EMAKS BETRAKTELSER

Nystart med bloggande på fotosidan från hösten 2013. Dessförinnan relativt inaktiv sedan våren 2012. Rensade då bort allt från mitt tidigare medlemskap som startade 2003. Här kommer fortsättningen. Men vänta dig inte dagliga blog-poster, det har jag inte tid med.

EMAKS BETRAKTELSER 605/Sjön Läen, minus 11, glas och is...

Jag fortsätter att fotografera glas. Mest från Strömbergshyttans glasbruk som lades ner 1979, efter att Orrefors drivit bruket under tre år. Staten bidrog nämligen med de sk. Åslingmiljonerna (efter finansminister Nils G Åsling C) om man drev nedläggningshotade industrier vidare under tre år. Orrefors gjorde likadant med Flygsfors och Alsterfors glasbruk. När bidragen försvann lade man ner. De tre årens drift under Orrefors ledning var nog inte så allvarligt menade, utan blev mer eller mindre som någon slags konstgjord andning i väntan på nedläggning (och att bidragen skulle rulla in). De flesta arbetarna fick sedan jobb på omkringliggande glasbruk, bl.a Orrefors och deras filial Sandvik i Hovmantorp. För det blev givetvis ett marknadsglapp som kunde fyllas när ett antal glasbruk försvinner samtidigt. Min egen far som var hyttmästare (arbetsledare i hyttan) blev nu istället hyttmästare i Orrefors och sedan verkmästare på Sandvik de sista åren innan pensioneringen. I dessa glasnedläggningarnas tider såg man själv ingen framtid i glaset och vände sig därför till annat.

Idag drar jag istället mitt strå till stacken genom att försöka dokumentera glaset och historien kring Strömbergshyttan. Man var noga med att det skulle vara hantverk, det maskinella sågs (med rätta) för simpelt. Men när det krisade i början på 70-talet så provade man på centrifugerat glas och mera formgjutet. Och efter att hyttan byggdes upp på rekordtid efter branden 1973, fanns en del andra modernitéter som få bruk förfogade över på den tiden. Automatiskt öppnande och stängande formar (så man slapp ha en "hyttpojk" som formhållare) med formplattformarna nedsänkta i golvet t.ex. Golvet var av en typ av mjukt gummimaterial som inte fanns någon annanstans, så att glas som av misstag hamnade på golvet vid inbärning mm, skulle ha större chans att hålla. Ugnarnas bränsle ändrades från olja till gasol. Ja hyttan var toppmodern för tiden. Men det gick som det gick ändå. Bruket hade länge släpat efter med formgivningen och levde kvar i det gamla för länge. När efterfrågan minskade förstod man det alldeles för sent.



På bilden en glasskulptur P249 från 1970, troligtvis formgiven av Asta Strömberg. I morse när jag såg att det var klart väder, så slängde jag snabbt på mig kläder och tog skulpturen i en väska och kameran i handen och sprang ner till sjön. Jag har bara något hundratal meter dit, men jag kom lite för sent ändå. Solen var på väg att bryta horisonten. Jag hade helst velat ta bilder när himlen var mera jämnfärgad, men denna blev inte så dum ändå, den får duga. Skulpturen är gjord med ett underfång av glas som snabbt doppats i syra och sedan har man fångat an nytt glas över. Det blir då ett vitt blåsigt mönster. På Strömbergshyttan gjorde man även modeller med ett blåsigt blått underfång. Då var glasposten rullad eller doppad i Ajax tvättmedel. Ibland kombinerade man både Ajax och syran och då blev det extremt blåsigt blått i underfånget. Innerst är det luft här, som sedan slutits inne helt, så att det inte blivit någon öppning som på vaser.

Skulpturen är gjord helt på fri hand. Först blåses luft in med en vanlig pipa i posten som fått syraunderfånget. Biten knackas sedan av på en puntelspik (en "pipa" utan luftkanal) och där driver mästaren ut den ut till slutlig form och försluter toppen (som vid avknackningen till puntelspiken fått en öppning). Jag tänker försöka fotografera av glas utomhus i olika miljöer, i naturen som här och kanske även i mera urbana miljöer. Detta är det första försöket och jag tror jag ska fortsätta med detta både under vintern och övriga årstider. Det blir ganska enahanda att ta bilder av glas i ljusboxen, så detta hoppas jag mycket på. Och när det gäller glas blir det oftast färg men jag ska även prova på att göra något i svartvitt med film och mellanformat. Och är det färg då blir det digitalt för min del. Här använde jag min Canon RP och en gammal Zeiss Jena Biotar 1,5/75mm från 1950-talet, med helicoidadapter. Fast jag hade klarat mig även med en vanlig adapter då närgränsen på 0,8 m inte behövde underskridas.
//

Postat 2021-12-21 19:43 | Läst 1568 ggr. | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera

EMAKS BETRAKTELSER 602/När slutar fotografi att vara fotografi?

Ja den frågan har jag ställt mig många gånger. Hur mycket kan man arbeta i datorn innan bilden övergår till att vara något annat? Själv tycker jag INTE den första bilden är ett fotografi eftersom jag inte åstadkommit slutbilden med fotografisk teknik, utan fotoshoppat ganska kraftigt för att få fram resultatet. Man kan givetvis hävda att i mörkrummet kan man minsann fixa och trixa en hel del, men där är skillnaden att bildens utseende likväl kommer till genom fotografisk teknik. Alltså är den ett fotografi. Såvida jag inte målar på bilden eller gör en tryckplåt och trycker den (fotogravyr) eller använder andra metoder där själva slutbilden inte åstadkommes genom att belysa ett ljuskänsligt material med ljus. Jag skulle istället vilja använda ett begrepp som t.ex fotobaserad bildkonst eller något i den stilen. Men att lägga denna bildtyp i samma genre som fotografi anser jag inte vara riktigt rätt. Men var år gränsen? Inte lätt att svara på. Den digitala tekniken har verkligen fått begreppen att lösas upp, och det gillar jag inte. Fast jag kan givetvis gilla bilder av denna typ ändå.




//

Postat 2021-12-14 18:11 | Läst 2210 ggr. | Permalink | Kommentarer (7) | Kommentera

EMAKS BETRAKTELSER 356/Sista semesterfilmen...

Sista semesterdagen så framkallades den sista semesterfilmen och nu kommer den sista semesterbloggen. Jag lyckades med denna inräknad få ihop hela fyra poster under min fyra veckors ledighet. Visar här en bild från den nyframkallade filmen. Det var som dom andra semesterfilmerna, en Kodak Eastman Double-X 5222 med känslighet på 250ASA. Tidigare har jag framkallat den i för filmen speciellt framtagna Kodak D96, men här provade jag Microdol-X istället. Det fungerade ganska fint det också men tiden blev en chansning (11 min i spädning 1+3). Jag hittade nämligen inga tider för 5222 i Microdol-X. Negativen blev lite tunna så minst 12 minuter hade säkert behövts för att få rätt kontrast. Men digitalisera film med scanning fungerar ofta bra ändå. Det är mindre tolerant i mörkrummet om man ska göra pappersbilder.


Fikapaus vid sjön Innaren, juli 2019.

Nu är det bara att försöka komma in i rytmen igen och ta nya tag. Bestämde före semestern att försöka jobba heltid så länge ryggen håller sista året innan man drar sig tillbaka. Hade annars planer på att jobba halvtid nu men ryggen kändes ändå skapligt bra i juni när jag jobbade heltid efter sjukskrivningen, så det är bara att försöka löpa linan ut och hoppas man klarar ett år till. Det nya pensionssystemet ger ju alldeles för dåligt i pensionsutdelning så man får kämpa på så länge det går. Så är det bara. Vi som har de lägsta lönerna och även de mest slitsamma jobben, skulle annars behöva ta pension tidigare. Men det är bara dom som har mera välbetalda och kroppsligt mindre slitsamma jobb förunnat att kunna göra så, och även ha valfriheten att kunna jobba längre om man så vill. Det går inte med den typen av jobb jag har. De flesta av mina arbetskamrater har tvingats sluta tidigare och bara ett fåtal har kunna jobba något år extra.
//

Postat 2019-08-04 23:30 | Läst 6065 ggr. | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

EMAKS BETRAKTELSER 355/I Åsa-Nisses fotspår...

Jag kommer ihåg mitt första bio-besök, ÅSA-NISSE FLYGER I LUFTEN hette filmen, och det var i biosalongen på Hovmantorps Folkets Hus. I samma Folkets Hus hade jag tidigare fått lyssna på en uppläsning av BARNEN I BULLERBYN med en av ortens folkskollärarinnor. Ni kan nog gissa vilken föreställning jag tyckte var mest intressant? I alla fall så satte detta biobesök outplånliga avtryck. Att Expressens Alf Montan gett filmen världshistoriens kortaste rescension när den kom ut, "Far i frid", spelade ingen roll. Jag var fast för livet. Och svenska folket verkade tycka likadant.


Utsikt från kyrkan i byn Skirö, öster om Vetlanda. Zeiss Ikon SL706 + MIR-24M 2/35mm och Eastman Double-X 5222.

Igår styrde vi kosan mot Åsa-Nisses marker kring Vetlanda. Det var där den första filmen från 1949 spelades in. Jag har läst annat också, men det är fel. I alla fall så spelades huvuddelen av scenerna i den första filmen in kring Vetlanda. Premiärerna brukade också traditionsenligt hållas på biografen Saga i Vetlanda, med huvudrollsinnehavarna på plats. Landskaps- och naturscenerna togs vid byn Skirö öster om Vetlanda. Sjöarna runt byn användes för fiske/båtscener och vägarna i trakten fick bli farleder för Nisses bil Eulalia I.


Inte Eulalia I men en MG/Rover P6 från 1963 framför en ladugård i Skirö. Den bilen kanske Åsa-Nisse hade behövt, för enligt uppgift var det den mest krocksäkra bilen på sin tid. Zeiss Ikon SL706 + MIR-24M 2/35mm och Eastman Double-X 5222.


Inte Ylen men Övrasjön vid Skirö. Zeiss Ikon SL706 + MIR-24M 2/35mm och Eastman Double-X 5222.

Strax söder om Vetlanda finns en gammal handelsbod i byn Simnatorp, och den fick tjänstgöra som Sjökvistens affär. När jag tittade in genom fönstret igår så fanns affärens diskar och hyllor kvar och det stod lite grejor där. Det såg ut som man lämnat den den precis som den var. Från scenerna i filmen ser man handelsboden både inifrån och utifrån, så det råder inget tvivel om att det var här den första filmen från 1949 spelades in. Gallren i fönstrena är fortfarande samma (stöldskydd redan på den tiden?) men soffan nedanför fönstret där Knohultarn och Klabbarparen satt och pustade ut efter Åsa-Nisses vansinnesfärd med Eulalia I finns inte kvar, fast det står en annan träsoffa där nu istället.


Sjökvists affär/Handelsboden i Simnatorp söder om Vetlanda. Zeiss Ikon SL706 + Carl Zeiss Distagon 4/25mm och Eastman Double-X 5222.


Nedanför fönstret på en soffa satt Knohultarn och Klabbarparn och pustade ut efter Nisses vansinnesfärd med Eulaia I. Zeiss Ikon SL706 + Carl Zeiss Ultron 1,8/50mm och Eastman Double-X 5222.

Det här blir ju lite som kulturturismen som uppstått efter en del andra filmer och böcker. Man ska besöka platserna där filmerna spelades in eller där handlingen utspelat sig, och nog skulle man kunna spinna vidare på det här med den första Åsa-Nissefilmen i Vetlanda? Trakterna kring Skirö och Simnatorp är ju väldigt vackra platser och tack vare att vi åkte dit igår så fick även Waynes Coffee och Willys i Vetlanda lite extra inkomster.


Landskap i trakterna kring Skirö. Var det här Åsa-Nisse kom farandes med sin Eulalia I? Zeiss Ikon SL706 + MIR-24M 2/35mm och Eastman Double-X 5222.
//

Postat 2019-08-02 22:46 | Läst 4325 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

EMAKS BETRAKTELSER 353/Uppsala - vad hittar man där.

Trots att jag snart är pensionär och reste mycket i min ungdom på orienteringstävlingar runt om i Sverige, så har jag aldrig varit i Uppsala. Antingen har man bara rest förbi på väg norröver, eller så har vägen norröver gått längre inomlands. Efter några dagar i Stockholm beslutade vi därför att ta in på ett hotell mitt i Uppsala och det här är lite av vad jag hittade i byn. Med på semesterresan den här gången var en Praktica PLC3 och några objektiv till den, samt mobilen för färgbilder. Mobilbilden här är dock omgjord till svartvitt med pålagt korn, för att harmonisera bättre med de andra svartvita bilderna som jag fotade med film och som därför inte är lika "vassa" och distinkta som mobilbildens original.


Uppsala högar. Iphone 6s + pålagt korn.


Engelska parken/Carolinaparken. Praktica PLC3 + Carl Zeiss Distagon 4/25mm. Eastman Double-X i D96.


Fyrisån. Praktica PLC3 + Carl Zeiss Distagon 4/25mm. Eastman Double-X i D96.


Uppsaladomen. Praktica PLC3 + Carl Zeiss Distagon 4/25mm. Eastman Double-X i D96.

Den här Distagonen 4/25mm förresten, verkar när allt klarnat och rätats ut, vara ett av de mest sällsynta objektiven som tillverkats i historien. Lite nördigt för gemene man kanske, men mina efterforskningar i tre olika böcker: Carl Zeiss kameraregister 1902-2012, Voigtländer Report 2 samt Kadlubeks Objektiv-katalog, tyder på att endast ca 20-30 objektiv av den gluggen togs fram, och då som en liten prototypserie i M42 vilken uppenbarligen aldrig kom ut på marknaden utan såldes av Zeiss som kvarvarande lager efter att man abrupt stängt fabriken i Braunschweig sommaren 1972 (el. -71). Det finns också uppgift om att några få, eller något enstaka ex,  också togs fram med Icarex BM-fattning, då som prototypoptik till en annan prototyp nämligen kamerahuset SL707 med fullöppningsmätning, vilket var tänkt att komma efter M42-huset SL706. SL707 hann dock inte bli realiserad innan Zeiss stängde Voigtländers fabrik i Braunschweig för gott. Men ca 8000 exemplar av SL706 tillverkades i alla fall och det blev den sista kameran som producerades i denna anrika anläggning. Formulan/beräkningen för Distagon 4/25mm använde Zeiss förresten också till ett av objektiven för sin Instamaticmodell Contaflex 126. Den 25:an gjordes i en serie på 275 exemplar enligt "Carl Zeiss kameraregister 1902-2012".
//

Postat 2019-07-24 11:04 | Läst 5957 ggr. | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera
1 2 3 ... 9 Nästa