EMAKS BETRAKTELSER

Nystart med bloggande på fotosidan från hösten 2013. Dessförinnan relativt inaktiv sedan våren 2012. Rensade då bort allt från mitt tidigare medlemskap som startade 2003. Här kommer fortsättningen. Men vänta dig inte dagliga blog-poster, det har jag inte tid med.

EMAKS BETRAKTELSER 333/En hästskulptur i glas av Gunnar Nylund

Mitt senaste "fynd". Säljaren visste nog inte riktigt vad det var hen sålde, till min stora glädje. Mint condition dessutom. En hästskulptur som Strömbergshyttans glasbruk tog fram i fyra unika exemplar (4 sinsemellan olika utföranden, men samma grundform) till sommarutställningen på Smålands museum 1957. Design Gunnar Nylund, som annars mest är känd för sina djurskulpturer i stengods på Rörstrands. En av dessa fyra glashästar står på Nationalmuséum i Stockholm. Den är lite mera bearbetad än denna, med spårslipningar i hästens kropp och gravyr även i man och svans. En finns på Smålands muséum/Kulturparken Småland och den är helt i klarglas utan bearbetning alls. I registerkortet till den fanns också uppgiften att de var framtagna i endast fyra exemplar. Denna tredje hittade jag för några veckor sen via webben i USA, och den har bara sparsamt graverad dekor. Nu har jag även letat fram den fjärde som finns hos annan en privatperson, den har ett helblästrat utförande.





En del här känner nog till att jag "forskar" kring Strömbergshyttans glasbruks historia. Jag är ju uppvuxen på bruket och mina föräldrar och farföräldrar arbetade där. Bruket togs över av Orrefors 1976 och lades ner 3 år senare, som så många andra glasbruk här nere i sydöstra Småland vid den tiden. Maskinglaset hade då kommit och ryckt undan grunden (bruksglaset) som många bruk var beroende av. Idag är det mycket inriktat på konstglas och och de få hyttor som finns kvar är mycket mindre. I Orrefors och grannbyn Flygsfors (2km emellan) arbetade som mest bortåt 1000 personer på 1950- och 60-talen, och det var bara en mindre del av glasriket då. Idag arbetar nog maximalt 200 personer i de enheter som finns kvar totalt skulle jag tro. Men konstglas gjorde man även på den tiden som ni kan se av bilderna här. Fantastiskt vackert dessutom. Konstnärerna och formgivarna har varit viktiga för de svenska glasbruken sedan början av 1900-talet, därom råder inget tvivel. Men utan en skicklig arbetarstam (det tar minst 10 år för en glasarbetare att nå upp till mästargrad) skulle det inte varit mycket bevänt med det svenska glaset heller. Så det är ett lagarbete, vilket inte minst den legendariske disponenten på Strömbergshyttan Edward Strömberg och hans hustru, formgivaren Gerda Strömberg, alltid framhävde.

Att de hade den inställningen på just det bruket, har dock ställt till en del problem, då formgivarskapet på pjäserna sällan skrevs in på glaset, och ritningsmaterial till stor del försvunnit. Det har också dragit ner värdet på glaset mot en del andra bruks (trots den höga kvalitén) , då det ibland rådit tveksamheter om vem som designat vad. Men denna hästskulptur råder det ingen tvekan om vem som står bakom. Exemplaret från Nationalmuséum finns t.ex på bild i katalogskriften till Gunnar Nylunds retrospektiva utställning på Rhöska i Göteborg och Malmö muséum i början av 1970-talet.
//

Postat 2019-03-27 22:39 | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

EMAKS BETRAKTELSER 309/En glasgubbe...

Jag köpte en ljusslinga för 59 kr på Rusta idag. Är det Black Friday så är det.  Givetvis var den tänkt att användas för fotografering. Här blev det en bakgrund och enda ljuskällan vid glasfoto. Hittade tyvärr ingen slinga med vit sladd, men kanske det svarta i bokehn inte stör så mycket ändå? Gubben är en unik figur ur en serie komponerad av Gunnar Nylund under hans tid vid Strömbergshyttans glasbruk, och om jag kommer ihåg rätt från mina båda föräldrar så togs dom fram inför en av disponentparets döttrars bröllop vid slutet av 1960-talet. Även optiken jag använt är tidsenlig (från slutet av 1960-talet).



//

Postat 2018-11-23 23:13 | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

EMAKS BETRAKTELSER 249/Låt inte motivet skymma bilden!

Det var väl Christer Strömholm som skrev det på en av sina lappar? Och det är tänkvärt. Vårens blommande grönska och fågelliv får oss lätt att stirra blint på motiven, men också lätt att glömma bilden. Personligen är jag inte beroende av några speciella motivområden, jag kan hitta bilder precis överallt, i de flesta sammanhang. Men jag ska inte sticka under stol med att jag gillar svartvitt bäst. Därför gillar jag också att se bilden i svartvitt på skärmen när jag fotar digitalt, det hjälper upp mycket av det som man med film i den analoga kameran tvingas tänka sig till. Svartvitt är något man inte bara kan svänga till så där på en höft i efterhand i datorn som jag ser det. Det måste tänkas och planeras från början hur det i slutändan ska bli. Så gå omkring och fota/tänka i färg och sen i efterhand konvertera det som eventuellt kan passa i svartvitt, är ingen metod jag sympatiserar med. Färger kan även distrahera och ta uppmärksamheten från bilden. Vackra, intensiva eller svaga färger kan iofs också göra en bild, men det blir en annan typ av fotograferande än de kontraster med skugga/ljus man tvingas laborera med i svartvitt. Ett helt annat tänk.



I den här bilden med det planterade och uppstöttade trädet, fastnade jag för dragkampen som finns mellan de båda sidorna. Ska vänster eller höger vinna? Eller blir det dött lopp? Ungefär som i det stundande valet, två sidor som drar åt varsitt håll. Balansen har varit jämn länge, men ska den bli det även denna gång? Eller kommer man att släppa in en  kraft från höger som bryter ner hela samhällsträdet åt det hållet?



Något jag däremot i princip alltid fotograferar i färg, är glas. Men det är en typ av dokumentation som kräver färg. Något som är ett projekt jag har vid sidan av mitt vanliga personliga bildmakeri. Den här långhelgen (ja det blir ju det när man tar fritt klämmdan) har jag varvat trädgårdsarbete med lite glasfotande. Ett av resultaten, en vas från Skruf och 1960-talet. "Ferrara 4" av Bengt Edenfalk. Invälsat järnfilspån i den blå underfångsposten, ger luftbubblor i en svagt guldfärgad ton. Guldtonen i bubblorna förstärks med studiobelysning underifrån, här kombinerat med dagsljus från ett fönster bakifrån. Tycker det är kul att laborera med ljuset och har funderingar på att fixa till en provisorisk studio med rullbakgrunder i garaget. Har inspirerats mycket av Kemal Sahacic här på fotosidan, som jag tycker gör fantastiska porträtt/studier. Hans bilder blir något mera än just bara porträtt. De har ofta något mera att säga. Men studioporträtt, det är ett projekt för framtiden, något att jobba med på sikt.
//

Postat 2018-04-30 19:58 | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

EMAKS BETRAKTELSER 245/Tre modeller...

Vasen längst till höger är lätt att hitta idag på loppisar och auktioner eller webbsajter som säljer retroprylar. Modellen heter B894 och är troligen en av de som tillverkades i mest antal exemplar på Strömbergshyttans glasbruk, i olika storlekar och med olika underfångsfärger. De andra två är svårare att få tag på, den runda B937 och den höga B930. B930 är helt nyinskaffad, har faktiskt aldrig sett den förut över huvud taget annat än i kataloger. Den lanserades 1959-60 men redan 1962 var den borta från prislistorna. Troligen gjordes den i väldigt få exemplar. Den fanns bara i två storlekar, 31 och 36 cm, och den enda underfångsfärgen den gjordes i var denna gyllengula variant. B894 är från 1958, de andra två från 1959-60. Design Gunnar Nylund, och förmodligen ritade han dom senast 1956. Bilderna är som vanlig fotade i en ljusbox med opalt vitt plexiglas. Här med en  belysningsenhet underifrån. Bakgrunden har lite varmare ton än i bilderna från förra blogposten. Det beror på att jag fotograferat dessa under dagsljus och med ett fönster  på baksidan där en brunröd rullgardin rullats ned.

Postat 2018-04-13 20:51 | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

EMAKS BETRAKTELSER 244/En kväll ägnad åt glasfotografering.

Och glaset kommer som vanligt när det gäller mig, nästan bara från Strömbergshyttans glasbruk. De här pjäserna är från tidigt 1930-tal till tidigt 1940-tal och av Gerda Strömbergs formgivning. Hon var framgångsrik formgivare redan under sin tid på Eda glasbruk i Värmland, dit hon och hennes make Edward Strömberg flyttade från Orrefrors 1927. När Eda gick i konkurs 1933 övertog paret driften av det nyrenoverade Lindefors glasbruk i Småland och döpte om det till Strömbergshyttan. Till att börja med arrenderade man bruket innan sonen Erik Strömberg köpte det av dåvarande ägaren Axel Träff kring 1945. Gerda Strömberg är utan tvekan en av våra allra främsta glasformgivare och utvecklade redan under 1930-talet de rena och massiva former som blev Strömbergshyttans signum ända till brukets nedläggning 1979.


Modell B8, 1933. Olivgrön massa.


Modell B8, 1933. Gyllengul massa.


Modell B316, 1941. Gulgröntonad.


Modell P12 med ljusmanchett P13, sent 1930-tal. Klar kristall.


Modell B338, tidigt 1940-tal. Blåtonad kristall.


Modell B221, sent 1930-tal. Blåtonad kristall.


Okänt modellnummer, troligen sent 1930-tal. Blåtonad kristall.
//

Postat 2018-04-10 22:10 | Permalink | Kommentarer (6) | Kommentera
1 2 3 ... 4 Nästa