Fd fotograf, numera förläggare - men plåtar såklart fortfarande och bloggar i tid och otid ;-)
 
Follow johanericson on Twitter

Vad får man blogga om? Och det blir lätt lite banalt, när man fotografera det som finns till hands i vardagen...


Ricoh GR-D III - Råstasjön och i vanlig ordning obeskuren.

H
ar funderat lite på vilka bilder jag tar, och vilka jag sedan väljer att lägga upp i bloggen. Dessutom hur jag själv kommenterar dem, dessutom hur jag formulerar mig i rubrik och text. Vilka ämnen jag väljer att skriva om. Och hur andra reagerar på allt detta.


Fujifilm X-T1 + 18/2 -  obeskuren, strandpromenaden i Ozdere, Turkiet.

Jag lever ett ganska hektiskt liv, med mycket arbete, möten, åtaganden och resor. Jag bor i Malmö och arbetar i Uppsala. Mitt arbete är som kommunikationschef för EFS och dessutom chefredaktör för Budbäraren vår medlemstidning. EFS är en inomkyrklig väckelserörelse som fyller 160 år 2016. Tidningen är ännu äldre - det är årgång 182 i år. Alltså jobbar jag med saker som bland annat rör min och andras kristna tro. Jag rör mig i ett landskap där tron är en integrerad och självklar del av livet, vardagen och civilsamhället. Därför är det självklart för mig att tala och skriva om min tro och låta den vara en inspiration i mitt fotograferande. 


Fujifilm X-Pro1 + 35/1,4 -  vännen Göran med en bild av Thorvaldsens berömda Kristusstaty .

Fotograferingen är en mycket viktig källa till avkoppling och rekreation för mig. 


Jag har en mycket tydlig "smak" när det gäller foto med förebilder som HCB, Robert Frank och Hasse Persson - för att nämna några, det finns såklart många fler. Ibland, men bara ibland, kommer jag själv något sånär i närheten av mina förebilder, som tex i min bildserie om "Den Heliga Elden" från Jerusalem. Men det är sällan numera som jag är på en intressant plats med uppgift och/eller tid att fotografera "på allvar". Jag delegerar i stort sett all fotografi som rör arbetet till medarbetare och frilansfotografer. 


Fujifilm X-Pro1 + 35/1,4 -  obeskuren, utanför Siriusorden i Malmö.

Mitt fotograferande blir istället en sort vardagsdokumentation, något som sker medan livet rullar på i full kraft. Ofta när jag söker en stunds avkoppling, kanske under en promenad. Oftast i den stad jag för stunden befinner mig eller när tillfälle ges även i naturen (eller lämplig park). I värsta fall med iPhonen som enda tillgängliga kamera och Instagram som det givna mediet. 


Fujifilm XT-1 + 18/2 -  obeskuren, promenaden från Fotografiska in mot Slussen i Stockholm.

Det blir lätt banalt och väldigt långt från idealet - men visst är det bättre att ta en "piktorialistisk", folklig, rentav dålig bild - men en bild som av någon anledning gör mig glad? Och att sedan våga visa den på bloggen? Och visst får jag blogga om min tro då och då? Jag brukar begränsa mina inlägg som rör tron till de största kristna högtiderna som Jul och Påsk.
Men jag är trött på elaka och insinuanta kommentarer och missriktad och oönskad "bildkritik". Och det är med fasa jag sett hur olika frågeställningar (som kanske kan uppfattas som kontroversiella) lett till långa diskussionstrådar på olika bloggar här på Fotosidan. Personangrepp och/eller en allmänt dålig attityd i samtalet har lett till att flera blogginlägg raderats av författarna.  Allt detta tar bort glädjen i bloggandet och skapar även en sorts "strykrädsla" så att man tänker sig mycket noga för inför nästa bloggpost.


Fujifilm X-Pro1 + 18/2 -  obeskuren, vid Möllevångstorget i Malmö.

Nu kam man ju alltid säga att "sånt får an tåla" - men jag menar att att bristen på en god samtalston eller rentav det rena näthatet håller på att förpesta onlinekulturen och förstöra många digital mötesplatser. Fotosidan hör trots allt till mindre drabbade forumen. Låt oss hjälpas åt så att det förblir så - låt oss hålla en god ton!


Fujifilm XT-1 + 18/2 -  en "sefie" speglad i porträttet av C.O. Rosenius på mitt kontor på EFS rikskansli i Uppsala.

Återkommer med ett mera religiöst inlägg inom kort - i vanlig "påskordning" :-)

Inlagt 2015-04-04 23:59 | Läst 14525 ggr. | Permalink

Fotosidan uppskattar att du diskuterar våra artiklar. Håll en god ton och håll dig till ämnet för ett bra debattklimat.





(visas ej)

Vad heter Disneyfiguren Kalle A*** i efternamn?
Hejsan! Själv tycker jag för det mesta om dina foton. De du publicerat i dag t ex. Dina bilder är ju alltid välkomponerade och tekniskt fullgoda, vilket inte gör ont. Vad man sedan tycker är bildmässigt intressant är väl ganska subjektivt. Din bilduppfattning tycker jag är avancerad, spännande och originell. Du kan framlocka intressanta kvaliteter även ur vardagliga motiv. Naturligtvis ska du fotografera sådant som du själv tycker om att fotografera, och jag kan inte tänka mig en bättre grund att välja bilder för publicering än sådana som du tycker om. Blir det banalt? Det får du överlåta åt andra att bekymra sig för i så fall tycker jag. Jag instämmer helhjärtat med dig när det gäller dålig umgängeston på nätforum. Jag deltar aldrig i diskussionerna här på FS. Det är inte många som behärskar konsten att ge konstruktiv bildkritik. Min egen inställning till griniga kommentarer är att bara ta bort dem. Det var en stor förbättring när den möjligheten infördes på FS. Mitt favoritforum är engelskspråkiga Blipfoto, som faktiskt är berömt just för sin älskvärda och positiva umgängeston. FS är lite si och så, det finns värre platser. Men visst skulle det kunna bli bättre. När det gäller bilder med anknytning till din tro, så är det viktigaste för mig personligen att det är intressanta bilder. Och det har det varit, så långt jag kan erinra mig. Ingen kan påstå att det temat är något du tjatar om. Välkommen att blogga oftare!
Dina bilder från Jerusalem tycker jag är det finaste du har gjort.Jag kände mig närvarande i dem.
Man får väl blogga om det som man själv känner för och det som ligger en varmt om hjärtat, det enda som inte ska bloggas om här på Fotosidan (enligt reglerna) är politisk propaganda. För det övriga är det fritt fram.
Har sett att et blivit hätska debatter i en del inlägg, synd tycker jag men nätet verkar ha den effekten.
En del vill ha kritik på sina bilder i bloggen andra inte och det är svårt att veta vilka om man inte klargör det.
Själv har jag min blogg mest som en minnesbank för mina resor och så slinker det in lite annat då och då,
men när minnet sviker är det praktiskt att gå tillbaka och kolla lite fakta, sedan är det kul om någon vill läsa om mina äventyr och även skriva en rad.