Nystart med bloggande på fotosidan från hösten 2013. Dessförinnan relativt inaktiv sedan våren 2012. Rensade då bort allt från mitt tidigare medlemskap som startade 2003. Här kommer fortsättningen. Men vänta dig inte dagliga blog-poster, det har jag inte tid med.

EMAKS BETRAKTELSER 579/Man är priviligierad.

Man känner sig priviligierad. Använder groventrén där frys, värmepumpsenhet och tvättmaskin står, som mörkrum. Förstoringsapparaten står där permanent, liksom kemi och sköljdelen, färdiga att användas när det faller en in. Allt luktfritt och miljövänlig modern kemi. När fixet är förbrukat och uppsamlat, kör man ner det till miljöstationen så att silvret inte kommer ut i avloppet. Mitt ”mörkrum” har inga fina anordningar med specialkopplade sköljar, våtbänkar o dyl. Det är inte stort, ganska primitivt anordnat, men välfungerande för det jag håller på med. Och jag har bra grejor från Durst, Fujinon, Kowa, Nova, Peak mm. Man kan nog inte ha det mycket bättre som pensionär och heltidspraktiserande fotokonstnär.


En av dagens silvergelatinprintar. Gillar tonerna i denna mycket bättre än det digitaliserade negativet jag visade tidigare av samma bild.

Jag sitter i köket och hör porlet från det stilla strilande sköljvattnet där några av förmiddagens bilder slutsköljs, tar en kopp kaffe och tittar ut på den för tillfället brunaktiga trädgården som solen belyser med sina allt varmare vårstrålar. Snart blir det grönare och skirare. Och när man tittar på fiberpappersbilderna som hänger på tork, och på de planade och färdiga som ligger i lådorna, då känner man sig nöjd. Fina toner och nyanser blir det av silvergelatin. Inget vasst eller "över"skarpt som det digitala ofta kan upplevas som. Och detta som en fin mörkrumskopia kan ge, tycker jag även saknas i de utskrifter jag gjort från digitaliserade negativ. Negativen "dör" lite grand när de scannas var det någon som sa. Personligen tycker jag det ligger en del i det. Gråskalorna jämnas ut i mittdelen och tonerna hamnar på fel ställen, mera jämt fördelat. Då ser det grått och platt ut. Medan mörkrumskopian fördelar tonerna mera som en S-formad kurva (ingen rakt stigande som det digitalt svartvita ofta blir). Där kontrasten i mellantonerna är lite högre och där skuggor och högdagrar plattas ut mera. Det blir en mera naturlig återgivning som jag upplever det. När jag digitaliserar mörkumskopior i min scanner blir det ibland liknande, speciellt i högdagerdelen. Kurvan planar inte ut, och då blir det ofta utfrätt och de fina nyanserna försvinner. I skuggorna däremot verkar det funka bättre med scanning av kopior.
//

Inlagt 2021-02-26 14:40 | Läst 933 ggr. | Permalink
Inget vinner ett permanent mörkrum. Då jag en gång byggde mitt garage, byggde jag också ett rum som jag småningom inredde till mörkrum. Det känns som lyx att kunna gå dit när man vill utan en massa igångställande. I år blev det dock ett litet bakslag, för första gången frös vattnet. Kvicksilvret kröp ner under -20 några nätter i rad och det var för mycket... Men nog tinar det väl upp.

Tommy S.
Svar från Nils Bergqvist 2021-02-27 07:44
Lite lyxigt är det allt, även om man har det kombinerat med tvätt, frys, värmepumpsdel och lite annat. Det som gjorde detta möjligt för mig var Nova-tankarna och arkivsköljen. De tar bara en halvmeter i anspråk, sex kemifack och 5 fack att skölja i. Och sen den moderna luktfria kemin. När fotoklubben lade ner verksamheten början av 2000-talet så hade jag inte längre nånstans att vara, och då blev detta en bra lösning.
Nils, nu har jag jämfört båda versioner. Det är mycket mer "liv" i de plana ytorna i mörkrumskopian än i den digitala uskriften! Och mörkrumskopian är varmare och vackrare! Jag borde själv använda fotoföreningens fina mörkrum för mina bästa motiv. Mvh Wolfgang
Svar från Nils Bergqvist 2021-02-26 21:49
Man får rätt kurva direkt. Tonskalan faller på plats automatiskt. Det digitaliserade negativet kräver mycket jobb för att det inte ska bli för platt.