En återuppväckt plåtslagare
Måste gatufoto vara dokumentärt?
Åter igen har det bland bloggarna blossat upp en debatt kring gatufoto. Denna genre som så många av oss vill ägna oss åt, men få behärskar (jag hör till dem som vill mer än kan). Ett gatufoto som görs idag kräver något mer än bara någon som knallar omkring på stan för att kvalificeras. Samma bild, tagen för 50-100 år sedan, kan av många kvala in som gatufoto, i och med att det plötsligt blir intressant med omgivningar, klädsel och allmänt beteende som var helt annorlunda då. På samma sätt tror jag många av de dagsfärska bilder vi ser idag faktiskt kan komma att bli intressanta inte bara som dokumentära fotografier, utan som gatufoto när de blivit tillräckligt många år gamla.
Det vi idag ser som trivialt och vardagsbeteende kommer sannolikt inte att vara det ens inom 10-20 år tack vare den snabba teknikutvecklingen. Just nu ser vi t.ex. massor av folk som far omkring i städerna på hyrda elskotrar, och det i sig kan förstås ge upphov till intressanta bilder redan nu. Gissningsvis är detta en tämligen kortvarig trend, då skotrarna är rätt dyra, ofta hamnar i Fyrisån (om de bor i Uppsala) och det finns för många företag som håller på med det.
Bilden jag visar i inlägget är i högsta grad arrangerad och gjord 1985 eller så som ett skolprojekt. Den är fotograferad med en Rolleiflex som hittades i ett gammalt vindsförråd i en lägenhet min far köpte av ett dödsbo (och förstås beskuren eftersom kameran gjorde kvadratiska bilder). Bilden är tagen på gatan och har en berättelse, men det är förstås inte ett gatufoto enligt den definition vi använder i GF-gruppen på fotosidan exempelvis - just för att den är arrangerad. Dessutom är den arrangerad för att se ut som att den är tagen långt tidigare än 80-talet, så det är egentligen inte något som är rätt med den :)
Jag gillar den ändå!
Ha en fortsatt trevlig helg!
Komponera hur f-n du vill, bara du blir nöjd!
Jag har mycket sällan någon medveten tanke om komponering av mina bilder, eller kring olika regler. Jag försöker få till en bild jag tycker ser bra ut i sökaren eller på skärmen och trycker av när jag är nöjd. Ibland blir jag nöjd när jag ser slutresultatet, och ibland åker bilden i soporna.
Uppsala Slott och Carolina Rediviva, Dji Mavic 2 Pro, ISO 100, 1 sekund, f/4
För mig finns inga felaktiga sätt att komponera en bild, utan det är upp till fotografen att bestämma hur denne vill ha bilden. Sedan är det förstås inte alltid så att andra som ser bilden håller med fotografen, men det får man förstås tåla.
Cykelparkering i två plan, Fujifilm X-Pro 2, XF23 mm f/2, ISO 200, 1/750 sekund, f/2
Ekoln utanför Uppsala, Dji Mavic 2 Pro, ISO 100, 1/250 sekund, f/4,5
Det var allt jag hade att tycka för den här gången. Ha en fortsatt trevlig söndag!
Fotofika, fåglar, och annat nu på lördag!
Som sig bör den första lördagen varje månad är det Dagnyfika på konditori Fågelsången i Uppsala nu på lördag. Start 10:30 och vi brukar sitta länge, så man måste inte vara i tid.
Bilden är tagen vid ett fotofika i Stockholm, och ni som råkar bo där är förstås också välkomna att besöka oss i Uppsala! :)
Ha det gott, och hoppas vi ses på lördag!
Nytt perspektiv på tillvaron!
Jag funderade på att bota min inspirationsbrist med en ny systemkamera, men det blev i stället en drönare (Dji Mavic 2 Pro). Det visade sig vara ett riktigt bra botemedel då man kan hitta nya motiv överallt! Här kommer några exempel :)
E4:an Kumlarondellen, Uppsala
Arbetsplatsen
Uppsala
Hågadalen
Vattentornet
Grannkåken
Hemma
Det var allt för den här gången, men det kommer fler höjdarbilder så småningom :)
Där fåglar kvackar fikar fotografer!
Nu på lördag är det första lördagen i februari, och då är det förstås fotofika på Konditori Fågelsången i Uppsala med start 10:30. Alla är förstås som vanligt välkomna.
Bilden är från förra årets februarifika - det var uppenbarligen lite mindre snö då ...













