EMAKS BETRAKTELSER 549/Det duger lika bra med en Praktica.

Praktica PLC3 är den enda M42-kamera jag har idag, som fortfarande fungerar klanderfritt. Gedigen och pålitlig helmekanisk slutarkonstruktion med metallameller som går som en klocka. Inget lull lull, utan precis det man behöver på en kamera Exponeringsmätare med visarnål och +/- (finns inget bättre), tidsratt och ISO-inställning. På 1970- och 80-talen så såg man lite nedlåtande på Praktica som märke. Östtysk billig skit som bara krånglar, var det man hörde. Så man skaffade annat istället. Men nu inser man att det kanske just var en Praktica man skulle skaffat sig då? För mina elektroniskt styrda Contax-kameror har lagt av eller krånglar, på ett eller annat sätt. En 137MA och en RTS. Den enda som fungerar är ett Contax S2 helmekaniskt hus som jag skaffade för ungefär 10 år sen. Inget lull-lull på den heller. Jubileumskameran som  tillkom då Zeiss firade Contax-kamerornas 60-årsjubiléum 1992. Den var dyr från början, så då hade jag inte råd att köpa den. Jag fick vänta 20 år innan jag hade råd att skaffa såna saker. Byggd helt i titan och med en mekanisk slutare på 1/4000 sek!!! Då förstår ni att en sån kamera inte är billig. Nu har jag skaffat en adapterplatta till den också, så att jag kan använda även alla mina gamla M42-gluggar på den. Visserligen ingen fullöppningsmätning med automatisk nedblädning då. Men den standard spotmätare som finns i S2-huset är ganska svår att använda. Så extern ljusmätare är det jag mest kör med den kameran ändå. 1/4000 uppskattar man om det sitter snabb film i kameran och man vill använda ljusstarka gluggar fullt öppna på sommarhalvåret.



Men Praktican är fin och rent arbetsmässigt ett bättre redskap. Med Praktica electric M42-optik på PLC3 så har man fullöppningsätning. Annars får man mäta nedbländat med vanlig M42-optik (det finns en nedbländningsknapp/spak på de flesta M42-gluggar). PLC3 gillar jag skarpt och funderar på att skaffa ett hus till av. De verkar funktionssäkra och kostar bara några hundralappar på ebay.  De är snabbare och smidigare att använda än det mesta som det står Leica på, och som man får betala väldigt dyra pengar för. På bilden här sitter en superoptik i Leicaklass på, Carl Zeiss Ultron 50mm f/1,8 med M42-gänga. Som även prismässigt har hamnat i Leicaklass under de senaste två åren.

Hur som helst så fungerar det mesta att göra bilder med. Bild är ju inte bara skärpa/upplösning, vilket man annars kan tro när man ser den tekniska utvecklingen och vad som uppmärksammas och skrivs om på fotosajter typ denna. Bilden som ren bild kommer ibland bort i allt tekniskt relaterat, och då är det dags att ta sig en funderare om vad det är man håller på med tror jag? Fotografisk bild är och kan vara så mycket olika saker. Det går ju faktisk bra att fotografera t.om utan kameror och optik, när allt kommer omkring. Och en "leksaks" plastkamera från Hong-Kong, duger också bra som bildredskap. Men då får man kanske se lite "utanför boxen", vidga sina vyer och lägga invanda tankemönster åt sidan...





//

Benganbus 2021-01-04 18:52

Fina grejer det här! Kanske dumt att marknadsföra den här evighetsmasinen! ;) Priser brukar stiga då!
B)

Svar från Nils Bergqvist 2021-01-05 10:02

Jag tror risken är liten men östtysk optik har ju rusat i höjden vad gäller vissa konstruktioner, så man ska aldrig säga aldrig. Fast den här stabilt fungerande mekaniska slutaren, sitter i många kameror från Praktica, så utbudet är nog ganska stort ändå. Dock är den här kameran lite speciell, då den är den sista med skruvfattning i den sk L-sereien, som har det elektriskt överförda bländarvärdet. Sen kom bajonetten och tog över även för Praktica.

syntax 2021-01-05 11:57

Prakticas B-kameror har i princip samma slutare. För att få plats med den i det mindre B-huset, har man vänt på slutaren så att lamellerna vid exponeringen går upp mellan prismat och okularet. Där kan dom ju inte ligga kvar, så att omedelbart efter exponeringen återgår ridån till utgångsläget (så snabbt så att ögat inte ser det). Det ser mycket lustigt ut när man drar fram slutaren med öppet bakstycke. Man matar fram, men ridån rör sig inte – den är ju redan i utgångsläge. Detta får även som följd att spegel och ridå kan följas åt, varvid inga spegel/ridåvibrationer kan nå filmplanet på kortare slutartider än 1/15s.

Svar från Nils Bergqvist 2021-01-05 17:06

Intressant :-)

jerrysoderberg 2021-01-04 19:19

På äldre dar har jag fått möjlighet att köpa och fotografera med ungdomens drömkameror. Både Canon och Nikons värstingar. Leica var jag inte intresserad av som ung. Den sågs som gubbarnas favorit då. Praktica är trots allt den jag började fotografera med. Den används med jämna mellanrum och den ger samma resultat med Flektogonen som de andra med deras toppobjektiv. Prakticas kantiga 70-talsmodell är jättebra. Å de sa Walter i fotoaffären på 70-talet....
Ha det gott
Jerry

Svar från Nils Bergqvist 2021-01-05 10:11

Likadant här, på 70-80-talet var det andra kameror man hade råd att köpa. Fast jag fick tag i ganska billiga begagnade Contax-grejor som funkade fint till att börja med, men visade sig vara mindre tåliga i fuktiga väderlekar. Elektroniken lade av när det blev kortslutning av fukten. Pratade med Gösta Persson på Nybro Fotomagasin på den tiden han drev den legendariska Nybroaffären. Han sa att reklamationerna sköt i höjden när elektroniken gjorde sitt intåg i kameraindustrin.

Wolfgang 2021-01-05 12:57

Jag köpte en Praktica Super TL på 70-talet som funkade bra, men alla tyckte att en Pentax var mycket bättre. Till kameran hörde ett kamerapass som visade att den var köpt i Sverige, och detta pass fick jag ha med mig, när jag körde genom Östtyskland för att besöka mina föräldrar i Västberlin. Man kontrollerade både mitt eget pass och så även kamerans pass, varför jag har dåliga vibbar, när jag tänker på en Praktica. Min bror i Berlin sålde sin Praktica på eBay för en månad sedan för jag ville inte ha den. Till min Praktica hade jag en Meyer Domiplan som har endast 3 linser och som inte var någon höjdare. Jag ser att Du har en Ultron som är mycket bättre än en Domiplan. Du kommer säkert göra bra svartvita bilder med Din Praktica. Jag ville bara berätta min personliga känsla för detta kameramärke. Mvh Wolfgang

syntax 2021-01-05 13:53

Det är många som kände som du inför östtyska kameror. Det var därför dom tvingades bli billighetsprodukter. Man kunde på grund av politiken inte säja i väst, annat än på priset.
I början av 1950-talet utgick den östtyska kameraindustrin från ett mycket kompetent läge. Ett uttryck för detta var kamerasystemet Praktina. Ett ESR-system vida överlägset allt annat på marknaden. Man sopade faktiskt banan med både västtyska och japanska kameror. Praktinas objektiv och tillbehörssystem saknade motstycke. Där fanns allt från vetenskapliga tillbehör till två motorer – en elektrisk och en fjäderdriven. Detta då under de första åren på 1950-talet. Praktina, och den kamerans omfattande system, blev själva underlaget för den japanska ESR-framgången. Man kopierade friskt i Japan då inga patent kunde anmälas i Tyskland.
Det visade sig nu att Praktina inte kunde säljas till det pris som den kvalitativa tillverkningen krävde. Systemet lades ner efter några få år.

Svar från Nils Bergqvist 2021-01-05 17:19

Wolfgang: Jo så är det ju alltid. Personliga minnen påverkar. Nej, Östtyskland var ju inget land man direkt ville leva i. Men kamerateknikerna i öst som hade sina rötter i det tidigare Tyskland, får inte skyllas för det. Lika lite som man kan skylla teknikerna på Leica och Zeiss för nazismen.

Wolfgang 2021-01-05 20:44

Du har helt rätt! Det är beundransvärt att teknikerna i Zeiss Jena fick bygga nya verktyg och maskiner efter kriget för att kunna fortsätta produktionen! Ryssarna hade ju tömt Jenaverken och även "tagit med" teknikerna till Ryssland vid krigsslutet. Så jag har respekt för Zeiss Jena.
Mvh Wolfgang

Wolfgang 2021-01-05 20:47

Tack ska Du ha, Peter! Alltid intressant att läsa Din kamerahistoria! Mvh Wolfgang

ojanson 2021-01-06 21:00

Min första systemkamera var en PLC2, köpt ny -76.
Jag vill minnas att jag trivdes bra med den, tills jag så småningom bytte märke några år senare.