Nystart med bloggande på fotosidan från hösten 2013. Dessförinnan relativt inaktiv sedan våren 2012. Rensade då bort allt från mitt tidigare medlemskap som startade 2003. Här kommer fortsättningen. Men vänta dig inte dagliga blog-poster, det har jag inte tid med.

EMAKS BETRAKTELSER 590/Mera slit och mera lith...

Så kan man beskriva det. Lithkopiering är inget att leka med. Jag har fn. inga nyfotograferade negativ som väntar på kopiering (jo en småbildsfilm togs färdig idag som väntar på framkallning). Och då får man söka sig till gammalt.  I början på veckan gjorde jag en lithprint av ett negativ från 2015-16, som är alldeles för hårt i kontrasten egentligen (överframkallat).  Det blev en del pyssel med det. Tragglade i 4 timmar innan det kom ut något vettigt av det. Och det krävdes nästan 6 min belysningstid följt av en halvtimme i lithframkallaren, trots uppvärmd sådan. Samt att jag fick använda den första printen som gick genom nytillblandad framkallare, istället för den tredje som annars brukar bli bra med detta papper, Kiev Universsal-1 från ca 1980-90. Detta för att få ner kontrasten i bilden, eftersom första bilden i ny framkallare alltid ger lägst kontrast vid samma  parametrar i övrigt. Men jag gillar resultatet, det blev bra tycker jag.


Lith 3 - 2021

Igår fortsatte jag med gamla negativ, och även här ett från 2015-16. Väldigt mjukt i kontrasten och troligen därför jag inte gjort någon bild av den i mörkrummet tidigare. Provade först att göra den med vanlig svartvitteknik, men det funkade inte alls. Kontrasten blev får platt. Då fick det bli lith istället och först försökte jag på ett gammalt Fortepapper, Porturex Rapid, som jag tyckte skulle passa. Men de få papper som fanns kvar i paketen visade sig allt för ljusskadade, så att det bildades ett mörkare X från hörnorna in mot mitten när jag framkallade bilden. Det ligger i en innerpaket av svart papper (man hade inte svart tjock plast förr) och i hörnorna var det tydligen hål så ljuset hade letat sig in. Då fick bilden istället bli på ett nyare Fomatone 542 II, vilket gick bättre. Det blev ett par printar och Fomatone ger ganska kraftig gul ton när man lithframkallar. Den kan ibland tyckas lite för stark och nu provade jag därför att tona en av de två printarna en kort stund i guld. Den gula tonen försvann då  och ersattes av en matt brun ton. Guld kan man annars tycka skulle ger en gulare ton, men så är det inte. Hade jag tonat lite till skulle svärtan övergått till att bli helt grå, eller kallgrå, mot det blå hållet. Det gick väl åt 5-6 timmar igår, för att till slut få fram något man kunde vara något så när nöjd med av negativet. Men även detta blev bra tycker jag. Och det finns ytterligare några neg på samma film, med låg kontrast och i samma stil, som jag ska försöka ta mig an senare.


Lith 4a - 2021



Lith 4b - 2021
 
Som jag skrev om tidigare har jag skaffat en egen webbsida, nils-bergqvist.webnode.se. Min portfolio här får vara kvar som den är, men på webbsidan finns lite mera nytt och det är den jag uppdaterar fortsättningsvis och länkar till från Fb och Instagram. Tiden för mera regelbundet bloggande räcker heller inte till. Man vill ju lägga allt krut på mörkrummet och fysisk bildframställning istället, för det är det som betyder nånting för mig. Digital bildframställning intresserar mig allt mindre, speciellt inte när resultatet ändå inte kommer ut på papper. Den fysiska bilden är det viktiga, eller som Micke Berg (denna kloke man) skrev häromdan: "Den stora faran med det digitala är avsaknaden av fysik. Man mår så otroligt mycket bättre av det fysiska, kopiorna, cykeln, vinden, kaffet, snacken, dofterna, allt det man kan ta på och känna doften av."
//

Inlagt 2021-03-26 20:31 | Läst 976 ggr. | Permalink
Det blev ju riktig bra! Jag kan förstå. när Du håller en kopia i handen, så känner Du Din arbetsinsats. Och när Du har fotograferat en rulle, så kan Du skanna in alla 36 rutor eller i alla fall de bästa av dem, men 1 eller 2 av dem lägger Du "krut" på och de ger en speciell känsla.
Mvh Wolfgang
Jag speciellt den andra bilden. Dess mer gula ton tilltalar och dess inbjudande budskap till den nyfikne. Det är ungefär som Yoko Onos lapp som satt fast i taket. På lappen stod ett litet ord som bara kunde läsas om man klev upp på stegen som stod under. Det gjorde John Lennon och på lappen kunde han läsa "Yes".

Hälsningar Jörgen
Svar från Nils Bergqvist 2021-03-27 20:08
Tack! Det var en fin historia om lappen i taket.
Jag gillar dina lithprintar, blir sugen får väl bygga upp ett mörkrum på nytt...
😊
Svar från Nils Bergqvist 2021-03-27 20:07
Kul att höra!