Ricoh GR-Digital (mycket snart GR-Digital II)

Har lånat en Ricoh GR-D över helgen. En kamera som jag varit på väg att köpa flera gånger. Konceptet tilltalar mig men bristerna har gjort mig osäker.

Nu kommer en uppdaterad version, GR-D II med 10 mpx, snabbare processor, lägre brus osv. Läs mer om den på D-preview:
http://www.dpreview.com/news/0710/07103001ricohgrd2.asp 
och Scandinavianphoto:
http://www.scandinavianphoto.se/product/item.aspx?iID=7088743

Vilket åny väcker frågan: kan GR-D:n bli "one camera, one lens, one film" konceptet i digtal tappning - för mig?

Jag kollar igenom mina ca 300 bilder från helgen, funderar på "upplevelsen" av kameran - och återkommer med en recension inom kort i bloggen ;-)

Nu ligger första delen (om handhavandet) av min recension av Ricoh GR-Digital II ute på bloggen:
http://www.fotosidan.se/blogs/photo/14948.htm

 
Ricoh GR-Digital med vidvinkelförsatsen GW-1 (motsvarar 21mm i småbild/fullformat)

Kristallnatten eller ränderna går aldrig ur

Leicaflex SL2, PA-Curtagon 35/4  Auschwitz-Birkenau

I natt så är det 59 år sedan "kristallnatten" och man tycker att vi borde ha lärt oss något....

2000-2001 jobbade jag i Frankfurt am Main, på företaget jobbade även ett antal personer av judisk börd, varav några var Israeler. Bla så hade vår VD:s förfäder överlevt förintelsen.
Av någon anledning så var befolkningen i Frankfurt inte lika överlåtna Nazister som många andra Tyskar på 30 och 40-talet, bla fick stadens synagoga stå orörd under hela kriget. Och idag finns det en stor Mosaisk församling i staden.

Strax efter att vi på allvar börjat känna av IT-branschens utförsbacke blev jag utbjuden av en av mina tyska kollegor. Etfer en utsökt middag kom han till saken:
-"Vi har ett stort problem i vårat företag - det finns för många Judar"
Jag trodde inte mina öron! Under några sekunder stod allt stilla och jag kände mig förflyttad 40 år tillbaks i tiden.
Men nu var det inte så - det var 2001 och antisemitismen stack fram sitt fula tryne mitt framför mig. Jag stammade ett osammanhängade svar som min kollega tolkade som ett medhåll, han fortsatte:
-"De håler ihop mot oss andra och de har en egen agenda, nu är det vi eller dem" osv, osv...
Jag ursäktade mig, blek och illamående gick jag hem genom ett regnpinat Frankfurt. Gatljusen reflekterades i den våta gatstenen och en och annan nattvandrare skymtade i regnet. Jag upprepade chockad, gång på gång för mig själv:
- Det kan hända igen, det kan hända igen...

Kreativ lördag

Man kan inte alltid få det som man vill...

Första filmen