Camera Obscura

Fd fotograf, numera förläggare - men plåtar såklart fortfarande och bloggar i tid och otid ;-)

Att fånga det mest förgängliga...

Panasonic Lumix GF1 + 40/1,7 Kamerans JPG obeskuren, samtliga bilder.

Efter en lång arbetsdag, skolavslutning för dottern, osv - så är det hemskt skönt att få komma hem och bara vara. Börja känna in helgen, äta gott, ta en tupplur på maten, läsa en tidning... Dottern blåser såpbubblor - kan inte motstå frestelsen att ta lite bilder.

MacBooken står uppslagen på bordet på verandan, stoppar i minneskortet från Panasonic GF1:an. Kamerans JPG rakt in i PhotoShopp, nedskalning till 1024 pix, kontrastjustering och oskarp mask.

Så det är bara att skriva ett "live blog" inlägg och ladda upp bilderna ;-)

Ibland är livet så förföriskt enkelt, det gäller att ta vara på de stunderna.
Nu ska jag gå och flytta vattenspridaren....

Postat 2011-06-10 21:29 | Läst 8165 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Förr så valde vi vår kung - kanske dags att återgå till den ordningen igen?

Panasonic Lumix GF1 + 40/1,7

Under medeltiden så valde vi svenskar vår kung. På Mora äng (ca 1 mil sydost om Uppsala) och vid Mora stenar så samlades tinget och kungen valdes av de representerade stormannaätterna. Kanske inte demokrati i vår mening, men definitivt inget arvrike som idag. Kungavalet fullbordades genom att kungen ställde sig på Mora sten och en minnessten med hans namn restes.

När Magnus Eriksson valdes till kung 1319 (endast 3år gammal) så utfärdades också det berömda "Frihetsbrevet" - vårt alldeles egna svenska "Magna Charta".

Den siste kung som valdes vid Mora stenar var "Kristian tyrann" - han som ställde till med Stockolms blodbad. När väl Gustav Wasa "befriat" oss från danskarna och upplöst Kalmarunionen så hade han stöd för att införa arvrike. Han lät med största säkerhet även förstöra Mora stenar ifall nu någon skulle komma på andra tankar ;-)

Det som finns kvar av stenarna ligger idag i ett litet hus, byggt på 1700-talet, invid vägen. Den stora Mora sten är försvunnen, kvar finns någon "kungasten" och vår äldsta kända avbildning av "tre kronor" - som fortfarande är vår nations emblem.

Varför nu denna historielektion? Jo - jag tänker att efter all turbulens kring vår monark och den oundvikliga diskussionen om kungadömets vara eller icke vara - så kanske en återgång till kungaval vore det allra bästa?

Postat 2011-06-08 00:11 | Läst 10063 ggr. | Permalink | Kommentarer (10) | Kommentera

Idag är det "Nationaldagen" och det är 200 år sedan min släkt blev svensk - men när blir man en svensk egentligen?

Slaget vid Sävar - sista drabbningen 1809, bilden föreställer den svenka linjen - på andra sidan min anfader.

För ca 200 år sedan blev min farfars-farfars-far svensk.
Han var en ung judisk man från en by i vad som idag är Georgien som med största säkerhet tvångsvärvats till Tsarens arme. 1808 angrep Ryssland Sverige och 1809 hade ryska styrkor trängt i norra Sverige efter att det svenska försvaret av östra rikshalvan brutit samman.
Norrlandskusten ockuperades av ryssarna och till och med Stockholm hotades av deras framryckning. Sverige lyckades förhandla fram ett fredsfördrag i elfte timmen och ryssarna lämnade det som nu är Sverige men Finlad var förlorat.
Medans de ryska styrkorna drogs tillbaka över Torne älv så deserterade min anfader tillsammans med en vän. De höll sig länge gömda i skogarna kring Jävre i Norrbotten, svenskarna hade en ovana att slå ihjäl ryska dessertörer och eftersläntrare. Men till slut gav de sig till känna och begärde vad vi idag skulla kalla asyl. De blev kända i bygden som "storryssen" och "lillryssen" (den senare var min förfader).

Min farfarsfarfarsfar lät döpa sig och tog namnet Johan Skog. I början av 1800-talet rådde inte religionfrihet i Sverige, judar fick inte bosätta sig varsomhelst och framför allt inte gifta sig över religionsgränserna (först 1870 fick svenska judar fulla medborgeliga rättigheter). I bevarade husförhörsprotokoll kan man läsa att han ropades upp som "den ryske överlöpare Johan Skog" så länge han levde. Han gifte sig och fick en son, Eric Johanson.

Tyvärr var inte ryssar väl sedda och hans vän "storryssen" blev ihjälslagen efter en dans i Piteå Kyrkby. Men det gick bra för min anfader, fast till slut så hann främlingsfientligheten, rysshatet, antisemitismen eller om det bara var den gamla svenska avundsjukan ikapp även honom. Under en jakt sköts han (enligt vittnen uppsåtligt) till döds.

Hans son Eric fick även han en son: Karl Ericson och namnet Ericson har följt oss tills idag. Epitet "ryss" följde släkten i flera generationer, även min far fick när han var liten höra (när han ställt till med något ofog): "jo, nog märks det att ni ryssar alltid".

Jag hörde ett föredrag nyligen som sa att styrkan i USA's ekonomi var att invandrare blev accepterade som amerikaner inom (i genomsnitt) två år! Medans vår svaghet är att det tar flera generationer att bli "svensk".

Postat 2011-06-06 11:21 | Läst 10574 ggr. | Permalink | Kommentarer (12) | Kommentera

Begäret - det förödande begäret som ständigt stjäl din lycka! (“From Past, Present to Future” Leica+Magnum i Paris 21/6)

"Drömkameran" Leica M9 tillsammans med min "jag är nöjd med" Leica M8, fotograferade med Ricoh GR-D III.

Människan blir aldrig nöjd. Det som var en dröm igår blir till skräp imorgon. Och ständigt jagar vi: uppmärksamhet, bekräftelse, första platsen, det senaste, det coola, det ouppnåeliga...

Ska man vända på det resonemanget så blir lycka lika med förnöjsamhet.

Men alldeles för många företag är beroende av att just du ständigt måste köpa nytt. Alldeles för många för att du ska få förbli nöjd med det du har idag. Och just därför är det så att ett antal tusen marknadsförare jobbar dygnet runt på att få dig att ständigt längta efter nya prylar. Prylar som definerar din personlighet, din livsstil, dina värderingar och inte minst ditt fotograferande.

Det är därför Leica har ett event tillsammans med Magnum i Paris de 21:e juni.

Postat 2011-05-27 23:42 | Läst 13823 ggr. | Permalink | Kommentarer (6) | Kommentera

Fujifilm X100 vs Leica - första intrycket!

Nu när Fujifilm X100 äntligen börjat levereras så kunde jag inte motstå frestelsen att klämma lite på den - och jämföra den med min Leica M8 (och Panasonic GF1). Det som i första hand intresserar mig är handhavandet och "känslan" i huset samt - såklart - den nya hybridsökaren.

Först av allt storleken - Fujifilm X100 är en stor kompaktkamera, nästan lika stor som Min Leica M8 och betydligt större än Panasonic Lumix GF1 /GF2. Orsaken är såklart att sökaren tar plats och att sensorns storlek - APS-C - tillsammans med optikens konstruktion begränsar möjligheterna för en kompaktare konstruktion. Bilderna får tala för sig själv.

Men kameran känns inte stor i handen. Den har ett mycket bra grepp och alla reglage är mycket logiskt (spec. för en gammal analogfotograf) placerade. Kameran är synnerligen intuitiv att använda - man behöver definitivt inte läsa bruksanvisningen för att komma igång ;-)

Faktum är att den med sina manuella reglage - som sitter där de ska sitta - är mycket lätta att använda "på det gamla vanliga sättet", dvs med kameran mot ögat. Och sökaren är värd en hel massa lovord. Glasklar, väldisponerad med all information som behövs - och med ett "klick" på vad som ser ut som en hederlig filmlösgörare på fronten så växlar man läge till elektronisksökare. Och helt plötsligt så har du en "DSLR" kamera med 100% visning (utan parallaxproblem) i sökaren. Coolt! Praxtiskt! Antagligen oumbärligt när du väl vant dig ;-)

Såklart kan man ävenanvända skärmen som sökare. Och den exponerade bilden kan visas både i sökaren (som då blixtsnabbt växlar till elektroniskt läge och tillbaka) eller på skärmen i vanlig ordning. Eller inte alls - för oss som vill bevara lite av den analoga känslan... Men att få se den exponerade bilden i den "optiska" sökaren någon sekund ger en fin konfirmation av exponeringen osv utan att man behöver ta kameran från ögat - mycket praktiskt!

En annan detalj som tilltalar mig är den klassiska avtryckaren, med gänga för mekanisk trådutlösare, och som möjliggör användandet av (mitt absoluta favorit tillbehör) en sk softrelease :-)

Slutligen - Fuji har valt en konstruktion där objektivet inte växer eller drar ihop sig vid på och avstängning. Istället är det ganska kompakt och sticker bara ut några centimeter från kamerakroppen. Så med det rejäla objektivlocket på plats så glider kameran lätt ner i fickan. Trots sin storlek så är Fujifilm X100 en verklig kompaktkamera. En ädelkompakt i ordets rätta bemärkelse. För bildkvaliten är imponerande.

Men mer om det i en kommande bloggpost.

Postat 2011-05-20 08:44 | Läst 12400 ggr. | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera

Föregående 1 ... 14 15 16 ... 25 Nästa

Bloggar

Camera Obscura

Att fånga det mest förgängliga...

Förr så valde vi vår kung - kanske dags att återgå till den ordningen igen?

Idag är det "Nationaldagen" och det är 200 år sedan min släkt blev svensk - men när blir man en svensk egentligen?

Begäret - det förödande begäret som ständigt stjäl din lycka! (“From Past, Present to Future” Leica+Magnum i Paris 21/6)

Fujifilm X100 vs Leica - första intrycket!

Johan Ericson

Skriver om

Innehållskategorier

Arkiv

Forum

Fotografer

Kameror, objektiv och tillbehör

Kuriosa

Mässor och event

Teknik

Tidskrifter

Världens bästa fotoaffärer

Bloggar

Camera Obscura

Att fånga det mest förgängliga...

Förr så valde vi vår kung - kanske dags att återgå till den ordningen igen?

Idag är det "Nationaldagen" och det är 200 år sedan min släkt blev svensk - men när blir man en svensk egentligen?

Begäret - det förödande begäret som ständigt stjäl din lycka! (“From Past, Present to Future” Leica+Magnum i Paris 21/6)

Fujifilm X100 vs Leica - första intrycket!

Johan Ericson

Skriver om

Innehållskategorier

Arkiv

Kategorier

Forum

Fotografer

Kameror, objektiv och tillbehör

Kuriosa

Mässor och event

Teknik

Tidskrifter

Världens bästa fotoaffärer