EMAKS BETRAKTELSER 725/Tillbaka till 1905

Att söka sig bakåt i fotografins historia kan ge nya infallsvinklar och idéer till fotografi. Alltfler blir trötta på det som genomsyrar flödena på fotosidor, sociala medier och annat. Uttjatat, uttråkat för det mesta. Ingen fantasi, bara skärpa i kvadruppel och upplösning som knappt går att mäta med instrument. Med lite undantag givetvis, där det bildmässiga ändå överskuggar den perfekta tekniska digitaltekniken.  Då kan det vara intressant att söka sig bakåt i tiden, närmare bestämt till 1905, då den här kameran kom till. En brittisk Houghton Ensign fallplåtskamera för negativ/glasplåtar i storlek  9x12cm.



Jag använder silvergelatinpapper som negativ, från det Kiev Universal-1 jag köpte billigt i Ukraina, 10st 100-paket tunt stl 18x24. Skärs ner i 4 delar till 9x12cm. Då blir det ganska billigt och enkelt med pappersnegativ. Skulle jag få för mig att bara använda det till negativ för den här kameran, då skulle de räcka till 4000, för 25 öre styck. Jag kontaktkopierade på Fomatone MG Chamois 542, det med varmgul baston och lite struktur. Blir snyggt för såna här små intima bilder tycker jag. Sen kan man variera kontrasten med det papperet också genom att använda olika filter i belysningen från förstoringsapparaten, som ju vid kontaktkopiering inte har något negativ i hållaren utan belyser bara jämnt ner mot pappersnegativet och papperet i sandwich, med en glasskiva över.



Jag gjorde en provbild i sex upplagor med olika slutartider. Kameran har 6st fallplåtskasetter som ramlar ner och lägger sig med negativet/papperet neråt ljustätt när man trycker på en spak efter exponeringen, vilken sköts med en annan spak. Den har dels ca 1/25 sek och dels T tidsexponering, varvid slutaren öppnar sig vid första trycket och sedan kan man låsa det i ett hack så att man slipper hålla avtrycket nere hela tiden med fingret. När man lossar spaken från hacket stängs slutaren. Inne i kameran sitter en meniscous (enlinsig) optik och på framsidan fäller man in 4 olika bländare med hål, från 11 - 32. Jag kom fram till att papperet har ca 1,5 ASA i känslighet, då jag fick bra exponering på den plåt som hade 16 sek exponeringstid med bländare 22 (man laddar i papperna i plåtarna i mörkrummet med mörkrumsbelysning, och tar sen ut dom och framkallar likaså i mörkrummet när dom är färdigexponerade). Det räknade jag ut efter att ha mätt med ljusmätaren på 100 ASA och 1/4 sek bl 22 som rätt exponering. Sen fick jag fram att känsligheten då ska minskas 6 ggr (1/4 till 16 sek) och hamnar då på 1,5 ASA för detta papper som negativ i den här kameran.



Bilden blir ju ganska liten då det är ett negativ på 9x12cm som kontaktkopieras, men det kan vara originellt med så små bilder tycker jag. Snyggt inramat tror jag detta kan bli ganska intressant. Bilder behöver inta vara i jätteformat. Men vill man så kan man, som den digitale analogfotografen gör, scanna/fota av pappersnegativet (eller positivet) och sen skriva ut det i större format med bläckstråleskrivare. De flesta som fotar med film gör väl så idag, att de bara är halvanaloga och avslutar processen digitalt, där man har precis samma möjligheter att fixa till det med photoshop i datorn som vilken heldigital fotograf som helst. Men för min del väljer jag i princip alltid det analoga fullt ut. Även vid själva bildframställningen. Mörkrummet och negativförfarandet med kopiering på silvergelatin även i slutbilden, är ju den analoga fotografins själ som jag ser det. Den förloras lite grand när man digitaliserar negativen. Men det får man naturligtvis tycka vad man vill om. Men så är min uppfattning.



Jaha, hur gör man då man bara har sex plåtar med pappersnegativ och är iväg nånstans utan mörkrum? Inga problem, man har en hel liten ask med papper nedskärda till 9x12 med sig i en ljustät plastförpackning innanför (såna som papper kommer i när man köper dom). Och har man ingen toa eller garderob utan fönster man kan använda i närheten för att byta papper i plåtkasetterna, så har man en ljustät mörkrumssäck med sig, som man kan sticka in händerna i och arbeta med bytet av papper helt ljustätt, även ute i naturen. Finemang vad det finns för fina saker. Jag visar provbilden här som den blev (inget av värde bildmässigt bara ett exempel som Helge sa), med svart runt som det blir när man kontaktkopierar ett mindre negativ på ett större papper.  Och här med en varmbeige passepartout på det. Ser skapligt ut tycker jag. Jag hade ingen liten rektangulär passepartout att prova med, annars blir det nog bättre än en kvadratisk. Passar fint i en 30x30 ram även med denna bildstorlek 9x12.



//

2022-12-07 20:33   Bob Bovin

Hej,
Utmärkt story. Roligt att du gillar riktigt gamla metoder/Kamera.
Bilden är så bra att man undrar om man flyttat till 1880.

Jag vill se mer
Bob

Svar från Nils Bergqvist 2022-12-07 21:00

Tack, det kommer väl så småningom. Vintern är experimentens tid, och det här tycker jag var roligt. Ska försöka få fram lite bilder efterhand. Har annars inspirerats av den otroligt skicklige Michael Jackson från England och hans luminogram. Provade själv och nu har han kommenterat min första bild som jag lade ut på min fb-profil, och han tyckte jag skulle fortsätta utveckla detta efter mina egna premisser. Han är ju representerad på stora gallerier i både England och USA och hans bilder är fantastiska. Kul att han uppmärksammade min bild, även om den är rätt nybörjaraktig och tafflig i jämförelse mad hans makalösa alster.

2022-12-07 22:52   Fredrikpersson

Tack för den fina redogörelsen. Fin bild.

Jag har aldrig kopierat pappersnegativ. Lägger du det framkallade negativpappret över fotopappret som man gör med vanliga filmnegativ? Jag tänker att pappersnegativet inte har en transparent bas som film. Funkar det att lysa igenom pappersnegativet?

/F

Svar från Nils Bergqvist 2022-12-07 23:12

Tack! Ja man lägger bildsidan på negativet mot papperet under, och lyser genom papperet. Och det fungerar. Här har jag single weight papper, alltså tunt, som negativ och då blir det inte lika mycket luddighet som om man använder kartongtjockt papper som negativ. Vill man ha det mera diffust så kan man använda tjockt papper som negativ istället. Har funderat att prova även med plastpapper som neg och se hur det blir.

Fredrikpersson 2022-12-07 23:32

Tack för svaret. Kul att man kan variera uttrycket/luddigheten med papperstjockleken. Plastpapper känns på något sätt tätare än barytpapper men de väl kunna funka.

Passar på att fråga dig en helt annan sak. Jag har för mig att du använder Novas stående kärl för pappersframkallare skölj och fix. Då måste du hantera pappren med tång på sidan för att flytta och agitera pappren. Har du upplevt några problem med att barytpapper är för sköra (när de är blöta) för att klara den lite hårdare behandlingen? Blir ganska mycket vikt som ska lyftas när det genomdränkta pappret ska flyttas från ett fack till nästa.

/F

Svar från Nils Bergqvist 2022-12-08 11:47

Man sätter dom i medföljande klämmor som fäster i papperets överkant. Sedan rör man bilden lite runt och fram och tillbaka genom att hålla i klämman bara. Inga som helst problem med kartongtjockt fiberpapper. Tunna papper (single weight) kan strula så att de lossnar, om de är stora 30x40 inte heller så lätt, men upp till 18x24 inga problem. De är blir inte heller särskilt tunga som du skriver, de suger inte åt sig så mycket vätska. Plastpapper är nog nästan lika tunga med sina kompakta plastlager på båda sidor.

Fredrikpersson 2022-12-08 12:56

Tack Nils!

2022-12-08 09:25   laha

Intressant! Och en fint komponerad bild. Det är väl en variant på Talbots metod? Blir det någon skillnad om man använder papper med variabel kontrast eller graderade?

Svar från Nils Bergqvist 2022-12-08 11:51

Tack! Jo det är ju samma som Talbot använde med papper som negativ. Man kan ju använda graderade papper som negativ efter deras hårdhet, och då reglera med hur kontrasten i ljuset är när man fotograferar. Det går ju inte med variabla papper, såvida du inte sätter filtrena man använder vid kopiering framför kamerans optik. Men det blir ju lite struligare, enklare då att välja pappersgrad efter ljuset vid fototillfället. Variabla papper utan filter ligger väl annars ungefär vid grad strax under normal i jämförelse med graderat. Och det tror jag fungerar bra för det mesta. Justera kontrasten kan man ju gör när man sedan kontaktkopierar på variabla papper. bara att sätta lämpligt filter i filterhållaren när man belyser.

laha 2022-12-08 12:17

Det blir väl olika återgivning av spektrat? Graderat papper är bara blåkänsligt medan variabelt papper är känsligt för fler färger. Blir det någon märkbar skillnad vid återgivning av ett spektrum?

Svar från Nils Bergqvist 2022-12-08 14:24

Mina försök har inte kommit så långt att jag ens funderat på det. Har heller inte provat med variabelt papper som negativ.

2022-12-08 11:56   mombasa

Tack för en intressant blogg som sätter igång nya tankar runt bild och bildgrammatik och om den fotografiska bildens praktik.

Svar från Nils Bergqvist 2022-12-08 14:25

Kul att höra :-)

2022-12-08 16:31   Bjarne

Kul att se något som är så långt ifrån dagens digitala teknikunder! Ett hantverk att göra bilder med den.
Hälsningar, Bjarne

Svar från Nils Bergqvist 2022-12-08 17:25

Ja visst blir det hantverk på ett helt annat sätt, än dagens knapptryckande vid en dator. Och bilderna får ju en speciell karaktär också.