EMAKS BETRAKTELSER

Nystart med bloggande på fotosidan från hösten 2013. Dessförinnan relativt inaktiv sedan våren 2012. Rensade då bort allt från mitt tidigare medlemskap som startade 2003. Här kommer fortsättningen. Men vänta dig inte dagliga blog-poster, det har jag inte tid med.

EMAKS BETRAKTELSER 363/Veckans skörd...

Förra helgen Äppel-, Svamp- och Honungsfest i Korrö, denna helgen Skördefest på Öland, namnen på evenemangen i skördetid är många. Och veckan som gått har det varit skördefest i mörkrummet här hemma.  Ja något separat mörkrum har jag inte, utan groventrén med värmeanläggning och tvätt får även tjäna som mörkrum, och det fungerar bra för mig, speciellt när det finns modernt, neutralt och luktfritt stopp och fix som gör att kemin kan stå i mina tankar ett par veckor eller så utan att lukta nånting. Sånt uppskattas. Den nostalgiska "doften av fix" har jag aldrig riktigt förstått mig på, man är glad att slippa den. Den här veckan har jag lithkopierat varje dag, mest för att jag måste utnyttja stoppet, fixet och lavaquicken till max.  De har nu stått i tre veckor i mina Nova-tankar och måste bytas efter denna helgen. Tänk att förr, innan jag skaffade dessa tankar, så var kemin förbrukad efter en session pga den stora oxideringen i skålarna, och man måste blanda till nytt för varje tillfälle. Nu kan den stå i tankarna upp till två-tre veckor med bara minimal oxidation. Det sparar pengar, trots ganska dyra inköp av tankarna. Fast lithframkallaren får man köra i skål, man måste se processen för att avbryta i rätt ögonblick. Och i alla händelser så räcker den bara till max 4-5 bilder innan man måste blanda till ny ändå.





De två första bilderna är lithkopierade på Emaks Varycon KG och Emaks K888. Det sistnämdna papperet ger en mera rödgul ton, fast även Varycon kan ge mera färg beroende på belysningstid, blandningsförhållanden och grad av förbrukad framkallare, och då åt det rosa hållet. Bilderna fotade med Diana original toycam i plast, med menisqous plastlins och tre bländarlägen samt en slutartid att välja på (förutom B). Diana nytillverkas också men det gamla originalet från 1960-talet gillar jag mera. Jag har fyra stycken. En av dom är dock för bra, "skarp" i hela bilden redan på största öppning, så den används inte så mycket. Jag tycker det passar bra att lithkopiera Diana-bilderna om de inte är för skarpa, och när skärpan avtar mot kanterna. Den "naturliga" vignetteringen gör också sitt till för att ge bilderna den där speciella Diana-karaktären. Holga använder jag också, men jag tycker ibland att det ser lite taskigt ut när den är i princip knivskarp i mitten och skärpan sedan blir betydligt luddigare i kanterna. Dianan ger inte denna stora skillnad, utan är mindre skarp i mitten.





De två nästkommande bilderna (ovan) är också fotade med Diana, men kopierade på Fortes Fortezo grad 3. Lithframkallaren är här extra kraftigt utspädd och det är nr 3 och 4 i den sessionen. För den sista bilden, som har de typiska fläckarna i kanterna (vilka uppkommer vid kraftigare spädningar och förbrukad framkallare) krävdes det en halvtimmes framkallningstid samt en skvätt med hett vatten i framkallaren, för att det skulle bli något över huvud taget.



Bilden ovan är också lithkopierad på Fortes Fortezo grad 3, men kontrasten blev lite låg. Hade nog varit bättre att belysa papperet mindre i det här fallet. Vid lithframkallning styr man högdagern med belysningstiden och svärtan med framkallningstiden. Mera belysning ger bättre teckning i högdagern och längre framkallning ger djupare svärta. Det gäller att hitta den balans man tycker passar. Mera belysning kan också ofta ge mera färg. Ett papper som dock inte ger så kraftig färg är det ryska Slavich Unibrom 160BP. Det ger istället mera struktur i svärtan, fast den första bilden jag visar här nedan vet jag inte vad som hänt med? Ett slags flammigt leopardmönster uppstod i skuggor-mellandagrar medan högdagern inte fick nånting av detta mystiska fenomen? Samtidigt uteblev den typiskt grova strukturen för Slavich-pappret vid lithframkallning. Varför det blev så vet jag inte? Den andra bilden nedan blev dock ganska grov i strukturen, mera som det brukar bli med Unibrom 160BP.





Dom här tre sista bilderna är fotade med en vanlig småbilds systemkamera, Praktica PLC3 och Pancolar electric 1,8/50mm samt Flektogon 2,4/35mm. Fast som ni kan se gillar jag det kvadratiska formatet. Ofta blir det beskärning  av 24x36-negativen, och redan när jag fotar tänker jag ofta i kvadratiska rutor.
//

Postat 2019-09-28 16:30 | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

EMAKS BETRAKTELSER 362/Ny bild av gammalt negativ...

En av de få bilder jag lyckats sälja mer än ett exemplar av (jag säljer fö. sällan några bilder över huvud taget) är från Kyrkö Mosse utanför Ryd, och den gamla bilkyrkogården där. Den tog jag 2007 (eller möjligen 2008) med en Holga-kamera och IR-film (Efke IR820). Då gjorde jag den för en utställning 2008, med vanlig svartvit kopieringsmetod på 40x50cm papper från Foma med tydlig struktur och en chamoistonad bas, Fomatone MG 542. Papperet tillverkas fortfarande men på en annan bas med slätare yta (542II). Idag gjorde jag bilden på Emaks K888 och med Moersch Easylith framkallare i  en spädning med mera lösning B än A.  Detta för att få lite mjukare toner då jag vet att det annars kan bli ganska hårt resultat på Emaks papper vid lithkopiering. Jag fick ändå belysa relativt lång tid på bl 5,6-8  (över 3 min) för att det inte skulle bli för dålig teckning i högdagrarna. Vid lithkopiering så styr man högdagrarna med belysningstiden och svärtan med framkallningstiden. Får man för dålig teckning i högdagrarna så blir receptet att förlänga belysningstiden och/eller späda med mer B än A. Idag fick jag göra bådadera. Längre belysning kan också ge mera färgton.



Det gick "tyvärr" åt några papper av Emaks K888 innan jag hittade rätt med den här bilden, men det är sånt man får ta. Emaks är lite kinkigt och kräver en del träning innan man kommer underfund med det vid lithkopiering, men då brukar det bli desto bättre. Ett annat papper jag använder är Forte Polywarmtone 17, där brukar jag i regel sätta lithprintarna direkt efter första provbilden. Slavich Unibrom 160BP, som inte ger så mycket färgton vid lithkopiering, är ett annat papper med lite speciell grövre karaktär  som jag fastnat för och som jag också brukar lyckas sätta kopiorna i princip direkt efter första provbilden. Man lär sig ungefär hur pass mycket ljus/belysning de olika fabrikaten behöver vid en viss negativtäthet, och gör en provprint efter det. Nån gång lyckas man direkt och ibland får man göra en till.

Dagens bild från Kyrkö Mosse krävde tre papper av Emaks K888. Som väl är har jag mycket av det fabrikatet kvar än. Papperet som kommer från Kroatiska Fotokemika i Samobor (tidigare i Zagreb) slutade tillverkas kring 2012-13 då fabriken lades ner. Maskinparken var av den äldre generationen från 1950-talet och köptes in då tyska Adox lade ner sin verksamhet 1972. Dessa maskiner  kunde "bara" gjuta tjocka och silverrikare emulsioner, vilket givetvis vi som arbetar i mörkrummet gillar.  K888 ger en gulbrun ton när man lithkopierar, som sedan övergår lite grand i en ton med mera rosa efter att papperet torkat. Sen kan man givetvis ändra tonen i efterhand med diverse toningsförfaranden och annat "finlir" med blekning, återframkallning etc. Men idag fick den bli som den blev, inte ens lite selen behövdes då svärtan redan från början blev ganska djup.
//

Postat 2019-09-21 15:58 | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

EMAKS BETRAKTELSER 361/Äntligen igång med mörkrummet igen...

Som ni kunde läsa i förra blog-posten har vi kastat ut vår 36 år gamla elpanna och installerat luftvärmepump istället. Det innebar att hela groventrén, där mitt "mörkrum" är installerat, fick rensas ut. Men nu är jag igång igen och kunde ta mig an negativen från filmen jag tog på jobbet för ett par veckor sen. Det blev en lithprint på Fomatone MG 532 II Nature. Inte så grovt här utan något mildare toner. Vet inte om det berodde på framkallaren men troligen var jag lite slarvig vid uppmätningen och blandade i lite för mycket B i förhållande till A, då blir det mjukare toner. Fast jag gillar bilden ändå, tycker det passade bra som det blev.



Det här är mönster jag hittar på väggar, containrar och andra ytor. Man hittar en del som man ser när man går eller kör omkring med trucken på området där jag jobbar, och det kan bli intressanta bilder. På rasten eller efter jobbet får kameran arbeta och sen framkallar man filmen och kopierar hemma. Sånt här dyker upp lite varstans där man drar fram, och då är det bra att alltid ha en kamera till hands, som man kan fånga det man ser med.
//

Postat 2019-09-07 17:27 | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

EMAKS BETRAKTELSER 358/På knä invid väggen på Åhléns..

Färsk för dagen från mitt enkla mörkrum (groventrén). Tog bilden på Åhléns i Stockholm i juli när jag satt och väntade på min andra hälft som befann sig i ett provrum. Jag såg några linjer och former vid en list vid väggen bredvid, och satte mig ner på knä alldeles intill och tog några exponeringar med min Praktica PLC3 och en 35mm Flektogon som satt på. Eftersom min rygg inte är vad den borde vara så kunde jag inte luta mig ner framåtböjd, utan fick sätta mig med knäna på golvet framför, då blev det mera bekvämt för ryggen. Folk runtomkring glodde storögt och undrade säkert vad jag höll på med. Så är det för en fotograf som oftast hittar sina motiv där dom kommer till en av sig själva, utefter vägen så att säga. Jag väntade bara på att någon skulle ta upp mobilen och ringa efter skjuts till närmaste psykmottagning, eller kalla på nån väktare, ja vet vad. Man känner sig lite dum när man hittar såna här motiv och det är en massa folk i närheten. Men med åren har jag slutat bry mig, dom får tro vad dom vill, jag fotar på när jag ser nåt intressant.



Ja sen vet väl alla att det är Planket nästa helg förstås. Och jag har fått äran att ställa ut på lördagen. Man känner att man blir lite "knäsvag" när vissa namn dyker upp på utställarlistan, och när bloggare Berg berättar om när Strömholm läxade upp eleverna efter ett par Plank som inte var så bra. "I år tar vi det på allvar. Vi gör vårt bästa" sa han då. Och därför har jag hela helgen stått i mörkrummet och lithprintat, för att få lte mera att välja mellan (och kanske för att fixa till nån redan färdig kopia som inte är så perfekt). Ja, jag försöker i alla fall göra mitt bästa på mitt sätt och med mina bilder. Hoppas att det ska bli ett bra Plank och att vi slipper regnet! Prognosen idag visar på lite mindre regn än igår (bara 1,3mm), så vi hoppas på det bästa!
//

Postat 2019-08-11 20:49 | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

EMAKS BETRAKTELSER 336/ Oskarpt, men ändå skarpt...

Verkar som man blivit fixerade vid detta med skärpa? Själv letar jag nu bland mina gamla negativ efter "misslyckade" rutor med rörelseoskärpa, skakningsoskärpa och andra "fel". Negativ som ändå kan ha något att ge när man ser det på ett annat sätt? Fotografi är fotografi oavsett vilket, och vad som är bra fotografi har inte så mycket med skarpt eller oskarpt att göra egentligen.


Lith 16-2019 "Lunch break".

Lena Källberg, som många känner till, är ju en erkänd fotograf. Hon skrev nånstans vid ett tillfälle om det här, att hon gör precis tvärtom mot de flesta. Hon försöker med sina egentillverkade kameror medvetet sudda ut allt skarpt och istället leta efter det diffusa och för henne mera mångfacetterade. Det som gör bilderna intressantare och mera fantasieggande och som får betraktaren att se bakom bilderna, kanske man kan säga? Eller som Strömholm uttryckte det: "Gör det osynliga synligt". Vilket man kan göra både med skarpt och oskarpt. För det är givetvis inte en fråga om antingen eller, utan det är både och, naturligtvis.

Men det oskarpa kan få oss att se sånt som vi annars inte ser. Ja som alla förmodligen vet kan kameran faktiskt se sånt som vi inte kan se, och det är fotografi ändå, oavsett vad man tycker. Utslätat och drömskt vatten på långa exponeringstider är ju himmelens populärt inom landskapsfotografin t.ex. Sånt kan bara kameran se. Så istället för att dividera kring detta i all oändlighet tror jag att man måste vidga sina vyer lite grand, och acceptera att det jag inte själv ser, ändå kan vara fotografi och ha något att ge? Fotografi har ju så mycket att förmedla, på så många olika sätt. Och skärpa kontra oskärpa blir väl därför mest en fråga för den som inte kan se utanför den egna boxen (som man brukar säga)?
//

Postat 2019-04-06 09:06 | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera
1 2 3 ... 4 Nästa