Nystart med bloggande på fotosidan från hösten 2013. Dessförinnan relativt inaktiv sedan våren 2012. Rensade då bort allt från mitt tidigare medlemskap som startade 2003. Här kommer fortsättningen. Men vänta dig inte dagliga blog-poster, det har jag inte tid med.

Emaks betraktelser 107/Landskap har alltid fascinerat.

Inspirerande film med Michael Jackson:



Jag har själv alltid varit fascinerad av landskapsfotografi. Den här typen av bilder passar fint att fotografera med mellanformatskameror typ Hasselblad 6x6, Pentax 67 med flera. De är så smidiga att man lätt kan hantera dom handhållet när ljuset inte är allt för dåligt. Personligen tycker jag mellanformatet räcker mer än väl eftersom jag sällan förstorar större än på 12x16" (30,5 x 40,6 cm) papper i mörkrummet. Någon enstaka gång använder jag 40x50 eller 50x60 cm men även då tycker jag 120-filmen hänger med bra. Använder mest Plus-X 120 sedan tidigt 1980-tal. På den tiden Plus-X 120 prof. (utan den grå basen) fanns, körde jag med den. Tyckte den gav bättre kopior än den vanliga, men nu finns ingen av dom kvar. Kodak slutade tillverka Plus-X häromåret och då köpte jag ett lager och lade i frysen.

Ett fotopapper som passar bra för den här typen av bilder med rikt graderade toner är Fomabrom Variant 123 som jag tycker är det bästa variabla papperet jag provat. Men det finns ju även en del annat att välja på som fungerar bra det också. Sen vill man ibland ha fram annat än största möjliga svärta och tongradering, eller bästa högdagerteckning. Pappersbasens ton eller ytans struktur kan då vara av större vikt än det andra, vilket gör att man kan göra helt andra val.


Slottskogen, Borgholm - 2011.
Pentax 67 + 55mm.
Plus-X 120, Rodinal 1+25.
Scannad kopia från 24x30 papper.
Pappersframkallare: Moersch SE4 Neutral.
Fomabrom Variant 111, ingen toning.

Nu när vårljuset börjar komma återkommer inspirationen att fotografera. Det har annars inte varit så mycket bevänt med det den här vintern. Har istället tillbringat desto mera tid i mörkrummet för att färdigställa bilder för kommande utställningar. Men nu är det snart dags att hänga t.ex Schwarzenegger (Pentax 67) runt halsen och ge sig ut.

Inlagt 2015-03-01 20:21 | Läst 2721 ggr. | Permalink
Stryp mig inte nu men jag kan ibland tycka att tonade bilder är snyggt men att de kan ta överhanden. Jag gillar nog bäst vanliga svartvita bilder så som denna här. Det beror lite på vad det är för bilder om man ska tona tycker jag. Men många bilder skulle nog vinna på vanlig svartvit bild. I alla fall i min värld.
Svar från Nils Bergqvist 2015-03-02 17:45
Vanliga svartvita bilder tonar jag i selen, mest som skyddstoning och för att få en fördjupad svärta och ngt bättre kontrast. Med varmtonspapper blir det även en lite trevligare varmare svärta. Kalltonspapper påverkas mest vad gäller svärtans djup och kontrasten. Fast guldtoning är det bästa ur skyddssynpunkt. Den ger dock svärtan en kallare (åt det blå hållet) ton som jag inte gillar så bra. Fomas papper ger ofta en svagt grönaktig ton i svärtan som man nog kan se lite av i den här bilden ((i alla fall på min skärm eftersom jag har scanningsmjukvaran inställd för att ge så original-lik bild på min skärm som möjligt), och då kan selen göra den mera neutral eller lite varmare så att den gröna tonen försvinner.
varför har han inte stativ i filmen....
Svar från Nils Bergqvist 2015-03-02 17:36
Troligen är ljuset så pass bra så han inte behöver. Men han hade stativ med sig när han gick ner till sanden i början i alla fall.

Tillägg: Sen gör han ju inte direkt några jätteprintar, och då syns inte alltid de små skärpeförluster man får utan stativ. Precis som det Affes blogg handlade om idag. De som sitter och kollar bilder i 100% på skärmen upptäcker såna här små skillnader, men i en normalstor print syns det inte. Jackson är nog vis av den erfarenhetet skulle jag tro. Min bild här är tagen på fri hand, tiden kommer jag dock inte ihåg kanske 1/60-1/125? Negativet är knivskarpt även när jag drar upp det i förstoringsapparaten så det här med stativ behövs nog mest vid gråväder och kvällar-nätter och med lågkänslig film. I 120-fromatet kan man även använda 400 ISO film utan att kornet syns nämnvärt med lämplig framkallare.
Mycket hantverk med analog men vilken fantastisk bild! hälsningar, Marie