Camera Obscura

Fd fotograf, numera förläggare - men plåtar såklart fortfarande och bloggar i tid och otid ;-)

Yes, it's EVIL - but size matters - small is beautiful ;-)

Canon EOS 7D med 24mm f1,4 L och Panasonic Lumix GF1 med Voigtländer Nokton 35mm f1,2. EVIL-kamerans spegellösa konstruktion och korta avstånd mellan bajonett och sensor skapar fördelar.

Så har jag slutligen förfallit till DSLR-filmning. Inte helt frivilligt dock - utan som en del av arbetet. Vi har bla en Canon EOS 7D som flitigt lånas av vårt TV-folk, och vi filmar allt mera själva med den. (Vi på marknadsavdelning producerar webb-klipp, TV-avdelningen gör "Riktig" TV ;-)

Själv har jag en Panasonic Lumix GF1 som lämpar sig bra för filmning. Med min Voigtländer Nokton 35mm f1,2 monterad via adapter så händer det spännande saker, när man fotograferar men speciellt när man filmar. Nokton 35:an förvandlas till en "70mm" kort tele på GF1:an. Gluggen är inte bara skarp, har ett fantastiskt kort skärpedjup på full glugg - den har även den specialla "glöd" som skiljer "agnarna från vetet". Om ni förstår mitt bildspråk :-) Noktonen har egenskaper som är svåra att beskriva i ord, men som syns i bilderna, och skiljer den från andra objektiv. Den påminner mycket om Canons 85mm f1,2 L och Leicas legandariska Noktilux. Och detta syns även när man filmar med gluggen.

Ovan ett exempel filma på f1,2 och där fokus flyttas, vilket underlättas av Noktonens mjuka snäckgång, dvs fokusering. Inga av dagens autofukusgluggar kommer i närheten av känslan i fokuseringen av ett Leica, Zeiss eller Voigtländer objektiv.

Voigtländer Nokton 35mm f1,2 ger en grymt snygg sk "bokeh" eller på svenska "släpp" - dvs oskärpa.

Och så var det de här med storleken - Panasonicen är mycket kompakt och kan använda objektiv avsedda för system med mycket kort avstånd mellan bajonett och filmplan - som Leicas M-objektiv. Detta skapar kombinationer som trots mycket hög ljustyrka förblir hyffsat kompakta - titta på översta bilden. Jag tycker personligen att det alltid är en stor fördel med så lätt och kompakt utrustning som möjligt - utan att kompromissa med kvaliten!

Och slutligen en bonusbild - Bessan fotograferad med GF1:an och Noktonen på full glugg - small is beautiful :-)

Postat 2010-12-09 00:35 | Läst 16281 ggr. | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

En analog blogg blir en långsam blogg...

Voigtländer Bessa R2 med Nokton 35mm f1,2 - världens ljustarkaste vidvinkel!

Jag har laddat nyförvärvet (Voigtländer Bessa R2) med Tri-X och satt på "värsting-gluggen" (Voigtländer Nokton 35mm f1,2) för att klara av vintermörkret. Och sedan tänkte jag blogga om bilderna och ev pryda min blogg med ett trivsamt "Tri-X emblem". Men - analogt är långsamt. Bloggen har legat tyst i över en vecka och ännu har ingen film framkallats. Jag får istället visa (digitala) bilder på min analoga kamera ;-)

Trotsa att den är väldigt "retro-vacker" så blir det nog lite tjatigt i längden, så jag slänger in en digitalbild på en vacker vägg, tagen med min idealiska och ofrånkomligt digitala "blogg-kamera" Ricoh GR-Digital III.

Ricoh GR-D III Obeskuren och varsamt efterbearbetad - fotograferad någonstans i Köpenhamn ;-)

Jag är svag för gamla tegelväggar - det vilar något "analogt" över dem. Och jag dras även med en svaghet för analog musikåtergivning. Fyndade lite analog julstämning häromdagen.

Med hjälp av lite musik och en synnerligen analog värmekälla så skapas en riktig "analog-jul-myskänsla" - men skall det bloggas om den så måste nog bilden trots allt vara digital....

Ricoh GR-D III med raktäcknande optik och ett helt ok dynamiskt omfång - med tanke på den lilla sensorn.

Ett annat sätt att klämma in lite "analog-känsla" i digitalträsket är att använada en så "analog" digitalkamera som möjligt. Leica M8 är en sådan, men även en Ricoh GXR med fast optik (tex A12 modulen 28mm f2,5) och med optisk sökare monterad kvalar in in som "analogsubstitut".

Men mer om den inom kort...