Monster (bloggutlottning)

Det är inte var dag som man släpper en "skräckroman" ;-)

Men idag är en sådan dag och för att fira det så delar jag ut några promo-ex via bloggen.

-Edit
Utlottningen avslutad - vinnarna fär sina böcker under veckan, alla deltagare kontaktas via mail.
Stort tack till alla som hörde av sig!

Principen är som vanligt "först till kvarn", när utlottningen är över tar jag bort E-postadressen.

För er som är bekanta med Frank E. Perettis författarskap så kan jag nämna att denna roman saknar de övernaturliga inslagen som brukar vara hans kännetecken, men den är inte mindre spännande för det - tvärtom! Vad handlar den om? Jag citerar från baksidestexten:

"Många mil från storstadens hektiska tempo, vandrar Reed och Rebecca Shelton in i en av Idahos vackraste skogar. De omges av mäktiga berg, fantastiska vattenfall och mil efter mil av oförstörd vildmark.
Men redan första natten genomborras skogens lugn av ett kusligt skri. Någon - eller någonting - dyker upp ur skogen mörker och börjar förfölja dem."


Och så bjuder jag på de två första sidorna (min formatering från originalmanuset):

Jägaren stannade plötsligt upp på stigen. Med geväret i händerna stod han orörlig och nästan osynlig i ett buskage med bärbuskar och tallar. Han hade hört något. Solens första strålar flammade över bergsryggen i öster, skar sig igenom tallkronor och morgondis och bildade halvt genomskinliga kilar som lyste upp små galaxer av virvlande insekter. Snart skulle den värmande luften stiga upp mot himlen och tallarna viska likt avlägsna bränningar, men i lugnet mellan nattens kyla och dagens värme var luften stilla och ljuden distinkta. Jägaren hörde sina egna hjärtslag. Grenarna skrapade mot hans kamouflagejacka, ljudet av kvistar som bröts under hans kängor var nästan skrämmande. Och det spöklika ylandet var tillräckligt tydligt för att nå honom på flera mils avstånd, hörbart trots sången från nötskrikorna och tjattrandet från en ekorre.
Han väntade, utan att andas, tills han hörde det igen: långt, sorgset, stigande i tonhöjd. Den höga tonen höll i sig outhärdligt länge innan den ebbade ut. Jägaren rynkade pannan under skärmen på mössan. Ylandet var för djupt och gutturalt för en varg. En puma gav aldrig ifrån sig ett sådant läte. En björn? Knappast. Om det var hans villebråd han hörde, så var det upprört av någon anledning.
                     
Det hade ett rejält försprång. Han började röra sig framåt igen, snabbt, medan han duckade för grenar. Blicken for fram och tillbaka över området och han försökte beräkna avståndet. Innan han hunnit särskilt långt genom skogen, såg han ett hål i trädkronorna och dagsljus som strålade genom träden. Han hade kommit till en glänta. Han saktade försiktigt ned, fann ett gömställe bakom en stor trädstock och kikade runt.

Bara några meter längre fram hade skogen öppnats upp i en skogsavverkning, och ett stort område av öppen mark var översållat av sågspån och färska trädstubbar. En grusväg skar igenom gläntan, en stor hög av kvistar och grenar låg och väntade på att brännas och på andra sidan skogsöppningen stod en gul bulldozer tyst och kall, dess drivband var fulla av torkad färsk jord.
En gigantisk trave med trädstockar låg prydligt staplade nära vägen, i väntan på timmerbilarna. Han såg ingen rörelse, och det enda ljudet som hördes var ett tyst mullrande från en illa medfaren pickup som stod på tomgångskörning nära mitten av gläntan. Han väntade hukande, hans ögon i nivå med trädstocken, medan han granskade gläntan i jakt på de människor som måste finnas någonstans i närheten. Men ingen uppenbarade sig och bilen fortsatte på tomgång. Hans blick flackade från pickupen till bulldozern, sedan till den gigantiska traven med stockar och så tillbaka till pickupen, där något fångade hans uppmärksamhet. Någonting stack ut bakom bilens framhjul. Han plockade fram en kikare från sin ficka för att kunna titta närmare.
                     
Det var en människoarm, orörlig och fläckad av något rött.

Jägaren såg sig omkring och väntade några sekunder. När han var säker på att ingen annan var i närheten, klättrade han över trädstocken och smög sig fram över gläntan. Han gick försiktigt från sten, till stubbe, till gräsplätt, noga med att inte trampa i någon jord som skulle registrera hans fotavtryck. Pickupen stod parkerad i lös jord, nyligen uppriven av bulldozern, men det var ett problem han fick ta itu med senare. Varje rörelse han gjorde var väl avvägd. Han kom fram till pickupen, saktade försiktigt ned, gick långsamt runt den och sträckte på nacken, han var inte på humör för några otrevliga överraskningar. Det han fann på andra sidan var ingen överraskning, men det var otrevligt och definitivt en komplikation. Han svor, lutade sig mot pickupens huv, granskade trädgränsen och grusvägen och började överväga sina valmöjligheter. Kroppen som låg utsträckt på marken tillhörde uppenbarligen en av skogshuggarna, troligtvis förmannen som att döma av den stela kroppen stannat kvar ensam på platsen för länge igår.

Han låg på mage i leran, hans kropp var söndersliten, med blodstrimmor kring mun och näsa och huvudet vridet i en grotesk ställning. Hans skyddshjälm låg flera meter bort och marken runt omkring pickupen var översållad av metallbitar från vad som tidigare varit en matlåda och utspridda, söndertuggade bitar av plastomslag som tidigare innehållit en lunch.                     

Jag har inte tid för detta! Jägaren kvävde sitt raseri. Han behövde kalkylera, förutse, planera.
Hans blick föll på traven av stockar. Det kunde vara ett alternativ. Han kunde få det att se ut som en olycka. Det skulle förklara varför den döde mannen såg ut som en förvrängd och riven trasdocka.

---


Detta är garanterat en riktig nagelbitare ;-) Den kommer att finnas hos välsorterade onlinebokhandlare (som tex Adlibris) inom kort, den skall bara ut i bokklubben först. Men du kan få ett fri-ex redan nu - med lite tur!

2009-03-08 13:49   Johan Pihl

Snyggt omslag iaf! Ärligt talat så är jag inte helt klar med den förra boken än, så jag står över tävlingen denna gång! :)

Besvara