EMAKS BETRAKTELSER 592/Bilder finns att hämta överallt.
Jag har alltid varit av uppfattningen att man inte behöver åka land och rike runt, eller Europa/världen runt heller, för att hitta bilder. Visst är det trevligt att se sig om, men bilderna dom finns lika mycket där man bor och lever. Bilder har för mig personligen inte så mycket med motivet att göra. Motiven/objekten, det som finns runt omkring en, är inget mål i sig utan föremål för bildseendet. I dom ser man bilderna, som då kanske kan ge objekten och delarna en annan betydelse eller spela en annan roll än dom har i verkligheten. Där ligger utmaningen som fotograf tycker jag. Att se bilden istället för motivet. Men alla har inte samma mål, och alla har inte samma bildseende. Fotografi kan var så mycket olika saker, och väl är nog det. Om alla var stöpta i samma form skulle det nog vara ganska tråkigt.
BW46 - 2021. Silvergelatin på papper 21x21cm.
Och sen det där med den fysiska bilden. Personligen föredrar jag att se bilden på papper, inte på skärm. Jag tycker inte mina bilder är något innan de finns på papper. Jag gör ju bilderna i mörkrummet, och har alltid gillat det bäst. Dia var kul, men även då satte jag mig för att ta fram de jag tyckte var bäst på papper i mörkrummet, med Cibachromemetoden. Nu är det bara svartvitt, och ibland lith. Men på papper ska det vara. Något att hålla i. Och bilden ska vara gjord av mig, inte något labb. Det blir något annat då. Och det digitala eller det digitaliserade, med bilder på skärm (i värsta fall mobilen) intresserar mig allt mindre. Jag saknar idag den fysiska bilden, det verkar som webben håller på att ta över mer och mer. Fb, Instagram och diverse bildsajter, där håller folk hus och delar med sig av sina alster. Kommer den fysiska bilden tillbaka, den som lever får se?
//

Det har du nog rätt i. Bara de riktigt intresserade köper. Och de som får chansen att visa sina bilder på utställningar, är bara de riktigt stora. Bara de gångbara och etablerade namnen får chansen, även om det de gör kanske inte är så där riktigt toppen, upplever jag. Fotografi säljer nog ändå, men inte som original utan som poster. De flesta tycker det är för dyrt att ge några tusenlappar för en bild. Det blir ett IKEA-motiv istället. Den typen av bilder går nog kränga även som original i viss mån. Det lättsmälta. Det svårsmälta, det som kräver att man verkligen är intresserad och erfaren för att ha behållning av, det är svårsålt. Man ser ju på gallerier som man besöker, att även om det är en duktig konstnär som har något vettigt att visa, så blir det inte många röda lappar när utställningen är slut. Det är de stora namnen som kan ge lite klirr i kassan, men även där kan det vara svårt ibland har man förstått.
Forts. Jag försökte i 11 år med mitt galleri i Skruv, kom visserligen en del de första åren, men sen ebbade det ut. Inte ens Gerry Johansson Och Lennart Nilsson kunde dra några fler människor dit. Kanske låg det på fel ställe? Men jag undrar det, för även om det legat i Växjö stad, så tror jag tillströmningen dit hade varit ganska låg. Den typen av fotografi som t.ex Gerry Johansson representerar, och som jag själv tycker ger mig mest, är inte så lättsmält och kräver sitt av betraktaren. På konstgallerier är det den typen av konst jag ofta lockas av. Och fotokonst ska väl inte bara behöva vara vacker och lättsmält, då vore det för jävla tråkigt rent ut sagt..
Jag misstänker att pappersbilder är förlorare till skärmar. Möjligtvis kan bilder komna ur instant-kamerorna från Fuji eller Polaroid vara en inkörsport. Annars lägger pappersbruk ner så pappersalster kommer nog få ett högre pris, är jag rädd.
Visst är pappersbilder oslagbara jämfört med en skärm. Det finns många fler toner i en svartvit pappersbild och man kan hålla en ganska stor bild utan svårighet. En stor skärm blir ohanterlig.
En bild är som du skriver ett nytt föremål och motivet är bara en del av det. Oftast är det som avbildas i verkligheten i färg, även om bilden man gör är svartvit. Sedan behöver inte bilden vara en exakt avbild då kameravinklar och perspektivet kan få motivet att skilja sig från den verkliga förlagan. Den är spännande tankar.
"This is not a pipe. -It is a picture of a pipe", var det nån som sa.
Ha de gott.
Jerry
Det sista var rätt talande tycker jag :-)
"It is not a pipe ....." Haha, den var bra! Mvh Wolfgang
Det var fina ord som uppskattas :-) Höll ett par fotogravyrer av Lennart Olsson i handen framför mig för några veckor sen. Har bara sett dom i tidning och på webben förut. Men som du säger, detta gav bilderna rättvisa och en annan ny dimension.
Tack! ja det där med stora bilder är något som jag inte tycker blir så bra alltid. Det kan visst passa i en del lokaler och med speciella bilder. Men i regel tycker jag att en mindre bild, max 30x40 - 35x35, är att föredra. Ofta ännu mindre. Man kommer närmare bilden, blir mera intim med den, och kan studera den enskilt utan att störas av annat runtomkring. Stora bilder får man ju se en bit ifrån och då kommer mycket annat in i synfältet.