Emaks betraktelser 49/Dogma så in i h......!

Dogma är ett sätt att förhålla sig till bilder. Att sätta bilden i centrum och komma bort från sånt skit som t.ex att kalibrera en bildskärm rätt. Det är ju ingen konst att göra det menar jag, bara att läsa instruktionsboken. Eller strunta i det (om det går lika bra), som jag själv gjorde den enda gång jag beställde bilder på papper från Crimson till en utställning. Det blev j....r anamma perfekt ändå. Givetvis kollade jag med en förbeställning av en bild. Likadant med den blurb-bok jag gjorde. Den blev perfekt utan att jag kalibrerade någonting. Beställde ett ex först för att kolla, och sen tio till. Bilderna är det svåra, tekniken går alltid att lära (om det behövs) och ska sitta i ryggmärgen.


Art.

Varför då Dogma? Jo för det är det som är fotografi, att frigöra sig från allt onödigt krimskrams och istället lära sig att fotografera, att se bilder i vardagen och att snabbt kunna fånga dom. Tekniken ska sitta där som en smäck, den ska du inte behöva fundera på. Exponera rätt och sen framkalla eller scanna/datorredigera rätt ska var en bisak som alltid sitter där. Inget du ska behöva varken fundera på eller ödsla onödig kraft att luska ut. Det ska vara enkelt och bekymmerslöst, ett objektiv räcker ofta långt. Då har du funnit det fina med fotografi.


Park art.

Att begränsa sig innebär att man måste lära sig sin utrustning och sina metoder till fullo, för att kunna utnyttja dom så mycket som möjligt. Man blir rent tekniskt som en del i ett maskineri att producera bilder. En automatiserad maskindel som aldrig ska behöva falera. Då kan du koncentrera dig helt på bilden. Då har du förutsättningen att utveckla även ditt bildseende till fullo.


Hair art.

Och det är ju precis dit de flesta som tar fotografi på allvar vill komma. Att snabbt och enkelt kunna se bilderna, att berätta något väsentligt och att med bildspråkets grammatik verkligen få det sagt (för att citera en av våra största i genren). Därför är grundidén med Dogma otroligt viktig som jag ser det. I alla fall för oss som gillar den dokumentära sidan av fotografi. En grundmetod och ett enkelt sätt att göra bilder, utan att behöva bearbeta mera i efterhand än vad man enkelt kan göra i ett traditionellt mörkrum. Då har man hittat något att bygga på. För det är där fotografi utskiljer sig från övriga konstarter. Att kunna göra något som kan bli intressant utan att krångla till det rent tekniskt med diverse förädlingsmetoder, oavsett om det gäller mörkrum eller datorarbete.


Nude art.

Bilderna är givetvis helt enligt mitt Dogma-löfte:
Contax T för 135-film (Sonnar 38mm/2,8) och Fomapan 400 Action i Rodinal 1+50.
En kombination som jag nu tycker jag behärskar ganska bra och sällan behöver bekymra mig för rent tekniskt. Den lilla Contax-kompakten följer med mig överallt, då den är rätt liten och har fin optik. Har givetvis även andra kameror som nyttjas till och från och använder även ett par andra filmer, men detta är min fasta grund kanske man kan säga. I morgon bär det av till Dunkers i Helsingborg. Contax T laddad med Fomapan 400 ligger i jackfickan.
Nils/

Edit: För er som är överkänsliga mot kornstruktur kan jag bara meddela att mörkrumskopiorna inte ger riktigt lika tydligt korn som de här versionerna med inscannade negativ. Kopiorna har dessutom ett snyggare korn som jag upplever det, och jag gillar när det blir lite struktur i svartvita bilder.

Emaks betraktelser 35/Fyra objektiv i tegelväggstest!

Ytterligare en testfotografering av tegelvägg med Voigtländers 28 mm. Passade också på att testa två andra objektiv samtidigt, Leica Summarit M 35 mm och 50 mm. Dessa har jag visserligen tegelväggstestat förut, men för att få en bättre jämförelse med Ultronen så gjorde jag testet en gång till. Sen satt det en film i min lilla Contax T som jag också passade på att framkalla samtidigt med den nytagna. Upptäckte då att även på den filmen fanns några testbilder av den vita tegelväggen, tagna i höstas. Contax T har en Zeiss 38 mm som fast optik. De fyra provade objektiven är alltså Cosina Voigtländer Ultron 28 mm/2, Leitz Summarit M 35mm/2,5, Leitz Summarit M 50 mm/2,5 och Zeiss T* 38 mm/2,8.

Filmen som användes var nu Fomapan 400 vilken framkallades i Adox APH 09 (Ur-Rodinalen enligt ett Agfa-recept från 1918). Ett ganska korkat val av film och framkallare för ett sånt här test kan tyckas, men jag ville se om även Fomas 400-film (precis som 200:an) blir grövre och skarpare i kornet med Rodinalen av äldre formula. Och som jag bedömer det nu blev den inte det. Jag kan inte se någon märkbar skillnad i kornstruktur mellan dessa filmer framkallade i APH 09 och de jag framkallat tidigare i Calbes och Fomas R09. Kan detta ha att göra med att 400-filmen är av traditionellt snitt, och inte som Fomapan 200 en T-kornsfilm? APH 09 rekommenderas ju speciellt för traditionella filmer och kanske passar den sämre för modernt plattkorn? Möjligtvis kan bilderna tagna med Contax T vara något grövre i kornet, men det beror nog i så fall på att den filmen exponerades ett antal månader innan den framkallades.

Ultron 28 mm/2:

   
bl 2                                               bl 2,8                                            bl 4

   
bl 5,6                                           bl 8                                               bl 11

 
bl 16                                             bl 22



Summarit M 35 mm/2,5:

   
bl 2,5                                           bl 2,8                                            bl 4

   
bl 5,6                                           bl 8                                               bl 11


bl 16



Summarit M 50 mm/2,5:

   
bl 2,5                                            bl 2,8                                           bl 4

   
bl 5,6                                           bl 8                                               bl 11


bl 16



Contax T med Zeiss T* 38 mm/2,8:

   
bl 2,8                                            bl 4                                               bl 5,6
                                                                                                                                                                     
   
bl 8                                               bl 11                                              bl 16


En bonusbild från den gamla filmen som suttit i Contax T ett bra tag. Min fru slet av hälsenan i september. Bilden tagen på akuten samma dag. Som synes är humöret inte allt för nedstämt och nu är hon på fötter igen.

Emaks betraktelser 22/Stockholm snapshots...

Söder...




Kenneth...

Christer...

Favorit...





Slussen...


Söder...




T-baneporträtt...

Emaks betraktelser 9/Nu har man detta att se fram emot...

Selva (Wolkenstein), mars 2012.

Alta Badia.





Vid sörtloppstarten, Santa Cristina - Val Gardena.









Hotell Olympia Selva/Wolkenstein. Sonen i samspråk med reseledare Stig.





Gubben själv pustar ut på skidsoffan.



Om allt faller på plats, och sonens korsbandskada från vintern 2013 läkt ut bra (jag fick åka utan honom till Italien då), så blir det en tur till Dolomiterna i norra Italien i mars 2014 också. Man blir rent lyrisk när man tänker på den skidåkning som bjöds i vintras. 

Den lilla saken som användes att fota med.







Och filmen, som tyvärr slutat tillverkas. En ny tysktillverkad version från Adox har dock kommit i dagarna, ännu så länge bara som bladfilm. Men den ska även komma i småbild KB och 120-film R vad det lider. Troligen inte  lika tjock och silverrik emulsion i den nya versionen, som ju gjuts i moderna maskiner med en annan teknik än originalet. Vi får se vad den nya går för. Har dock ett rätt stort lager av den gamla i frysen.



Framkallare Adox Adolux ADX, kanske ska tilläggas. En kombination som ger mycket finkorniga och skarpa negativ. Dessutom exponeras den bäst efter 160 ISO i den framkallaren. KB21 framkallad i D76 ger inte alls lika finkorniga negativ. 

Emaks betraktelser 6

Nils Dardel - Min dotter - Mjellby oktober 2012. Är det en X-kromosom Dardel vill visa? XX=honkön. XY= hankön. Hans gäckande mellan olika roller och identitéter och en ambivalent sexualitét, har uppmärksammats av anlaytikerna under senare år. 

Särdal, Kattegatt - oktober 2012.


Vi åker ofta och tittar på olika utställningar. Mjellby Konstmuséum strax utanför Halmstad har som regel mycket bra och välkoordinerade arrangemang. I höstas hade man en intressant utställning av och om Nils Dardel. Naturligtvis kunde vi inte missa den utan tog en höstutflykt dit. Samtidigt passade vi på att leta upp stugan vid Särdal (mellan Haverdal och Steninge) någon mil därifrån, där min familj brukade besöka bekanta på somrarna under 1960-talet.  Det var sig ganska likt. Minnena kommer fram och allt känns så nära. Det var här jag blev förälskad första gången. Jag kommer ihåg vad hon hette, precis hur hon såg ut, och vi var väl bara 8-9 sisådär. Tänk vad sånt kan etsa sig fast...