Morgon i Kenya

Detta är det tredje inlägget om vår resa till Kenya, september 2017.

Att vara på Safari är inget latmansjobb. Det är tidig morgon som gäller för man vill ta vara på ljuset och hinna vara ute en del innan det blir för varmt ute. Dessutom är det större chans att se djur och fåglar under morgontimmarna än mitt på dagen. Under vår safaritur med Anneli Utters Naturresor gjorde vi två safariturer om dagen. Morgonturen innebar att vi satt i jeeparna runt kl. 06, vilket innebär att vi ofta gick upp runt en timme tidigare, men när man är ute sådär och får se, fotografera och uppleva djur och fåglar så bryr man sig inte längre utan man snarare längtar efter det första ljuset. Man kan inte få nog av det. Den afrikanska morgonen är något alldeles extra.Jag kan lova att efter en sådan morgon smakar frukosten extra bra.

Den här morgonen hade solen precis gått upp och bland de första djuren vid såg den här dagen var den här Spotted Hyaena. Det stod först lite längre bort på vägen, men började sedan röra sig så att vi fick solen i vår rygg när vi skulle fotografera den. För det är så jag vill ha den. Sol och vind i ryggen.

TheInvisibleJackal

Är hyenor charmiga?

Svaret på den är frågan blir för min del otvivelaktigt - Ja!

Vid vår första gamedrive i El Karama, Kenya kom vi att se unga Spotted Hyaenas (fläckig hyena). De var väldigt roliga att fotografera och studera. Vi kunde ofta höra hyenornas lockrop nattetid. Det blev en så naturlig del av vår vardag att jag nu hemma i Sverige igen saknar deras lockrop.

Här är några av de bilder jag tog på dessa charmiga hyenaungar.

TheInvisibleJackal

El Karama Eco Lodge, Kenya

I september åkte jag och min fru vår livs första safari med Anneli Utter Naturresor. Efter att ha landat i Nairobi tidigt på morgonen den 15:e september packade vi och resten av vårt ressällskap in oss i tre jeepar och for norrut mot den första lodgen - El Karama Eco Lodge. På vägen dit skulle vi stanna någonstans för att köpa bönor till våra bean bags.

Vi kom fram till El Karama på eftermiddagen och efter att ha fått våra bandas m m, var det dags för den första game driven. Vi kom att stanna i El Karama i fyra nätter. Den tiden vi var i El Karama kan bara beskrivas som magisk.  Jag skulle lätt kunna tillbringa ett par år där och fotografera fåglar och djur.

Jag tänkte att jag skulle publicera lite av de bilder jag tog under den här fantastiska resan under tio dagar i september. Här är den första:

Hyaena Brothers

TheInvisibleJackal

Gråsiska

Tidigare i vår var jag och besökte ett av de ställen, som gemene man kanske inte första hand förknippar med fåglar. Hamnutfyllnaden i Halmstad. Bortom de stora lagerlokalerna för diverse företag m m finns ett stort vassområde. Vassområdet delas mitt itu av en väg, som jag skulle tro mest frekventeras av tyngre trafik al a lastbilar. I det här vassområdet kan man få se en hel del fåglar. Skäggmesen är väl lite av en karaktärsfågel i området. Det är hit man beger sig för t ex årskryssa skäggmes eller för att försöka fotografera den.

Jag var här en för jag tänkte att jag skulle kanske lyckas fotografera just dessa skäggmesar. Jag ville helst få bilder av dem i flykten, men som ni vet så är det inte direkt lätt. De dyker plötsligt upp ur vassen. Flyger tätt över den och landar kort därefter. Tittar man fel håll eller något så är det kört. Således blev det inga skäggmesar den här gången heller, men det rörde sig en hel gråsiskor i området och några gick ner och satte sig på de torra röna, som fanns vid kanten av vassområdet och letade något att äta. Jag kröp ihop och satte mig på huk ute på vägen och hoppades att det just då inte skulle komma något lastbil.

Spanande gråsiska.

Gråsiskan klamrar sig fast med akrobatisk skicklighet.

Här finns det något.

Ibland så måste man anstränga sig lite för att få tag på något.

TheInvisibleJackal

Längtan...

Det händer att min cykel ömsom tar mig än dit och än hit, men ofta för den mig mot havet till. Att en tidig morgon cykla genom landskapet och höra fågelsång, surrande insekter och känna doften av morgonen det är något som jag alltid längtar efter och försöker göra så mycket jag kan.

Vad längtar då en strandskata efter när den blickar ut över havet?

Är det en längtan att återigen att få ta till vingarna och flyga såsom

ejdrarna gör med blicken stadigt mot söder, men i sinnet stadigt flygande mot norr eller

längtar den att svepas med av de vitkindades böljande vingfärd över vattnet.

Är det måhända längtan efter den där honan (eller är det en hanne), som så kokett och oberört av omvärlden står på sin sten. Vem vet vad en strandskatas längtan är.

TheInvisibleJackal