EMAKS BETRAKTELSER

Nystart med bloggande på fotosidan från hösten 2013. Dessförinnan relativt inaktiv sedan våren 2012. Rensade då bort allt från mitt tidigare medlemskap som startade 2003. Här kommer fortsättningen. Men vänta dig inte dagliga blog-poster, det har jag inte tid med.

EMAKS BETRAKTELSER 442/BW15 - 2020

Kunde inte hia mig från att göra en mörkrumskopia av ett negativ från i förgår. Det blev två färdiga silvergelatin i fiber på 30x40 papper. Jag ska precis byta kemi i tankarna, men har inte gjort så många som kapaciteten klarar, så jag ville utnyttja det sista innan jag byter till ny framkallare, nytt stopp, nytt fix och ny Lavaquick (HCA). Sen håller den i två till tre veckor igen, innan jag får blanda ny. Detta har besparat mig mycket kemi och en hel del pengar. Har väl haft Nova-tankarna i snart 15 år tror jag. Oxidationen blir minimal då det är vertikala fack med bara en smal yta längst upp som kommer i kontakt med luft, därför håller kemin så pass länge. I en skål får man blanda till ny kemi nästan varje gång för den oxiderar ganska snabbt när det får stå öppet i flera timmar under sessionerna.

Själv använder jag luktfritt stopp och fix och iom att det bara är den smala remsan längst upp som kan orsaka lukt av oxidering, så kan jag ha allt detta i groventrén intill köket, utan att någon i huset klagar på lukt. Där står också en förstoringsapparat permanent. Så det är bara för mig att gå in och börja kopiera direkt när man känner för det. Allt står färdigt och igår kväll blev det bara två kopior som hängt på tork i natt. Nu är dom planade också och så här blev resultatet. Inte lika mycket svärta/kontrast i himlen, som i det scannade negativet (som ni kan se i förra blog-posten), men tycker det klarar sig bra ändå. Och jag skulle ju (om jag velat) kunnat efterbelysa himlen lite, så hade jag fått mera toner där ändå. Nu har jag inte gjort nånting, bara kopierat rakt av med det valda kontrastfiltret. Det fungerar allt oftare tycker jag, speciellt när jag tycker mig ha velat ha de vanliga svartvita kopiorna med lite mildare kontrast under senare tid.



//

Postat 2020-07-31 18:17 | Läst 232 ggr. | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

EMAKS BETRAKTELSER 441/Glasfabriken...

Inte mycket att orda om bilderna. Jag tog dom igår när vi gjorde en utflykt till det fd glasbruket i Orrefors. Fabriken lades ner för något 10-tal år sen, efter att New Wave Group tagit över den konkursmässiga koncernen Orrefors-Kosta/Boda. All avancerad glasblåsning koncentrerades till enheten i Kosta och det enklare och mera maskintillverkade (som de sista åren producerades i den helt maskinella Orreforshyttan) förlades i produktion utomlands.  Men nu finns det en liten sudioglashytta uppbyggd, där det bedrivs manuell glasblåsning, och utanför den ligger en nyanlagd jättefin trädgårdsanläggning. Sen finns ju museet kvar och det drivs av föreningen Glasrikets Skatter. Men det var inte dessa som fångade mitt fotografiska intresse igår, utan det en gång så anrika brukets anläggningar med sin ödslighet och början till förfall. Trots att här bedrevs lagerverksamhet av ett designföretag till alldeles nyligen, så är det den ödsliga stämningen man slås av när man går omkring där med kameran. Och man fascineras av hur allt får en annan betydelse när människan tar sin hand från det man en gång byggt upp...

Bilderna är scannade negativ, fotade i småbild på Eastman 5222. Det är meningen de ska bli mörkrumskopior av dom så småningom. Men det får bli en uppgift för mig när pensionärslivet börjar om 10 dagar. Nu gör frun och jag lite dagsutflykter i närområdet istället.

























//



Postat 2020-07-30 11:50 | Läst 375 ggr. | Permalink | Kommentarer (6) | Kommentera

EMAKS BETRAKTELSER 440/ Man känner vördnad inför det som finns...

Efter att ha gjort över 60 lithprintar i mörkrummet under våren-försommaren och ytterligare några vanliga svartvita mörkrumkopior, så har jag använt min digitalkamera lite. Omväxling förnöjer, heter det ju. I alla fall så förundras jag över naturen och det man kan se i den egna lilla rutan, på tomten och i närområdet. När jag igår hämtade Kungsmynta (Oregano) i trädgården, så tittade den här lille 7-8mm långa krabaten upp på mig, med sin lysande orange färg. Tillsammans med mängder av bin och en del fjärilar, så smaskade den på det Kungsmyntan har att ge. Både vi och insekterna gillar tydligen denna växt som en krydda i tillvaron. Jag gick in och hämtade digitalkameran, som för stunden hade en gammal Carl Zeiss-Voigtländer Dynarex 3,4/90mm i BM-fattning adapterad. Har några mellanringar till denna i BM så jag satte på en av dom och gick tillbaka ut. Jodå, den lille krabaten satt kvar och jag tog några bilder. Man känner verkligen vördnad inför detta märkliga som finns, både i det smånna och i det stora. Den lille verkade kommunicera med mig på nåt sätt, för han tittade upp så fint när jag riktade optiken mot den. Och den satt stilla som vilken proffsig fotomodell som helst, medan jag tryckte av några exponeringar. Sen fortsatte den att kalasa på Myntan tillsammans med bina och fjärilarna, och jag gick in för att redigera det jag precis fått mig till dels...



//

Postat 2020-07-28 22:00 | Läst 288 ggr. | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

EMAKS BETRAKTELSER 439/Behöver vi alla dessa nya objektiv?

Nu blir det lite tekniskt nörderi och bilder som jag tog mest för att testa optiken.
Jag är ingen fantast av nya optikkonstruktioner. De tenderar helt enkelt att bli lite för perfekta, utan karaktär. Men kan ett objektiv tillverkat vid slutet av 1970-talet, och med en formula som togs fram 1960, dessutom med en brännvidd och närgräns åt det mera extrema hållet, vara nånting att ha? Carl Zeiss Jena Flektogon 4/20mm verkar i alla fall fungera bra på en Canon RP, och jag tror den fungerar lika bra på mina M42-kameror laddade med film. Närgänsen på 16cm gör Flektogonen till en fantastiskt kul macro-optik dessutom. Skärpan i hörnorna är väl lite luddig om man detaljstuderar filerna i 100% på full glugg. Och den vinjetterar en del också, men inte så mycket som man skulle kunna tro för en vidvinkel av den här brännvidden. Jag tycker den är helt ok och bländar man ner så försvinner mycket av både luddigheten i hörnen och vinjetteringen. Den är i princip också helt distorsionsfri som jag kunnat se. Givetvis finns objektiv med både bättre antireflexbehandling och bättre hörnskärpa, men det är något som jag inte tror har avgörande betydelse för bilden. Speciellt inte om man mest bara gör bilder i max stl 30x40cm på papper. Jag har ytterligare en äldre 21 mm i M42 på gång. Den är från ungefär samma tidsperiod. Vi får se vad den duger till?











Vad gäller Flektogonkonstruktionen, så är den från 1950, framtagen av Harry Zöllner vid östtyska Zeiss Jena. Hans Flektogon 35mm var en av de två första retrofocusobjektiven i historien, vilket gjorde det möjligt att tillverka vidvinklar även för SLR-kameror med spegel. Samtidigt tog franska Angieneux fram en liknande retrofocusknstruktion för vidvinklar, fast det var inte riktigt samma tekniska lösning. Men det ska jag inte ge mig in på att försöka förklara. Huvudsaken är att de fungerar.
//

Postat 2020-07-28 17:14 | Läst 335 ggr. | Permalink | Kommentarer (7) | Kommentera

EMAKS BETRAKTELSER 438/En bild från Årsta.

Jag visar den mest för att den är tagen med Ferrania P30. Fick jobba mycket med negativet både vid scanning och efterarbete, för att det skulle bli något användbart. Här är den framkallad i Fomadon R09. Och den blev i princip lika kornlös som när jag framkallade i D96. Vidhåller att den har en känslighet på 20 ASA/ISO och inte 80 som tillverkaren uppger. Här är hela filmen exponerad efter 80 och de flesta rutorna på filmen har dålig skuggteckning. Denna fungerade ändå att scanna, men i mörkrummet blir det nog värre. Gillar bilden själv, så det var tur att det åtminstone gick att digitalisera negativet.



Kamera: Zeiss Ikon SL706 + Carl Zeiss Skoparex 3,4/35mm (eller var det Ultronen 1,8/50mm?).

Postat 2020-07-22 20:16 | Läst 350 ggr. | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera
1 2 Nästa