EMAKS BETRAKTELSER

Nystart med bloggande på fotosidan från hösten 2013. Dessförinnan relativt inaktiv sedan våren 2012. Rensade då bort allt från mitt tidigare medlemskap som startade 2003. Här kommer fortsättningen. Men vänta dig inte dagliga blog-poster, det har jag inte tid med.

EMAKS BETRAKTELSER 382/Helgens bildskörd

Höstmörkret fortsätter och för en analog fotograf är det knappt att ljuset räcker till, ens med Tri-X eller T-Max400 i kameran. Igår var det extra mörkt när vi var i stan (Växjö) igen och det var tur att jag tog med enbenstativet, för jag fick använda 1/60 som slutartid med Meostigmaten  1,7/100mm. Projektorlinsen från Meopta saknar ju bländare men trots den höga ljusstyrkan blev 1/60 den snabbaste tiden man kunde få. Jag har fastnat lite för miljön vid Konserthuset och då vi parkerade alldeles bredvid så blev det läge att ta några bilder där. Jag tog även på andra ställen i stan, men den bästa bilden från lördagen blev en av de som togs här. Min fru Margreth börjar nog bli lite trött på att agera modell för mina projektorlinstester, men den här bilden gillade hon i alla fall, så även jag. Kamerahuset var Zeiss Ikon-Voigtländer Icarex 35s TM och Meostigmaten satt monterad i en specialbyggd M42-adapter. Tri-X:en framkallades i D76 1+1.



Idag söndag satte jag en T-Max400 i samma kamerahus och tog en tur längs sjön där jag bor. Ville prova en annan gammal projektoroptik för 35mm-film som jag fått tag på, en Zeiss Ikon A-G Dresden Kinostar f=15cm med en ljusstyrka på ca 2,0. Den är inte tillverkad senare än 1945 av beteckningen att döma. En av bilderna blev rätt skaplig tycker jag. Dagens film framkallades även den i D76 1+1, och enbensstativet kom väl till pass också denna ganska mörka dag.


//

Postat 2019-11-24 22:24 | Läst 645 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

EMAKS BETRAKTELSER 381/En selfie i novembermörkret...

Dom här gamla projektorobjektiven har väl sina bästa egenskaper vid porträttfotografering, även om de fungerar för annat också. Detta pga att de saknar bländare och alltså enbart har full öppning. Denna Meostigmat från tjeckiska Meopta t.ex, med brännvidd på 100mm och ljusstyrka 1,7 är inget undantag. Har sett väldigt fina bilder tagna med en sån och jag gillade bokehn så jag letade lite på olika ställen, bl.a eBay. Men där är det alltid lite för dyrt så jag prutade rejält på köpnu-priset (om det finns best-offer) och ibland lyckas man. Fick den för halva, ja ibland när saker legat ute länge så viker sig säljarna lättare, att lägga "skambud" kan löna sig . Bokehn är inte så lik det typiska Petzvalsvirlande så mycket, utan har en egen stil eller vad man nu kan kalla det för. Lugnare och mjukare på något sätt. Har funderat på namnet Meostigmat (låter mera som en maträtt, ostig mat). Kan det vara så att det är en Stigmat från Meopta? Petzval är väl en Astigmat? Ja det spelar ju mindre roll, bara man gillar hur det blir. Här satte jag den på min digitalkamera, med brännviddsförkortaren Turbo II från kinesiska Zhonghyi emellan. Då får jag ut hela brännvidden och inte bara en beskärning på min halvformats X-T2. Meostigmaten har inte standarddiameter 62,5mm utan 82,5mm. Men jag har hittat en M42-adapter även för denna diameter.



Det fick bli självporträtt i trädgården som en andra test i det gråa och fuktdroppande novembervädret, vilket verkar ha lagt sig som stabil en slöja över Sydsverige just nu. Men det går att fota även i sånt väder. Igår gjorde jag en första test med en gammal Tri-X i en av mina analoga kameror. Men filmen hade legat lite för länge (utan kyl/frysförvaring) och med utgångsdatum 2011, så det blev en kraftigt mörk slöja över hela filmen och kornet blev tokstort. Idag gick det bättre med digitalkameran och samma ISO 400 med kameran på stativ. Lite knepigt att sätta skärpan rätt med så kort skärpedjup på 1,7 och med uppskattat avstånd, så de flesta bilderna blev kass. Men en lyckades jag med lite bättre och den kan väl symbolisera denna mörka och lite nedstämda novembertristess som råder för tillfället.
//

Postat 2019-11-23 12:36 | Läst 655 ggr. | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

EMAKS BETRAKTELSER 380/Två nya fotogram.

Idag bytte jag framkallare och då fick jag lite högre kontrast i fotogrammen. Catechol arbetar lite hårdare än normalframkallare och det var nog välgörande. Jag gjorde fyra nya men bara två blev godkända av den kräsne kopisten (en åkte rakt ner i papperskorgen efter att jag tänt ljuset i mörkrummet). Unika blir dom också, som alltid när man gör fotogram. Dagens bilder kom till efter besök på Bergdala Konstgalleri, där visas alltid högklassig konst och det ger inspiration även till mig som fotograf. Faktiskt är det så att jag lika ofta inspireras av andra konstarter som av fotografi. Kanske t.om med mera?





//

Postat 2019-11-17 23:26 | Läst 652 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

EMAKS BETRAKTELSER 379/Fyra fotogram.

Inte så mycket att säga om dessa dagsfärska fotogram. Jag hittade lite packplast på jobbet, sån mjuk inslags/omslagsplast som borren kommer tillbaka i när dom varit på slipning. Fick en idé när jag stod där och matade in brädor i maskinen, att just den plasten skulle kanske passa att klippa lite i och göra mönster med fotogram i mörkrummet. Så jag tog med mig lite plast hem idag och klippte sedan ut trianglar som jag placerade på fotopapperet i olika kombinationer. Var medveten om att det kanske skulle bli lite lägre kontrast även om jag använde hårdare filtrering/gradation, men det kunde bli snyggt ändå. Visst, fotogrammen är ju egentligen negativ så om man vill kan man kontaktkopiera dom mot ett annat fotopapper, men jag tycker det blev bra som dom är.









Fotopapperet är Fomatone MG Nature 532 II. Selentoning har gjort tonen lite varmare, fast svärtan blir ändå lite åt det varma hållet även utan toning i den framkallare jag använder (Moersch ECO 4812). Om man tittar noga på de här inscannade kopiorna så ser man en svag struktur, vilket är från papperets basgräng.

Fotogram blir alltid unika då det är svårt att göra två likadana, detta eftersom man måste lägga ut saker på papperet och sedan ta bort dom när papperet ska framkallas. Och det är rätt kul tycker jag, speciellt i dessa dagar då man med en knapptryckning annars lätt kan mångfaldiga digitala/digitaliserade bilder i obegränsat antal till exakt likadana exemplar. Och det skulle jag ju kunna göra med dessa bilder också, eftersom jag digitaliserat dom för att kunna visa dom på webben. Men det blir inte samma sak, för när bilden digitaliseras är det något som försvinner. Kalla det känsla eller vad du vill, pappersytan och de fina tonerna är inte lätt att återge. Och att skriva ut blir inte alls samma sak, tycker jag personligen och många med mig. En vän till mig säger t.ex, att när man digitaliserar ett negativ är det som att döda det. Och när man gör samma bild i mörkrummet analogt och med kemiframkallning, så förstår man vad han menar. Jag tror för min del att det digitala ska vara digitalt från början för att bli riktigt bra. Och det analoga ska vara analogt ända in i kaklet, i alla fall om jag ska bli nöjd med slutresultatet. Jag är sällan nöjd med utskrifter från inscannade negativ eller papperskopior, men däremot har jag fått fram riktigt bra svartvita utskrifter från digitalt fotade och redigerade bilder.
//

Postat 2019-11-15 21:48 | Läst 827 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

EMAKS BETRAKTELSER 378/Från lunchrasten på jobbet.

När lusten faller på brukar jag ta 20 minuter med kameran på lunchrasten. Det är vad man hinner med för man måste ju ha mat i sig också, i alla fall när man har ett rörligt jobb som jag och gör av med energi som ska ersättas med ny. Igår var det fint ljus på björkarna nere vid skogskanten alldeles intill, och då var det bara att traska ner med kameran och ta de sista bilderna på filmen som satt i kamerahuset. När filmen var framkallad såg jag att det var bilder från en tidigare lunchrast som också fanns med på den, tagna med samma optik, en Carl Zeiss Super-Dynarex 4/135mm. Egentligen en Voigtländerkonstruktion men då Zeiss tog över den firman 1956 så följde givetvis alla deras fina objektivformulas med i köpet. En del utvecklades nog också under Zeiss ägarskap och namnet Voigtländer användes fram till fabriken i Braunschweig lades ner 1971.





Den första bilden är en scanning av kvällens mörkrumskopia, fotad igår. Den andra är ett scannat negativ från en av bilderna som togs ett par veckor tillbaka. Kopian har jag softat med nylonstrumpa under kopieringen för att få en mjuk och drömsk stämning i bilden. En teknik som jag började praktisera i början av 1980-talet. Precis som med bilden i förra blogposten, så ska jag ge den en kort selentoning för att djupa ner svärtan lite. I morgon styrs kosan till Nybro och Photax för att inhandla sån, för den har varit slut i mitt förråd ett tag nu. Filmen här är Efke KB100 framkallad i Adolux ADX II. Papperet i första bilden är Forte Fortezo grad 4 och pappersframkallaren Moersch Eco 4812.
//


Postat 2019-11-14 21:17 | Läst 738 ggr. | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera
1 2 Nästa