Camera Obscura
Varma sommarkvällar avnjutes bäst i havets absoluta närhet...
Panasonic Lumix GF1 + 40/1,7 Västra hamnen i Malmö.
Men när man bor ca sex mil från havet så får man nöja sig med att titta i bildarkivet :-|
Jag har inget emot Uppslaslätten, den är fin, och utsikt mot åker och skog - det är också bra. Men havet är något speciellt, kanske för att jag är uppväxt vid det, haft det utanför fönstren större delen av barndomen. Badat i det, gått längst det, rest på det - eller bara känt lukten av det.
Jag saknar havet...
Att fånga det mest förgängliga...
Panasonic Lumix GF1 + 40/1,7 Kamerans JPG obeskuren, samtliga bilder.
Efter en lång arbetsdag, skolavslutning för dottern, osv - så är det hemskt skönt att få komma hem och bara vara. Börja känna in helgen, äta gott, ta en tupplur på maten, läsa en tidning... Dottern blåser såpbubblor - kan inte motstå frestelsen att ta lite bilder.
MacBooken står uppslagen på bordet på verandan, stoppar i minneskortet från Panasonic GF1:an. Kamerans JPG rakt in i PhotoShopp, nedskalning till 1024 pix, kontrastjustering och oskarp mask. 
Så det är bara att skriva ett "live blog" inlägg och ladda upp bilderna ;-)
Ibland är livet så förföriskt enkelt, det gäller att ta vara på de stunderna.
Nu ska jag gå och flytta vattenspridaren....
Första (halv?) officiella bilden på Leica M9-P :-)

En kamerabutik, Leica Ginza, i Tokyo har varit lite väl snabba med att lägga ut sin egen specialversion av Leica M9-P, se bilden ovan. Det är en specialtillverkad utgåva om 100 kameror som butiken beställt för att fira sitt femårsjubileum.
Bortsett från hammarlacken så skall den vara identisk med den kommande, serietillverkade, Leica M9-P. Dvs ingen röd logga, klassiskt Leica-skript på toppkåpan, vulcanit-klädsel och det reptåliga safirglaset från M8.2 framför skärmen. Och så den "riktiga" silverfärgade kromen eller blanka svartlacken som på analoga MP.
Priset? Den 22:e lär vi få alla svar ;-)
Läs mer på Leicarumors.com.
Förr så valde vi vår kung - kanske dags att återgå till den ordningen igen?

Panasonic Lumix GF1 + 40/1,7
Under medeltiden så valde vi svenskar vår kung. På Mora äng (ca 1 mil sydost om Uppsala) och vid Mora stenar så samlades tinget och kungen valdes av de representerade stormannaätterna. Kanske inte demokrati i vår mening, men definitivt inget arvrike som idag. Kungavalet fullbordades genom att kungen ställde sig på Mora sten och en minnessten med hans namn restes.
När Magnus Eriksson valdes till kung 1319 (endast 3år gammal) så utfärdades också det berömda "Frihetsbrevet" - vårt alldeles egna svenska "Magna Charta".
Den siste kung som valdes vid Mora stenar var "Kristian tyrann" - han som ställde till med Stockolms blodbad. När väl Gustav Wasa "befriat" oss från danskarna och upplöst Kalmarunionen så hade han stöd för att införa arvrike. Han lät med största säkerhet även förstöra Mora stenar ifall nu någon skulle komma på andra tankar ;-)
Det som finns kvar av stenarna ligger idag i ett litet hus, byggt på 1700-talet, invid vägen. Den stora Mora sten är försvunnen, kvar finns någon "kungasten" och vår äldsta kända avbildning av "tre kronor" - som fortfarande är vår nations emblem.
Varför nu denna historielektion? Jo - jag tänker att efter all turbulens kring vår monark och den oundvikliga diskussionen om kungadömets vara eller icke vara - så kanske en återgång till kungaval vore det allra bästa?
Idag är det "Nationaldagen" och det är 200 år sedan min släkt blev svensk - men när blir man en svensk egentligen?

Slaget vid Sävar - sista drabbningen 1809, bilden föreställer den svenka linjen - på andra sidan min anfader.
För ca 200 år sedan blev min farfars-farfars-far svensk.
Han var en ung judisk man från en by i vad som idag är Georgien som med största säkerhet tvångsvärvats till Tsarens arme. 1808 angrep Ryssland Sverige och 1809 hade ryska styrkor trängt i norra Sverige efter att det svenska försvaret av östra rikshalvan brutit samman.
Norrlandskusten ockuperades av ryssarna och till och med Stockholm hotades av deras framryckning. Sverige lyckades förhandla fram ett fredsfördrag i elfte timmen och ryssarna lämnade det som nu är Sverige men Finlad var förlorat.
Medans de ryska styrkorna drogs tillbaka över Torne älv så deserterade min anfader tillsammans med en vän. De höll sig länge gömda i skogarna kring Jävre i Norrbotten, svenskarna hade en ovana att slå ihjäl ryska dessertörer och eftersläntrare. Men till slut gav de sig till känna och begärde vad vi idag skulla kalla asyl. De blev kända i bygden som "storryssen" och "lillryssen" (den senare var min förfader).
Min farfarsfarfarsfar lät döpa sig och tog namnet Johan Skog. I början av 1800-talet rådde inte religionfrihet i Sverige, judar fick inte bosätta sig varsomhelst och framför allt inte gifta sig över religionsgränserna (först 1870 fick svenska judar fulla medborgeliga rättigheter). I bevarade husförhörsprotokoll kan man läsa att han ropades upp som "den ryske överlöpare Johan Skog" så länge han levde. Han gifte sig och fick en son, Eric Johanson.
Tyvärr var inte ryssar väl sedda och hans vän "storryssen" blev ihjälslagen efter en dans i Piteå Kyrkby. Men det gick bra för min anfader, fast till slut så hann främlingsfientligheten, rysshatet, antisemitismen eller om det bara var den gamla svenska avundsjukan ikapp även honom. Under en jakt sköts han (enligt vittnen uppsåtligt) till döds.
Hans son Eric fick även han en son: Karl Ericson och namnet Ericson har följt oss tills idag. Epitet "ryss" följde släkten i flera generationer, även min far fick när han var liten höra (när han ställt till med något ofog): "jo, nog märks det att ni ryssar alltid".
Jag hörde ett föredrag nyligen som sa att styrkan i USA's ekonomi var att invandrare blev accepterade som amerikaner inom (i genomsnitt) två år! Medans vår svaghet är att det tar flera generationer att bli "svensk".

