En återuppväckt plåtslagare

Lite prylar, lite text och alltid bilder

Med Leica på Dagnys ...

För några veckor fikades det på Fågelsången i Uppsala, och jag hade med mig en gammal Leica. Som jag skrev i ett inlägg då skulle det dröja ett par veckor innan ni fick se de bilderna och det gjorde det ju :)

Björn och Lena

Fredrik, Göran och Gunnar

Göran R

Skrattmåsar och annat jox

Som synes går det bra att fotografera både fotofikare och fågelkvackare med Leica M6, Tri-X och Summilux 35/1,4 - det går bara inte så fort att få se bilderna :)

Ha det gott!

Postat 2016-04-25 19:30 | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

Det är positivt att skanna negativ positivt!

I någon av alla miljarder forumtrådar om att skanna, fotografera av eller på andra sätt digitalisera sina gamla bilder som är gjorda med film skrev nestorn i sammanhanget, Stefan Ohlsson, att det blir bäst att skanna sina svartvita negativ som färgpositiv. Jag snokade runt lite på nätet och fann att en av förklaringarna till att det blir bättre är att skannern då använder alla tre färgkanaler, medans skannerprogrammen annars antingen kör med något slags automatik eller bara använder en av röd, grön och blå.

Jag tyckte detta lät intressant, så jag testade med de två rullar Tri-X jag tagit med lånad Leica M6, och precis fick tillbaks från framkallning. Jag har använt Vuescan för själva skanningen, och där har jag i princip bara valt Color Positive, med något slags generell färgprofil. Bilderna är alltså skannade i färg (med Profoto RGB som omfång tror jag).

Efter skanningen importerade jag TIFF-filerna till Lightroom, och då ser det ut så här:

Genom att sedan vända tonkurvan i Lightroom blir det lättare att se hur bilden ser ut, fast det blir lite klurigt när man drar i histogrammet, eller reglagen för högdagrar eller svärta eftersom allt blir tvärtom ...

Som ni ser blir det en ganska kontrastlös bild, och i mitt fall blev de flesta bilder rätt så ljusa utan någon djupare svärta. Jag gjorde en grundjustering av bilden som jag sedan kunde använda på alla importerade bilder, och då såg det bättre ut (tycker jag).

Slutligen redigerade jag bilden i Silver Efex där all färginformation tas bort, och lade på en svag sepiatoning och så här blev resultatet:

Jag tycker arbetsgången fungerar bra, och det tar inte särskilt lång tid när man har presets i både LR och Silver Efex. Jämfört med att låta Vuescan vända negativen tycker jag att jag får ett större omfång att jobba med i bilderna på det här viset.

Ha en fortsatt trevlig helg!

Postat 2016-04-22 21:43 | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

5.2/100 Kombinerad sensor och minneskort för engångsbruk - kan det verkligen vara nåt?

Frågan i rubriken är något jag förhoppningsvis kommer att få svar på inom de kommande två veckorna, då jag fått låna två gamla kameror (tack Staffan!) som lämpligen laddas med Tri-X (eller någon annan typ av film). Eftersom jag började fotografera (på allvar) i början av 80-talet är det här med film förstås inte främmande för mig, men det var länge sedan jag använde det och det ska bli riktigt kul att testa igen. Jag kommer dock inte ställa mig i ett mörkrum och slaska fram papperskopior, utan nöjer mig med att skanna bilderna.

Jag tror att man egentligen ska ta såna här bilder med kameran på ett köksbord och med en DN som rekvisita, men jag fuskade och körde med vardagsrumsbordet (och ingen tidning) :)

Leica M6 med Kanadatillverkat Summilux 35mm f/1,4

Den första kameran är hyfsat modern (såpass modern att jag kommer ihåg när den började säljas). Leica M6 kom 1984 och kostade då ungefär lika mycket som Canons och Nikons toppmodeller. De senaste digitala M-modellerna ligger på ungefär samma nivå jämfört med Canon och Nikon. Objektivet Summilux 35/1,4 är en synnerligen kompakt och trevlig liten skapelse. Jämför man med de närmast groteskt stora moderna 35/1,4 till spegelreflexkameror (och också Sonys 35/1,4 med E-fattning) är det löjligt litet och ändå bra. Den senaste versionen heter 35mm f/1,4 ASPH och betingar den nätta summan av ungefär 45 000:- (och det är lite större än objektivet på bilden tror jag). Bra, kompakt, men inte direkt gratis ...

Leica II med Elmar 50mm f/3,5

Kamera nummer två heter Leica II och är en klart äldre konstruktion. Jag vet inte hur gammalt just detta exemplar är eller vilken variant det är, men modellen som sådan presenterades 1932 och jag har för mig att den brukar räknas som den första småbildskameran (alltså med sluten filmkasett och negativ på 24x36 mm - den första spegelfria fullformataren helt enkelt). Det här är en kamera för slow photography. Allt är tämligen långsamt; filmframmatning och återspolning sker med en ratt i stället. Kameran har en sökare för att ställa skärpan och en annan för att komponera bilden. Sökaren för komposition är gjord för brännvidden 50mm, och använde man andra brännvidder kompletterade man kameran med en löst sökare som fästs i blixtskon. Den har inte så många slutartider att välja på, och det går inte att ändra slutartid utan att först ha spänt sökaren (genom filmframmatningsratten).

Edit: efter kontakt med ägaren och google har jag konstaterat att den bara heter Leica II och tillverkades just 1932. Det är ingen ynling alltså. En extra bonus som ger karaktär åt båda kamerorna är att vulkaniten luktar svagt av tobaksrök och säger något om dess ägare :)

Elmar 50mm i inskjutet läge. Foto: Martin Agfors

Leica II är helt klart annorlunda än moderna kameror, och det ska bli jättekul att testa den. Bara att ladda den med film kommer att bli en utmaning, då den har en lös upptagningsspole, och det är tydligen fullt möjligt (och inte helt ovanligt) att misslyckas med laddningen. Jag gillar också att kameran är väldigt kompakt när man skjuter in objektivet - klart fickvänligt!

Vart har sensorn tagit vägen? Foto: Martin Agfors

När jag var nere på byn och hämtade upp kamerorna besökte jag också min lokala fotopryllangare, Uppsala Fotokompani, för att köpa film. Deras utbud är inte jättestort, så jag valde Tri-X (alternativet var T-Max, men Tri-X känns mer klassiskt och passande för dessa kameror, även om filmen inte är likadan som förr). Det är inte så billigt att fotografera med film. En 36-bilders rulle Tri-X kostar där 69:-. Med digitala kameror blir kostnaden per bild enormt mycket lägre, även om man använder minneskorten bara en gång ...

Jag vet inte varför jag inte kan låta bli att grimasera när jag fotograferar - inte ens när jag bara låtsas fotografera som här (kameran är inte ens laddad) ... Foto: Martin Agfors

Ser jag ut som en riktig Leicagubbe nu?

Jag har tyvärr inte möjlighet att själv framkalla filmen, så det blir nog att jag skickar iväg den. Det gör inte så mycket om det tar lite längre tid, även om det förstås vore kul att se resultatet snabbare (om än inte fullt så snabbt som vi blivit med digitalfoto).

De flesta som känner mig vet att jag gillar ny teknik, men det är minst lika roligt med gammal välgjord teknik. Någon med större kunskaper kanske vet mer om exakt vilken modell den äldre Leican är och hur gammal den kan tänkas vara :)

Bilderna i inlägget är tagna med min Sony A6000 med 35/1,8 (de två första och sista bilden) och Samyang 50/1,2 (de andra som Martin tagit).

Ha det gott allihopa!

Postat 2016-03-05 21:39 | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera

Jag = Leicafotograf (med Super-Angulon 1:3.4/21) :)

Jag har nog aldrig egentligen förknippat mig själv med någon särskild kameratillverkare, men jag har konstaterat att det är bra att ha med Leica i rubriken till bloggen för att få läsare. Nu har jag suttit och skannat en massa gamla bilder jag inte hade en aning om att jag tagit, och vad hittar vi väl då där? Jo, en JAG som fotograferar med Leica :)

Bilderna i det här blogginlägget är nog från ungefär 1986 eller så, så jag kan ju inte påstå att det är någon ny erfarenhet. Det som är nytt är som sagt att jag inte ens visste att jag tagit bilderna :)

Det här är ju på intet sätt några fantastiska bilder, utan något jag gjort hemma i köket (fast det fungerar uppenbarligen också). Jag hade dock med Leican hem till en kamrat och ned till byn ...

Teveprogrammet vi ser på är V (om ni kommer ihåg den - det var en massa läskiga ödlor utklädda till människor, fast alla ödlor var inte elaka). Åtminstone tror jag att det är den serien enligt det jag kan se i bilden ...

Redan på 80-talet var det populärt att fika och dricka öl vid åkanten, men jag har ingen aning om varför alla ser så sorgsna ut i bilden.

Den sista bilden på rullen tror jag inte är fotograferad med Leican. Det var ett knippe dubbelexponeringar på rullen, så jag har förmodligen bytt kamera mitt i utan att ha koll på hur långt den borde dras fram.

Bilden är tagen på Domkyrkans tak under den renovering som gjordes då. På den tiden var jag inte höjdrädd, men nu skulle jag inte kunna ta samma bild. Jag gissar att bilden är fotograferad med en Nikon F2AS med 105mm f/1.8

Ha det gott!

Postat 2016-01-07 08:34 | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera