Manifestation mot rasism och nazism i Uppsala

Under sena eftermiddagen hörde vi att det var ett himla ståhej utanför kontoret, och det visade sig vara en manifestation mot rasism och nazism, som reaktion på händelsen i Kärrtorp härom dagen.

Enligt unt.se deltog ungefär 600 personer i manifestationen, som gick lugnt och städat till. Polisen hade kallat in extra resurser för att bevaka tillställningen, men de verkade inte ha mycket att göra.

Det var också såvitt jag kunde se en del media på plats, men de fick ju inte heller så mycket att göra i och med att det var så fridfullt. Kanske hade de hoppats på lite mer ståhej ...

Var tydligen en synnerligen kort intervju detta :) http://www.unt.se/24unt/?clip=2765810

När jag lämnade kontoret var det hela avslutat, men en del poliser var kvar på plats ett tag till.

När jag kom ut från gubbdagiset i den här gallerian (Clas Ohlson alltså) där jag köpt nytt batteri till min bilnyckel syntes inga spår av vare sig demonstranter eller poliser. Det är ju skönt att det inte alltid blir bråk vid såna här tillfällen :)

Hadet!

Inget fotoförbud vid dagens Luciatåg!

Debatten kring en del kommuners generella fotoförbud har stundtals varit livlig i sociala medier (också här på FS förstås), och jag förstår synpunkterna från båda sidorna. Många verkar i diskussionens hetta att Luciatågen på skolor främst är till för barnen, och inte för att föräldrar ska fotografera och ha något att lägga upp på Fejjan. Nåja, nu är det inte det mitt inlägg ska handla om, även om det var ett Luciatåg inblandat.

Skönsjungande Lucia med följe (inklusive stjärngossar utan vare sig stjärnor eller strutar)

Årets julmiddag med företaget avnjöts på Fotografiska, vilket verkade uppskattas av alla oavsett fotointresse. Kvällen inleddes med en (alldeles för kort) visning med guide av utställningarna med Elliott Erwitt, Paolo Roversi och Jill Greenberg.

Kollegorna fascinerades av Elliott Erwitts fantastiska bilder i stort format

De flesta känner nog igen några av Erwitts bilder, men det var intressant att få höra lite historia kring bilderna och att få se den på riktigt fotopapper i stort format. Helt klart höjdpunkten av de tre utställningarna just nu.

Många intressanta berättelser kring bilderna

Hundar är ett återkommande tema bland Erwitts bilder, och det märks att han gillar de djuren :)

Jill Greenbergs ganska hårt efterbehandlade bilder av gråtande barn är det nog många som sett, och jag gillar dem men mina favoriter i den utställningen var nog porträtten av apor. Mycket sevärt också där.

Apporträtten lockade många till leenden

Paolo Roversi kände jag inte till sedan tidigare, men hans studiobilder var också mycket bra tycker jag. Framför allt var det en serie nakenstudier som visades i smått format och nästan såg ut som teckningar som föll mig på läppen.

Efter visningen vankades julbord signerat Paul Svensson. Mycket grönt och mycket gott i sansade mängder.

Rykande efterrätt (fast just den där skulle man nog inte äta)

Under ett par korta tillfällen under sittningen var det underhållning med jonglering med pingisbollar i munnen och balansakter. Lagom långa och rätt knasigt :)

Kan man fånga ett glas som balanserar på en ballong med en slev i munnen när man sticker hål på ballongen?

Det kunde man tydligen (och för er som tror att jag körde serietagning och störde alla andra så gjorde jag det inte) :)

Avslutningsvis kan jag konstatera att Fotografiska var ett synnerligen lyckat val för företagsevenemang (särskilt för oss fotointresserade, men också för alla andra)!

Sven är en tunnis!

Alla håller nog inte med mig (i synnerhet de som av någon outgrundlig anledning valt att bosätta sig i Skåne), men här i Uppsala gjorde Sven inget större väsen av sig. Visst var det snöigt och obehagligt, men det utlovade kaoset uteblev!

Gågatan fotograferad med Sony RX100 II

Går man tätt blir det mindre obehagligt

Dagens bilder är manipulerade, bara så ni vet ;)

I morgon är det förstås DAGNYS kl. 10:30 på Fågelsången. Vi som ses ses då!

När förpackningen är viktigare än innehållet ...

Rubriken kanske förleder er att tro att det här är ännu en teknikblogg om Nikon Df - en kamera som (delvis) är snygg på ytan, men invändigt inte innehåller så där jättemycket spännande. Det är en kamera som jag tycker verkar bäst på att visas upp hängandes i axelremmen, eller ståendes hemma i vitrinskåpet.

Det här inlägget handlar dock inte (så mycket) om kameror eller om fotografering, utan ett annat fenomen vi fått de senaste åren.

Blossa 2012, med smak av ingefära och fotograferad med NEX-7 och Sigma 30/2,8

Den årliga glöggen från Blossa kom första gången 2003, och har sedan dess varje år kommit ut med en ny smak och ett nytt utseende på flaskan. Flaskorna har alltid varit snygga, och förra årets var nog den snyggaste hittills. Smaksättningen, som bestod av ingefära (vilket kanske förklarar den japanska stilen på flaskan), var däremot inte så rolig tycker jag. Det smakade blä helt enkelt :)

I år tioårsjubilerar Blossa med en glögg inspirerad av Dalarna, och jag tycker de fått till en ännu snyggare flaska än förra året. Nytt för i år är att de inte berättat vad den är smaksatt med, vilket förstås är lite spännande. Frågan är dock om flaskan gör sig bäst i vitrinskåpet bredvid Nikon Df, eller om glöggen faktiskt är god.

Tyckte ett rött hus med vita knutar passade som bakgrund :) Nex-7 och Sony 35/1,8

Samma bord som förra året, men annan bakgrund. Nex-7 och Sony 35/1,8

Vad är den då smaksatt med? Det tänker jag inte berätta (för jag kan inte avgöra det), men till skillnad från vissa kameror håller i alla fall innehållet vad ytan lovar - den är jättegod :)

Som helgbonus får ni en kattjävel (som var med och inspekterade glöggfotograferingen)!

God Jul!

Gatufotograf? Vem tusan är gatufotograf?

Jag fotograferar allt och hans moster, men jag gillar den mytiska genren gatufotografi och försöker då och då ägna mig åt den. En del fotografer hävdar att man ska renodla sin fotografi, lära sig sina motiv, och satsa helhjärtat på det. Jag väljer att plåta det som faller mig in, och ibland kan det nog kanske falla under den genre många kallar gatufoto ...

En del kommer nog att ogilla det här inlägget, för att jag postar för många bilder, men även om det nu är för många bilder får ni gärna titta på dem och tycka. Är detta gatufoto?

Tårtbäraren, Östra Ågatan i Uppsala i mars 2006.

Om man vågar titulerar sig gatufotograf finns det vissa regler man ska följa. En av dessa är att man inte ska fotografera en massa ryggtavlor, som i bilden ovanför, men jag har i stället kompenserat med en snygg diagonal :)

I gatufotokretsar är det också viktigt att använda sig av rätt utrustning. Gubben med tårtan fotograferade jag med en 5D och 50/1,4 och det är nog inte helt korrekt i dessa sammanhang. Helst ska man köra med mätsökarkamera och film (eller åtminstone en digital Leica). Om man nu får för sig att ändå köra digitalt ska det helst se så jävligt ut som möjligt så att det märks att man pressat film och fotografering till det yttersta ...

Man får absolut inte använda teleobjektiv för gatufotografering, eftersom det är fult att smygplåta. De som titulerar sig gatufotgrafer gillar dock att framhäva att de använder diskret och tyst utrustning, och ser det som en merit att vara "en fluga på väggen". Man ska alltså vara tyst, diskret och osynlig, men ändå inte försöka dölja att man fotograferar ...

Färgbild OCH teleobjektiv - knappast gatufoto då väl?

Gatufoto handlar tydligen inte heller bara om att det ska fotograferas på gatan eller i offentlig miljö, utan det måste göras under rätt förhållanden (helst så plågsamma som möjligt). Färg är i allmänhet något gatufotografer helst undviker (om man inte kan göra det till en poäng i bilden, men svartvitt är att föredra).

Jättelångt teleobjektiv och folk på gatan, men inte fan är det gatufoto!

Helst ska man som gatufotgraf använda vidvinkel och gå så nära sina offer som möjligt (men fortfarande utan att synas förstås). En del smäller blixtar i ansiktet på motiven, men det är nog jäkligt svårt att göra obemärkligt ...

Svartvitt och vidvinkel, men förmodligen inte tillräckligt nära motivet. Skärpedjupet torde dock räcka till ...

Som gatufotograf ska man helst inte efterbehandla sina bilder för mycket, utan de får gärna vara ganska jämngrå i tonerna, alternativt med stenhård konstrast och fotograferade med tokpressad Tri-X. Det vore ju synd om det syns att fotografen faktiskt utnyttjat möjligheterna till dynamiskt omfång, skärpa och annat som kommit i och med de digitala kamerorna.

Inte mycket att göra när skolan brinner, men kanske för mycket färg och sånt i bilden ...

Analoga mätsökarkameror är det bästa om man är gatufotograf, men till nöds kan det förstås fungera med spegelreflexkameror också (en del påstår sig till och med fotografera gatubilder med digitala spegelreflexkameror, men det vet tusan om man törs tro på).

Visserligen analogt, men spegelreflex och tele - ingen gatufotograf det där inte!

Jag är som sagt inte någon riktig gatufotograf, så jag har nog brutit mot en eller annan av dessa regler för gatufotografi. Ibland har jag använt en kompaktkamera (och det finns det duktiga gatufotografer som gör, men förmodligen mycket bättre än jag) för att försöka "förenkla fotograferandet, men nja - om jag hatar kameran blir det inte mycket till bilder ...

Åhlens, kompaktkamera och ett jäkligt hårt ljus

Ett populärt knep för att knipa poänger som gatufotograf är att åka till utlandet för att fotografera. Det fungerar säkert i viss mån, men jag är skeptisk. Kan man inte få till bilder i hemmamiljön blir det nog inte mycket roligare på andra sidan Atlanten.

X-mas in New York City 2007

Mycket av det här med gatufoto handlar uppenbarligen om att komma nära motiven, så jag testade det också. Med ett 14-24 mm monterat på en småbildskamera kan man komma jäkligt nära, men ska jag vara ärligt blev det mest bara groteskt ...

En aning förvrängda poliser ...

Men, tillbaks till det där med utlandet - är det verkligen gatufoto när man fotograferar på gatan utomlands, eller är det bara vanliga trista resebilder? Måste man tänka att "nu jävlar ska jag gatufotografera", eller räcker det att plåta på som vanligt?

Ooops, här var det både teleobjektiv och resefoto - inget gatufoto här inte!

Det är nog bara att konstatera att jag inte är någon gatufotograf, utan jag får titulera mig upplevelsefotograf i stället - jag fotograferar och delar med mig av det jag ser och upplever :)

Tunnelbanan

Ser man sin fotografering som dokumentation av upplevelser i stället för att ständigt försöka få det till att tillhöra en genre som t.ex. gatufotografin tror jag livet som fotograf blir lättare. Det kräver förstås att man har ett tämligen lättsinnigt förhållande till fotograferingen, och inte har ambitioner att bli 2000-talets HCB, men det är det nog inte så många här som har :)

Times Square (vad annars?)

Det är nog svårt att vara en utpräglad gatufotograf idag. Jag föredrar att vara en allätare som visar alldeles för många alldeles för dåliga bilder för ofta, hellre än att snöa in på att försöka hålla mig till en viss genre. Jag har dock full respekt för de fotografer som vill göra just detta och önskar dem lycka till, men själv vågar jag inte ens försöka ...

Ännu fler ryggar - för säkerhets skull!

Ska jag vara riktigt kinkig är den enda riktigt bra gatufotobilden jag tagit, den jag gjorde i samband med A DAY IN THE WORLD i våras - den är tagen på ren instinkt och blev jäkligt bra (trots att den är gjord med spegellösing och kitobjektiv) :)

Kaffe!

Jag tvivlar på att någon orkar läsa så här långt, men om ni gjort det vill jag bara säga att jag inte på något sätt vill klaga på någon annan, utan bara beklaga mig över mina egna tillkortakommanden som just gatufotograf :)

Avslutar med en decemberbild som kanske är den mest gatufotoaktiga i samlingen ...

Ha Det!