EMAKS BETRAKTELSER 373/Här besegrade vi finnarna 1969

Dagens motionsrunda blev "Dansbanerundan". En sträckning som man blev bekant med redan vintern 1968-69, samma sässong jag började högstadiet. Jag bodde ju inte i Lessebo då utan i Strömbergshyttan en bit ifrån. Snö fanns det gott om på den tiden och man hade börjat tävla lite i skidor i samband med att Lessebo fått ett fint elljusspår i Orienteringsklubbens regi. Denna vinter arrangerades en korpstafett på skidor i Djurhult, där jag nu bor och där dagens promenix förlades. När vi svenska familjelag (de nyinflyttade "värmlänningarna" bröderna Myrefelt och vårt egna familjelag med jag, fader Putte och storebrorsan Åke) såg startlistan med några lag bestående av invandrade killar från Finland, började vi bli lite skakis i benen. Och när de ställde upp de fina Peltonen-skidorna och började valla med sina hemkokta specialsmörjor, då trodde vi att det här var nog redan kört. Vi  använde det vanliga, Swix blå, som fungerade i de flesta väderlekar och var väl heller inga vallaspecialister direkt. Fast Myrefelt-bröderna kom med något nytt som hette Lapp-glid. En valla från Kilafors som kom redan på 1940-talet och som återigen blivit populär. Det skulle visa sig vara avgörande den här tidiga vinterdagen 1969. När vi insåg att det kanske skulle bli en oövervinnerlig uppgift att besegra de finska killarna som såg vältränade och kvicka ut, så frågade vi bröderna om vi fick låna lite av deras nya smörja, och det fick vi. Kanske skulle det hjälpa så vi inte blev totalt förnedrade? Lapp-glidet gjorde skidorna snabba som vinden och när de två första sträckorna var avklarade så gick jag ut i täten, efter ett storstilat lopp av min storebror Åke som fört upp vårt lag i ledning. Fast jag orkade inte hålla mellanbrodern Myrefelt efter mig, han passerade strax före mål. De finska storåkarna verkade dock inte vara i form den här dagen, men ska jag vara ärlig så tror jag de helt enkelt vallade bort sig. Det svenska Lapp-glidet från Kilafors blev sedan en favoritvalla  för oss i det här föret.










På mitt X-T2 hus satt för dagen samma Zeiss Jena Kipronar 1,9/120mm, som på morgonen när jag tog bilden genom fönstret på koltratsen. Acros-inställning i kameran och 6400 ISO. Kornet blir väldigt filmlikt med den här kombon, Acros på höga ISO. Fast man måste stänga av kornighet om det ska bli likt film. Det här ser ju inte digitalt ut direkt, mera som pressad Fomapan 400 eller liknande. Fujis Acrosinställning i kameran på höga ISO ger väldigt analog filmkänsla i bilderna. Sen är ju inte optiken perfekt rent tekniskt heller. En gammal projektorlins från Zeiss Jena i 1800-tals Petzval-formula bidrar givetvis (förutom Fujiteknikernas Acros filmsimulering) till att ge bilderna en traditionell analog känsla. Men jag gillar detta, det blir mera levande än det vanliga tekniskt och kliniskt rena och perfekta digitala. Med 400 ISO film, typ Fomapan 400,  skulle resultatet blivit liknande tror jag
//

2019-10-26 20:28   nyanders

Fantastiska bilder tycker jag. Snyggt med det korta skärpedjupet och den lite runda oskärpan i bakgrunden. Hatten av!
//Anders

Svar från Nils Bergqvist 2019-10-26 22:07

Tack för det! Jo den här Kipronaren är speciell. Fast jag har en till, en 140mm, som är ännu "värre".

2019-10-26 22:52   Erik Madsen

Hej Nils.
Jag vet ingenting om skidåkning och smörjning - jag hör om det när jag tittar på skidåkning på TV :-)
Men jag vet något om Fujis Acros. Och det är helt sant att man måste stänga korn från i menyn och lämna det till en något högre ISO för att skapa det filmkornliknande uttrycket. Något som är mycket speciellt med Acros och som teknikerna har jobbat med i flera år. Och först med den nya 24MP-sensorn och inte minst den nya processorn X-Pro lyckades de få det resultat de ville ha.
Jag gillar din serie här - särskilt nummer ett.
Med många vänliga fotohälsningar från Erik.

Svar från Nils Bergqvist 2019-10-27 07:42

Jo Fujiteknikerna har kommit långt med sin Acros-simulering. Och jag märkte ganska snabbt att korn måste stängas av helt och att det var på höga ISO man fick fram den ibland nästan skrämmande lika filmkornstrukturen. Och ännu mera filmlikt blir det om man låter bli att använda de nya och superskarpa digitalkameraobjektiven. tack för kommentaren!