EMAKS BETRAKTELSER 729/Det enkla och kanske allmänt betraktat, menlösa...

Pointless photography. En vän myntade det uttrycket i lithprinting-gruppen på fb, om några av hans bilder. Jag tycker det stämmer bra med mycket av min egen fotografi också. Det enkla och inte speciellt uppseendeväckande, eller det inte så tårdrypande vackra (som en ganska ovan bildbetraktare troligen har svårt att se något i eller ta till sig), det är såna bilder jag letar efter och som intresserar mitt bildsinne.  Det som går de flestas näsa förbi kanske, man kan uttrycka det? Bilden kan sedan presenteras på olika sätt, beroende på olika innehåll. Den här bilden fotograferade jag  2006 (eller möjligen 2007) och trappan finns här hemma på gångavstånd. Först tog jag den med en Diana plastkamera (samma som Denise Grünstein fotograferade sina berömda bilder av damer i badmössa med 1980). Bilden av trappan från Dianan visade jag i storlek 40x40cm på en utställning i Växjö, på legendariska Uffes Källare 2007. Kopierad på vanligt sätt i svartvitt. Strax efteråt skaffade jag Agfas Isoly I, som ju tillsammans med den  tätt efterföljande modellen Isoly jr i bakelit och lättmetall, var förebilden till Diana-kameran. Och det är med denna enkla Isoly I med Achromatlins, som den här för dagen nykopierade bilden fotograferats.


Lith 31b - 2022
Silvergelatin lith print 19x19cm.

Min förkärlek för dessa enkla och jämförelsevis billiga kameror, blev stor då jag upptäckte vad de kunde användas till. Och jag har flera modeller inköpta på Tradera för mellan 50-200 kr styck. Fortfarande är de mina arbetsverktyg emellanåt, liksom både nyare och äldre dyrare kameror givetvis. Men de här enkla och ganska svårbemästrade kamerorna (pga få inställningsmöjligheter) har blivit lite speciella för mig. För att underlätta har jag två eller flera exemplar av några modeller, som jag kan ha film med olika känslighet i. Ävenså används ibland gul- och orangefilter för att kunna utöka exponeringsomfånget när ljusförhållandena varierar.

Det jag fotograferar med dom varierar och här var det en enkel trappa som fångade mitt intresse. Sparsmakat komponerad, det tycker jag ofta blir bra. I motsats till dessa översiktsbilder där allt och inget kommer fram. Bilden är lithkopierad och helt ny för dagen. Lith för att förstärka uttrycket med rå och grov svärta/struktur. Men även den jag gjorde först med Diana-kameran och kopierade i vanligt svartvitt på Fortes Fortezo, har väldigt grov och rå svärta. Dock inte så mycket som här. Papperet som användes, det ryska Slavich Unibrom 160BP, är nog mitt favoritpapper när det gäller lithkopiering. Just pga att det kan ge så fin råhet och kontrast, utan att något för den skull fräter ut i de ljusa partierna. Det reglerar man med belysningstiden i papperet. Svärtans djup styr man med framkallningstiden, och det gäller att dra upp bilden ur framkallaren och stoppa,  innan det gror igen för mycket.
//

EMAKS BETRAKTELSER 728/Dessa bilder är ingenting annat än fotografier.

Ralph Nykvists programförklaring inför en utställning med bilder på Malmö Konsthall 1992, tillsammans med Gery Johansson, David och Jaques Werup. Han skriver: "Dessa bilder är ingenting annat än fotografier, punkt. Från Skåne." "Dom har ingen annan ambition att berätta någonting mer, än att visa fram världen på det sätt dom gör som fotografi", säger Niclas Östlind, kurator till den nya utställningen på Dunkers med Ralph Nykvist nu i vinter och vår. "Och det är inte verkligheten utan det är bilden, och det var det han var intresserad av", fortsätter Östlind. "Det är inte så att motivet är oviktigt, annars hade det inte blivit något fotografi, men det är som fotografi som det är angeläget för en fotograf som Ralph Nykvist."


BW 106 - 2022
Silvergelatin 19x19cm.


Min filosofi är densamma. Jag är ingen som skriver berättelser som bilderna sedan ska utgöra någon slags illustration till, utan jag tycker att bilderna ska kunna stå för sig själva som bilder. Utan text. Möjligen en platsangivelse och årtal, sen får det räcka. Bildernas språk får tala istället. Och det kan dom göra på många sätt i en kombination mellan komposition, innehåll och utförande. 

Ralph Nykvist var vad jag förstått ganska kritisk till samtida dokumentärfotografer på 1970-talet. Han menade att bilderna inte var just fotografier som kunde stå för sig själva, utan att de illustrerade någonting annat. En berättelse i ord eller ett fenomen, en bygd,  arbetsplats eller vad det nu kunde vara. Det var inte bilderna i sig som var det viktiga utan berättelsen. Då blev de inte fotografier i den mening han förspråkade. Bilden, fotografiet, som ju egentligen kunde vara tagen var som helst, och med vad som helst som motiv.


BW 107 - 2022
Silvergelatin 19x19cm.


Här är det ju sjön här hemma för 16 år sen, och att det är just där beror på att det är nära för mig. Jag behöver inte ge mig iväg nån annanstans för att leta bilder. Men det kunde lika gärna varit Kanada, Sibirien, Amazonas eller nån annanstans. Och det kunde lika gärna varit i Ljungby, Samarkand, eller Luleå. Platsen och motivet är inte det viktiga, utan bilden. Hur den komponeras och hur den utförs. I det här fallet ville jag få fram den skira överstrålning som gamla och enkla kameror utan antireflexbehandling ger, och på det sättet skapa en viss stämning. Vass knivskärpa i en sån bild skulle förstöra det jag ville få fram, utan här får det bli lite mjukare. Inte kopiera för hårt heller, för då försvinner den mjuka och fina stämningen som den enkla kameran ger. Vad andra tycker om detta är för mig ganska oväsentligt. Vill jag ha det så, så blir det så. Jag lyssnar till mitt eget hjärta, och det räcker långt.
//

EMAKS BETRAKTELSER 727/ Skapligt vinterljus ljus hemma vid sjön idag på förmiddagen.

Jag provade rymdkameran Kiev 6C idag. Som jag skrev hade jag inga förhoppningar om den. Men den tålde kylan bra. Tyvärr blev det en rand i kanten på negativen vid tider kortare 1/60. Annars verkade den exponera rätt hela vägen från 1/30 (tog ett par bilder inomhus också) upp till 1/1000. Jag ska skicka ett annat kamerahus för slutarjustering/service till Tyskland, då får detta också följa med då verkstaden även tar Kiev 60, vilket ju är nästan samma kamera som denna 6C. Så hoppas det går bra, annars får Arax (som nu flyttat från Ukraina till Polen) ta hand om det. Denna bild gick i alla fall att beskära så randen försvann.

Kiev 6C + Kaleinar 2,8/150mm och Ilford HP5 plus. Jag har en läcka i ledningarna i groventrén just nu (där mitt mörkrum är beläget) och rörmokaren har mycket att göra. Så jag gör inte så mycket kopior för tillfället där nu, bara om jag är väldigt sugen på nånting. Så här är det "bara" ett avfotograferat negativ. Men det duger bra för visning på webben.
//

EMAKS BETRAKTELSER 726/ Den sovjetiska rymdkameran.

Två st Kiev 6C som jag hittade på Tradera. Från Arsenal-fabriken i Kiev-Ukraina. Ja det var bara den vänstra med de två optikerna i auktionen, men när de kom hade Fotoexperten i Lidköping skickat med ett extra reservdelshus som var defekt. Det vänstra fungerar så vitt jag sett när jag kollat de olika tiderna. Men det ger sig när jag sätter film i kameran och drar genom rullen. Annars var det de två linserna, Kaleinar 3b 2,8/150mm och Vega 12b 2,8/90mm, som intresserade. De har ju samma P6-fattning som mina andra 6x6-hus. Om detta Kiev 6C med avtryck på vänster sida, fungerar som det ska, är det ju bara bra. Men jag har inga förväntningar på det. Det är objektiven som är det intressanta. Inte särskilt dyra saker på marknaden utan tvärtom, men jag tror de kan vara fina på full glugg eller något halvt eller ett steg nedbländat, för t.ex porträtt.



I alla fall så var det denna kamera som Sovjet skickade med sina kosmonauter (i fyra tillverkade specialexemplar med brandsäkra material som skulle tåla hög syrehalt) i den historiska rymdhändelsen, där deras Soyuz-kapsel dockade med de amerikanska astronauterna i sin Apollo-kapsel 1975. En av dessa fyra Kiev-kameror såldes förra året på Leitz Photographica Auction för en halv miljon Svenska Kronor. Då ingick även två av de objektiv som fanns med i rymden, en Vega 12b 2,8/90mm och en Mir-26 3,5/45mm. När jag slog till på auktionen visste jag intet om modellens historia i rymden, men det kom fram när jag googlade. Det jag hittade var de här artiklarna:
https://kosmofoto.com/2021/04/rare-soviet-fk-6-space-camera-auctioned-this-june/
https://www.leitz-auction.com/auction/en/auktion34/auction38/article/249.html
//

EMAKS BETRAKTELSER 725/Tillbaka till 1905

Att söka sig bakåt i fotografins historia kan ge nya infallsvinklar och idéer till fotografi. Alltfler blir trötta på det som genomsyrar flödena på fotosidor, sociala medier och annat. Uttjatat, uttråkat för det mesta. Ingen fantasi, bara skärpa i kvadruppel och upplösning som knappt går att mäta med instrument. Med lite undantag givetvis, där det bildmässiga ändå överskuggar den perfekta tekniska digitaltekniken.  Då kan det vara intressant att söka sig bakåt i tiden, närmare bestämt till 1905, då den här kameran kom till. En brittisk Houghton Ensign fallplåtskamera för negativ/glasplåtar i storlek  9x12cm.



Jag använder silvergelatinpapper som negativ, från det Kiev Universal-1 jag köpte billigt i Ukraina, 10st 100-paket tunt stl 18x24. Skärs ner i 4 delar till 9x12cm. Då blir det ganska billigt och enkelt med pappersnegativ. Skulle jag få för mig att bara använda det till negativ för den här kameran, då skulle de räcka till 4000, för 25 öre styck. Jag kontaktkopierade på Fomatone MG Chamois 542, det med varmgul baston och lite struktur. Blir snyggt för såna här små intima bilder tycker jag. Sen kan man variera kontrasten med det papperet också genom att använda olika filter i belysningen från förstoringsapparaten, som ju vid kontaktkopiering inte har något negativ i hållaren utan belyser bara jämnt ner mot pappersnegativet och papperet i sandwich, med en glasskiva över.



Jag gjorde en provbild i sex upplagor med olika slutartider. Kameran har 6st fallplåtskasetter som ramlar ner och lägger sig med negativet/papperet neråt ljustätt när man trycker på en spak efter exponeringen, vilken sköts med en annan spak. Den har dels ca 1/25 sek och dels T tidsexponering, varvid slutaren öppnar sig vid första trycket och sedan kan man låsa det i ett hack så att man slipper hålla avtrycket nere hela tiden med fingret. När man lossar spaken från hacket stängs slutaren. Inne i kameran sitter en meniscous (enlinsig) optik och på framsidan fäller man in 4 olika bländare med hål, från 11 - 32. Jag kom fram till att papperet har ca 1,5 ASA i känslighet, då jag fick bra exponering på den plåt som hade 16 sek exponeringstid med bländare 22 (man laddar i papperna i plåtarna i mörkrummet med mörkrumsbelysning, och tar sen ut dom och framkallar likaså i mörkrummet när dom är färdigexponerade). Det räknade jag ut efter att ha mätt med ljusmätaren på 100 ASA och 1/4 sek bl 22 som rätt exponering. Sen fick jag fram att känsligheten då ska minskas 6 ggr (1/4 till 16 sek) och hamnar då på 1,5 ASA för detta papper som negativ i den här kameran.



Bilden blir ju ganska liten då det är ett negativ på 9x12cm som kontaktkopieras, men det kan vara originellt med så små bilder tycker jag. Snyggt inramat tror jag detta kan bli ganska intressant. Bilder behöver inta vara i jätteformat. Men vill man så kan man, som den digitale analogfotografen gör, scanna/fota av pappersnegativet (eller positivet) och sen skriva ut det i större format med bläckstråleskrivare. De flesta som fotar med film gör väl så idag, att de bara är halvanaloga och avslutar processen digitalt, där man har precis samma möjligheter att fixa till det med photoshop i datorn som vilken heldigital fotograf som helst. Men för min del väljer jag i princip alltid det analoga fullt ut. Även vid själva bildframställningen. Mörkrummet och negativförfarandet med kopiering på silvergelatin även i slutbilden, är ju den analoga fotografins själ som jag ser det. Den förloras lite grand när man digitaliserar negativen. Men det får man naturligtvis tycka vad man vill om. Men så är min uppfattning.



Jaha, hur gör man då man bara har sex plåtar med pappersnegativ och är iväg nånstans utan mörkrum? Inga problem, man har en hel liten ask med papper nedskärda till 9x12 med sig i en ljustät plastförpackning innanför (såna som papper kommer i när man köper dom). Och har man ingen toa eller garderob utan fönster man kan använda i närheten för att byta papper i plåtkasetterna, så har man en ljustät mörkrumssäck med sig, som man kan sticka in händerna i och arbeta med bytet av papper helt ljustätt, även ute i naturen. Finemang vad det finns för fina saker. Jag visar provbilden här som den blev (inget av värde bildmässigt bara ett exempel som Helge sa), med svart runt som det blir när man kontaktkopierar ett mindre negativ på ett större papper.  Och här med en varmbeige passepartout på det. Ser skapligt ut tycker jag. Jag hade ingen liten rektangulär passepartout att prova med, annars blir det nog bättre än en kvadratisk. Passar fint i en 30x30 ram även med denna bildstorlek 9x12.



//