfull ut.

Här är hans båt.

Han var lite missnöjd med priset på fisken, den var nere på ca 15 Nkr.

Båtarna är rejält utrustade för att ta hand om fisken.

Men än så länge står torkställningarna tomma.

Vi fick även veta att et finns fyra fiskrenserier på ön.

På vår jakt efter mat hittar vi lite annat intressant.

Nu vet jag vad svans heter på norska.

En fråga för alla skidåkare, fast det var ju ingen fråga egentligen.

Den skylten är säkert nödvändig under turistsäsongen.

Så här vackert kan det vara vid  fint väder.

Conejillo de indias

Visst är de söta de små marsvinen, eller hur!

Här hemma har vi dem som husdjur och keldjur främst till barnen, men i Peru fick jag lära mig att dessa djur härstammar från Anderna och domesticerades av indianerna redan 5000 f.Kr, främst för köttets skull. Hit till oss i Europa kom de först på 1500-talet och då främst som sällskapsdjur. De blev snabbt populära bland överklassen och kungahusen, Drottning Elizabeth I och även vår kung Karl XI hade marsvin när de var barn.

I Peru är det lite annorlunda, de är förstås lika söta men troligtvis tycker de att vi är lite konstiga som har dem som keldjur. De har dem inte i små burar utan de springer fritt omkring i huset.

Här föds de upp som mat.

Klart vi måste testa de lokala specialiteterna i landet.

Går det här att äta?

Jo, det går ju. -Var det gott?

Njae, det var mest en massa ben. En del som vi frågade sa just det också, men andra hade det som festmat. Smaken är ju som alla vet, delad.