EMAKS BETRAKTELSER

Nystart med bloggande på fotosidan från hösten 2013. Dessförinnan relativt inaktiv sedan våren 2012. Rensade då bort allt från mitt tidigare medlemskap som startade 2003. Här kommer fortsättningen. Men vänta dig inte dagliga blog-poster, det har jag inte tid med.

EMAKS BETRAKTELSER 355/I Åsa-Nisses fotspår...

Jag kommer ihåg mitt första bio-besök, ÅSA-NISSE FLYGER I LUFTEN hette filmen, och det var i biosalongen på Hovmantorps Folkets Hus. I samma Folkets Hus hade jag tidigare fått lyssna på en uppläsning av BARNEN I BULLERBYN med en av ortens folkskollärarinnor. Ni kan nog gissa vilken föreställning jag tyckte var mest intressant? I alla fall så satte detta biobesök outplånliga avtryck. Att Expressens Alf Montan gett filmen världshistoriens kortaste rescension när den kom ut, "Far i frid", spelade ingen roll. Jag var fast för livet. Och svenska folket verkade tycka likadant.


Utsikt från kyrkan i byn Skirö, öster om Vetlanda. Zeiss Ikon SL706 + MIR-24M 2/35mm och Eastman Double-X 5222.

Igår styrde vi kosan mot Åsa-Nisses marker kring Vetlanda. Det var där den första filmen från 1949 spelades in. Jag har läst annat också, men det är fel. I alla fall så spelades huvuddelen av scenerna i den första filmen in kring Vetlanda. Premiärerna brukade också traditionsenligt hållas på biografen Saga i Vetlanda, med huvudrollsinnehavarna på plats. Landskaps- och naturscenerna togs vid byn Skirö öster om Vetlanda. Sjöarna runt byn användes för fiske/båtscener och vägarna i trakten fick bli farleder för Nisses bil Eulalia I.


Inte Eulalia I men en MG/Rover P6 från 1963 framför en ladugård i Skirö. Den bilen kanske Åsa-Nisse hade behövt, för enligt uppgift var det den mest krocksäkra bilen på sin tid. Zeiss Ikon SL706 + MIR-24M 2/35mm och Eastman Double-X 5222.


Inte Ylen men Övrasjön vid Skirö. Zeiss Ikon SL706 + MIR-24M 2/35mm och Eastman Double-X 5222.

Strax söder om Vetlanda finns en gammal handelsbod i byn Simnatorp, och den fick tjänstgöra som Sjökvistens affär. När jag tittade in genom fönstret igår så fanns affärens diskar och hyllor kvar och det stod lite grejor där. Det såg ut som man lämnat den den precis som den var. Från scenerna i filmen ser man handelsboden både inifrån och utifrån, så det råder inget tvivel om att det var här den första filmen från 1949 spelades in. Gallren i fönstrena är fortfarande samma (stöldskydd redan på den tiden?) men soffan nedanför fönstret där Knohultarn och Klabbarparen satt och pustade ut efter Åsa-Nisses vansinnesfärd med Eulalia I finns inte kvar, fast det står en annan träsoffa där nu istället.


Sjökvists affär/Handelsboden i Simnatorp söder om Vetlanda. Zeiss Ikon SL706 + Carl Zeiss Distagon 4/25mm och Eastman Double-X 5222.


Nedanför fönstret på en soffa satt Knohultarn och Klabbarparn och pustade ut efter Nisses vansinnesfärd med Eulaia I. Zeiss Ikon SL706 + Carl Zeiss Ultron 1,8/50mm och Eastman Double-X 5222.

Det här blir ju lite som kulturturismen som uppstått efter en del andra filmer och böcker. Man ska besöka platserna där filmerna spelades in eller där handlingen utspelat sig, och nog skulle man kunna spinna vidare på det här med den första Åsa-Nissefilmen i Vetlanda? Trakterna kring Skirö och Simnatorp är ju väldigt vackra platser och tack vare att vi åkte dit igår så fick även Waynes Coffee och Willys i Vetlanda lite extra inkomster.


Landskap i trakterna kring Skirö. Var det här Åsa-Nisse kom farandes med sin Eulalia I? Zeiss Ikon SL706 + MIR-24M 2/35mm och Eastman Double-X 5222.
//

Postat 2019-08-02 22:46 | Läst 1096 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

EMAKS BETRAKTELSER 340/Eastman Double-X 5222.

Från mina provfotograferingar med kinofilmen Double-X 5222. Den som jag visade några exponeringar från i förra blogposten. Även här framkallad i D96, fast lite längre tid (för att kompensera för det kontrastfattigare ljuset). Exponeringsmätaren var också inställd på 320 ASA istället för 250 (som är den nominella känsligheten för filmen). Inga problem som det verkar, kommer fungera fint med 400 också.


Zeiss Ikon SL706 + Görlitz Primoplan 1,9/58mm. Double-X 5222 i D96.

Primoplanen i bilden här skaffade jag till min digitala kamera. Ger mjuka och fina färger med den, som får det digitala att bli mindre vasst. Men den fungerar fint även på en analog kamera och med svartvit film. Det blir mjukt och fint även här, inte så vasst och perfekt skarpt som det kan bli med moderna objektiv som har bättre antireflexbehandling.


Zeiss Ikon SL706 + MIR-24M 2/35mm. Double-X 5222 i D96.

En rysk ljusstark 35mm ger också rätt mjukt och fint resultat med en film som Double-X. Här på full glugg. Dom är inga Leica-objektiv de ryska glasbitarna, men fulla av metall och glas är dom i alla fall och de ger en fin retro-känsla med svartvit film. Inget vasst eller kliniskt perfekt, utan precis lagom behagligt att titta på.


Zeiss Ikon SL706 + MIR-24M 2/35mm.

Eastman Double-X 5222 fortsätter att tilltala mig med sin fina traditionella Kodak-känsla. Man känner vibrationerna från den gamla Tri-X när man tittar på negativ och scanningar. Det trevligt återhållsamma, och även snygga kornet, tilltalar också. Det är precis lagom och ger den perfekta balansen i bilderna. Det ska bli kul att kopiera negativ från den här filmen i mörkrummet också. Jag tror det kan bli riktigt bra. Man blir sugen på traditionellt, vanligt svartvitt när man ser dom. Annars har det mest varit lith-kopiering där under senaste tiden.
//


Postat 2019-05-19 15:52 | Läst 1714 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

EMAKS BETRAKTELSER 339/Några filmer som gör mig glad

Ja inte spelfilmer då, utan 35mm-film för analogt foto. För det håller jag på med fortfarande (om nu någon skulle tro annat). Jag har ju en Pentax 67 mellanformat och även en TLR Yashica MAT 124G 6x6, men jag kommer alltid tillbaka till småbildsformatet och 35mm-film. Det är ju så smidigt och det finns ju så mycket fina kameror och optik att välja mellan i det mindre formatet. Så jag får nog främst betrakta mig som en småbildsfotograf i första hand. Jag har ju fotograferat en hel del i digitalt senast 1½ åren, men i svartvitt är det ändå det analoga som gör mig mest glad, och mörkrummet är fortfarande oslagbart när det gäller att få till en bild på papper som ger mig den rätta upplevelsen med mjuka och fina tonövergångar. Det digitala känns för vasst och perfekt för mig på något sätt.


Selva, Val Gardena - Italien. Contax T Sonnar T* 2,8/38mm. Efke KB100 i Adox Adolux ADX.

Jag har ju inte använt så mycket olika filmer genom åren utan försökt hålla mig till några få. Efkes filmer hittade jag tidigt kring 1980 i ett garage i Nybro, som ganska snart skulle bli för litet att härbärgera fotmaterialen som kom från dåvarande öststaterna. Firman Photax startades och så har det rullat på sen dess. Nu finns ju inte Fotokemika i Kroatien som tillverkade Efke-filmerna längre, men i min frys finns en hel del sån film kvar. De är ursprungligen av tyska ADOX 1950-talsformula och jag har använt alla tre filmerna KB25, KB50 och KB100 i både småbild och mellanformat. Nu är det mest KB100 som ligger i frysen och den filmen är helt fantastisk om man framkallar den på rätt sätt.  Synd bara att Efke-filmerna är så känsliga och verkar ha en del föroreningar i emulsionen som orsakar små vita prickar lite varstans. Scannar man bara sina negativ och redigerar/skriver ut digitalt är det inga problem, då klonar man lätt bort detta. Men ska man stå i mörkrummet och kopiera negativen blir man inte glad. Svårt att retuschera bort skavankerna efteråt. Den bästa framkallaren för Efke KB100 (eller Adox Art CHS100 som den såldes som på slutet) tycker jag är Adox Adolux ADX, en tvåkomponetsframkallare som blandas precis innan man framkallar filmen. Den ger extremt fint korn och samtidigt fin upplösning och konturskärpa. Ingen annan framkallare jag känner till har dessa två egenskaper samtidigt. I regel blir det antingen eller, fint korn med mjuk konturskärpa, alt. lite mera kornigt och konturskarpt.


100% utsnitt av filmscanningen. Alla filter  (skärpning, filmprofiler etc avstängt).

En annan film som jag använt ända sedan jag började fotografera är Kodak Tri-X. Den lanserades också på 1950-talet som 35mm-film men genomgick en förändring kring 2003, inte till det bättre som jag ser det. Jag gillade den äldre mera. Den nya versionen har fått obetydligt finare korn, och samtidigt en mera rak tonskala med inte lika lång tå (mindre skuggseparering). Men den är fortfarande en otroligt bra film som är favorit hos många fotografer, t.ex den nu aktuelle Anders Petersen.


St Nicholas katedral i Ljubliana - Slovenien. Voigtländer Bessa R2 + Nokton asp. 1,2/35mm. Tri-X400 (nya versionen) i X-tol.



100% utsnitt av filmscanningen.

Jämför man Tri-X i X-tol med Efke KB100 i ADX så är skillnaden väldigt stor vad gäller korn. Att det skiljer är kanske inte så konstigt med tanke på att den ena filmen är på 100ASA och den andra på 400, men att skillnaden blir så stor i dessa båda framkallare är lite överraskande. Kodaks Plus-X på 125ASA (som heller inte tillverkas längre) har jag använt en del förut, och framkallat både den och Tri-X i D76 och X-tol. Skillnaden är då inte på långa vägar så stor vad gäller korn. Men jag har aldrig framkallat Plus-X i ADX, så jag vet ju inte hur det ser ut? Däremot Efke KB100 i D76 och det ger ungefär likvärdigt korn som med Plus-X i samma framkallare.  Fast jag gillar kornet och strukturen i Tri-X, när man vill ha lite mera struktur i bilderna. Kanske inte passar så bra till bilden ovan men det duger. Andra bildtyper kan filmen kanske passa bättre till, snapshots på stan t.ex.

Jag har några påsar Microdol-X kvar, vilken jag provat att framkalla Efkes KB100 i. Det fungerar ganska bra och ger ett snyggt korn med den filmen. Jag blandar den 1+3, vilket ger något bättre konturskärpa, annars är Microdol-X en framkallare som oftast ger ett mjukare korn i mindre utspädd eller koncentrerad form. Men kornet blir ändå ganska fint med Efke KB100 som jag upplever det. Dock inte alls lika fint som med Adolux ADX. Smaken avgör vad man för tillfället vill ha.


Vid Nyproplan. Contax T2 Sonnar T* 2,8/38mm. Efke KB100 i Microdol-X 1+3.



100% utsnitt av filmscanningen.

Efter att Kodak ändrat Tri-X 2003 började jag titta lite på andra filmer. Jag hittade då Fomas filmer som Photax börjat importera till Sverige. De är perfekta för den som vill scanna negativen direkt efter framkallningen, för de blir nästan helt plana omedelbart efter torkningen. Någon planing behövs inte. Fomapan 400 är obetydligt kornigare än Tri-X i D76 eller X-tol, det blir snygga resultat tycker jag. Vill man ha mera skarpt korn kör man den i Rodinal och det gillar en del. Foma har även en 200 ASA film och den har T-korn, typ T-Max. Filmen är väldigt lik T-Max 400 om man framkallar den i Rodinal (som jag mest gjort), men med lägre känslighet. Jag har även framkallat den i D76 och vad jag kommer ihåg är bilden nedan framkallad i den. Men skillnaden mot Rodinal är inte så stor vad jag  sett av mina negativ. Den går även fint att köra efter 400ASA. Jag gjorde en jämförelse mellan T-Max 400 och Fomapan 200 exponerad efter 400, och såg att kornet då såg identiskt ut. Vad som skilde var att Fomafilmen (naturligt nog) bara fick en något sämre skuggteckning, men jag tyckte det var helt acceptabelt att köra den efter 400 i alla fall.


Bo Karlsson på sin Harley Davidsson Electra Glide från tidigt 1970-tal. Voigtländer Bessa R2A + Collapsible Nickel Heliar 3,5/50mm. Fomapan 200 i D76 1+1.



100% utsnitt av filmscanningen.

De här 35mm-filmerna är man bara glad över att ha fått använda. Mera glad, och även lite överraskad, blev jag i veckan som gått då några provfilmer från Nick and Trick i England anlände i ett paket på posten. För flera år sen hade jag funderingar på att köpa in kino-film från Kodak i bulk, bl.a den 1959 lanserade Eastman Double X 5222 med en nominell känslighet på 250 ASA, och ladda själv i kasett, men det blev inget av det. På senare år har detta med att använda 35mm-film för rörlig film blivit mera populärt bland stillbildsfotografer och flera handlare saluför sån film, både färdigladdad i kasett och i större rullar om 100, 400 samt 1000 fot. När jag såg att Double X fanns att köpa så blev jag återigen nyfiken på att prova. Kanske skulle det fungera bra? Inledningsscenerna i svartvitt i Bond-filmen Casino Royal filmades ju med Double X 5222, så visst blev man sugen att prova den. Men jag var lite tveksam då de stillbilder fotade med den som man sett på webben kanske inte sett så finkorniga ut, snarare ganska korniga mot t.ex mina egna negativ fotade med Fomapan 200. Men Kodak har en specialutvecklad framkallare för Double-X. Den heter D96 och fanns också att köpa i England (i tillverkning av italienska Bellini) så jag beställde även den. När jag nu tittar på resultatet från de första två filmerna som jag framkallade i D96 så måste jag säga att jag blir riktigt glad.


Lessebo 2019 05 16. Bessa R4A + Ultron 2/28mm. Eastman Double X 5222 i D96.


100% utsnitt av filmscanningen.

Det ser fantastiskt bra ut i mina scanningar, betydligt bättre än de bildfiler man sett på webben. En enormt fin skuggteckning får mig också att tro filmen ska gå alldeles utmärkt att exponera efter 400 ASA. Här körde jag på 200. Tonskalan får mig att tänka på gamla Tri-x 5063, före 2003. Det snygga och moderata kornet för tankarna till 100 ASA-filmer eller ännu lägre känslighet, ja något sånt här hade jag absolut inte förväntat mig. Eastman Double X är en riktig fullpoängare av de två filmerna jag kört att döma. De bilder jag sett på nätet av filmen har varit framkallade i X-tol, HC110 och Ilford DD-X, men här måste Kodak ha fått fram något riktigt bra, i stil med Adox Adolux ADX. Så nu har jag beställt mera Double-X i bulk, för laddning i kasett med dagsljusladdare. Den finns i 100ft rullar hos en del. Min Fomapan 200ASA är snart slut och de ska nu ersättas med Kodak-film istället. Synd, för Foma 200 är en riktigt bra film, men Double-X verkar snäppet bättre.



Lessebo 2019 05 16. Voigtländer Bessa R4A + Leitz Summarit M 2,5/50mm. Eastman Double X 5222 i D96.


100% utsnitt av filmscanningen.

//

Postat 2019-05-18 16:37 | Läst 4071 ggr. | Permalink | Kommentarer (11) | Kommentera

EMAKS BETRAKTELSER 329/Dagarna går...

...och veckorna försvinner. Har inte bloggat nånting på en månad, de tre sista veckorna pga en ryggåkomma med värk ut i ljumsken och låret (även höften) som inte verkar släppa. Går just nu på morfin och opiater för att bemästra den outhärdliga värken. Fick dom tabletterna efter att jag varit på akuten i fredags mellan 11.00 - 19.30, en upplevelse man kunde skriva en hel bok om bara det. Fick fö. liggande sjuktransport dit då jag varken kan köra bil själv eller sitta  i passagerarsätet eller baksätet, utan djävulusiska smärtor. Ska inte säga mer om det, bara att man då, efter över två veckors ihållande problem (med besök på vårdcentral och sjukgymnast och nu även röntgen), fortfarande diagnostiserar det som ett vanligt ryggskott. Kan varken sitta, stå eller gå (bara ligga utsträckt) utan fruktansvärda smärtor som kommer efter nån halvminut eller minut. Nu, med kroppen proppad med morfin/opiater, har jag börjat kunnat börja gå lite mera, visserligen haltande men det fungerar. Det är från dagens haltande promenad bilderna här kommer. För jag måste stanna med jämna mellanrum, och då är det bra att ha en kamera till hands.





Bilderna illustrerar väl ganska bra hur jag känner mig just nu. Risig och lite rädd för vad det kan vara som orsakar den olidliga värken? För ett ryggskott borde väl rimligen försvinna på tre veckor?
Ha det fint!
//

Postat 2019-03-13 21:20 | Läst 1354 ggr. | Permalink | Kommentarer (10) | Kommentera

EMAKS BETRAKTELSER 295/Enda 100-årsutställningen med Strömholm i småländska Ljungby!

Lite bilder från dagens besök på Ljungbergsmuséet i Ljungby. Just nu visas den enda utställningen som firar 100-årsminnet av Christer Strömholms födelse just där. Jag har sett Strömholm på flera gallerier i Sverige, på Fotografiska bl.a, men jag måste säga att den här utställningen i Ljungby är den som jag tycker varit mest lyckad. Ljusa och fina lokaler och bra hängning, ett stort rum och några mindre. Flera bilder som jag inte sett förut dessutom. Tyvärr har den här utställningen kommit bort lite i media. Så personligen missade jag vernissagen förra veckoslutet då sonen Joakim Strömholm fanns på plats och berättade. Den är verkligen värd att besöka så ta chansen, den varar till 25:e november. Bara att hoppa av E4:an om man kör förbi. Det slank visst med en färgbild också som jag tog alldeles utanför entrén när vi kom.











//

Postat 2018-10-07 20:53 | Läst 1132 ggr. | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera
1 2 Nästa